tag:blogger.com,1999:blog-21689209385191110072024-03-18T22:47:21.685+01:00TOVETANKARTovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.comBlogger387125tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-19759113784094664322024-03-18T12:42:00.007+01:002024-03-18T12:42:45.629+01:00Temperaturfilten<p>Jag är inne i ett sånt virk-il just nu! Jag har tre projekt på gång samtidigt: temperaturfilten, en gul påsksjal och två glittriga kuddar till min son. </p><p>Temperaturfiltens skala har jag fått revidera efter att jag förstått att dygnsmedeltemperaturen i Sverige inte når mycket mer än 20 grader på sommaren. Det hade jag ingen aning om när jag påbörjade projektet i kalla januari. För att jag själv ska ha koll på min skala, och för att ni ska få se, lägger jag därför ut en bild på den reviderade skalan här:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjD_wZkt9vnLFkc3UlMN48RYPY29OcZO6fvcdeHKrt0fxmOqvvHIesjll2AggvW8EA87lgMOILID40yNKeCcFlcY4hLz_qkQn5WGySH4GMkP-ev-ZGZU3L2AwWKs3uzmDQyHQ6qTRbcYmCeQN4lV-bDm-VJg9FSxK9bcDAdJFprzL9ro-WK5D8vsu3EZrjp/s585/Temperaturfilt%20reviderad%202024.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="585" data-original-width="460" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjD_wZkt9vnLFkc3UlMN48RYPY29OcZO6fvcdeHKrt0fxmOqvvHIesjll2AggvW8EA87lgMOILID40yNKeCcFlcY4hLz_qkQn5WGySH4GMkP-ev-ZGZU3L2AwWKs3uzmDQyHQ6qTRbcYmCeQN4lV-bDm-VJg9FSxK9bcDAdJFprzL9ro-WK5D8vsu3EZrjp/w504-h640/Temperaturfilt%20reviderad%202024.PNG" width="504" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Hur långt har jag kommit hittills då, undrar väl ni? Och kommer jag hålla ut hela året? Ja, den första frågan <i>går </i>ju i alla fall att besvara. I lördags morse hade jag virkat till 29/2 och då tog jag denna bild:</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSNBOOWb-L-iF_7Xb5woTmyUGTW2xgWeKqtYfthWhDBBDIcSrNXDDNFnMYPqyGbXtlLlkdmnBcrP83x_LUmTOZGIHRoDJ66RDb6Mles4AnbCuoeg2_9tpOE1e0cKw46qtmjXe7UVZ6oxqrrciELiEVs2BHrEbueJIsK5jDTBPyom1_k_xxdPdpcE3EeAmV/s4624/20240316_110828.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSNBOOWb-L-iF_7Xb5woTmyUGTW2xgWeKqtYfthWhDBBDIcSrNXDDNFnMYPqyGbXtlLlkdmnBcrP83x_LUmTOZGIHRoDJ66RDb6Mles4AnbCuoeg2_9tpOE1e0cKw46qtmjXe7UVZ6oxqrrciELiEVs2BHrEbueJIsK5jDTBPyom1_k_xxdPdpcE3EeAmV/w640-h480/20240316_110828.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Den mätte då 26,5 cm och året börjar nerifrån i bilden med lila och februari slutade i blått. Enligt mina beräkningar kommer den bli ca 160 cm lång och 120 cm bred. Jag la upp 220 maskor och virkar den med fasta maskor för att den inte ska bli för lång. Eftersom jag valt att virka den enligt dygnsmedeltemperatur blir den ganska jämn i färgen, har jag märkt (få färgbyten), vilket kan kännas lite tråkigt men samtidigt skönt att slippa fästa så ofta. Och angående fäst-festen så lyder jag min kollegas råd och fäster allteftersom. Jag har också då insett att jag måste ha kontroll över på vilken sida jag fäster, vilket jag inte hade i början... men men, det ska väl synas att den är handgjord? </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Och så lite bonusbilder på mina två andra virkprojekt, <a href="https://www.garnstudio.com/pattern.php?id=9675&cid=12" target="_blank">påsksjalen</a> och glitterkudden:</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpeCayXh1A_j_5-muzoNQjUI6I1CdhBC5JggIoAqzd0EylryX7nH1RYHXPPHTihs34vADUF_4_0IaIy2UpuW-bxwRE9uiKFkut_-mIMUyoj8zHcceAEDXG7tdOYFMnZ4Kdvuep2f4FEV3RxXEBkaeRPKUSVm81C8MXSjhksPTdc58nJ8GNu7pwnkhAJQN3/s4624/20240314_104841.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpeCayXh1A_j_5-muzoNQjUI6I1CdhBC5JggIoAqzd0EylryX7nH1RYHXPPHTihs34vADUF_4_0IaIy2UpuW-bxwRE9uiKFkut_-mIMUyoj8zHcceAEDXG7tdOYFMnZ4Kdvuep2f4FEV3RxXEBkaeRPKUSVm81C8MXSjhksPTdc58nJ8GNu7pwnkhAJQN3/w640-h480/20240314_104841.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2o-39hzHtWAcfMFKjt5K2SPblNQU1yDrcsfUlodcUsMWkm83toxBNnOkVXERXCsFq5viE4DnJ7UYxBYVWW6FigHLqaAdkvfYtPndIe_lego33A3wUDX2B8v02qHWemf5nWgndo2o8IUJf_ENPYV_j4izgogXF1AFKkoazwETRWsjKaQHZD3OJJJZq3-ny/s4624/20240315_161508.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2o-39hzHtWAcfMFKjt5K2SPblNQU1yDrcsfUlodcUsMWkm83toxBNnOkVXERXCsFq5viE4DnJ7UYxBYVWW6FigHLqaAdkvfYtPndIe_lego33A3wUDX2B8v02qHWemf5nWgndo2o8IUJf_ENPYV_j4izgogXF1AFKkoazwETRWsjKaQHZD3OJJJZq3-ny/w480-h640/20240315_161508.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitxssO2P51qHsPusWDQ34UPJGtAFH-3utpd7CO4exlJcE3WjRiunROh5RCekOKOeV94pXcGyV8O11s8qj_SOq9rpwJC_2LPT2eccQxO6PaSU-iKiX24JMI5HUrHr9-usFJncdMFJYHRgD_MWSRh8dTKeX8029TlQ_qgOel2s8ZZKB9LTwpmDyzofNoW4zn/s4624/20240317_115841.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitxssO2P51qHsPusWDQ34UPJGtAFH-3utpd7CO4exlJcE3WjRiunROh5RCekOKOeV94pXcGyV8O11s8qj_SOq9rpwJC_2LPT2eccQxO6PaSU-iKiX24JMI5HUrHr9-usFJncdMFJYHRgD_MWSRh8dTKeX8029TlQ_qgOel2s8ZZKB9LTwpmDyzofNoW4zn/w480-h640/20240317_115841.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Vad handarbetar du med just nu? </div>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-26865643881228504302024-03-04T09:28:00.001+01:002024-03-04T09:29:56.671+01:00Morgontur i trädgården<p>Så kom pötsligt solen! Även om jag sett det på prognosen är det ändå svårt att fatta efter så många, många dagar med gråväder.</p><p>Imorse cyklade G och jag till skolan, och fler hade cyklat kunde vi se. Jag räknade inte men kanske var det åtminstone fem cyklar parkerade vid skolan när vi kom. Min elcykel är på service så jag fick ta min "gamla" vanliga cykel, vilket gick bättre än jag trodde. Helt otränad är jag tydligen inte!