Aznalcázar es un pueblo precioso

Min man är, som ni kanske redan har koll på, intresserad av konst. Han målar och ritar och täljer och han tittar på konst på den där populära videotjänsten på nätet. Han har fastnat för en snubbe som är konstlärare på universitetet i Sevilla och heter Antonio García Villarán. Jag har tänkt att jag inte vill se hans videos, utan att ha någon bra anledning till det. Igår ramlade jag dock över en, eftersom de kommer upp när jag går in på youtube för att se tal som mina elever spelat in. Det var en video när han svarar på hat-kommentarer, och det var riktigt underhållande. Han gör en textanalys och han skojar med kommentarerna. Dessutom verkar han smart och trevlig!

I slutet av videon nämnde han varifrån han kommer, som svar på en kommentar i vilken någon gissade att han var från Sevilla. Han sa: Jag kommer från Aznalcázar, en mycket vacker by. Åk gärna och besök den! 

Sagt och gjort! Jag peppade M att dra iväg efter mitt jobb. Lite sent blev det, men vi hann ändå se en del. Två parker, ett "utsatt område" och byns bargata (Avenida de Benacazón), där det även fanns en butik som sålde garn, pennor, pussel och böcker. De som hade affären kände tydligen till youtuberns föräldrar och sa att han själv bor i Sevilla men kommer och hälsar på sin mamma ibland. Där ser man! 

Redan på vägen dit hade M funderat ut frågor att ställa, ifall vi skulle stöta på honom i byn. Det gjorde vi inte, men det kändes ändå roligt att se byn. 

Vi parkerade på en liten gata, nära kyrkan (Calle Alcazar), och jag frågade en ung tjej i ett fönster om sevärdheter. Hennes farmor, eller vad hon var, tipsade om parken som låg precis bredvid. Vi gick in och upp och därifrån var det en härlig utsikt.

Där frågade jag en kvinna, som satt och passade sina gungande barn, om andra sevärdheter och hon tipsade oss om ännu en park som låg längre ner i byn. Vi gick dit, förbi kyrkan som en gång varit moské, enligt Ms arkitektoniska analys, och tittade på parken, som  var enkel men fin med bänkar riktade mot kvällssolen och någon sorts gammal brunn/arabiskt badställe. Det var lite oklart. Brunnen var under renovering och blev därför inte fotograferad.

Kyrka som varit moské, byggd på 1300-talet (siglo XIV).

Porten ser arabisk ut, men grinden är stängd.

I den parken stötte vi på en ung kvinna med stor svart hund, och vi passade på att fråga henne om det fanns någonstans att äta. Hon försökte ge oss en vägbeskrivning till byns bargata. Den kom vi också till, genom att passera "det utsatta området". Väl där insåg vi att alla barer var stängda, eftersom det var så tidigt på kvällen. Vi gick gatan fram och passerade den där garnbutiken där jag köpte två leksaker i trä som jag senare insåg att G är för liten för. Den ena har jag redan skickat till någon som kommer ha nytta av den. Den andra ska jag spara till senare.

M tog sig en titt på blyertspennorna

Vi pratade lite med butiksinnehavarna, ett äldre par med koll, och de tipsade oss om att åka och äta lunch (någon annan dag (fredag-söndag)), på byns camping som tydligen ligger när man kommer in mot Aznalcazar men svänger höger istället för vänster i rondellen, mot Isla Mayor. Där har de tydligen väldigt god mat, samt härliga ytor för barnen att springa omkring på (något som efterfrågas av G). 

Vi gick vidare och kom fram till ett kapell från 1973, där de hade mässa. M tyckte att kapellet var fult utanpå men fint inuti, men vi gick inte in, rädda för att störa den religiösa ritualen med lille G som snabbt skulle märka att det låter högt och ekar om man ropar där inne. Vi försökte istället leta oss tillbaka till bilen, för vid det här laget hade solen gått ner för en stund sedan och det började bli mörkt. Vi råkade passera byns torg med kommunhus och fontän, och jag märkte att kameran var full. Efter att jag raderat några gamla foton lyckades jag ändå ta ett kort:

Sedan hittade vi snart tillbaka till bilen och åkte hem.

