Det blev så grönt helt plötsligt

I vintras hade vi två veckor med snö, men nu har våren och kanske till och med försommaren verkligen tagit fart! Syrenen blommar som bara den och ogräset frodas. Jag har redan käkat nässelsoppa en gång tillsammans med min mamma.

I hamnen är snön ett minne blott!

 Ja, årstidernas växlingar. Visst är det ganska fint ändå?

Umgås

Jag fick ett tips av de som har föräldrakurser i kommunen att läsa Martin Forsters bok "Fem gånger mer kärlek". Den riktar sig till föräldrar med barn mellan två och tolv år och det står även på framsidan att den innehåller forskning och praktiska råd för ett fungerande familjeliv. Hittills har jag läst 60 sidor.

Kapitel ett handlar om umgänge och lek. Det står att föräldrar och barn behöver mycket tid tillsammans och att barnen behöver vara med närvarande föräldrar. Detta med att vara närvarande och sätta fokus helt på barnet läste jag också om i Helena Harryssons bok "Våga vara vuxen", som jag lånade på bibblan när G var ett halvår.

En övning i Forsters bok går ut på att man ska skriva dagbok över umgänget med barnet. Det hade faktiskt varit fint att göra, tänker jag. Skriva i en anteckningsbok vad man har gjort och hur det har varit. Så här står det: "Skriv dagbok en vecka eller två där du varje dag noterar hur lång tid du ägnar åt umgänge eller lek med ditt barn. Notera gärna hur ni har trivts tillsammans under dagen. Finns det något mönster? Leder vissa aktiviteter till att ni trivs bättre/sämre?" (s.39)

Hela förra veckan, förutom torsdag, jobbade M till sent på kvällen. Så här blev kvällarna:

Måndag - G och jag bakade bröd efter att vi ätit middag. Det var roligt. G hjälpte till att hälla i mjöl i skålen och pratade om att det ser ut som en helikopter när degkroken drar runt mjölet. Mjölet tog slut så vi fick ta en tur till affären medan degen jäste för att ha mjöl till utbakningen sedan. När degen väl hade jäst hjälpte G mig att skära upp degen i småbitar och lägga dem på plåten (i en hög som jag fick rätta till).

Tisdag - Vi umgicks med våra vänner ponnyhunden och matten och gick runt på holmen med dem. Mycket trevligt och G och jag somnade gott båda två vid nio.

Onsdag - Stärkt av måndagens bakande bestämde jag mig för att baka en kaka med G. Det gick sådär. G råkade spilla en del socker på bordet och viftade sedan effektivt ner det på golvet. Jag förpassade bakningen till köket, bakom grinden, och G fick leka själv. När jag skulle leta efter ströbröd i skåpet attackerades mitt ansikte av spaghetti från ett öppet spaghettipaket... ja... Kakan blev god i alla fall!

Torsdag - M var hemma... Vad gjorde vi? Jag minns inte. Jo, just det! Vi sådde squashfrön. Det var mysigt. G sprang in och fyllde på vatten i sin lilla gröna vattenkanna hela tiden och var så glad. Han vattnade lite överallt inklusive på en sten, på ogräset och i en röd tulipanblomma. 

Fredag - G och jag åt middag hos mina föräldrar i grannbyn. Sedan hade vi besök av ponnyhundens matte.

Lördag - G och jag och mina föräldrar åkte och köpte massa blommor på en handelsträdgård och sedan planterade vi lite, vill jag minnas. Jag attackerade vår schersminbuske med min nyinköpta sekatör medan G sov middag. Sedan bakade vi pizza tillsammans med ponnyhunden och hennes matte.

Söndag - G och jag planterade smultron och jordgubbsplantor på baksidan. På kvällen cyklade vi till grannbyn och hälsade på mina föräldrar en stund.

Ja, det var förra veckan det. En fin vecka med ett fint umgänge med mitt barn.

Jag känner verkligen att ljuset och våren ger mig energi. Samtidigt måste jag nog tänka på att hushålla med den. Det är en arbetstopp på jobbet just nu som vi måste ta oss igenom på något sätt, men det gör vi väl. Jag får tänka att jag gör det jag hinner på jobbet och när jag kommer hem är jag ledig. Helgen var verkligen bra. Jag kopplade bort jobbet helt och ägnade mig mest åt trädgården och G och åt att få det hela att rulla.

Hur tänker ni kring umgänge med barn? Om ni som läser har barn: på vilket sätt umgås ni med dem? Hur har det förändrats över tid? Har ni några tips på aktiviteter som kan passa bra med ett barn på drygt två och ett halvt år?

