tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post8708421300879795444..comments2024-03-28T11:11:27.846+01:00Comments on TOVETANKAR: Ansvaret och allvaretTovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-54187907207914009642017-02-11T22:27:13.491+01:002017-02-11T22:27:13.491+01:00Tack för dina tips Bella! :)
Det är svårt att fö...Tack för dina tips Bella! :) <br /><br />Det är svårt att förstå varandras perspektiv ibland, tror jag. Särskilt när man är trött och slutkörd. Jag tror att det verkar rätt soft att vara hemma med bebisen, jag kollar ju mkt på TV och sitter i soffan, promenerar på förmiddagarna. Och även om det låter gött så tar det energi att alltid vara uppmärksam och fixa runt det lilla livet. Hans behov måste ju gå först. <br /><br />Vi delar på ansvaret ganska bra ändå... Pappan gör ju av allt (de todo). Byter blöjor, matar, bär runt, leker osv. <br /><br />Ja, jag ska fokusera på nuet och försöka gosa, gulla och skoja mer! Tovehttps://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-77530756425029206692017-02-07T08:39:48.479+01:002017-02-07T08:39:48.479+01:00Det är normalt att det allvaret, ansvaret väller ö...Det är normalt att det allvaret, ansvaret väller över en... och de första året, två åren är absolut ingen dans på rosor. Jag älskar mitt barn men längtar absolut inte tillbaka. Att alla känslorna känns mer, att livet blir mer på riktigt - ja, att få barn är nog lite som att förlora någon man älskar fast tvärtom. att vinna någon man älskar så fylls man av rädslor, oro etc. Jag har skrivit det tidigare... för att inte se allt svart/vitt utan grått. Det kanske inte är ni som talar utan sömnbristen, oron etc. Vi bråkade sjukt mycket under några månader runt 5-6 månader då han jobbade och jag knappt sov alls... vi förstod liksom inte varandras perspektiv - han förstod inte mitt. Mitt tips igen är att försöka att dela på ansvaret iallafall på helger, kvällar... försök komma ifrån nån timma. <br /><br />Med en liten bebis känns även allt mycket större, för han kan ju inte ta hand om sig själv men med tiden så inser man att barn är tåligare än vad man tror. Försök inte oroa dig för framtiden utan fokusera på nuet. Bellahttps://www.blogger.com/profile/02192685773913293116noreply@blogger.com