Vecka 13: Växlingar

Ingenting är väl egentligen konstant, utan allting växlar. Framförallt mitt humör, men även folks mående generellt. Den ena dagen är man hur harmonisk som helst för att den andra känna sig ganska irriterad. Vädret, det växlar det också.

Mitt barn har varit ganska förskonat från förskolans smittor sedan han började där ändå, men så blev vi magsjuka och så gick det någon vecka eller två så fick han feber. Förra helgen kom och gick febern en del och i tisdags hade han 39.5 på kvällen. När jag kom hem från jobbet låg han och sov, lillskrutten! M hade gett supp klockan arton och sedan hade G bara somnat.1177 hade sagt att vi skulle var tvungna att åka in till akuten (flera mil bort) ifall febern inte gick ner men när jag gick och la mig klockan tjugotre hade febern gått ner till 38 grader, så vår nödplan med lånad bil realiserades aldrig, som tur var.

Sedan på onsdagen när M och G tog bussen till vårdcentralen var febern borta och ungen mådde nästan bra igen. På torsdag och fredag fick han gå till förskolan, och det gick bra.

Torsdagen ja - den inledde jag med att  cykla sjutton mil, kändes det som, med G till BVC. När vi cyklade över bron var det som att cykla inne i en fantastisk tavla. Jag vet inte om jag lyckas beskriva det med ord, men jag skriver detta om inte annat för att jag själv ska minnas hur det var: Det var dimma. Jag såg nästan ingenting av havet förutom det som var ganska rakt nedanför bron. Men solen lyste på något märkligt sätt upp allting och nästan igenom dimman. Den blev liksom suddig genom alla de pyttesmå vattendropparna som hängde i luften. Det var ett fantastiskt ljus och så häftigt på något sätt att bara se lite av havet. När det är dimma brukar det kännas ganska grått, men det gjorde det inte den här morgonen. Det var ljust. Ljusgult och vitt, på något sätt. Ja - det var som att cykla genom en tavla!

På BVC konstaterades det att Gs språkutveckling var väldigt god och att han följde sin kurva fint. Sköterskan testade det ena och det andra, bland annat att stänga in en leksaksbil i ett skåp för att se reaktionen, och reaktion fick hon. G blev hur ledsen och arg som helst och var det ganska länge. Jag försökte trösta och avleda men det var inte så lätt. När han väl skulle vägas och mätas fick han bilen igen. Det var en särskilt fin leksaksbil, åtminstone enligt min son.

När vi cyklade därifrån, de sjuttiotre milen till förskolan sken solen och dimman var helt borta.

Växlande ja, det är vad livet är. Denna vecka och mitt humör. Ena stunden sitter jag lite ledsen och låg i trappan och försöker prata med M som just kommit hem, men så kommer plötsligt en vän och bjuder med mig på spontanpromenad och lite kvällshäng och jag blir som förbytt - glad och intensiv. Får prata av mig - och ur mig - all frustration.

Och sedan kommer sommartiden. Solen skiner men det är isande i vinden. Vi åker till mina föräldrar för att laga cykeln som gick sönder där kvällen innan och passar på att gå en liten tur i skogen med G. Fast det är ingen skog. Det är bara klippor och vissen ljung, men G verkar nöjd ändå. Väl hemma igen blir det vegetarisk köttfärssås och spaghetti...

Livet... Livet. Som du växlar!