På det hela taget en mysig utflykt, men något stressig eftersom solen började gå ner och jag fick för mig att vi var tvungna att se så mycket som möjligt. M fick sig i alla fall en puss på munnen på ett litet torg och vi hade sett byn varifrån den kände youtubekonstnären och universitetsläraren kom ifrån. Tack för utflyktstipset, Antonio García Villarán!

Gracias por tu sugerencia de ir a ver tu pueblo, Antonio. Hemos tenido un paseo bonito en el pueblo y hemos visto dos parques, la avenida de los bares y la tiendecita donde me imagino que sueles comprar lápices. Otro día volveremos para ver el camping y comer allí. La gente de tu pueblo me ha parecido muy amable y nos ha guiado en lo que hay que ver en el pueblo. Ha sido un placer visitarlo y lo recomendamos a tus otros seguidores.

Hemlängtan

Jag har drabbats av hemlängtan. Det är något som drabbar en och som är lite svårt att skaka av sig. Samtidigt försöker jag njuta av våra sista veckor här. Sista veckorna med färdiglagad lunch, farmor som vyssjar barnet till sömns för siestan. Sista veckorna med barmark och sol. 

Jag vet att det kommer vara snö kvar när vi kommer hem. Eller vet och vet, det vet jag ju egentligen inte, men enligt ett otal artiklar i svensk media håller Kung Bore ett stadigt grepp om Sverige. Och vintern är ingenting jag längtar till, men jag längtar ändå hem. Jag längtar hem till mitt vanliga liv. Hem till mitt folk och mina vänner som delar många av mina värderingar. Jag längtar hem till Nydalasjön och mina promenader i naturen. Jag längtar till vår lägenhet och den svenska maten. Jag längtar till jobbet, även om jag bara kommer hinna vara ungefär två veckor på kontoret tills det är dags att vara föräldraledig igen. Jag längtar efter att vara föräldraledig. Att vara med G hela dagen och pula på hemma. Gå till öppna förskolan. Promenera. Besöka biblioteken. Träffa mina grannar och mina vänner. Det längtar jag till.

Men först längtar jag till Göteborg. Till att få krama min syrra, mamma och pappa. Till att få se deras miner när G går runt och sjunger, när han klappar händerna och rör dem som om han dansade flamenco. Det ska bli så roligt att träffa dem! 

Ja, jag längtar hem. Vad ni svenskar i vinterns kalla Sverige än föreställer er, så längtar jag faktiskt hem.

Tittut!

Jag vet att det var längesedan nu, men livet går på i ett. Varje dag rullar iväg som en liten glaskula och kommer aldrig igen. Vi har köpt flygresa hem, men ännu inte tågresa till flyget eller från. Vi ska spara på jordens resurser genom att bara flyga mellan Málaga och Köpenhamn och, som sagt, ta tåg resten av resan mot Göteborg. Hur vi sedan ska ta oss därifrån till Umeå är ännu inte bestämt, men det kan nog bli ett flygplan som får transportera oss (om M får bestämma) eller ett tåg (om jag får bestämma), men jag ska nog låta M bestämma den här gången.

Jag har så mycket att skriva om och många bilder att visa. Samtidigt har jag mycket att göra på jobbet och mycket med resten av livet. Olika saker suger energi, så som traditionella andalusiska värderingar som krockar med mina, arbetsrelaterade problem, patriarkatet och regnet. Som det har regnat! Ända sedan vi kom tillbaka från Aracena, i slutet av februari, har det regnat! Några dagar nu den här sista veckan har det varit uppehåll och idag verkar det vara fint väder, men man vågar ju inte hoppas på så mycket.

Tanken var att vi skulle åka till Cádiz i början av mars, men det blåste och regnade så förfärligt att vi ställde in. Det skulle ändå inte gå att vara ute.