</p><p>Det är så härligt att cykla i solen på morgonen! Jag kan rekommendera det varmt till alla, som inte har för långt till jobbet eller som av andra t ex fysiska skäl inte kan cykla. Det är en frihetskänsla och en vårkänsla i det, särskilt när solen skiner och det är plusgrader - som idag! </p><p>Väl framme vid jobbet hade jag sådan feeling att jag var tvungen att gå en liten inspektionstur i trädgården. Det är nämligen jag som sköter trädgården här, för det mesta, så jag ser den som min även om den egentligen är mina föräldrars. Jag började med komposten (som jag kanske mer ser som mina föräldrars) och hällde i sågspån och rörde runt med spade. Igår läste jag nämligen i födelsedagspresenten Lena Israelssons <a href="https://libris.kb.se/bib/21765090" target="_blank">Handbok för köksträdgården </a> att kökskomposten inte fick vara för blöt, inte fryst och att den dessutom ska efterkomposteras. Det blöta kunde jag ta hand om direkt, just genom att strö sågspån (som tydligen också innehåller kol vilket också är bra, stod det i boken) och röra runt. Dyngmaskarna ropade <i>Hurra </i>där nerifrån sitt bo! </p><p>Efter komposten gick jag en tur och tittade till vallmoplantorna, som överlevt vintern,</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-9Y2HUYZztviBHaxcKP9D0opT0IPUwxgd7XT-2n6KrKn4YZ0KmEStQiKgNzyEddYdgabznZjiv6ldrVlh-_bfkGak2167E3hLsjmLxpdRyOzU_s-78JNFN5_llQUUJayMqEN9lQYOhpTrTA3qSfE8bw9tflMWB8ApmxvduMxkoh3AAPUikh8wkL4vEhA-/s4624/20240304_083708.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-9Y2HUYZztviBHaxcKP9D0opT0IPUwxgd7XT-2n6KrKn4YZ0KmEStQiKgNzyEddYdgabznZjiv6ldrVlh-_bfkGak2167E3hLsjmLxpdRyOzU_s-78JNFN5_llQUUJayMqEN9lQYOhpTrTA3qSfE8bw9tflMWB8ApmxvduMxkoh3AAPUikh8wkL4vEhA-/w480-h640/20240304_083708.jpg" width="480" /></a></div><p>snödropparna som blommar för fullt i nämnda morgonsol</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK8kWUTIYsx20WKSAWNn75XaD3XC5liaZqGakmpseqkPd73LqWAGCUQAtaW8ePh2uZegjjV1ZoZM4ZmN9HP5sKliVwl_J3z-gWi6l8O6eaW-UJDrZ3i_fIeUMEgTj2zAsh4KFchDEyTLpAEYAf5-HDY9s9hshruIoaT0Bmwx76DS7BR1uipQWesx2zqyTv/s4624/20240304_083725.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK8kWUTIYsx20WKSAWNn75XaD3XC5liaZqGakmpseqkPd73LqWAGCUQAtaW8ePh2uZegjjV1ZoZM4ZmN9HP5sKliVwl_J3z-gWi6l8O6eaW-UJDrZ3i_fIeUMEgTj2zAsh4KFchDEyTLpAEYAf5-HDY9s9hshruIoaT0Bmwx76DS7BR1uipQWesx2zqyTv/w640-h480/20240304_083725.jpg" width="640" /></a></div><p>och några gula krokusar vid en sydostvägg som laddar inför blomning.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx_IhshqPi4USunncXYnZzNSpk4Sa191lZ3A-hrCdOfOUA10f72AJ8XePvDbbG61lbOBbAkYI2RZV_eyM897v9e6-5L9Pu593l1_qZVBKvIzfKyilZlRhp8Ly-MMlZQUZy15wx-FJW__Vpzfo5JzYRYFfcejvpzojlmibu3b1eFjQyYcu6xiQvfmSyhCxI/s4624/20240304_083836.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx_IhshqPi4USunncXYnZzNSpk4Sa191lZ3A-hrCdOfOUA10f72AJ8XePvDbbG61lbOBbAkYI2RZV_eyM897v9e6-5L9Pu593l1_qZVBKvIzfKyilZlRhp8Ly-MMlZQUZy15wx-FJW__Vpzfo5JzYRYFfcejvpzojlmibu3b1eFjQyYcu6xiQvfmSyhCxI/w480-h640/20240304_083836.jpg" width="480" /></a></div><p>Nu finns det hopp om våren igen! Visst känner vi det?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-38582362811927735612024-03-03T15:43:00.001+01:002024-03-03T15:43:31.495+01:00Vintern känns så lång men en födelsedag lyser upp<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMdw8DvsBnA1PInsB-GcGNQfVcvMDaxgGtG5cFsVO03nkkMz-fX5Txq1IvfonyfA4_bG3kpIT8cRgPvy0X4eD6yAYjYx2hKhD-NKFMfGRI6hiHHF17cdvA8YKjXdhytN25zcvox5BmP_HTU3ccZSBKX3tSZ3v2suf-pvvs9NW7TGVs4AEOsCyeGHcm-3P_/s4356/20240303_151212.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4356" data-original-width="2927" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMdw8DvsBnA1PInsB-GcGNQfVcvMDaxgGtG5cFsVO03nkkMz-fX5Txq1IvfonyfA4_bG3kpIT8cRgPvy0X4eD6yAYjYx2hKhD-NKFMfGRI6hiHHF17cdvA8YKjXdhytN25zcvox5BmP_HTU3ccZSBKX3tSZ3v2suf-pvvs9NW7TGVs4AEOsCyeGHcm-3P_/w430-h640/20240303_151212.jpg" width="430" /></a></div><p>En helg som mer känns som i slutet av vintern än i början av våren håller på att passera. Det är söndag eftermiddag och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, så jag lånar Ms dator och skriver det här, för att kanske minnas helgen för alltid...</p><p>I fredags eftermiddag kände jag mig tröttare än trött och ju mer jag kände efter desto tröttare blev jag. Vid halv tre hade jag helt gett upp hoppet om att något mer vettigt skulle bli gjort så jag packade ihop mig och förberedde mig på avfärd mot fritids. Vid tio över tre hämtade jag G och vi styrde kosan (eller rättare sagt bensinbilen) mot öns närmaste handelsträdgård. Ryktet sa nämligen att de fått in lite penséer, och penséer var något jag kände behov av att köpa. Redan på morgonen hade jag köpt en liten kruka tête-à-tête från matbutiken och dessa ville såklart ha några kompisar. Framförallt ville jag <i>få energi </i>och <i>känna våren</i>, något jag trodde dessa blomster skulle kunna ge mig. Så snart jag parkerat vid handelsträdgården gav jag G stränga order om att se till att stoppa mig om jag skulle vilja köpa för mycket. Han tog sitt uppdrag på allvar. Drygt 500 spänn fattigare men 6kg sättpotatis, 8 små penséplantor och en liten kruka med tre små irisar rikare gav vi oss iväg från handelsträdgården och körde hem. </p><p>Hemma lekte Gs vän och hennes lillebror och pappa på gården och G ville vara med. Pappan såg efter barnen medan jag kunde packa in mat och plantor och plantera två av penséerna med lillpåskliljan i lugn och ro. Sedan fick även jag vara med och leka, eller rättare sagt prata med pappan medan lillbrorsan försökte spruta vatten, som han pumpade upp ur en vattenpöl, på oss. Det gjorde gott med lite luft och ljus och prat. Precis när vi skulle gå in kom vår granne J och frågade om vi ville spela fotboll sedan, efter maten och vi sa väl lite vagt ja. En fotboll behövde han också låna till nämnda aktivitet, och jag lovade att leta. Så snart vi kommit in kände dock både G och jag att fotboll kändes allt för jobbigt för vår energinivå och jag satte mig och dumscrollade på mobilen innan jag förberedde den delikata middagen Korv med Makaroner. Funkar alltid. Ketchup är också en grönsak, och så vidare.</p><p>Fotbollsaktiviteten avstyrdes således, men J och hans barn fick låna en boll G fått när han fyllde sju för ett halvår sedan och som såg helt oanvänd ut. Vi är väl inte så fotbolliga i vår familj kanske...</p><p>Och som tack för lånet, eller nåt, fick G en skål marängswiss av J och hans barn. Jag låg uppe på min säng under en av svärmor virkad yllefilt och läste ut romanen <a href="https://libris.kb.se/bib/9863908" target="_blank">Utanmyr</a> av Sofia Nordin. Jag tror jag ska läsa alla hennes böcker och sedan skriva en avhandling, fast utan att skriva en avhandling då. Det orkar jag nog inte, skriva en avhandling alltså, som om jag inte redan gör det här... Utanmyr var bra, i alla fall, även om jag på något sätt tycker att den slutade lite överdrivet. Det var som om hon drog det hela ett varv för mycket. Jag gillar hennes ungdomsböcker mer, men så kan man också beakta att Utanmyr är hennes vuxendebut.