tisdag 19 september 2017

Vardagsmiddag med vänner

Sommaräng i juli, men nu är hösten här.
För några veckor sedan sa min vän M att hon skulle bjuda mig och en annan tjej med kopplingar till jobbet på vardagsmiddag. Det var en helt vanlig dag, kanske en torsdag, och vi drog hem till henne och lagade mandelugnspannkaka och sallad. Vi satt i hennes soffa hela kvällen och skrattade så vi kiknade och pratade så vi blev helt trötta både i käkar och öron, och helt glada.

Så skönt att bryta vardagen, mitt i vardagen. Att byta ut en stressig, tråkig surkväll mot en trevlig umgängeskväll! Så när min man M påminde mig om att han skulle börja måla igen, vissa kvällar i veckan, bestämde jag mig för att bjuda hem samma gäng, till oss. Lillpojken var med förstås. M gick iväg på sin kurs efter en stund och jag förberedde tacos.

"Det luktar som tjejkväll i femman" sa jag, när jag hällde i tacokryddan i färsen. Största ingrediensen var dextros. Det är väl något slags socker? 

Vi åt, vi pratade. G pratade och sög på mat som han snabbt förpassade till golvet. Vi skojade och berörde ämnen som flerspråkighet, stress, arbetsglädje, historier om diverse farbröder och även lite jobbsnack. Så himla trevligt. Så skönt att bara göra något annat, upplyftande. Varje vardag orkar man såklart inte styra upp något sådant här, men någon gång ibland. Fint!

"Vad lekte barnen på forntiden?" undrade den mest historieintresserade av oss. "Lekte de tittut?" Jo, det tror jag. G lärde sig Titt ut! helt själv genom att gömma sig bakom en fåtölj. Och det är nästan alltid han som initierar den leken genom att gömma sig bakom snutten, eller något annat. Jag funderade mer på det nu när jag nattade pyret. Antagligen lekte de med stenar, pinnar och annat de hittade. Antagligen lekte barnen att de gjorde vuxensaker (lagade mat? jagade?). Antagligen gjorde de verkligen sådant som vi nu kallar vuxensaker. Det var ju ändå ganska nyss som barn började ses som barn och inte små vuxna. Även om de kanske också var ute på någon äng och samlade örter, eller gick i skogen och plockade lingon, gillrade fällor för olika djur, så tror jag absolut att de lekte! Jag tror att det är något djupt i oss djur. Djurungar leker ju, människobarn leker. Jag antar att de tävlade om vem som hittade flest hallon, eller bara lekte att de var någonting annat, att de var något djur eller någon annan typ av person? Jag tror att de lekte ungefär som barn leker idag, fast utan skärmar och diverse "nymodigheter" (allt som kommit efter forntiden). De kanske tävlade om vem som kunde kasta en sten längst, eller vem som kunde springa fortast. De kanske lekte att de lagade mat, eller så lagade de mat. Kanske går det aldrig att få svar på vad de lekte för superlänge sedan, men antagligen kan man bara gå till sig själv. Vad lekte vi? Och så vidare...

Nu ska jag varva ner lite med min bok "Vitt hav" av Roy Jacobsen. Himla bra! Jag gillar böcker som handlar om "förr i tiden" och som är lite mysiga på något sätt. Gärna någon kvinna som bor i en stuga. Det är en av mina favoritfantasier. Därför passar nog den här boken mig så bra, den och föregångaren "De osynliga". De handlar om Ingrid som växer upp på en ö i Norge och hur hon tar sig an vardagen och det som händer. Den följer inte riktigt den dramaturgiska kurvan tycker jag, men den är ändå intressant och spännande på sitt sätt! Dessa två böcker är lite liknande böckerna om Nancy av Elsie Johansson, varav jag bara läst två. Och nu kom jag också att tänka på Moa Martinssons "Mor gifter sig". Stuga. Kvinnor. Fint! 

På hösten ska man tända ljus, dricka te, krypa ner i soffan, läsa bok. Och bjuda hem vänner på middag. Mitt på en tisdag. Hej hösten! Kom du bara!

8 kommentarer:

  1. Bra med lite boktips! Jag gillar också romaner som utspelar sig i historiska miljöer, fast gärna med lite "hemskare" socialrealistiska inslag också. Älskar Nancy-serien jag med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ganska hemskt i Vitt hav. Döda och halvdöda soldater flyter iland, som huvudpersonen måste förhålla sig till. Hon träffar flyktingar osv. Den är inte bara hemsk och inte bara mysig. Jag gillar den verkligen! Har du något tips till mig att läsa efter denna?

      Radera
    2. På tal om "stuglitteratur" kan jag tipsa om en kortroman jag läste för ett tag sedan och verkligen gillade: "En lång vinter" av Colm Toíbín (irländaren som brukar vara förhandsfavorit till Nobelpriset). Boken utspelar sig faktiskt i Spanien under 50-talet, i en liten isolerad bergsby i norra Katalonien. Läsaren får följa den unge Miquel som blir ensam kvar hemma med sina föräldrar när brodern ger sig av till militärtjänstgöring. Vill inte avslöja för mycket, men en dag försvinner iaf mamman i familjen pga en dramatisk bakomliggande orsak, vilket gör det svårt för pappan och Miquel att klara sig själva. Samtidigt är vintern och snön på väg... Som sagt, en kort roman som går långsamt fram. Det händer egentligen inte så mycket, men det är tidlösheten, relationen mellan människorna och den sorgliga, karga känslan som bidrar till läsupplevelsen i detta fall!

      Radera
    3. Tack för ditt tips! Jag ska till biblioteket imorn och se om jag kan låna den!

      Radera
  2. Vad trevligt med vardagsmiddagar och vilka härliga samtal :)
    Ja, tänk vad leken är viktig i barnens liv! Lek och rörelse, en oslagbar kombination. Intressant att läsa om dina tankar om vad vi lekte förr i tiden. Funderar vidare själv... /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var trevligt! :) kom du på något mer ang. lekar förr? Jag kom att tänka på sånger, musik, rim och ramsor.

      Radera
  3. Jag tror det var mycket berättelser och historier, man hade sägner osv. som de äldre berättade för de yngre. Det var nog bra för fantasin för alla barn och en del handlade nog om farliga och hemska saker... Jag tror precis som du att det var nog inte så mycket tid för lek men att barnen tog tillfället i akt när det kom. Och som du skrev; sånger, rim och ramsor, musik men även ringlekar och lekar som var för flera. Det fanns ofta många syskon i familjerna förr. /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så var det nog. Jag lärde mig när jag läste litteraturvetenskap att berättelser om troll i brunnar och hemskheter på gränsen till skogen, Näcken i bäcken osv. var till för att skrämma barn så att de inte drunknade/gick vilse/dog. Smart ändå!

      "Barnet" är ju inte ett särskilt gammalt sätt att se på unga människor, förr sågs de som små vuxna har jag hört.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...