Obekvämt för sinnet

Vårt hem är på intet sätt pedantiskt skött. Ändå tycker jag om att ha lite ordning och reda omkring mig. Vissa kan tänka att det tar för mycket energi, och framförallt tid, men får jag inte vika ihop filten i soffan på kvällen, när de andra två har lagt sig, och plocka upp leksaker från golvet i vardagsrummet blir det helt enkelt obekvämt för sinnet.

Det är inte alls någon lejía-rengöring det är frågan om i vårt hem, som hemma hos svärmor. Utan mer: "Snälla dammsug på lördag" till M och G som svarar "Ja-a!" aspeppad på att få "dansa", som han säger, med dammsugaren. Så de senaste veckorna har faktiskt vår tvååring dammsugit, under överinseende och ledning (pekande) av mig och M. Så länge han tycker att det är kul, är det väl bra.  Vi får återkomma till ämnet om en sisådär elva år, antar jag.

Andra kanske städar i fyra timmar inför besök, men jag jobbar mer så att jag plockar varje kväll i ungefär en kvart. Det är inte så att jag klockar denna tid, men jag har märkt att det är mer eller mindre där det brukar landa. Prioritet är köket - avtorkat och inställt i diskmaskinen, samt vardagsrummet. Målet är att det ska gå att titta sig omkring utan att få just den där obekväma känslan i sinnet. Sedan håller jag inte alls på med några "vackra stilleben av fina saker jag hittat på loppis" eller liknande, utan mer att nallen kanske får sitta i fåtöljen idag, en trähund i fönstret.

Sedan finns det självklart ställen i vårt hem där totalt kaos råder. Dels är det några hyllor i köket som G inte når, där ligger det allt möjligt, som vi inte har bestämt  var det egentligen behöver ligga, förrådet bakom garaget (som man också når via en dörr hallen), där är det ganska totalt rörigt, men det går ändå att ta sig fram för att rota i någon av de ouppackade flyttkartongerna om man behöver hitta en adventsstjärna, eller liknande. Men det mest stökiga rummen av alla är nog ändå Ms ateljé på övervåningen. Jag förstår helt och fullt min idé att placera hans ateljé just där, då det nämligen finns en dörr att stänga dit in. I och med avsaknad av möbler för förvaring, t ex en bokhylla, hurts osv. ligger alltihop på golvet. Vissa saker har han stoppat ner i någon resväska eller plastbackar, men praktiskt taget hela golvet är ändå överbelamrat med saker.

La mierda no se enseña, sa M igår när jag skickat en liten filmsnutt på röran till hans bröder och svägerskorna. Skiten ska inte visas upp. Nä, men nu fick de se ändå, och det var faktiskt M som började nämna i vår chattgrupp hur rörigt han har det i ateljén. Men så är han en konstnär ändå, och får väl ha sin röra. Bara jag får plocka i vardagsrummet och köket varje kväll, och han också hjälper till på sitt sätt, så får jag vara nöjd!