onsdag 26 april 2017

Hemlängtan och sammanfattning


Det kanske låter konstigt att en sådan hispanofil som jag längtar hem till kalla Sverige - ruskvädrets land, men det gör jag. Inte till ruskvädret förstås men till mitt hem, vårt hem, vår lägenhet i utkanten av Umeå på 50 kvadratmeter. Jag längtar till skogsvägarna där jag brukar promenera och till mina vänner, till mina egna vanor!

Vad har varit bäst med att vara här? Vädret tänker jag spontant, men det är inte sant, även om vädret de flesta dagarna varit fantastiskt. Apelsinblomsdoften då? Jo, den var också underbar. Men det absolut bästa med den här semestern har varit att vi som familj har fått en månad av harmoni. Vi har båda två, M och jag, varit mer utvilade och vi har kunnat hjälpas åt på ett bra sätt att ta hand om G. M har alltså varit med G väldigt mycket. Han har verkligen kunnat ta plats som pappa och det har varit så skönt! Jag hoppas att vi tar med oss detta goda samarbete hem till Sverige. Att vi helt enkelt fortsätter på det här spåret.

Det var även väldigt fint att vi tog tag i att åka till la sierra de Aracena för att träffa CasaAnnika och hennes familj. Det var fint att se något nytt och uppleva något annat än familjelivet i Almonte för en stund. Väl där var höjdpunkterna besöket på Hammamet i Linares och all god mat vi åt! Det var också fint att träffa Annikas familj i verkligheten. Jag har följt dem i flera år på hennes blogg men det tillför en extra dimension och förståelse att träffas i riktiga livet, tycker jag.

Stranden vid Mazagons parador som vi hade tänkt besöka har vi inte kommit till än. Och det blir nog inte av heller. Just nu är det ganska kallt och vi kommer troligtvis inte hinna dit varken imorgon eller på fredag. Det får bli en annan gång.

Efter den här månaden kan jag bekräfta bilden jag läst hos både BackstageBella och CasaAnnika om att barn i Spanien ska vara rena, prydliga och absolut inte leka på marken. ¡El suelo, no! är något man hör nästan hela tiden när man är ute. Det är viktigt att kamma barnen, klä upp dem och se till att de håller sig rena när man är ute. Jag har också tänkt på att bestraffningar verkar vara vanligare här. Att barnen ska uppleva någon form av straff om de gjort fel. Ofta har jag tänkt att jag inte skulle vilja göra så med mitt barn i samma situation men vad vet jag. Mitt barn är ännu så litet. Jag tror inte riktigt på bestraffningar. Jag tror mer på att uppmuntra rätt beteende.

Jag tycker även lite synd om barnen när de uppmanas pussa olika vuxna som de träffar. Pussa nu morbror! Det kanske inte alls känns bekvämt för barnet, men det verkar vara en artighetsgest här.

Jag har även lärt mig att vi kvinnor har ännu en uppgift att utföra: nämligen ringa och kolla hur det är med sjuka kusiner. Det är min uppgift och inte Ms även om det är han som egentligen är släkt med dem!

Det som varit sämst här är att folk blivit sjuka. Först en omgång med förkylningar och nu magsjuka. Som tur är har vi (G, M och jag) inte blivit sjuka än (Peppar, peppar!) men det är ändå segt och skapar oro. Man vill ju vara frisk och kunna leva livet som vanligt liksom.

Att bo en hel månad hos svärföräldrarna har också haft sina för- och nackdelar. De största fördelarna är att vi inte behövt laga någon mat och att vi fått hjälp med G. Nackdelen är väl att man inte är i sitt egna hem och inte kan bestämma och göra riktigt som man vill hela tiden. Men på det hela taget måste jag säga att det har fungerat väldigt bra. G har fått lära känna farmor och farfar och han har fått höra massor av spanska.

För att avsluta vill jag säga att det verkligen märks att Spanien är ett land där kollektivet är viktigt. Vi i relation till varandra. Byn, familjen. Folk pratar med en överallt, man hälsar på folk man knappt känner och kreti och pleti ger en råd om småbarnsskötsel. I Sverige får man gå till BVC och be om råd om man vill ha några. Detta var en chock i början men det känns lite bättre nu. Jag har verkligen sett hur individualistiskt Sverige är och hur Spanien på många sätt är tvärtom.

En sista sak om barn i Spanien som jag vill skriva är att här räknas inte pappan som aktiv förälder alls på samma sätt som i Sverige. Det märks framförallt i språket (val av subjekt) när folk hela tiden vänder sig till mig för att fråga hur jag brukar göra med mitt barn, inte hur vi brukar göra med vårt barn.