En innehållsrik helg och en måndag

Efter den första femdagarsveckan på länge, ja, så kändes det, var det faktiskt skönt med helg. En helg då vädret var fint och jag hade energi till både det ena och det andra, visade det sig. Lördagen började starkt med att jag tillsammans med trebarnsmamman här på ön, och hennes tre barn, ställde i ordning en lokal inför ett möte som skulle äga rum på eftermiddagen. Vi plockade fram bord och stolar och hon hade med sig frukt och lite kakor. Mötet skulle handla om de nedskärningar i skola och barnomsorg som våra folkvalda politiker tydligen beslutat om i årets budget. Och eftersom jag, som både lärare och mamma, tycker att detta är något helt rimligt att vara missnöjd över ställde jag gärna upp med att fixa i ordning lokalen och fick även dess nycklar på halsen då trebarnsmodern och hennes tre barn skulle på iväg på en viktig tillställning precis samma eftermiddag. Klockan fem skulle jag infinna mig för att öppna, och sedan skulle jag ju stänga också - inga problem! Jag var oerhört peppad på att få träffa lite folk i min egen ålder och på att få höra vad som var på gång i frågan. Klart jag tog nycklarna!

Sedan cyklade jag hem på min snabba hoj och fann ett hem utan någon människa hemma. Skönt! Hög på energi satte jag genast igång och monterade ihop vår nya gräsklippare. Den senaste veckan har det visat sig att jag är lite av en mekaniker då jag lagat min cykel två gånger och Ms cykel en gång, med gott resultat. (I samarbete med M, men ändå - det har varit mina initiativ.) Jag är bra på det där med initiativ och gräsklipparen fick jag också ihop på ett eller annat sätt. Ja, jag följde instruktionerna. Nej, de var inte supertydliga men jo, det gick.

Jag klippte ca en halv kvadratmeter av gräsmattan, ursäkta: gräsängen, och gav sedan upp. Femton centimeter gräs var inget för mig och den där manuella klipparen... Nej. Jag gav mig på ogräset istället, men det var lite senare. För först gick jag in och lagade lunch. Det blev en rätt från min lista  plus två laxbitar i ugn i samma sås som räkorna i receptet. Och då plötsligt kom G och M hem och fortsatte att klippa gräset - tillsammans. Och mitt i detta kom ponnyhunden och hennes matte förbi. Och då blev det så att vi åt lunch tillsammans allihopa, förutom hunden som fick ligga och vakta i trädgården. Detta med spontanhäng alltså, det är verkligen min grej! Jag tycker om när det är opretentiöst och halvoplanerat, särskilt om det passar. Och passar det inte så är det okej att säga nej, det fattar man.

Den stora hunden behövde promenera lite mer så jag gick med dem ut, medan min man sov middag med min son. Vi gick ner till Stenvik och ut på berget. Massor av rosa blommor som heter något och styvmorsviol som heter styvmorsviol. Jag fattar knappt att dessa små söta blommor pallar att växa i blåsten på en karg klippa, men så är det! Starkt av dem!

Sedan gick jag hem och passade på att sitta lite på en klippa och ta det lugnt och titta på havet. Man får inte bli hemmablind. Det gäller att njuta!

Väl hemma tog jag direkt tag i att få bort lite ogräs som vuxit och frodats här och där, mellan plattorna på baksidan bland annat. Jag gjorde knutar av påskliljorna i en rabatt på baksidan för jag tyckte den såg så ful ut. Samtidigt funderade jag över detta att  vi inte vill att de växter som växer bäst ska få växa i våra trädgårdar, utan vi vill bestämma exakt vilka blommor som är fina och som inte är ogräs. Maskrosor till exempel, de är ju egentligen fina tycker jag, gula och lysande, men de är ogräs så de drar vi bort, jag med. Sedan finns det ju också fult ogräs, enligt mig, och ogräs som ser ovänligt ut, som till exempel har taggiga blad och de ska ju bara bort. Men hur snällt är detta egentligen? Varför ska de bort? Vad har jag för rätt att bestämma det? Ogräset ses på som något slags skräp i ett rum som är vår trädgård. Så tror jag det är. Vi vill inreda trädgården precis som vi inreder våra hem och om vi inte orkar inreda så förfärligt mycket (jag tänker på mig själv här) så vill vi åtminstone ha det lite rent och prydligt och då ska ogräset bort! Ja, så tänker jag, tydligen. Kan man äta kirskål förresten? Vi verkar ha en del...

Men förstår ni hur slut man blir av att rensa ogräs eller? Först lite halvt manisk och sedan helt slut. Tur då att jag kom på att jag kunde ta ut en trädgårdsmöbel och sätta mig, och en fotpall att ha fötterna på, och en dyna och en kudde under huvudet. Där hade jag det gött. Kyrkklockorna ringde och jag lyssnade på Om tjugofem minuter är jag död, eftersom jag tänkte att tjugofem minuter i vårsolen utan solskydd borde räcka. Och det räckte.

Väl inne igen försökte jag sova lite i soffan och jag slumrade nog precis till innan G vaknade efter sin siesta. Och då var det bara en timme kvar till mötet. Så jag käkade massa gröt (tur!) och cyklade dit. Väl där var ingen där, men de kom efter ett litet tag. Vi var elva mammor och två pappor och vi pratade om nedskärningarna och ifall vi skulle kunna göra något för att få politikerna att fatta att de tagit fel beslut. Och här lärde jag mig vikten av att ha dagordning och sluttid. Mötet hade inte det, och det tog tre timmar. Jag hade nyckeln och kunde inte gå förrän det var slut, fastän jag var slut lite innan tre timmar. Men ja, till slut tog det slut och då gick vi.

