Drömmar

Lånad drömbild på höna

Oxelhäck. Orusthönor. Ett eget hus. Det är vad jag går runt och drömmer om just nu. Så länge jag kan minnas har jag drömt om olika saker som jag önskat mig i framtiden. Många av mina framtidsdrömmar har handlat om boende. Hur jag vill bo. Ett tag var det timrade faluröda stugor i de djupaste skogarna i Hälsingland jag drömde om. Där skulle jag bo och skriva och helst ha en hund. Slå ihjäl ett par hundra mygg och höra ån porla utanför sovrumsfönstret. 

Ett tag var det Göteborg. Eller  var det Göteborg?  Nu är jag nästan tillbaka på ursprungstanken: hus på landet. Vi bor ju nästan på landet nu, kan man säga. Inte är det en stad i varje fall. Men mer än landet liknar detta ett bostadsområde inknött på en ganska liten holme.  Dock är de allra flesta husen vad man skulle vilja kalla för  pittoreska och idylliska, men ändå. Väldans många hus på väldigt liten  och nästan alltid blåsig ö. 

Jag drömmer om en oxelhäck. Alla andra verkar ha en oxelhäck just nu, när jag drömmer om det. Självklart är det inte alla andra, men många, många som jag ser här och var. Nu ikväll såg jag till och med en liten pytteoxelhäck (med kanske fyra oxlar (heter det så ens?) bredvid varandra) här på holmen. De är så vackra på något sätt. Vackra när de är kala på vintern, vackra nu när deras lövsprickning är i full gång, med mintgröna lite ludna yrvakna blad. De är gröna och täta under sommaren och till sist vackra när de skiftar i rött på hösten. Måste inte just oxelhäcken vara den optimala häcken? Dessutom är den enkel att beskära och hålla snygg, får jag för mig.

Jag drömmer om höns. Det ska vara en lantras, tycker jag. Vanliga höns, tycker M. Idag har jag läst på lite om lanthöns på Svenska lanthönsklubbens hemsida. Där har jag lärt mig att de vanliga hönsen verkar vara av en ras som heter leghorn. De är vita och ser tråkiga ut, tycker jag. Kanske är de utmärkta att använda till, vad vet jag - äggproduktion och kanske köttproduktion, och kanske är de trevliga. Jag har ingen aning. Ändå har jag idag fastnat för Orusthöns. Dessa höns kommer nämligen just härifrån; från Tjörn och Orust. Inga andra höns kan väl passa bättre än att ha just här, i dessa trakter?  Kanske kan vi ha några var? De borde väl kunna bli kompisar? Någon tupp ska vi inte ha, säger M, för tuppar bara äter, gör hönorna på smällen, gal och går runt och tuppar sig. Helt onödigt tycker M. Matriarkat låter bra, tycker jag.

Observera att detta är drömmar som befinner sig helt och hållet på drömplanet, de har ingenting med vår verklighet idag att göra. Det roliga med hönsdrömmen är ändå att vi båda går igång på det och tycker att det är en bra idé - i framtiden. M vill bygga hönshus, säger han och jag vill klickerträna de små liven, om jag törs. M säger att hönsfodret kostar mer än de ägg de ger, och det har han säkert rätt i. 

Underbara Clara skriver följande, vilket helt klart styrker min mans tes, i ett önskeinlägg om höns: "Vill du ha billiga ägg ska du inte ha egna höns. För billigt är det inte. För att hönsen ska lägga mycket ägg behöver de ett bra foder och det är inte gratis.  Vill du däremot äta goda, guldgula ägg med gott samvete så ska du ha egna hönor.  Som får gå ute och sprätta och sandbada och ha det härligt." 

