torsdag 7 januari 2021

Snö på ö

Så började det äntligen att snöa igår eftermiddag. G halvsov framför kyrkvideos bredvid M medan jag begav mig ut på en promenad. Jag gick till mina två öars alla hörn och försökte fånga den lilla snön på något sätt med min halvkassa mobilkamera. Till exempel så här såg det ut:


Samtidigt som jag promenerade lyssnade jag på två avsnitt av en P1-dokumentär miniserie som heter Skolvägrarna. Mycket relevant för mig inom skolan, men säkert också för många andra som arbetar med barn och unga. 

När vi senare ätit middag bad jag G, som inte riktigt märkt att det hade snöat, att gå och titta vilken färg marken hade nu. "Lila kanske?" sa G. "Ja, du får se" sa jag. Och så fort han kom fram till fönstret och såg ut ropade han med sin gladaste röst "SNÖ mamma! Snööööö!" Självklart gick vi ut direkt. På med alla vinterkläder, inklusive mössa - för det behöver man när det är riktig vinter (logiskt argument som mitt mestadels mössvägrande barn accepterade) och ut. Ut i första snön! 

Det är något särskilt med just den första snön, tycker ni inte det? M fattade inte riktigt grejen först, då han aldrig som barn upplevt den första snön, eller någon snö alls för den delen. Och från Umeå kommer vi ganska snötrötta, där snön kan ligga november - maj, även om den inte alla vintrar ligger alla dessa månader. Men efter en stund ute i snöyran blev han riktigt munter och hjälpte G att kasta snöbollar på mig. Tilläggas kan att det bara på vissa ställen var tillräckligt mycket snö för att ens kunna samla ihop till en snöboll, men ändå. Natten lovade mer.

Och under natten singlade miljoners miljarders små snöflingor i tystnad ner på holmen och redan klockan 05.23 blev jag väckt av ett ivrigt tassande. Först genom sitt rum, sedan genom köket, fram till fönstret, titta ut, och spring in till mamma: "Vi kan gå ut nu mamma! Snön ligger kvar!" Trött svarade jag att nej vi kan inte gå ut. Det är mitt i natten. Okej, pappa är uppe för han ska jobba snart men klockan är nästan mitt i natten och vi måste sova mera. Men sedan, sedan när vi har sovit mer och ätit frukost kan vi gå ut. G accepterade. Vi somnade om efter en stund och klockan hann bli tio innan vi var utanför dörren. Jullovsmornarna måste få ta sin lilla tid. (Snart är det vardag igen.) 


Men ut kom vi och den röda pulkan var med. Backen nära oss, som jag länge tänkt måste vara en helt perfekt pulkabacke, såg snöfattig ut. Ni vet sådär att grässtråna sticker upp mellan flingorna, så vi gick vidare. Vi hittade en liten naturbacke i en sluttning men efter en stunds åkande där stack ett litet vasst berg fram som gjorde ränder i pulkan. Så tog vi oss hemåt igen, mötte och pratade med en granntant. G halkade i en backe, så ja: vi gick hemåt. Och hemåt såg  vi att backen nära oss visst var åkbar. En annan familj var där och åkte, och de fyllde på med snö just där man behövde åka (sydsvenskt). Vi åkte och åkte och plötsligt kom en före detta förskolekompis till G och vi åkte och jag pratade med hennes mamma. Efter en stund kom fler mammor och barn (från grannsamhället) och klockan började bli lunch så vi gick hemåt. Jag gick in och fixade mat medan M och G gick tillbaka till backen och åkte lite till. Sedan skottade de i trädgården, mest för att det var roligt, och så var det mat. 

Efter lunchen vilade vi lite. G byggde med klossar på spanska medan jag låg raklång i hans säng och lyckades slappna av. Och sedan var det ut och till backen igen. Familjerna från grannsamhället hade begett sig hem till sin egna ö igen men en ny familj var där och åkte. Dessa personer hade jag aldrig träffat förut, men det visade sig att de också bor här på samma ösamhälle som vi, året runt dessutom. Riktigt trevliga var de och jag kände mig helt glad att ha träffat dem. Jag har vetat att det bott en familj i ett visst hus, mellan haven, men jag har aldrig vetat vilka de är och nu äntligen fick jag se dem och lära känna dem lite. Det finns hopp här ute ändå, trots isande vindar!

Två och en halv timma senare traskade vi hemåt och i trädgården gjorde jag en snölykta, som lyser än tack vare finurligt byggande av stora vindskyddande snöbollar på ena sidan. Det blåser idag, som nästan alla dagar. Snön ligger förhoppningsvis kvar tills på lördag, prognosen säger nollgradigt, men på söndag ska det bli tre plusgrader och regn, vilket betyder att dessa kanske fem centimeter snö som vi njutit av idag kommer vara ett minne blott. 


Samtidigt: så tacksam jag är för att detta snöfall kom under jullovet! Främst är jag glad för Gs skull, för att han är barn och för att jag märker hur otroligt mycket han njuter av detta, sedan är jag också tacksam för min skull dels för att jag är ledig och får vara ute och leka med G och dels för att jag slipper cykla i snön just nu. Vintern är inte över än, och kanske kommer det mer snö, vi får väl se. Men tills på söndag, tills gumman tö kommer och sopar bort all snö säger jag bara detta: Se upp i backen! Tusen hål i nacken!

2 kommentarer:

  1. Vad fint att ni fick lite snö på er ö under ledigheten. Det lyser upp lite, minns jag att folk brukar säga.

    SvaraRadera
  2. Javisst är det underbart med snön! Så roligt för barnen som har längtat :) och vackert och härligt att gå i ett vinterlandskap! Synd bara att det är mindre med den varan nuförtiden, i alla fall när man bor i södra och mellersta Sverige. Jag hörde att de hade fått mycket snö i Spanien nu!!? /Annika F

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...