Min nya vana är ju att gå ut i ungefär tjugo minuter på lunchen. Det är skönt att få lite ljus på mig, även om det oftast är ljust även på morgonen när vi cyklar till förskolan. Tiden är som tiden är och just nu är det årets mörkaste tid. Tiden är som tiden är och ibland får den bara gå och ibland känns det som om varje minut är värd guld. Mest effektiv vill jag vara när jag ska cykla och hämta G på förskolan. Då känns det inte bra att komma sent, även om jag gör det ibland. Men så länge det bara rör sig om några minuter, hoppas jag att det inte gör så mycket. Han trivs på förskolan och verkar inte alls desperat att komma hem när jag kommer, även om han ofta kommer mig till mötes med en gång och säger både hejdå till fröken och vi ses imorgon. Eller något liknande.
Han är två år och tre månader nu och språket kommer mer och mer. Nu kan vi också prata om mer abstrakta saker som inte är här och nu, till exempel om var pappa är. G kanske pekar på något som är pappas och säger pappa. Jag frågar då: Var är pappa? Vad gör han nu? G svarar: jobbar. Jag frågar: Vad jobbar han med? G svarar: Kör buss!
Han sitter vid bordet och kastar matbitar på golvet. Jag frågar: Vad gör du? Han svarar: Kastar!
Kan du? säger G för havet att det är det jag undrar: Kan du ta av dig jackan? Ja, det kan han med lite lite hjälp från mig. Var ska jackan vara? frågar jag. Hänga där! svarar han.
Vi vaknar en helgmorgon och ingen vill gå upp och leka förutom G. Vart ska du? frågar han, för han vet att frågan kommer att ställas. Han pratar inte rent men vi förstår vad han menar. Ljudet som vi skriver med bokstaven /l/ och ljudet som vi skriver med bokstaven /r/ låter som ett /j/. Han säger sejäpp för släpp och pjata för prata. Överhuvudtaget säger han många saker: prosit, varsågod, tack tack, hejdå, adios, luna, allí está, otra osv. Han säger sitt egna namn ibland och klappar på sig själv med hela handen när man frågar var han är. Han har koll på vem som äger vissa saker, t ex pappas jacka, mammas skor, och han har koll på var saker ska vara.
Bland det mest praktiska G kan, förutom att äta själv med sked, gaffel eller händerna, är att plocka upp leksaker från golvet och att dammsuga! Jag hoppas han fortsätter med det! Nu väntar vi bara på att någon i familjen ska bli tillräckligt peppad på potträning för att någon gång kunna sluta med blöja, men det känns inte som om vi är riktigt där än. Jag kallar mig lat, men det kanske inte bara är det? Är det inte enklare att potträna på sommaren? Ska man gå efter någon viss metod eller kommer barnet själv att säga till när det är dags? Jag vet inte, vet ni?
Det kanske kommer med tiden. Och tiden den går ju som bekant. Ticketack, nu är det eftermiddag och snart är det kväll och helt mörkt ute. Bara månen och gatlyktorna lyser upp. La luna y la lámpara. Vintervantarna, av älgskinn och med lammullsfoder, åker på. Cykellyset tänds och hjälmen knäpps fast. Sedan bär det hemåt längs kaprifolbeväxta cykelvägar, till en villa på en ö, till den lille som.sätter sig tätt intill mig i soffan. Kanske Pino? Kanske en bok?