Men för att kunna ha höns, och för att kunna anlägga en oxelhäck behöver vi också ett hus. Ett eget hus som vi själva äger och tar hand om. Detta tänker jag en hel del på. Det är ju så märkligt när man bor på ett visst ställe, att man känner sig som hemma och man börjar tänka i en fyrkant runt just den ort där man bor. En kollega jag hade på ett lärarjobb i en liten norrländska bruksort bodde i Ånäset. Hon sa att hon aldrig skulle kunna tänka sig att flytta från Ånäset. Och nu när vi bor här fastnar min tanke här. Flytta till Orust? Aldrig! Höviksnäs? Nä, varför skulle vi vilja göra det? Nu vill jag bara bo i det hörn av Tjörn som vi bor nu. Inte för att jag vet om denna plats är bättre än någon annan, egentligen, men nu har vi börjat sträcka ut våra små rötter här på något sätt. Vi har börjat sträcka ut dem och suga i oss av den näring vi hittat i form av sociala kontakter, närhet till mina föräldrar, närhet till arbete, cykelliv. G börjar få kompisar. Just nu känner jag mig inte alls redo att än en gång ge upp det vi sakta, sakta börjar bygga upp. Men vem vet? Kanske hamnar vi någon helt annanstans. I Dingle eller Tibro kanske? Där är husen åtminstone billiga. 

Samtidigt: vi flyttade nyss hit, känns det som. Vi har det bra och trivs. Inte lockar Dingle. Inte lockar Tibro. Vi gör som vi tänkt - vi sparar. Vi hoppas att vi kan spara och spara och spara i några år och sedan faktiskt ha råd med ett hus ungefär här, i detta lilla hörn av världen. Vi hoppas att vi hittar något hus som känns bra för oss att lägga massor av pengar på. Ett hus där vi kan ha en oxelhäck. Ett hus där vi kan ha höns. Ett hus på en plats där G själv kan cykla till sina kompisar, gå hem från fritids. Ett hus som är vårt.

Vad drömmer ni om just nu? Berätta gärna!

Alla dessa frön - många små plantor

Försådden var det ja, eller frösådden? Nu kan jag inte bestämma mig för vad det heter, och när jag googlar vinner ordet frösådd i antal träffar, med drygt dubbelt så många som ordet försådd. "Förså fröna inomhus" står det ju på den lilla fröpåsen. Heta vad det heta vill, här kommer min redovisning av hur det gått - så här långt!

I slutet av februari byttes hastigt tågluffarplaner mot odlingsplaner. Johanna Ene, som jag nyss hade hittat till då, hade skrivit ett sådant vackert inlägg om blommorna i hennes trädgård att jag blev helt och hållet inspirerad att själv gå lös. Förra året missade vi både vårlökarna och att så särskilt mycket alls faktiskt. De praktfulla vårrabatterna blev till sommaren bara ytor täckta av ogräs, och mer eller mindre uppätna grönkålsplantor. I år ska det bli annat, tänkte jag. Tänker jag.

Fröpåsarna ni ser på bilden ovan innehåller frön till följande växter: Förgätmigej, kryddtimjan, stäppsalvia, sommarrudbeckia, blå bolltistel, röd solhatt, myskmalva, purpurklätt, tusensköna, stjärnflocka, backnejlika artic fire, backtimjan, praktvädd, sommaraster, malabarspenat, isört, jätteverbena, tre sorters ringblomma, blåklint och sockerärt.

När jag kikade efter frön hade jag främst följande två kriterier: flerårig och direktsådd. När det sedan kom till kritan blev det inte riktigt så, nej. Det blev både ettåringar och frön som behövde försås. De flesta av dessa är i jorden nu. Inomhus alltså. Vissa fröpåsar innehöll så himla många frön att jag kände mig nödgad att dela med mig till syrran. Min vän Mala har också blivit tilldelad en liten mängd. Pappa fick de flesta malabarspenatfröna och tur var väl det, för han verkar ha fattat hur de ska sås: i planteringsjord.

Två plantor malabarspenat

Malabarspenaten är en rolig typ, ska ni veta! Den blir ca tre meter hög och vill slingra sig runt ett snöre. Bladen blir stora och vackra och goda att ha i salladen. Stammen är vackert röd.

En annan salladssort som jag köpte frön till, vilka ännu inte fått hamna i någon jord, är isört. Den har jag aldrig testat att odla förut, men jag har smakat på den. Även denna är rolig då den har som små saltvattenbubblor på sig.

Vad mer ätbart? Jo! Tomater. Min pappa satte 45 tomatfrön och jag har planterat om några och fått hem totalt fyra stycken plantor. Till dessa måste jag skaffa större krukor. Körsbärstomater är det. Vilma, tror jag. Förra året hade vi tomatplantor i krukor på mina föräldrars altan och det fungerade utmärkt!