G har fyllt ett och ett halvt år och jag har fyllt trettiotvå. Det känns bra. Han går hellre än kryper nu. Han skrattar och busar, leker tittut bakom sina händer, och har lärt sig att slåss. Det sistnämnda känns inte alls bra, men var antagligen oundvikligt efter att han blivit slagen av sin kusin några gånger. Hans namn betyder ju kämpe och krigare, och det är väl det han är. Han säger så många ord nu: ampa (lampa), mamá, papá, uva (druva), luna (måne), tittut, esta/este (den här), aytá (allí está - där är den), dä (där), äh äh (när han vinkar, vilket betyder hejdå). Han gör tecken för kom och tvätta händerna. Han läser själv (på sitt egna språk) och hittar på sånger som han sjunger (på sitt egna språk). Han pratar en hel del som ingen förstår, men det är fint att lyssna till ändå. Han pussas! Äntligen! Ber jag om "besito" så får jag en puss. Det är fint!

Jag tror det blir toppen för honom att börja på förskolan i augusti. Var det nu blir. Umeå, antagligen. Jag har sökt två hela stadsdelar, för jag vet inte vilka förskolor jag ska välja, även om jag vikarierat på flera och har lite, lite insyn. Jag har fått två visningserbjudanden på lägenheter i närheten av Göteborg via Boplats (Jonsered och Kungsbacka). Den i Jonsered var mina föräldrar och tittade på och den var superbra, tydligen, så jag tackade ja, men vi fick den inte. Den i Kungsbacka var för dyr (10500 kr/månad), vilket gjorde att jag tackade nej utan att be någon åka på visningen. Vi får väl se hur det går. Kanske får vi något nytt erbjudande snart, kanske inte. Det är omöjligt att veta. Det känns för osäkert för oss att köpa, även om jag ibland funderar lite åt det hållet. Det är så himla dyrt och vår ekonomiska situation skulle bli ansträngd, tror jag.

Aracena var i alla fall en fin liten minisemester! Vi åkte dit och träffade Annika och hennes familj. Jag var trött under lördagen eftersom jag sovit dåligt natten innan, men vi var ändå och åt lunch på restaurang, Annika och jag promenerade längs en vandringsled med barnen på eftermiddagen, sedan åt vi middag hemma hos dem. Jesús hade lagat en supergod maträtt som jag måste få receptet på igen, men det var ungefär så här: steka ingefära och vitlök i olja. Även chili?? Kanel? Ha i kycklingdelar. Låta puttra länge. Hälla i lite vatten också. Äta tillsammans med cous cous. Vi åt och åkte sedan till hotellet och la oss. Jag sov supergott!

Vägen till Linares de la Sierra. 

Nästa dag åkte M och jag till Linares de la Sierra för att gå på Hammam. Det var trevligt, även om M hade lite svårt att slappna av. När jag kom ut därifrån kände jag mig åtminstone ren och harmonisk! Vi gick runt lite i byn och fotade och sedan åkte vi hem till Annika igen. Hon hade passat G medan vi var i Linares och när vi kom tillbaka tog vi med oss hennes dotter till en hantverksmarknad så att Annika skulle kunna laga lunch. En ljuvlig fisksoppa med saffran! Vi åt den med vitlöksbröd ute i deras patio. Ännu hade inte regnet kommit. Till sist körde vi hem till Almonte genom ett skymningslandskap.

Våra svensk-spanska barn fann varandra och kröp efter varandra inne på hantverksmarknaden.

Efter detta har det som sagt regnat. Jag har haft ryggskott, tappat rösten, fått tillbaka rösten och haft ont i halsen. Jag har varit magsjuk och fått mens. Men snart ska det väl bli bra med det också! Igår var vi vid palacio del Acebrón och vandrade i skogen, fastän det började bli mörkt och nästan läskigt och  ikväll ska vi på konsert med Navajita Plateá, som tydligen är bra och känd. Jag har ingen koll. Jag hoppas det är bra musik!