</p><p>När boken var utläst och strax innan M kom hem från jobbet satte G och jag oss till rätta i soffan och såg ett avsnitt av <a href="https://www.svtplay.se/agenterna" target="_blank">Agenterna</a> och åt varsin bit kladdkaka, som jag bakat förra helgen. Det är vårt standardfredagsmysprogram. Förut var det <a href="https://www.svtplay.se/tavlingar-labyrinttavlingar" target="_blank">Labyrint</a> och sedan Maxat fredag!, men nu är det sedan några år tillbaka Agenterna. Efter Agenterna skulle vi se <a href="https://www.svtplay.se/video/Kv1apZd/varldens-natur-spaniens-lodjur" target="_blank">Världens natur: Spaniens lodjur</a>, för det ville Gs spanska lodjur se, sa G, men jag tröttnade eftersom jag sett det minst två gånger förut. </p><p>Tröttheten vann över allt i fredags och jag gick medvetet och la mig tillsammans med G och somnade som en liten grisprinsessa. </p><p>Så kom lördagen och min födelsedag. G kom in och tyckte att jag borde få present på sängen så han och M fick gå ut och jag "somna om" och så kom de in och sjöng Cumpleaños feliz och gav mig ett rektangulärt paket inslaget i egenhändigt målat vitt skyddspapper. "Vad kan det vara?" sa jag och öppnade det och fann där i en radio, precis som jag önskat mig! Svart och snygg och med såväl FM som MW, antenn, plats för batteri och även tillhörande elkabel. G pluggade genast in den i elnätet och letade fram bra musik. Han hoppade i soffan och slängde sig i sängen och hade disco, kl 07.24, till vår grannes stora glädje, förmodar jag.</p><p>Dagens mål var att bjuda min ursprungsfamilj på middag och redan efter frukost bakade jag en chokladkaka i den fina kakformen vi fick när vi gifte oss. M städade hela lägenheten förutom köket som jag städade och han var helt i harmoni, vilket aldrig har hänt när han städat förut. Det visade sig bero på att städningen egentligen var prokrastinering inför allt han behövde plugga. Men, men, jag var glad att han städade och sedan satte han sig verkligen och pluggade. </p><p>G och jag drog och hämtade min syrra vid tågstationen och hem igen med bilen i regnet. Syrran och jag tjötade i köket en stund innan vi satte igång med middagen. Syrran fixade tsatsiki och jag gjorde bulgursallad, köttfärsbiffar och stekt halloumi. G lockades att äta detta då jag sagt att det var egyptisk mat som den egyptiska musikartist han lyssnar på ibland äter ofta. Vad vet jag, men helt fel tror jag nog inte det var. Mamma och pappa kom med blomsterkvast och litet paket vid klockan fem. Så följde familjemiddag i vårt lilla kök, och när de gått vid halv åtta tog jag på mig pjamasen direkt och la mig och började läsa en ny roman: <a href="https://libris.kb.se/bib/20217418" target="_blank">Lucy</a> av Jamaica Kincaid. </p><p>Sedan blev det Melodifestivalen resten av kvällen. G älskar verkligen detta program, och det är första året han följer det. Förra året såg han bara ett avsnitt tror jag. Jag har inte tittat sedan jag var femton men tycker det är så fint att han lever sig in så och dansar runt, att jag kan tänka mig att sitta där med honom. Men när "kommentatorerna" aviserade att det skulle hålla på i 30 minuter till med något kvaltjafs stängde jag helt sonika av och sa att "Nu är det slut". G höll med och vi käkade kvällsfika, pratade lite med farmor och somnade tämligen omgående när vi lagt oss i Gs säng. Klockan halv tolv stapplade jag in till min säng och fick M att lämna sitt plugg för den kvällen.</p><p>Ja, det var den födelsedagen det, och idag har jag inte gjort många knop. Visserligen inleddes morgonen med en fin promenad med syrran vid havet, kalasmat till lunch och sedan läste G och jag läsläxa, lite matteläxa och sedan la vi med gemensamma krafter ett hundrabitarspussel.</p><p>Jag tror jag gillar mitt nya lite lugnare jag, en person som lägger sig på kvällen... Men snart är jag nog tillbaka i mina gamla vanor igen. En gång nattuggla, alltid nattuggla, eller hur <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2021/08/grattis-farmor-98-ar.html" target="_blank">farmor</a>?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-85623719363406126962024-02-29T22:28:00.006+01:002024-02-29T22:28:48.018+01:00Rikedom<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfsTUEwlaTjjaFdGcbJKCMF4p9JItOu0QZf2AsmsIkvsMve4CcQhy-lK041iOfnPLVArgJ5vi41E6ASpMs1J2RPda24pJXavIKEfmw5lOkPjond7eCcgi6xt_yO_pnnnVH_YJ4OdPwaBnnY3xkXmH6g2BSK_E_1QxDeawOZzLoqyZbwuihH2xT9ViE2nJy/s4624/20240229_222339.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfsTUEwlaTjjaFdGcbJKCMF4p9JItOu0QZf2AsmsIkvsMve4CcQhy-lK041iOfnPLVArgJ5vi41E6ASpMs1J2RPda24pJXavIKEfmw5lOkPjond7eCcgi6xt_yO_pnnnVH_YJ4OdPwaBnnY3xkXmH6g2BSK_E_1QxDeawOZzLoqyZbwuihH2xT9ViE2nJy/w480-h640/20240229_222339.jpg" width="480" /></a></div><br /><p></p><p>Det är en rikedom att kunna baka sitt eget bröd och att orka göra det. Idag med riven egenodlad squash som legat i frysen sedan i somras, 50g jäst, 12 dl vatten, salt, 4 dl grovmalt rågmjöl och resten vetemjöl. Megagott blev det och megarik känner jag mig, mitt i allt vardagskämp en dag när det både regnar och blåser.</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-70274326930189302592024-02-12T10:42:00.003+01:002024-02-12T10:46:34.664+01:00En glashal morgon<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfZDAi5xR0xPzTxxWktCOqzSBC-pRcmN9zok-fem1YipTCB4V1F3g3chyfZ0lCHlEhyphenhyphen9Ew2oTuRn0rcsKVG7TXCiGbPFH-d6p0TljKoJsiyGxBFc9m_5PD5jwKdiyKNobSvmHzmQTMrn3Hnt7ERObbrMg1CkXFomN_iegG8fegKPuS0kGm2Y6QAQK4tnTo/s3264/sn%C3%B6sp%C3%A5r.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3264" data-original-width="2448" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfZDAi5xR0xPzTxxWktCOqzSBC-pRcmN9zok-fem1YipTCB4V1F3g3chyfZ0lCHlEhyphenhyphen9Ew2oTuRn0rcsKVG7TXCiGbPFH-d6p0TljKoJsiyGxBFc9m_5PD5jwKdiyKNobSvmHzmQTMrn3Hnt7ERObbrMg1CkXFomN_iegG8fegKPuS0kGm2Y6QAQK4tnTo/w480-h640/sn%C3%B6sp%C3%A5r.png" width="480" /></a></div><p>Det har utfärdats en orange vädervarning av SMHI på grund av halka, och jag har aldrig varit med om maken till halt väglag! Eftersom min man började arbeta redan vid halv fem imorse tog han bilen och G och jag ställde in oss på att vandra till skolan, 1 km. Det kan väl inte vara så farligt? Men farligt visade det sig vara!