Tre saker en helg

Söndag kväll. Tre saker har hänt denna helg och jag vill berätta om dem för er. Häng med!

Sak ett: I fredags kväll fick jag tummen ur och köpte biljetterna till Spanien. Det blir bara jag som åker tåg. M drog sig ur när han hittade flygbiljett för hela familjen (en väg) för under 3000 kr och knappt 4 timmar kort resa. 

Men är det så enkelt? Nej det är det inte! Först ska man vara två timmar innan på flygplatsen minst, och för att komma dit med lite marginal behöver man åka hemifrån två timmar innan det, sedan kanske flyget lyfter på utsatt tid eller inte, det kanske är flygplatskaos igen eller inte, och sedan kommer man ju inte fram till byn direkt utan planet landar i Málaga och där måste man ta buss eller tåg eller sova en natt och sedan ta buss eller tåg till Sevilla och därifrån bil till hembyn. Alltså åker man t ex lördag mitt på dagen och kommer fram på söndag mitt på dagen. Fyra timmar blev tjugofyra, och en hotellnatt. Bara så ni vet.

Så: Jag hade lite av en inre kris den dagen han hittat dessa biljetter. Tänkte att herregud! Fyra timmar! Det är ju KORT TID och det går ju FORT och varför är jag så jäkla jobbig som bara inte kan flyga en gång. Herregud! Skärp dig Tove! Jag störde mig rent av på mig själv. Sjukt irriterande! Sedan gick jag till mig själv och funderade på vad jag vill och kände att jag måste stå för det, men konsulterade också några vänner, bl a Åsa och Annika och syrran, och kom fram till att jag faktiskt ska stå upp för vad jag vill och vad jag tycker är det enda rätta och ta mig till Spanien på mitt sätt, dvs med färja, buss och tåg. Åsa kom på att jag kan åka själv, Annika sa att jag vågar och syrran sa också att jag vågar. Så jag vågar! (Typiskt mig att konsultera 5 personer innan beslut. Gör ni också så?) 

Således: Jag köpte biljetter i fredags! Vilken process det är! Först kul, snabbt frustrerande och sedan mer frustrerande. Sedan paus i några dagar. Sedan hitta lösningar och sedan köpa. Bara att köpa allt tog två timmar, och då lyckades jag inte ens köpa den sista sträckan för det stod Error! Ya se está realizando esta compra. Vilket jag tror betyder att Renfes bokningssystem tror att jag redan köper en biljett i en annan flik eller nåt. Inte funkade det att hetsa datorn heller, eller att starta om, eller att radera historiken. Nåja. Jag borde köpa den idag. Eller imorgon, från annan dator.

Reseplaneringen då? Jag kanske borde göra ett eget inlägg med den? Men i korthet: 

Göteborg-Kiel-Karlsruhe. Sova en natt på hotell. 

Karlsruhe-Strasbourg-Bordeaux. Sova en natt på hotell. 

Bordeaux-Donostia/San Sebastián. Sova en natt på hotell. 

Donostia/San Sebastián-Madrid-Sevilla. Bli hämtad med bil. 

Buss mellan Bordeaux och San Sebastián och även till Madrid. Den billigaste sträckan är den mellan Bordeaux och San Sebastián. Det tar ca 5h och kostar 149kr. Dessutom fick jag klimatkompensera resan för under 1€. Vet inte vad det ger, men alltid nåt. Jag tycker det var bra att man kunde göra det i köpet, även om det egentligen borde ingå i priset så att alla resenärer tvingas till det. Då kanske flygpriserna skulle skjuta i höjden! Det ni! Den dyraste sträckan är Göteborg-Kiel-färjan. 1559kr kostar den inkl hytt för en person, exkl mat. Den dyraste tågsträckan är Strasbourg-Bordeaux för drygt 900kr. 

Av dessa städer har jag tidigare inte besökt  Karlsruhe och Bordeaux, så det blir extra spännande! Någon av er som läser som varit i någon av de städerna, eller i några av de andra?