Sockerärter har jag också köpt. Ej sådda än. Det måste jag fixa med snart, antar jag.

Förgätmigej fick hamna i jorden ute en dag för någon månad sedan när jag var igång med att skola om mina ettårsplantor. Jag orkade inte hitta någon kruka till dessa och stoppad helt sonika ner dem som två klumpar på varsitt ställe. Hittills har de överlevt, men knappast vuxit till sig. Kanske jobbar de mer på rötterna? Vi får se vad det blir. Mina två timjansorter (backtimjan och kryddtimjan) går det dock bra för. De bor kvar i sina såbackar men vi har fyllt på med planteringsjord under dem. De ska väl också ut snart, men jag undrar hur jag ska göra. Dela upp dem lite? Annars blir det två täta rektanglar. Jag tror också jag har kvar lite frön som jag ska testa att direktså. Så här ser de ut nu:

Squashfröna som jag sådde helt nyss, kanske för två veckor sedan, har kommit igång ordentligt. Dessa är sådda direkt i planteringsjord och verkar tillgodogöra sig näringen, om man säger så. Nedan synes de tillsammans med sina kompisar. Vad det är i de andra krukorna är jag lite osäker på, men en innehåller myskmalva och det andra tror jag är sommarrudbeckia och röd solhatt.

Åh! Se! Jag har ju faktiskt namnat krukorna! Det var bra. Detta är något jag måste bli bättre på till nästa år: namna de krukor som de små liven skolas om till, inte bara den allra första krukan/odlingsbacken. Om någon undrar vad det är för bös i bakgrunden så är det ett hörn av Ms ateljé. Detta rum får nu agera både ateljé och odlingsrum, nämligen. Söderfönster.

Men samtidigt blir denna onamnade djungeln lite av en överraskning sedan. Jag får sätta ut plantorna lite på måfå och se hur de tar sig. Det kanske blir en superfin blandning? Vem vet? Planerade rabatter i färgskalor blir det åtminstone inte! Även om det säkert är vackert på sitt sätt.

Ett gäng till likadana eller kanske andra småplantor har jag också där uppe i ateljén. Och sedan står det en liten  grupp i ett av fönstren i förrådet. För det är nämligen så att jag har sått jätteverbena för första gången. Jag har fått för mig att de är lite svåra och jag kände mig tvungen att läsa på inför omskolningen. Någon som heter Svante har skrivit på sin blogg att det är viktigt att dessa plantor inte drar iväg i höjden för tidigt och därför ska planteras om i såjord och även stå svalt, därav placeringen i det ouppvärmda förrådet, som är en del av huset. (Nu värms det visserligen upp av solen... men men.) Här är en bild av några av mina verbenor idag. När ska de ut i jorden? Ingen vet! (Eller om någon vet - berätta!) Svante verkar ha dem i krukor... Här kommer de dock få bo i rabatterna. Tydligen en älsklingsblomma för fjärilar, bin och humlor.

Hur ska de sättas sedan där ute, tro? Många tillsammans? Någon som vet?

Blå bolltistel har jag också där ute i förrådet. De blir nog häftiga, om de tar sig. Kanske ska jag bara bestämma mig och sätta ut rubbet imorgon? Eller behöver de vänja sig vid utomhusluft idag? Förrådsgänget har fått vara ute idag tack vare gynnsam väderlek, men är nu inplockade för natten.

Som ni ser har jag skolat om dem i förpackningar av diverse slag. Bäst funkar förpackningar som är gjorda för att innehålla vätska (krossade tomater, festis, burkmajs), sämre funkar pastapaketet ni ser i högra hörnet (men det funkar!). Jag har klippt av dem på hälften och sedan gjort några hål i botten med hjälp av konservöppnare. Gratis!

Frön jag sått som inte lyckats alls (än)? Stjärnflocka, stäppsalvia (eventuellt praktvädd). Stjärnflockan har fått flytta ut till garaget då den inte hade grott på en månad och då skulle förpassas till kylskåpet. Nu måste jag bara komma ihåg att vattna den lite. Vi får se. Jag tror inte att de kommer komma upp, tyvärr. Stäppsalvian tror jag inte heller på vid det här laget, men vi får la se. Jag kanske köper en planta istället. Eller inser att jag har nog med plantor som jag har.