</p><p>Överallt ett islager, överallt förutom på snötäckta gräsmattor och bredvid gång- och cykelbanan. Vi har halkat oss fram till skolan, glidit ner för den branta backen medan G ihärdigt pratat om ett hus han tycker vi ska bygga i djungeln. "Men vi kan inte prata nu, jag måste koncentrera mig!" sa jag till mitt oförstående barn. Vi fick gå över folks gräsmattor eftersom gatan var allt för hal, akta oss för traktor som åkte varv efter varv med grus, även om det kändes som om det inte skulle hjälpa alls. Det duggregnade hela vägen och jag var glad att jag i sista stund tagit på mig min gula regnrock. </p><p>Till slut var vi framme vid skolan och kunde konstatera att G inte klagat en enda gång, utan tappert kämpat på, vilket jag berömde honom för. Väl inne på fritids pustade jag ut med fröknarna tills jag plötsligt insåg att jag skulle vara på ett möte kl 09.00 och nu var klockan 08.50. Möte med Skolinspektionen dessutom, det kändes som om jag inte borde missa det! Jag svor till, utan filter, och gick raskt ut ur skolan. Ner längs bäcken (ringde en kollega och vän och bad henne avisera chefen om att jag antagligen inte skulle hinna), över en snötäckt äng (inte halt) och sedan gick jag på bilvägen för där var det saltat och ohalt. Så insåg jag att hur fort jag än försöker gå så kommer jag inte hinna fram i tid till min dator. Mötet skulle dessutom vara ganska kort. Så jag stannade upp, laddade ner Teams till telefonen och gick och satte mig i en busskur. Pjuh! I ryggsäcken hade jag ett sittunderlag, som tur var. Så, bara 3 minuter sen till mötet, loggade jag in och var med i mössa och yllehalsduk och gul galonrock. "Jag fastnade i en orange vädervarning så nu tar jag det här från en busshållplats" sa jag när skolinspektören hälsade mig välkommen till mötet. Utanför regnade det. Ena sidan av busskuren var helt täckt med is. </p><p>Det var rätt skönt att sitta där i en kvart och pusta ut faktiskt. Ånga av sig, liksom. Men sedan kämpade jag vidare. Gick på bilvägen, gick på gräsmattan längs äldreboendet, och så ner på gatan där jag jobbar. Som tur var har jag inte skottat trappan upp till mina föräldrars hus, så den var inte hal. </p><p>Väl inne ringde jag M och varnade honom, hans busskörning hade gått bra, pustade ut, pratade lite med mina föräldrar för att rapportera läget och nu sitter jag här och ska jobba, men behövde skriva av mig först. Detta är en morgon jag kommer minnas!</p><p>Och typiskt att vår bil skulle in på verkstad just idag, för att kolla varför motorvärmaren gör så att elstolpens säkring går. M hämtar mig efter jobbet, hoppas jag. Annars får jag väl halka hem igen och hoppas att jag inte bryter mig. <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/smhi-varnar-for-ishalka-overvag-om-du-ska-ge-dig-ut" target="_blank">Överväg om du ska ge dig ut, säger meterologerna. </a>Stanna hemma och sitt på rumpan i din soffa! säger jag. Och nu snöar det på isen, så nu kommer det inte ens gå att se var det är halt.</p><p>Hoppas ni får en bra måndag utan dikeskörningar och brutna lårbenshalsar!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-16666359524990435112024-02-04T21:47:00.000+01:002024-02-04T21:47:02.653+01:00En rik helg<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbVStA6FGsU6HfUvvaUCMi2UKPvZMd-CKoIZJk21ZIhb8THE7AZIRi7wDBdefVafUm-J29GEUz5PlUwsEor6MOxG0oB1CdrmtFbRIzfNih_eq1thjwRfIlZFcap18XQ0S2m1ecnk-V0-cy03WQnCKo4WFkG7hve71qETiWTwH0FXum7G6Pa6rU32WU58ZB/s3264/20240204_153717.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3264" data-original-width="2448" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbVStA6FGsU6HfUvvaUCMi2UKPvZMd-CKoIZJk21ZIhb8THE7AZIRi7wDBdefVafUm-J29GEUz5PlUwsEor6MOxG0oB1CdrmtFbRIzfNih_eq1thjwRfIlZFcap18XQ0S2m1ecnk-V0-cy03WQnCKo4WFkG7hve71qETiWTwH0FXum7G6Pa6rU32WU58ZB/w480-h640/20240204_153717.jpg" width="480" /></a></div><p>Idag, söndag, har det varit som flera dagar i en dag. Det har jag tänkt flera gånger. Dagen började på annan ort, i ett annat rum, men redan igår åkte jag dit. För den här helgen inföll plötsligt min och syrrans målbild: Spa vid kustbandet. Det var egentligen en tillfällighet att vi skulle åka på spa, en julklapp hon fått och som hon valde att förverkliga tillsammans med mig. Så fint! </p><p>Igår innan lunch skjutsade M och G mig till den kollektivtrafikknutpunkt där jag skulle möta upp syrran. Jag satte mig på en blå plastlåda fylld med grus och väntade i solen. Började lyssna på soundtracket från Amelie från Montmartre. Allt blir romantiskt om man lyssnar på det. Testa! Efter en stund kom en hel drös med människor, troligtvis med buss från närmaste stad, och jag gick och ställde mig tillsammans med dem på perrongen. Och så kom syrran och Yann Tiersen fick pausas. Min fina syrra! Vi gick till bussen och det blåste kallt. </p><p>Väl framme på hotellet åt vi sushi på rummet, medhavd från Göteborg, och pratade om senaste nytt på olika fronter. Jag fick skvaller från en tillställning jag missat förra helgen och solen sken in så fint från fönstret. Efter lunchen gick vi ut en liten sväng i blåsten. Vi tog med kaffe och te och syrran hade med sig en dubbel Snickers som vi delade på. En liten svart hund och en dam i grön kappa som fladdrade i den hårda vinden letade efter varandra, eller egentligen letade bara damen efter hunden. Vi försökte hjälpa till litegrann men hunden hade sina egna planer, och damen verkade van på något vis vid att hunden gick sin egna promenad. </p><p>Vid tre började vår spatid. Det är härligt att vara på spa, men tyvärr var det ungefär dubbelt så mycket människor som hade varit trivsamt för att kunna slappna av. Vi gjorde ändå vårt bästa och provade allt, förutom att doppa oss i havet. Så roligt skulle vi inte ha det! Efteråt i rummet var vi tvungna att reflektera tillsammans över allt vi upplevt och sett. Till exempel förstod jag inte varför några hade med sig sin mobil ner till spat. Jag tyckte också det var lite jobbigt med folk som var i stora gäng och som pratade lite väl högt. Samtidigt insåg jag att Folks liv pågår. Alla har något de kämpar med eller problem de behöver lösa. Det är klart man vet att det är så, men eftersom även jag har fullt upp med mig själv och min familj och vår vardag hinner jag knappt ta in att alla andra också har massa funderingar och krångel att hantera, även om jag rent logiskt <i>vet</i> att det är så. </p><p>Jag längtade till det lilla lugna <a href="http://www.lamolinilla.com/index.php/hammamlinares" target="_blank">hammamet i Linares de la Sierra.