Sak två: Igår lördag vaknade G med ont i ena benet. Samma hade han känt på fredagsmorgonen men då hade han blivit bättre efter en stund och kunnat vara på fritids utan problem. Men eftersom samma symtom återkom passade jag på att ringa 1177. Sköterskan rådde mig att åka med honom till Kungälv jourcentral. Det är som en vårdcentral fast på kvällar och helger, om jag förstått det hela rätt. Jag tog mod till mig och körde dit. Ca 45 min. Där blev vi sedan kvar i tre timmar, till kl 13. De tog prover, kände på benet, frågade saker och skickade oss till Östra. G fick feber medan vi var där och det var därför läkaren tyckte att Östra skulle utreda beninflammation. Samtidigt kände jag att jag som ganska ovan bilförare inte vågade eller pallade köra till Göteborg själv, så jag frågade läkaren om det var okej att jag körde hem och hämtade pappan (som jobbade till kl 17) och han sa att helst skulle vi åka nu en okejdå, åk hem och hämta din man. Som tur var hade M rast just då och bad om ledigt från sitt eftermiddagspass så vi kunde åka till Göteborg lite tidigare. Men först hem, via gamla vägen (för jag körde pyttelite fel) och med G gnyende i baksätet, orolig, sjuk. Hemma gav jag honom en alvedon och sedan en isglass (som belöning/vätska/energi) och han somnade omgående på soffan. Lillen! 

Klockan fyra parkerade vi i garaget invid Barnakutens entré och M bar in G genom sjukhusets dubbeldörrar och luftsluss. G var redan piggare, tack vare febernedsättande, och ville titta på fiskarna i akvariet osv. Triagen utfördes av sköterska med dödskallar i håret och vi fick snabbt träffa en specialistsjuksköterska utan dödskallar. Han satte embla, tog blodtryck och skickade signaler till röntgen. Vi fick vänta i väntrummet med papegojorna. Helt lugnt. Inte en käft. Vi fick träffa läkare som kände noga och frågade och undersökte. Sedan väntan igen.

Sedan röntgen. Vänta igen. Ingen fraktur. Sedan åt vi middag (det finns en automat med god mat en våning ner och micro på akuten!) och drack saft i ett rum vi blivit tilldelade, ett med tigertema. Sedan togs fler blodprovet och efter en lång väntan under vilken jag nästan hann läsa ut min roman kom en läkare och sa att proverna inte visade någon infektion och att röntgenbilderna inte visade någon fraktur. G fick provgå fram och tillbaka i korridoren och läkaren såg inget avvikande, vilket betydde att vi fick åka hem! Så skönt! Klockan var 21.30 när M mötte oss i entrén och bar G till bilen, trots att han kunde gå bra och till och med hoppat några hoppsasteg i en korridor när ingen vårdpersonal såg.

Klockan 22.30 kom vi hem. 13 timmar efter det att vi åkt iväg till Kungälv på morgonen. G käkade macka och vi drack varsitt glas kall oboy och sedan var vi alla totalt redo för sängen! 

Jag är glad att allt gick bra, och glad att vi som familj lärt oss att det tar tid på akuten. Sist vi var där hade han stukat foten och det tog också massa timmar. Det är mycket väntan och lite som händer (som tur är, egentligen). Därför hade jag med mig olika underhållning så som: hörlurar, nintendospel, böcker (både till G och till mig), frukt, godis och vatten. M hade med sig ritblock, penna och tilltugg och han hade det riktigt mysigt i bilen i garaget verkade det som. Han uppfann både det ena och det andra under tiden, vilket höll honom helt lugn hela tiden. Jag är också glad för att vården finns och för att vårdpersonalen är så sympatisk och duktig och arbetsam. Att barnakuten dessutom har tilltalande inredning i form av stora fototapeter på papegojor är ju bara en bonus! För att inte tala om saften!

Sak tre: Den tredje saken jag vill minnas från denna helg är att G och jag har haft det så fantastiskt bra idag, söndag. G vaknade vid kl 07 (vintertid, tror jag) och var megapigg och megapeppad på livet. Han lekte, han lyssnade på tecno och han tog tempen på sig själv. Ingen feber! Inget ont i benet! Så härligt! Sedan har vi tagit det lugnt hemma, förutom M som jobbat. G har byggt nån bana i vardagsrummet, han har lyssnat på mer tecno (eller vad heter musiken som David Guetta gör?) och han har lekt ute med kompisar från granngården. Dessutom bakade vi pizza tillsammans till lunch och åt den på baksidan för solen sken, det var vindstilla och det kändes varmt! Jag har till och med fått gått mina 6000 steg och hunnit prata i telefon både med min vän Leli och med min syrra. Och nu sover G, och antagligen också M och klockan är fortfarande mycket mindre än man kan tro!