Frön jag inte sått än alls: purpurklätt, sockerärt.

Frön jag rekommenderar för att de kommer upp snabbt ur jorden: blåklint, krasse, blå bolltistel, squash, tomat.

Sedan har jag också kvar en mängd frön från de som jag har sått inne, som jag tänker testa att direktså ute, eftersom många av fröna var sådana som både kunde försås inne eller direkt där ute.

Blåklint, och tuschpennor...

Vi får helt enkelt se vad det blir av det hela. Imorse hade vi åtminstone en riktigt arbetsam stund i trädgården. Jag ryckte gamla lökar och M hackade bort ogräs och klippte i schersminbusken, så nu är den nästan fin. G hjälpte till, eller stjälpte till, kanske det heter...

Ännu ett ordrikt inlägg om mina plantor och trädgård i blivande. Jag hoppas det var intressant för någon, och jag hoppas verkligen att ni ger mig alla era bästa tips, ni som vill! Berätta även gärna hur det går med era odlingar i år, om ni har några! Tack för att ni läste!

Min trädgård just nu

Det är bara att erkänna; trädgårdar och odling trendar just nu på några av de bloggar jag läser. Det är Underbara Clara som ger råd, Den där Jenny som sår majs och Casa Annika som nybörjarodlar i sin varma patio i södra Spaniens bergstrakter. Det är Johanna som börjar odla helt vilt där ute innan värmen riktigt tagit sig och Matilda med sin magkänsla för gröna små liv i lägenheten. Och här sitter jag, på min blåsiga holme och gör så gott jag kan med det gröna, jag med.

Annika har bett mig att skriva om hur det går med våra odlingar och med sådden. Vad har vi sått och hur växer de små liven egentligen?

Vi kan väl börja med att konstatera att jag helt klart tog mig vatten över huvudet när jag beställde dessa fröpåsar i slutet av februari. Rusig av alla vackra blomsterbilder på fröleverantörens hemsida.

Drygt sexhundra kronor fattigare och flera tusen fröer rikare blev jag av det här.

Vad har vi här då? Jo: Förgätmigej, kryddtimjan, stäppsalvia, sommarrudbeckia, blå bolltistel, röd solhatt, myskmalva, purpurklätt, tusensköna, stjärnflocka, backnejlika artic fire, backtimjan, praktvädd, sommaraster, malabarspenat, isört, jätteverbena, tre sorters ringblomma, blåklint och sockerärt.

Till detta har jag dessutom köpt squashfrön och slingerkrasse. Nu får det nog vara nog!

Ändå; sådden av fröer återkommer vi till i nästa inlägg har jag tänkt. Nu vill jag berätta om det som redan blommar och är på gång.

Förutsättningarna här på holmen är att vi befinner oss i odlingszon 2, men precis i kustbandet. Här finns mördarsniglar, måsar och gott om snålblåst. Grönkålen jag planterade förra sommaren blev effektivt uppäten av sniglar och larver, även de tagetesblommor jag satte bredvid käkades upp. Men - dessa kålplantor återkom helt enligt min plan till vintern, då sniglarna dog (eller vad de nu gör under vintern). Och nu, ja nu blommar de! Så här ser de ut:

Kålen blir tydligen mindre smakrik för människor då den lägger kraft på att blomma,
men blommorna i sin tur är goda för våra kära pollinatörer
och kanske kanske kan jag få frön från dessa blommor sedan.
Källa: trädgårdsintresserad kollega, tillika naturkunskapslärare.

Vår trädgård går runt om huset med en remsa gräsmatta längs en kortsida och en långsida. Rabatter finns det dock gott om och i dessa rabatter finns det i sin tur gott om vårlökar så som pärlhyacint, påskliljor, narcisser, krokus och tulpaner i olika färger. Rabatterna har verkligen prunkat nu under de senaste veckorna, men snart ryker påskliljor och narcisser, samt de tulpaner som redan hunnit blomma över. Vårlökarna har husets ägare satt i jorden för flera år sedan, och det är roligt att de fortfarande kommer upp och hälsar våren välkommen, tycker jag.