</a> Och jag tänkte på <a href="https://www.yasuragi.se/?gad_source=1&gclid=CjwKCAiAiP2tBhBXEiwACslfnlQ86ppz2eHYV7wAYpwcpAocIeNg79baFEWb1ptBuJD5Jd5jZ_L0MxoCNZQQAvD_BwE&gad_source=1&gclid=CjwKCAiAiP2tBhBXEiwACslfnlQ86ppz2eHYV7wAYpwcpAocIeNg79baFEWb1ptBuJD5Jd5jZ_L0MxoCNZQQAvD_BwE" target="_blank">Yasuragi</a> som jag besökt en gång med jobbet. Jag hoppas få visa min syrra båda de ställena någon gång.</p><p>Vi åt god fiskbetonad middag i hotellets restaurang och firade vår farfars 100årsdag, som inföll tidigare i veckan. Farfar själv gick dock bort 2005. Någon dag kanske jag skriver något om honom och hans liv. Måste bara prata lite noggrannare med min pappa först. Pappa och jag är nostalgiska avdelningen i familjen. Jag måste prata mer med honom om allt som hände förr, helst spela in och skriva ner. En annan dag. Snart. Det är fint att veta sin familjehistoria och pappa har koll på så mycket.</p><p> Båda somnade vi gott i våra sängar i ganska vanlig tid, dvs någon halvtimma senare än normalt och syrran en timma tidigare än mig. Det var mysigt att ligga bredvid henne och läsa i min <a href="https://libris.kb.se/bib/q6klb93pnc9h6mlh" target="_blank">bokcirkelbok</a> och lyssna på hennes snusande och den tilltagande vinden utanför fönstret.</p><p>Så imorse vaknade vi och tog oss ner till hotellfrukosten som myllrade av hotellgäster. Det var gott, men jag vet ju att hotellen går fett mycket plus när de bjuder mig på hotellfrukost. Jag äter ungefär som hemma, kanske lite mer men inte mycket. </p><p>Vid 10.20 gick bussen och vi skiljdes åt vid samma knutpunkt vi mötts 22 timmar tidigare kl 11 på förmiddagen idag. Tåget tog oss 20 minuter i vardera riktning och M och G mötte upp mig och skjutsade hem mig från S. G var jätteglad att se mig och sa att han hade saknat mig. Det var fint! Väl hemma däckade jag på soffan medan G lekte på golvet med någon bil och M fixade lunch. </p><p>Efter lunch la jag mig i min säng och läste i min bok och när jag kvicknat till igen vid kl två gick G och jag ut och ner till havet. Det var så fint ljus ute att jag kände att jag behövde komma ut i det, trots att jag var trött. Havet var så högt så högt och vi klättrade över till grannviken där vi lekte och fikade clementin och festis och te. Vi klättrade i berg, högt upp, men inte hela vägen upp (por favor!) och vi satte oss och tittade på utsikten och de stora vågorna. Vi hittade ett gömställe i berget där det var lä (och skugga) och jag berättade för G att jag älskade att leka på sådana ställen som liten. Sedan fick jag sitta en stund till i solen och dricka upp mitt te medan G lekte med två stenar han hittat i en liten bäck. Han var så harmonisk och det var så härligt väder, trots vinden. Hemvägen sedan var lite seg, tyckte G, trots att vi inte gått alls långt hemifrån och väl hemma parkerade han sig framför något meningslöst på youtube medan jag lagade middag. Vi hade varit ute i drygt två timmar så när en grannpojke knackade på och undrade om G ville följa med ut sa han nej, han var för trött. </p><p>Så efter middagen började nästa del av denna dag. Dags för simskola! M ville vara hemma och måla och jag var ändå inställd på att det var jag som skulle skjutsa G dit så det var bara att göra det. G var peppad och inte alls anti så det gick smidigt att ta sig hemifrån. Så himla skönt! Jag hoppas att det fortsätter så. Inte en älg och inte ett rådjur såg vi på hela vägen. </p><p>Det är så fint på simskolan, för det finns en mamma där jag kan prata med. Det gör hela grejen så mycket lättare, tycker jag. Och hon sa också rakt ut att hon uppskattar att prata med mig. Dessutom känns hon genuint supersnäll och go. </p><p>Simskolan var rolig tyckte G och sedan körde jag hem igen. Två timmar tar hela äventyret: köra dit, duscha och byta om, simma i 30 minuter, duscha byta om igen och sedan köra hem. Men G tycker det är roligt och det är klart att han ska få lära sig simma! Kanske kan han slippa gå i havet i sommar, vi får se. Det är också smidigt på sitt sätt för det är nära, men samtidigt blockeras två veckor av semestern. Ja, vi får se hur sommaren blir och vad vi hittar på. Jag är glad att han trivs på simskolan han går i nu, i alla fall.</p><p>Och nu är det plötsligt sent. Dagen har varit lång och känts som flera i och med alla olika miljöer och eftermiddagens tupplur tror jag. </p><p>Imorgon är det måndag. Det kommer förhoppningsvis bli en lugn måndag med utbildning på förmiddagen och lite småpill med olika saker på eftermiddagen, på jobbet alltså. </p><p>Hoppas alla ni som läser här har haft en bra helg! Och hörreni: testa att lyssna på soundtracket till Amelie och se om allt känns romantiskt även för er!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-18215804316600242342024-01-30T09:38:00.001+01:002024-01-30T09:38:12.001+01:00Små pratstunder<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMA8rXcg1P-h63pB_vzFVCwM3w_NaRaon-mDzwW6j7QxOpfWrrv9Sg2LuPCubedjvkBUwya676HooiHGllwF8HZavXHulco82aTwxN2boz2ihs59o0rciXN8UoF_eLecDf56_JZ0NjwgBPukRQueKNO2gwxt8TWpEM2NSjok1N81iWBX9-LrE6koWdFIAA/s3839/blommor%20p%C3%A5%20bord%20rosensk%C3%A4ra%20sommarrudbeckia%20lukt%C3%A4rt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3839" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMA8rXcg1P-h63pB_vzFVCwM3w_NaRaon-mDzwW6j7QxOpfWrrv9Sg2LuPCubedjvkBUwya676HooiHGllwF8HZavXHulco82aTwxN2boz2ihs59o0rciXN8UoF_eLecDf56_JZ0NjwgBPukRQueKNO2gwxt8TWpEM2NSjok1N81iWBX9-LrE6koWdFIAA/w578-h640/blommor%20p%C3%A5%20bord%20rosensk%C3%A4ra%20sommarrudbeckia%20lukt%C3%A4rt.jpg" width="578" /></a></div><p>Guldet i alla mina små pratstunder. Skimret och glädjen. Det kan lyfta mig en hel dag att få småprata med en annan förälder som lämnar barn på samma skola som jag, eller prata med tjejen i kassan i min lilla matbutik, med grannen som plockar frukt i samma butik eller med random hundägare på vägen hem på cykel med min hundrädda pojk. Hunden stod still och var kopplad. Hundägaren intygade hundens snällhet och att han tycker om barn, hunden alltså. Och min son stod också still, gränsle över sin cykel. Bröt inte ihop, flydde inte, men tittade inte heller på hunden - helt fokuserad på att hålla ihop. Sedan cyklade vi iväg och hunden lunkade med sin husse åt andra hållet och min son konstaterade att "Hunden tycker om barn!". Ja, där ser du. Du klarade det!