Sedan var det söndag och nu är detta inlägg så långt att jag inte fattar hur det gick till... På söndagens morgon tog jag bussen till Göteborg för att träffa min syrra och hennes lille son. Total restid: fem timmar, tur och retur. Men det var det värt! Lillbebisen somnade hos mig två gånger och det var fint att få lyssna på hela syrrans förlossningsberättelse i detalj. Lite lik min, fast ändå helt olika. Det enda lika var nog egentligen att vi båda blev sjuka i havandeskapsförgiftning. Min var dramatisk på sitt sätt, och hennes på ett annat. Vi kom båda ur det levande, i alla fall, och barnen mår bra. Så det var ju skönt. Men ändå: vilken jävla grej! Jag fattar inte hur folk vågar föda hemma! Jag fattar inte att folk tror att de kan bestämma över sin förlossning! Men det kanske de kan? Vi kunde det inte, utan det  var bara att hänga med.

Och idag är det måndag och jag har rensat lite ogräs istället för att ta fikarast på kontoret (som mina kollegor gör). Efter arbetsdagens slut hämtade jag G på förskolan och cyklade hem i solen. Vi har haft en himla trevlig kväll med fiskbullemiddag och brödbak. Vi tog en tur till affären också eftersom mjölet var slut. Om en stund kommer M hem från jobbet och ja, det börjar bli dags att gå och lägga sig även för nattugglan Tove.

Jag hoppas att ni också har haft en bra helg och en bra start på veckan!

Hemma igen!

Så var vi plötsligt hemma på holmen igen. Jag skriver plötsligt för det gick väldans fort att flyga jämfört med att åka tåg, men gav också mer ångest. Ja - jag är flygrädd. Så är det.

Här har våren både varit och gått tillbaka till något kallt och blåsigt vårvintertillstånd, även om man aldrig talar om vårvinter här på samma sätt som man gör i norr.

Äppelträden blommar och det haglar när jag cyklar hem från förskolan den första dagen. Naturupplevelse tänker jag i uppförsbacken över berget och får extra kraft. G har haft det bra på förskolan och somnat i sin vagn utan napp. Storpojken.

Lökrabatten är överblommad och jag går ut i skymningsljus och iskall vind och knipsar av blomstänglarna. Låter näringen från bladen  få krypa ner i knölen igen. Längtar till nästa vår då jag tänker vara hemma och se alla tulpaner, narcisser och påskliljor blomma och inte bara knoppas och vissna som detta år.

Idag, den andra vardagen, har jag cyklat och kämpat och jobbat och tjatat på M och sedan träffat ponnyhunden och hennes matte. Berättat allt om resan och lyssnat på hennes månad, mattens alltså. Hon har en löjtnantshjärta i sin trädgård. Den blommar i vinden med många rosa små hjärtan. Det tror jag hon behöver.

Jag går hem. Med mig har jag en övervintrad höstblomma som min vän förbarmat sig över och en rosa pelargon.

Vi är hemma igen och det känns bra!

Mat jag ska laga när jag kommer hem

Här sitter jag på taket och våndas över flygresan hem. Naglarna är fortfarande rödmålade efter vår andra primera comunión igår. Jag har inte bestämt mig än för om jag ska ta bort lacket innan resan eller låta det vara kvar. Antagligen får det vara kvar och så får jag köpa nagellacksborttagningsmedel när jag kommer hem. Och kanske något mer lack? Jag gör ju aldrig sånt - målar naglarna... men det kanske är kul? Jag vet ju folk som håller på med det rätt mycket. Ja, jag får se.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan det var ju mat! Mat jag vill laga när jag kommer hem. Varför ska jag skriva om det? Jo, den första anledningen är att jag gillar att sitta här i Spanien och vara hungrig och fantisera om vilken mat jag kan laga när jag är hemma i mitt kök i Sverige, och sedan är det ju också bra att ha en lista när inspirationen sinar, vilket den kommer göra efter ungefär en dag.

Så här kommer den, en helt färsk framgooglad lista på mat jag vill laga när jag kommer hem:


Potatissallad med salsa som vi kan äta tillsammans med biffarna jag vill minnas att jag slängde ihop i april innan vi åkte iväg söderut. De ligger i frysen.

Krämig zucchini- och svamppasta

Paj

Tomatsoppa

Korv stroganoff med blomkål - perfekt att göra när M spontanhandlat falukorv och blomkål vilket händer titt som tätt

Pasta med lax

Pasta med räkor

Risnudelsallad med kokos- och limeräkor

Avocadomousse och räkor

Laxröra

Utöver detta ska jag också laga klassiker som: potatis och purjolökssoppa, spenatsoppa till lunch med hårdkokt ägg, köttfärssås och tomat- och paprikasoppa med vita bönor.

Nä, nu får jag ge mig och gå ner och äta svärmors linsgryta! Den luktar himla gott!

Fler tips, någon?