Att resa och bo utomlands är ett sätt att upptäcka saker om en själv och ens hemland som man aldrig får chans att göra på samma sätt om man bara stannar hemma. Därför är jag tacksam att jag fått och tagit den här chansen att ha en svenskspansk familj!

5 kommentarer:

  1. intressant att läsa! Det verkar iallafall varit mindre kulturkrockar än vad jag hade under min mammaledighet i Spanien. Skönt!

    Jag var tvungen att gå tillbaka i mitt bloggarkiv till sommaren 2011

    "Inte ha nagra konstiga spanska regler om att man inte far lata sig. Eller att man maste sitta still o tyst. Inte far smutsa ned sig. Att man inte far leka pa golvet. Eller inte fa vara överallt i hela lägenheten. I Spanien har manga fortfarande sakallade finrum fulla av kristall och vaser som barnen inte far vara i.


    I berättade för alla släktingar om kejsarsnittet och lite väl detaljerat om alla komplikatinerna. I tycker inte det är ok med örfilar, ta hart i armen etc men ser det (tyvärr) inte sa farligt med en dask i blöjan.
    Det finns flera saker som jag tycker om i den spanska uppfostran. Som att alla umgas över generationsgränserna. Speciellt att barnbarnen umgas sa mycket med sina farföräldrar. Att gammelfarmor alltid har nagon av sina barn, barnbarn pa besök. Jag har aldrig förstatt det där med att man inte kan ta med sina barn. Eller att man vill ha egentid utan sina barn. T.o.m aka pa semester utan sina barn.

    I Spanien är bebiser nästan allmän egendom. Ja, helt okända stannar oss pa gatan och fragar, gullar etc. Grannar, som jag aldrig pratat med, kommer glatt ända fram och pratar. Gammelfarmor var noga med att vi skulle följa sägnen sa ingen ger Dani det onda ögat. Mal de ojo, är nagot man tror pa i Spanien, skapar olycka, sjukdom etc. Därför ska man glatt visa upp underverket för hela världen.

    att det går att skämma bort sitt barn med amning, närhet, kärlek, trygghet...

    http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2011/06/
    http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2011/07/

    SvaraRadera
  2. Håller med Bella här ovan, intressant!
    Hur gör ni när folk frågar dig om hur du gör med ditt barn? Kontrar du med att säga att ni är två föräldrar?
    Håller med om att det finns massa bra saker spansk barnuppfostran. Tycker t.ex. att spanska barn är mer vältaliga än svenska barn och att det är mer naturligt för pojkar och flickor att leka tillsammans än jag upplever att det är i Sverige. Och ja, har också fått upp ögonen för hur individualistiskt Sverige är som land, men tror ändå att i vårt fall vore det ett bättre alternativ än att stanna här när det blir dags för familj. Som du säger är man väldigt beroende av familjen och min killes föräldrar i 50-årsåldern är ständigt upptagna med sitt, så tror knappast att de vore mycket till hjälp. Vi adopterade en hund för en månad sen och trots att vi bor 10 minuters bilfärd från dem har de inte varit här och hälsat på hunden ens en gång. Då satsar jag hellre på Sverige där man i alla fall vet vad man får.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berätta gärna mer om varför du tycker det verkar som pojkar/flickor mer leker mer naturligt tillsammans i Spanien - min lille lekte nästan bara med flickor denna gången vi var i Spanien medan i Sverige leker han mest med pojkar. Så just nu instämmer jag men det motsäger ju genus, steretypa leksaker etc så en skulle ju kunna tro att det är annorlunda?

      Största anledningen att jag bor i Sverige är närheten till mina föräldrar (men ja, livet som ensamstående mamma i Spanien skulle troligen inte gå ihop)

      Radera
  3. Kul med den sammanfattningen! Och roligt att ni tyckte om att komma hit! Ni är himla välkomna igen nästa gång!
    Visst är Sverige mycket mer individualistiskt. På ett negativt sätt, tycker jag. Jag föredrar Spanien. Spanien är mer mänskligt i den aspekten.
    Hoppas ni slipper sjukdomar nu innan ni ska åka hem!
    Du, förresten, passa på och köp en sådan där pulver/ersättningsdosburk på Mercadona. Fyra behändiga burkar som sitter som ett rör med en liten skruvkork högst upp. Behändigt att ha med rätt dos pulver till nappflaskan när man är ute! Finns bland bebisartiklarna.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med om att Sverige är mycket mer individualistisk men samtidigt skulle mitt liv som ensamstående mamma aldrig fungera i Spanien utan svensk förskola (som bara kostar mig 500kr/månad för heltid med frukost, lunch mellanmål inkl.) eller utan mor/farföräldrar som hjälper till istället för VAB. Tyvärr är det ju inte alla spanjorer som lever som förut, med hemmamammor eller nära los abuelos så då fungerar ju inte nätverket på samma sätt...

    SvaraRadera