Jag hoppas ni haft en bra helg! Berätta gärna tre minnesvärda saker ni med, i varsin kommentar! Samtalet lever i dialogen! God natt snart och så hoppas jag att ni alla som läser här får ett fint läslov, höstlov eller bara en vanlig men fin höstvecka!

PS: Jo, jag har också cyklat 10 000 km med min elcykel nu under de fyra år och två månader jag har ägt den. Tjiho!

Passa på hellre än FIRE, och som man bäddar...

Under de senaste veckorna har jag tänkt mycket på ordspråket "som man bäddar får man ligga", men inte i den skambeläggande betydelsen utan mer med tanke på att jag är nöjd med hur vi ordnat vårt liv. Det är saker som att vi till slut lyckades ta oss in på bostadsmarknaden, och att även om vi gjorde det precis när priserna peakade så köpte vi inte någon stor dyr villa med renoveringsbehov (akuta eller framtida) utan istället ett nyrenoverat radhus i två plan. Inte allt för stort men tillräckligt för oss. Det hade kunnat vara fint med gavellägenhet men samtidigt tänker jag att uppvärmningskostnaden sänks av att bara ha två ytterväggar. Det blir antagligen dyrt med el ändå i vinter, denna månaden landar elräkningen på 1000 kr och då hade vi inte värmen på för den månad som debiteras, men det har vi nu. Jag pallar inte frysa.

Jag tänker vidare på att vårt radhus ligger nära skola och affär, på gångavstånd till båda faktiskt, och på cykelavstånd till våra jobb (man kan gå dit med, men det tar en liten stund). Detta medför att vi kan klara oss utan att köra bil. G sitter fortfarande i cykelvagnen och jag älskar verkligen att cykla! Det är inte lika långt nu som när vi bodde på holmen, men jag märker så tydligt hur mycket bättre jag mår de dagar jag cyklat till jobbet än när jag kört bil. Tyvärr har jag inte fått till så mycket övrig motion de senaste veckorna och då blir mina 4km på elcykel per dag desto viktigare. Att låta bilen stå är ju bra för både plånboken och miljön, men jag förstår att alla inte kan cykla till jobbet - särskilt inte här där många pendlar till någon mer eller mindre närbelägen stad. Samtidigt skulle jag vilja peppa alla som kan att cykla dit de kan: till affären, till kompisarna, på utflykt osv. 

Ja, jag har tänkt mycket på att som man bäddar får man ligga... men inte för att skuldbelägga någon som "bäddat dåligt" utan mer som en pepp och en strategi i livet, att tänka på att de val man gör har konsekvenser och att det därför är viktigt att försöka göra så smarta val som möjligt. Äh, jag vet inte! Jag är bara så himla glad att vi bor på en liten ort, nära naturen och havet och nära jobb och skola och mataffär. Det är så mycket värt!

De senaste dagarna har tankarna mer kretsat kring en annan sak, dock. Jag tänkte först nej, när M föreslog det. Inte ska väl vi lägga massa pengar på det igen, när vi nu nyss varit iväg. Men jo, sedan tänkte jag att vafasen! Vi har ju pengar på banken (för att vi inte lånade upp oss till max och heller inte behövde  gå in med precis allt och lite till som handpenning) kanske inte en förmögenhet men ändå pengar, och vi lever ju nu och just nu finns det inga hinder (men det kan komma, man vet fasen aldrig (omikron, jag tittar på dig!)) så därför har vi bestämt oss för att åka till Spanien över jul. Jag hoppas allt går i lås och att vi denna vinter kan komma iväg. M är peppad och han vill träffa familjen och få ljus på sig. Jag tänker att jag lätt står ut här en vinter, utan Spanien, men ju mer jag tänker på det desto mer vet jag ju att jag i december också kommer vilja åka härifrån till solen och kanske 15-20 grader. Hellre att vi gör av med lite pengar nu, som vi har, och får träffa Ms föräldrar och syskon och våra vänner, känna lite solvärme, än att vi sparar som dårar bara för sparandets skull. Jag tänker att så länge man har koll på och kontroll över sin ekonomi så är det lugnt. Då måste man ju kunna unna sig lite också! Vad tänker ni om detta?