</p><p>Att man blir glad och mår bra av att prata med inte bara nära vänner utan också grannar, bekanta och främmande såväl som halvfrämmande människor konstaterar inte bara jag utan också <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lyckoprofessorn-sa-blir-du-lycklig--1lgebx" target="_blank">Michael Dahlén</a> och <a href="https://underbaraclaras.se/2024/01/29/utsatt-for-varlden/" target="_blank">UnderbaraClara</a>. Och för mig som är social, <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2018/06/hogkanslig-blodsockerkanslig-och.html" target="_blank">eller kanske översocial</a>, och jobbar fysiskt ensam hela dagarna är det guld och glimmande stjärnor att få byta några ord eller till och med prata bort en kvart med någon en stund. Jag blir så tacksam att folk svarar och pratar tillbaka, att de tar sig tid precis som jag. För det har inte alltid varit så för mig.</p><p>Jag tror att det också är bra på samhällsnivå att småprata med varandra. Att lära sig själv och andra att vi är här på jorden tillsammans. Vi bor i den här byn eller i den här stadsdelen tillsammans. Vi åker <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2022/12/pratar-mig-genom-europa.html?m=0" target="_blank">det här tåget mellan två europeiska städer </a>tillsammans, även om vi inte kommer härifrån. Vi kan vara vänner, inte fiender, åtminstone den stund vi åker det här tåget, bor i den här stadsdelen eller delar våra stigar i den här byn. Vi kan hjälpa varandra på badstranden när ett barn skriker efter det andra, främmande, barnets traktor. Vi kan låna ut traktorn en stund och säga: "Lek du med den ett tag." Så får mamman lugn, och barnet leka. Och det andra barnet öva sig på att låna ut. </p><p>Vi behöver känna att människor är snälla, inte farliga. Vi behöver det för att kunna samarbeta när det behövs. Och för att känna det är det nog en bra idé att småprata med varandra lite ibland, inte bara muttra surt och tänka att världen är emot en.</p><p>Så stanna upp, säg något snällt, håll upp en dörr, låna ut en traktor, kommentera vädret eller tisdagens morgontrötthet så kommer resten av sig självt!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-82968387835050061112024-01-27T10:03:00.002+01:002024-01-27T10:29:33.314+01:00Och så cyklade vi<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjVihLRMw1EWLrVY8XAJ6M7GnBA69uBcul5CzsprdHjYDwLkJ3v_2ujDjCKNmtBzS8h_FyzMDU3W4D4Sj26ekx39ewJhz5vVGhv_FfAXjRMyNWCmWNvxwxUvBzadrj3qioEwOzi25tmq-9G9YN5aICNj8ECJZ0JkbPwlDnuyKNQSymlbnXqYEOrtSiPgfr/s4624/20221219_111929.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjVihLRMw1EWLrVY8XAJ6M7GnBA69uBcul5CzsprdHjYDwLkJ3v_2ujDjCKNmtBzS8h_FyzMDU3W4D4Sj26ekx39ewJhz5vVGhv_FfAXjRMyNWCmWNvxwxUvBzadrj3qioEwOzi25tmq-9G9YN5aICNj8ECJZ0JkbPwlDnuyKNQSymlbnXqYEOrtSiPgfr/w480-h640/20221219_111929.jpg" width="480" /></a></div><p>Vårsolen i torsdags fick mig att vilja cykla! Filmvisningen på kvällen fick mig att vilja cykla ännu mer! Och att M hade lämnat in både sin och Gs cykel på reparation och kunnat hämta ut dem samma dag fick G att vilja cykla igår, fredag morgon i regn och mörker. Så då gjorde vi det!</p><p>I torsdags kväll samlades jag och tjugotvå andra personer för att se <a href="https://triart.se/play/bikes-vs-cars" target="_blank">Fredrik Gerttens film Bikes vs Cars</a> på öns folkhögskola, en filmvisning med mackfika och hembakta semlor arrangerad av öns <a href="https://www.omstallningtjorn.se/" target="_blank">omställningsgrupp</a>. Livspusslet hindrade mig från att komma helt i tid till förfikat och försnacket men jag hann åtminstone fram till innan filmen började och jag hittade några tanter att sitta med. Efter filmen pratade vi dels om vad vi sett i filmen och dels om vad vi anser behövs för att förbättra cykelmöjligheterna här i vår kommun.</p><p>Filmen gjorde ett mycket starkt intryck på mig, trots att jag har sett den förut. Den är så snyggt gjord och visar med all önskad tydlighet hur bilismen på många platser i världen helt tagit över, men också ökat så fruktansvärt mycket att den sätter käppar i hjulet på sig själv, genom enorma köbildningar. Detta kanske också är lösningen? föreslår en brasiliansk professor. Det enda jag saknar i filmen är ett landsbygdsperspektiv, men jag antar att man inte kan ha med allt. Regissören nämner dock landsbygden lite kort <a href="https://youtu.be/soJ33-RMwfU?si=IlJODTE4wX09ebTP" target="_blank">i slutet av en intervju</a> (9.50).</p><p>Filmen berättar om hur enkel maskin cykeln är. Att cykeln är billig och kan användas av alla (som kan cykla), men att stadsplanering på vissa platser sätter käppar i hjulet för oss som vill ställa bilen och cykla oss genom vardagen. Den redogör för hur mycket oljebolag, biltillverkare och bostadsbolag påverkar politiska beslutsfattare och hur stadsplaneringen så länge utgått från just bilen. Ett exempel är att när man bygger köpcenter utanför stadskärnan tvingar man mer eller mindre folk att ta bilen dit. Den berättar hur stor landyta i Los Angeles (har jag för mig) som går åt till vägar och parkeringsplatser. Den jämför hur mycket befolkningen ökat med hur mycket bilarna har ökat. Bilarna hade ökat mest, fler har alltså bil. Filmen berättar att när medelklassen ökar i världen kommer fler ha råd att köpa en bil och därför kommer bilismen öka ännu mer. Den berättar att nya motorvägar och förbifarter inte kommer lösa trafikstockningssituationer i storstäder utan snarare locka ännu fler att ta bilen och leda till minst lika mycket köbildning som nu. Den berättar att i USA lägger folk 55 arbetsdagar per år på att pendla med bil till och från jobbet, med andra ord på att sitta fast i bilköer. </p><p>Filmen berättar också mycket om cyklisterna och om hur de kämpar för en drägligare cykeltillvaro i São Paulo, Los Angeles och Toronto. Filmen berättar om spökcyklar som monument över alla de cyklister som dödas i trafiken i brasiliens största stad.