söndag 15 januari 2017

Kvinnans sjätte sinne

Min svärmor hjälper mig inte direkt i jämställdhetsarbetet här hemma när hon pratar om kvinnans sjätte sinne nästan varje gång vi har varandra på tråden. Det är alltså modersinstinkten hon menar. Den motsvarande fadersinstinkten verkar hon aldrig ha hört talas om. Och kanske är det inte så konstigt. Hon fick ändå sitt första barn när det fortfarande var diktatur i Spanien och kvinnan var tvungen att be sin man om lov innan hon ens lämnade hemmet, om jag har förstått det hela rätt.

Hon är verkligen från en kultur där mannen sköter sitt och kvinnan sköter sitt. En enklare värld? frågar jag mig ibland. Är det enklare om man bara bestämmer: du gör det och jag gör det? Inget tjafs om att det är din tur att plocka ur diskmaskinen eller din tur att ta bort tvätten.

När jag är riktigt trött funderar jag på om det inte hade varit enklare att leva så, egentligen. Att kvinnan och mannen vet sina arbetsuppgifter på förhand. Ingen förhandling om någonting utan bara klart och tydligt att var och en sköter sin del och så går hemmet runt. Men när jag tänker så, så har jag nog glömt bort två viktiga saker: dels att jag arbetar heltid (när jag inte är föräldra"ledig") och dels att jag tycker det är extremt omodernt att dela in arbetsuppgifter baserat på kön. Dessutom vet jag ju att nästan allt hushållsarbete skulle falla på min lott. Alltså: nej! Jag tror att båda mår bra av att göra lite olika saker och att inte allting ska vara förutbestämt. Jag tror framförallt att hela vår lilla familj mår bra av att båda föräldrarna har god kontakt med barnet och använder sina faders- respektive modersinstinkter frekvent. Därför vill jag inte främja bilden av att kvinnan är mer lämpad än mannen, på grund av något mystiskt sjätte sinne. Jag tror att båda två kan utveckla en fin kontakt och ett bra samarbete med vårt lilla barn, bara man ger varandra chansen.

Kanske är det just där jag brister lite. Jag som trodde och tänkte att vi skulle vara jämställda. Jag som tänkte att vår jämställdhet verkligen hjälptes på traven av att jag låg inlagd långt från barnet de första dygnet och att pappan fick ta hela föräldrabiten då. Jag som tror att ger man bara pappan chansen att lära sig själv hur han ska göra med barnet så kommer det bli jämställt mer eller mindre automatiskt. Jag är den som tittar över axeln vid blöjbyte, som säger till honom att titta på sitt barn och inte på datorn vid matning... Jag är den som klagar. Tjena vad tråkigt!

Jag tror att jag måste ge mer utrymme och klaga mindre. Uppmuntra mer och se till vad som är bra och vad som fungerar, inte bara låta sur och arg när jag tycker att han gör fel. fel gör han ju inte. Han gör ju så gott han kan och han är ju snäll.

Jag vet inte. Verkligheten är komplicerad och relationer är väl till för att jobbas på. Vi gör så gott vi kan och vi pratar om det när det inte känns bra. Vi engagerar oss båda i hemmet, familjen och barnet och vi vill ju båda att vi ska ha det så bra som möjligt. Vi bygger vår egna familj och vårt eget liv, på helt andra premisser än i sjuttiotalets Spanien. Sedan att svärmor och svärfar inte förstår hur vi tänker och kanske tycker att jag är lat (eller rentav okvinnlig?) som låter pappan ta en hel del ansvar och arbete, det är väl en mindre sak. Det är en sak för dem. Man kan inte förstå allt som ungdomen hittar på nu för tiden. Det är väl bara så?

8 kommentarer:

  1. Jag har bråttom och hinner inte riktigt sortera vad jag tänker om detta. Mer än att det är mycket svårare än det verkade, innan barnet kom.
    Underbar bild på er! Blicken på den lille knodden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag har inte lagt upp bilder (där man ser ansiktet) på mig själv på nätet sen typ Lunarstorm... Fast på den bilden såg man inte mkt av mitt ansikte heller. hehe.

      Ja, det är svårare än det verkade. Du får gärna skriva nåt här eller hos dig på ämnet, om du vill. Kram!

      Radera
  2. Kul att se en bild på dig!!! Så fin!!!

    Ja, så otroligt mycket som förändrades när vi fick barn. Då hade vi ändå varit tillsammans i 12 år och kände varandra väl. Men sömnbrist gör en galen! mitt bästa råd är att unna varandra egentid, sovmorgon, gå ut själv med vänner etc. Försöka vara generösa mot varandra. Jag tyckte vårat förhållande gick åt helvete när jag tog alla nätter efter 5-6 månader för han lät barnet skrika (satte på sig öronproppar, sov i annat rum)... Ja, några av de där nätterna förändrade så mycket. Han var berusad flera av dem, var helt borta...

    Jag trodde vi hade satt upp regler, den viktigaste var att jag skulle få sova... vilket fungerade bra första 3-4 månaderna... men sen när jag tog alla nätter och han o barnet vaknade pigg o glad och jag var en zombie...

    Med spanska familjen skulle jag försöka inte diskutera alls första åren. Så mycket ilska och irritation det hade besparat mig. Att bara nicka och svara si si... sen när barnet blir äldre har barnet egna åsikter och ja, det blir mer självklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du blev galen när barnets pappa lät honom skrika på nätterna. När ett barn är ledset ska det tröstas, inte retas upp mer eller bara lämnas "övergivet". Jag blir superstressad när vårt barn är ledset och inte blir tröstad "tillräckligt snabbt" enligt mig.

      Radera
  3. Jo, försök att han utvecklar en egen relation till barnet, han får göra på sitt sätt. Ibland kanske hans ide t.o.m fungerar bättre... Danis pappa har gjort massor med bra med, som att barnet äter hans mat (speicellt paella) men inte min, älskar frukt etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag försöker ge dem chansen till det. Inte bara klaga. Men samtidigt är jag värsta björnhonan ibland och måste ryta till för vissa saker retar upp mig fruktansvärt!

      Radera
  4. Stå på dig att dela så lika som möjligt på allt hemma... Danis pappa kommer faktiskt hem till sommarhuset och plockar ur diskmaskinen, åker o handlar(med mina pengar), går med soporna etc. utan nån diskution alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi delar på mycket hemma. Han plockar t ex oftast ur diskmaskinen, handlar mat (med våra gemensamma pengar) 9 av 10 gånger, går ut med soporna oftare än mig, dammsuger alltid (på mitt initiativ) och lite annat... Han diskar alltid bort i köket när jag har kompisar hemma, så jag kan sitta och umgås, han tar bort sin tvätt och ibland också min som har hängt på tork...

      Radera