Så är det ju så att jag fortfarande är helt envis vad gäller färdmedel och ickefärdmedel och vägrar flyga. Efter några dagar av funderande och lite ångest fram och tillbaka (ska vi flyga ändå? osv) har vi nu landat i att vi ska ta färja, tåg och buss och att vi ska passera lite nya städer den här gången. Planen ser i grova drag ut så här: Färja Göteborg-Kiel, tåg dagen efter till Strasbourg med byte i Karlsruhe. En hotellnatt. Tåg dagen efter till Bordeaux. En hotellnatt. Buss dagen efter till Bilbao. Två hotellnätter. Sedan buss till Madrid och tåg samma dag till Sevilla. 

Anledningar till denna rutt: tåglinjen Lyon-Barcelona verkar inte finnas längre (eller så gör den det men jag hittade inga sådana avgångar), vi vill hellre se Frankrike än Tyskland, vi har aldrig varit i Bordeaux och det låter coolt och franskt och som ett vin, Guggenheimmuseet i Bilbao vill jag visa för M, vi vill passa på att se något när vi ändå åker genom Europa. 

Så ja, jag känner mig peppad nu! M verkar inte tycka det är något problem att vistelsen i Almonte blir kortare än den skulle blivit om vi åkt mer direkt eller flugit, så det känns bra. Vi tänker oss att vi ska åka veckan innan jullovet börjar så G får ta ledigt tre dagar extra från skolan, men jag tror inte det ska vara något problem. Planen är att hinna hem igen tills skolan börjar i alla fall. 

Så håll nu alla tummar och tår för att inget dumt händer i världen med smittor och arga gubbar och annat, så vi kan få åka denna vinter! Vi ska sova på saken och sedan hoppas jag att vi kan köpa biljetterna så snart som möjligt nu medan de fortfarande är ganska billiga. En reflektion är att bussresorna är superbilliga jämfört med tåget. Buss Bordeaux-Bilbao kostar 200kr, likaså buss Bilbao-Madrid! 

Hoppas ni alla har en fin helg och en mysig lördagskväll! Jag har haft en fantastisk lördag med kompishäng med en granne och mycket vila och romanläsning. Ta hand om er!

BF i övermorgon

I övermorgon är det BF, dagen efter Spaniens nationaldag, och du är redan sex år. Sex år stor och du har redan börjat skolan och det går riktigt bra säger fröken. Det är mycket i skolan förstås. Nya och gamla kompisar, sitta stilla och räcka upp handen, lära sig det ena och det andra. Det är inte alltid lätt, men du verkar glad och peppad och säger varje dag att du har haft kul i skolan. 

Nytt för i år är att du har börjat gå i en dansgrupp. Förra året satsade vi på skridskor men i år blir det dans. Fotbollen, som du testade i våras, tröttnade du på rätt fort. Jag förstår dig. Jag har aldrig gillat fotboll... 

Cykla är också något som jag vill att du ska lära dig. Vi har nyss höjt stödhjulen och satt på en pinne. Egentligen borde nog något cykeltroll komma och trolla bort stödhjulen snart, så att du verkligen lär dig att hitta din balans. Du är inte helt trygg med detta än så mer övning krävs. Synd bara att vi varken har tid eller ork varje dag, men så är det. Poco a poco. Förhoppningsvis kan du cykla till nästa sommar i alla fall.

Det har visat sig mer och mer det senaste året att din konstform är musik. Om din pappa älskar att måla och rita, jag att skriva och prata så älskar du att dansa och sjunga. Den högtalare med discolampa vi köpte till dig förra året använder du flitigt, nästan varje dag. Du står i soffan och sjunger och hoppar eller röjer loss på golvet. Ibland är någon kompis med, ibland vi, men ganska ofta kör du själv. Snart är det Halloweendisco på skolan. Dit ska vi gå, eller hur?