</p><p>Filmen varvar statistik med intervjuer och stadsmiljöbilder på ett mycket effektivt sätt. All statistik är dock från 2015 eller tidigare, eftersom filmen hade premiär 2015. Nu har det gått nästan tio år och det hade varit intressant med någonslags uppföljare. Jag vill veta hur det gått för cykelgruppen i São Paulo och för cyklisterna i Toronto och LA. Jag vill veta hur det gått med cyklismen och bilismen i världen. </p><p>Filmen slutar åtminstone med hopp! I São Paulo beslutar den då nya borgmästaren plötsligt att det ska målas röda cykelbanor på vissa gator. Mitt i natten utan förvarning gör de det bara! Och enligt google maps satellitbild finns de fortfarande kvar på Avenida Paulista (en gata som är med i filmen). Se vad fint:</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjKC7kcZuBIhYnc_xG2XyjopAJSrs_mqtgzg_t7KF2ArgeLVY57a_XDqpLHrYZYXAPRNCxyHkUitTUFSp1R4mIDGg2ZG_CpB7FXBLUsHG0oCYoaYfpSqZVCoNiBJXYtPpMoJlfhysONg5PSczhcYqqONtJWCpGhjhnbgKIQ4yQAuoCQjlz0iYV_Lp44J40G" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="853" data-original-width="1234" height="442" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjKC7kcZuBIhYnc_xG2XyjopAJSrs_mqtgzg_t7KF2ArgeLVY57a_XDqpLHrYZYXAPRNCxyHkUitTUFSp1R4mIDGg2ZG_CpB7FXBLUsHG0oCYoaYfpSqZVCoNiBJXYtPpMoJlfhysONg5PSczhcYqqONtJWCpGhjhnbgKIQ4yQAuoCQjlz0iYV_Lp44J40G=w640-h442" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Men enligt <a href="https://sverigesradio.se/artikel/6128580" target="_blank">ett litet reportage på Sveriges radio från mars 2015</a> hade en lokal domare försökt stoppa cykelbanorna, men inte lyckats. 6000 cyklister hade samlats för att demonstrera mot stoppförsöket. I filmen säger en av de brasilianska cykelaktivisterna att mobiliseringen av cyklister är avgörande för att få till förändring. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Här i Sverige har vi <a href="https://cykelframjandet.se/" target="_blank">Cykelfrämjandet</a> och vi kan organisera oss på andra sätt, t ex med hjälp av <a href="https://www.naturskyddsforeningen.se/" target="_blank">Naturskyddsföreningen</a> eller lokala <a href="https://omstallning.net/" target="_blank">omställningsgrupper</a>. Men framförallt kan vi cykla! Vi kan cykla där det finns cykelbanor och vi ka cykla där det inte finns cykelbanor. Vi kan lära våra barn att cykla och vi kan cykla med dem! För varje cykel blir det en bil mindre, åtminstone om den cyklas av en vuxen med körkort som annars hade tagit bilen, som jag igår.</div><p></p><p>Filmens trailer kan ses här: <a href="https://www.wgfilm.com/bikes-vs-cars" target="_blank">WG Film Bikes vs Cars</a></p><p>Längre reportage om cykelkampen i Latinamerika här:<a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/501379 " target="_blank"> Lotten Collin om cykelkriget i Latinamerika</a></p><p>Maria Soxbo uppmanar till hundra dagars cykling här: <a href="https://www.mariasoxbo.se/2023/06/26/ska-vi-cykla-ihop-cykelutmaningen-100-dagar-pa-ett-ar/" target="_blank">Ska vi cykla ihop? (Cykelutmaningen – 100 dagar på ett år!)</a></p><p>Har du också sett filmen Bikes vs Cars? Vad gjorde den för intryck på dig? Hur ser dina cykelvanor ut? Vad skulle få dig att cykla mer? Vilka hinder och möjligheter finns hos dig?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-25743188860221269512024-01-25T09:02:00.002+01:002024-01-25T09:05:37.164+01:00Så återvänder ljuset så smått<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgtH121QdA3cOFMYNa5WAMm7DXm3TqYsuTGsTLh39BUzlpwAdRxMgd4la9MNvwMPaFRECewevUaXjXX43wjgSmLmOwaJZ6hIGE0RxNUYpxycpzm_kMW09iEhAVwHmkNQB7zc8B1JxRqiwHjgNIHmWxChJc18dFD5cLbg5jpoQhqb6Z9bYpC64IBZyo7keK/s4624/20240120_104754.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgtH121QdA3cOFMYNa5WAMm7DXm3TqYsuTGsTLh39BUzlpwAdRxMgd4la9MNvwMPaFRECewevUaXjXX43wjgSmLmOwaJZ6hIGE0RxNUYpxycpzm_kMW09iEhAVwHmkNQB7zc8B1JxRqiwHjgNIHmWxChJc18dFD5cLbg5jpoQhqb6Z9bYpC64IBZyo7keK/w480-h640/20240120_104754.jpg" width="480" /></a></div><p>Jag längtar efter att cykla! Ljuset börjar återvända, lite, lite i taget, några minuter om dagen, så jag längtar efter att börja cykla igen. Men innan vardagscyklingen kan börja rulla behöver cyklarna fixas till litegrann. Gs cykel har punka. Min cykel rasslar lite väl. Idag kanske M fixar Gs cykel, och snart ska jag boka tid för service av min. Här på vår närmaste sportbutik har de en liten verkstad. Det kostar några hundralappar men det är det helt klart värt, ändå mindre kostnade än en enda tankning bensin. Så någon dag snart ringer jag och bokar tid. Kanske redan idag.</p><p>Skrivandet kom av sig lite igen, verkade det som. Men så är det med mig. Jag är ojämn i publiceringarna. Kanske är det för att jag mest skriver för mig själv, för min egen skull, men samtidigt tycker jag det är himla roligt att bli läst - såklart. Och jag blir superglad för alla kommentarer! </p><p>Skrivandet kom av sig, verkade det som, men så var det inte. I själva verket har jag skrivit och skrivit och skrivit och läst och läst och redigerat och redigerat, men inte här, utan snarare i mitt yrke. Jag har haft turen att få ett skrivande yrke, alltså att få månadslön för att jag skriver. Halvtid jobbar jag med skrivande för min arbetsgivares räkning och halvtid arbetar jag med elever, som lärare. Nu på senaste tiden har jag dock fått arbeta heltid med skrivandet eftersom det som skrivits varit av största, största vikt. Nu hänger det delvis på mina texter hur det går för företaget de närmaste sex åren. Delvis. Annat spelar in också, som tur är. (Känn ingen press, näedå. Men det är också så att hälften av mina vänners anställningar också beror, delvis, på mina texter och hur de tas emot av upphandlande kommun. Sveriges största.)