Det finns även en del sommarperenner planterade (heter det så?) som jag inte vet vad de heter, samt pion och akleja (som jag uppenbarligen visst vet vad de heter) och en liten kaprifol. En halvdöd syrén, en buske jag inte vet vad den heter och en schersmin. Tre rosenbuskar finns också, eller egentligen två rosenbuskar och en rosenhäck. Alla rosor är av olika sorter och jag har ingen aning om vad de heter. Den där rosenhäcken har åtminstone sjutusenmiljoners små taggar, om det nu säger er något. En rosenbuske har små vita blommor och en har större rosaröda. Längre fram i sommar kanske jag kan fota dem i sin fulla prakt, vi får se.

Den första aklejan som slagit ut i blom, mot en södervägg såklart.

Jorden i trädgården är, vad jag har förstått, några år gammal kompostjord. Antagligen är rabatterna inte särskilt djupa då huset är byggt på ett berg. Ogräs som kirskål, maskros och flera andra sorter som jag inte kan namnet på stormtrivs åtminstone här. Maskrosorna tänker jag låta vara så länge de håller sig på gräsmattan, men de andra kommer jag försöka hålla borta så gott det går.  Jag antar att jorden behöver förbättras med planteringsjord eller gödsel, och kanske tar vi tag i det i år (detta projekt inkluderar bil som vi inte har).

Förra sommaren började jag anlägga en liten miniköksträdgård med fokus på kryddor och planterade förutom grönkålen även mangold (från frö), persilja, oregano, mynta, rosmarin och timjan (alla dessa från planta). Allt har överlevt men timjanplantan ser halvdöd ut, antagligen för att jag satte ner den i rabatten och inte grävde ner den tillräckligt bra. Kanske åtgärdar jag detta genom att lägga mer jord runt den snart, kanske dör den. Vi får se. Myntan har jag klokt nog satt i en kruka. Den tar sig, kan man säga, och skulle säkert vilja ta över hela trädgården (eller varför inte hela holmen?). Därför gör den sig bäst i den största av tre blå utekrukor som ingår i hyran här.

Persilja och där bakom skymtar mangold

Förra året planterade jag även smultron och två jordgubbsplantor. Smultronplantorna ser ut att må prima. Jordgubbsplantorna ser ut som om de helst vill somna om. Kanske tar de sig längre fram, kanske inte. Jag funderar på att köpa fler. Men frågan är var jag ska sätta dem... Det ger sig!

Ett litet traktortåg framför smultronplantorna

För några veckor sedan grävde jag bort en liten sträng gräsmatta och anlade en blå rabatt, med min sons hjälp. Han valde blommorna och ordningen de skulle sitta i. Mellan dessa sådde jag några frön av mina olika sorters ringblommor, eftersom det såg så tomt ut. De har precis börjat komma upp med sina små söta hjärtblad. Så här ser den rabatten ut just nu:

När vi flyttade hit och jag insåg att jag blivit med trädgård på riktigt, tänkte jag mycket på att jag ville ha en trädgård som var vad den utgav sig för att vara, nämligen bohuslänsk och svensk. Jag ville absolut inte anlägga någon medelhavsträdgård, japansk trädgård eller annat hittepå. Därför köpte jag förra året två lavendelplantor, och fick en tredje av Mala. Dessutom satte vi en liten syrénbuske, som fortfarande ser ut som det pyttigaste jag har sett i buskväg någonsin. I veckan har jag kompletterat detta med två lavendelplantor till. Här är en av dem, nedstoppad i jorden igår:

Men, kanske är inte lavendel så bohuslänskt ändå? Kanske är det medelhavet så det skriker om det? Vad vet jag. Samtidigt är lavendel en av de plantor många har här. Lavendel, ljusrosa rosor, krasse, ringblomma och syrén. Allt det har jag, förutom den ljusrosa rosen då... 

Och ja, nu när jag skriver om det och summerar så här ser jag faktiskt hur otroligt mycket vi redan har där ute i trädgården. Som tur är vet jag att det fortfarande finns plats för de småplantor jag fortfarande har inne, försådda från de frön jag köpte i februari. Vissa av dem omskolade en gång. Men! Dessa återkommer jag till en annan gång, för nu har ni fått se min trädgård som den är nu, och det får räcka för idag. God natt trädgården! Ses imorgon!