Annars rullar väl allt på som det ska, skulle jag säga. Du äter bra, sover bra och är en himla go kille! Jag älskar att du kom till oss och att du lyfter vår vardag till en helt annan nivå: din nivå! Så, ja. Grattis i förskott på BF-dagen min fina vän! Tack för att jag får vara din mamma!

Never ending hushållsarbete och en helg på vift

Åsa hörde av sig och skrev att hon hade skrivit långt, och det kan jag slå mig i backen på att hon har. Jag svarade att jag skulle läsa och sedan hämnas genom att skriva lika långt. Och sedan gick söndagen, som var idag. Inte har jag läst, och om jag läser nu så kommer jag varken hinna eller orka skriva sedan, känns det som. Os tengo abandonadas, är min känsla. Jag har övergett er, men precis som i staden Sevillas logga No m'adejado så är det så att jag inte alls har övergett någon - varken bloggen eller dess läsare. Vilka ni nu är. Kan ni inte skriva några rader och berätta? Gärna alla, men särskilt de som aldrig lämnar någon kommentar. Ni kan la berätta typ vad ni heter eller vilken bokstav ert namn börjar på, hur gamla ni är och vad ni helst gör en ledig dag. Tillexempel... (Tänk om ingen skriver nåt nu... då får la ni som brukar kommentera fylla på. Ni får skriva ändå, såklart. Alla får skriva!) Men nu var det ju inte det det skulle handla om. Vad skulle det handla om då?

Jag minns faktiskt inte vad jag har tänkt på den sista tiden. Kanske har jag tänkt lite mer på valresultatet, samtidigt har jag lugnat mig kring det, samtidigt inte. Jag har funderat på att gå med i ett politiskt parti, det jag röstade på i riksdagsvalet men inte kunde rösta på i kommunvalet pga deras inställning i skolfrågan (stor fråga i min kommun). Min granne som är med i ett annat parti, som jag aldrig kommer rösta på än mindre gå med i, tyckte jag borde gå med och försöka påverka inifrån. Och det är väl det enda rätta egentligen, men har jag tiden och energin? Eller borde jag gå med ändå och se hur det är. Gå på ett möte eller två och sedan göra ett av  tre val: 1. Fortsätta vara med som aktiv medlem, gå på fler möten osv, eller 2. Fortsätta vara med som passiv medlem eller 3. Gå ur partiet och tänka på att vi faktiskt har organisationsfrihet (tack vare demokratin). Tankar kring det, någon?

På tal om organisationsfrihet så var jag på ett så surrealistiskt och skräckfilmsaktigt (utan skräck, visserligen) föräldramöte i förra veckan. Det märkliga var att det var strömavbrott, just på skolan. Strömmen hade kommit och gått även i övriga delar av samhället men skolan var helt utslagen i flera timmar. När vi gick in i matsalen, en sådär 60 föräldrar, var det ljust ute men började skymma och ju längre mötet fortskred desto mörkare blev det. Ingen belysning alls på rektorn som pratade. Inga levande ljus, ingen nöd-ficklampa. Ingenting. Så märkligt. Det var nästan obehagligt att sitta där mitt bland andra skuggestalter och gissa deras reaktioner. Lika märkligt måste det ha varit för de som talade att inte kunna se hur väl åhörarna var med dem. Ironiskt nog var det också beredskapsveckan förra veckan, vilket jag påpekade för rektorn efteråt. Jag är dock högst osäker på hur förberedda de är på skolan för ett långvarigt strömavbrott. Inte beredda alls, antagligen. Har de vattenreserver, tro? Värmeljus? Nödbelysning? Har de bara smartboards som går på el eller även whiteboards? Man kan undra... Hur väl förberett är ditt jobb för långvarigt strömavbrott? Mitt är det inte alls, eftersom allt går via dator och internet.

Men organisationsfrihet var det ju! Jo! Det var en mamma som ville ragga andra föräldrar (gärna pappor, sa hon) till föräldraföreningen. Ingen sa JA!, ingen sa någonting förrän en annan mamma sa att hon kunde vara med lite grann. Check! Tänkte vi andra, då behöver inte jag vara med! (Hade detta varit mitt första år på orten hade jag gladeligen gått med, men nu känner jag att jag behöver energi till annat. Kanske  till det där partiet. Eller bara till barn, man, hem och återhämtning. (Intressant ordning där!) Det mamman sa, innan den mamman sagt ja, var att om ingen vill vara med så får vi rotera så att minst två föräldrar från varje klass är med ändå. Då tänkte jag på vår grundlag. Visst ingår organisationsfrihet i den? Då lär man väl verkligen inte kunna rotera något sådant? Föräldraföreningen är nämligen en förening och då måste det väl vara frivilligt att vara med? Detta vågade jag dock inte säga på det mörklagda föräldramötet, men ja, jag tänkte i alla fall på det. Vad tror ni? Är det som jag tänker, eller kan man tvinga folk?

Mer saker som hänt? Jo! Jag har varit en sväng i min gamla hemstad Umeå. Staden som fortfarande har en självklar plats i mitt hjärta. Fina, fina, hemtama Umeå med alla sina färgglada björkar och alla mina roliga kollegor. Några nära vänner utanför jobbet hann jag träffa också. Himla fint! I Umeå känner jag mig helt bekväm och helt hemma. I Umeå är det inte kontroversiellt att inte ha röstat på SD (eller ett parti som vill sitta i regering med SD). Det kanske det inte är här heller, men det känns nästan så. Det var himla härligt att komma bort, även om resan smolkades lite av min pågående förkylning, nr 2 för hösten. Jag var således ganska trött och täppt i hela huvet. Ändå hade jag roligt! 

På tal om åkommor: Jag fattar inte när jag ska bli friskt. Just idag känner jag mig visserligen rätt frisk, men jag har varit krasslig ända sedan jag fick covid i slutet av juni. Efter covid hade jag vaxpropp som misstogs för öroninflammation, sedan hörselgångsinflammation, sedan urinvägsinfektion, sedan förkylning 1, kvarvarande hosta, förkylning 2 och nu lite kvarvarande hosta. Pjuh. Nonstop infektioner! Inte konstigt att jag var helt slut i fredags. Jag sov både middag på lunchen och la mig och tittade på ett veckogammalt Svenska Nyheter innan jag cyklade hem.

Igår hade jag däremot energi, åtminstone en del av dagen, för igår döptes min kusins förstfödde son. En sådan söt liten parvel! Det var gudstjänst och tårtkalas och mingel. Jag träffade folk som jag inte träffat på länge (kusiner och deras kusiner och partners) och hade riktigt trevligt. Vi kom hem sent och ambitionen för idag var att inte göra någonting, så när jag ätit min frukost skrev jag en sketalång lista på vad som behövde göras: gå ut med soporna, dammsuga, skaka mattor, städa badrum, ta undan tvätt osv. Och när allt detta var gjort så började liksom omgång två: hänga ny tvätt, laga middag, städa undan i köket... never ending. Totalt never ending. 

Efter middagen, som lagades och serverades tidigt, och efter äppelpajen som bara jag ville äta, cyklade jag dock bort till min väninna i Bleket. Vi gick en promenad och det blev mörkt, men vi hann prata av oss om både jobb och familj och nu är det dags för en ny vecka. Det var skönt att få promenera och tjöta och titta ut över havet. Små grodor såg vi också, flera stycken. De går i ide på vintern. Visste ni det? (Det visste inte jag!) Här kan ni lära er det, annars: Djur som förändrar världen. Groda.

Och när vi ändå är igång, lite fler tips:

Dagens middag: Mustig köttfärssoppa

Dramalyssning: Före efter Estonia

Tänkvärt sommarprat med Norrlandsperspektiv: Sverker Sörlin

Ja, det var väl det jag hade att delge er denna mörka höstkväll. Imorgon börjar som sagt en ny vecka. Jag hoppas på att inte vara lika trött och jag hoppas på att fortsätta helga återhämtningen.

Skriv gärna några rader som sagt! Berätta något om dig själv eller vad du vill läsa om, så kanske jag skriver om det någon dag! Nu ska jag hoppa in och läsa vad Åsa skrivit om när hon var vilse i Tanger! Gör det ni med!