</p><p>Snön smälte bort och ljuset kommer, poco a poco. Gräsmattan är dyblöt men inte längre översvämmad och jag hoppas att vårlökarna inte ruttnar bort där under grässvålen, men det brukar de ju inte så varför skulle de göra det? G och jag börjar fantisera om att så och plantera. Vi googlar tomatfrön och paprikafrön, lägger morotsfrön i den digitala varukorgen fastän jag nästan tror att vi redan har. Innan frököp måste inventering ske, för jag har redan en hel massa sedan tidigare år, och dessutom har jag sparat från egna blommor i somras. Rosenskära, tagetes, luktärt och kanske några sommarrudbeckia har jag sparat frön från. Det gäller att ha några säkra kort. Ringblomma vill jag också ha, det hade jag inte förra året, men frön finns kvar. I några år lär de la hålla?</p><p>Ilet tog fart så till den milda grad att vi var tvungna att sätta igång genast. Jag tog fram det lilla terracottafatet med hål, som jag fick från min syrra i födelsedagspresent förra året, och satte i ett glas vatten. I med en näve gula ärter. Så får vi se om vi åtminstone får några ärtskott på köksbordet att glädjas åt och knapra på. Alfalfafrön har jag också tänkt att man borde ha, perfekt som kris-grönsak ju, att grodda alltså. Och smörgåskrasse blir jag sugen på. Allt som växer, även i miniformat, är välkommet nu när ljuset, om än inte värmen, är påväg tillbaka.</p><p>Och på tal om värmen: Min svärmor spelade häromdagen in ett meddelande till mig om hur varmt de har det i södra Spanien. Ordagrant: "¡Tuve! En Sevilla hay 22 grados y 7 de mínima, y mañana va a poner 25 grados y aquí. Estamos en verano ahora ¿sabes? Así que... hasta allí te cuento. ¡Venga!" och ungefärligt översatt: "Tove! I Sevilla är det 22 grader, och som minst 7, och imorgon blir det 25 grader, även här. Det är sommar nu. Förstår du? Så ja, det är det jag kan säga. Vi hörs!"</p><p>Jag kunde inte låta bli såklart, att prata om klimatförändringarna. Bara lite. Vi måste sluta släppa ut nu. Jag måste börja cykla igen. Men inte bara jag... </p><p>En annan dag, tidigare, delar min svåger med sig (i whatsappgruppen med fyra bröder och fyra fruar) av att ha promenerat 1,6 km, som en träningsprestation. Jag svarar att det bästa är om ni ställer era bilar och går runt i byn, då får ni motion gratis. Ingen svarar.</p><p>Ljuset kommer tillbaka. M har åkt skridskor för första gången i livet. Jag har åkt skridskor för första gången på 22 år. G har åkt skridskor för första gången på kanske 2 år. Lite vingligt för alla först, men sedan kul. Tills M ramlade. Nu vill han sälja skridskorna igen. </p><p>Jag hoppas att ni alla har en fin vårvinter. Och sitter någon inne med tomatfrötips eller paprikaodlarråd är dessa mer än välkomna! Venga! Vi hörs!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-55881791569544126212024-01-10T12:05:00.011+01:002024-01-10T12:07:12.803+01:00Det de säger och det vi hör<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTSavb3KMlUUxvJvk5V586ow3sFnFIS-pEqdk4owW33pc0JlxJ1eIBw_6go5r5ZqAgSYsjKI9jB47U5s-O07KkTB7I2BEOU78PYVCUmJHQOG6WT3sIzr1xAydrwCQpgq82HwWJlhwx6Xi1l5kryK-iRSi3ayZWE3vVmC24uia-ONSn8bklFlQNiZh0BqZ7/s4624/20240109_132542.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTSavb3KMlUUxvJvk5V586ow3sFnFIS-pEqdk4owW33pc0JlxJ1eIBw_6go5r5ZqAgSYsjKI9jB47U5s-O07KkTB7I2BEOU78PYVCUmJHQOG6WT3sIzr1xAydrwCQpgq82HwWJlhwx6Xi1l5kryK-iRSi3ayZWE3vVmC24uia-ONSn8bklFlQNiZh0BqZ7/w640-h480/20240109_132542.jpg" width="640" /></a></div><p>Så skruvas tonläget upp. Retoriken hårdnar. Nyheten kablas ut: Svenskarna bör förbereda sig på krig. Eller vad var det de sa? Vad är det vi hör? </p><p>Nej, ingen sa väl egentligen att det kommer bli krig i Sverige, utan snarare att risken kan finnas i framtiden och att säkerhetsläget är allvarligt och försämrat.<a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ob-maste-forbereda-oss-pa-krigstider" target="_blank"> Överbefälhavaren Bydén sa </a> att vi måste ställa oss frågan om vi är förberedda för om det som händer i Ukraina nu skulle hända i Sverige snart. Vem kan vara förberedd för det? Det talas även om mentalt förberedd, men kan man vara det alls? Går det ens att tänka sig in i situationen, särskilt om man inte upplevt krig själv (vilket många svenskar inte har)? Var vi mentalt förberedda på pandemin? Nej. Var vi praktiska förberedda för pandemin? Inte det heller nej. Folk tillverkade sina egna visir. Det blev rusning efter munskydd, handdesinfektion och toalettpapper (varav det sista nog mest var mentalt). <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-varnar-svenska-regeringen-och-ob-for-krig" target="_blank">SVTs politiska kommentator sa </a>(Rapport 19.25 den 8 januari 2024) att om Estland, Lettland eller Litauen skulle bli attackerat skulle Sverige troligtvis dras in. Jag vet inte vad det betyder eller vad som skulle hända då. Jag vet inte varför Sverige skulle dras in, eller välja att dras in. Och jag vet inte vad som är rätt och fel i en sådan situation. Ingen aning faktiskt. </p><p>Så, ingen säger att det kommer bli krig i Sverige, men det är ändå det jag hör och det jag tar in - att risken finns. Och då händer två saker i mig: ett) Jag vill förbereda mig, två) jag blir orolig och rädd. I den ordningen. </p><p>Genast köpte jag på oss pulvermos, fler konserver osv i mataffären. Idag kompletterade jag med mer lampolja och T-sprit till fotogenlampa och spritkök. Imorse skrev jag upp saker vi ännu inte har och som vi borde skaffa. Det känns ändå bra att förbereda sig, både med vad man har hemma och hur man ska använda det samt genom att prata med folk om det. Jag funderar också på att prata mer om det på ett organisatoriskt plan, i min bostadsrättsförening och på min arbetsplats och kanske även med kommunen. Vi är ju inte bara individer utan vi ingår också i flera olika sammanhang. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6Lq_haot57SEGV0XdyOJHmMthYX0ITnYHxezQcvyd_0u3eF3bow7mkA85NxEqq0E4l3M2zStU8r_uvLg8nFpO9avDp0eLfWkSAs8HdLfi547ufdNZ5msZT2a_Yq0T4GUdiQYVxWzHmGcealB0Zp2ix9QdlQCEidEvxw36fw0WhyZpG0kEx-vQh1sLg8OI/s4624/20240110_072952.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6Lq_haot57SEGV0XdyOJHmMthYX0ITnYHxezQcvyd_0u3eF3bow7mkA85NxEqq0E4l3M2zStU8r_uvLg8nFpO9avDp0eLfWkSAs8HdLfi547ufdNZ5msZT2a_Yq0T4GUdiQYVxWzHmGcealB0Zp2ix9QdlQCEidEvxw36fw0WhyZpG0kEx-vQh1sLg8OI/w480-h640/20240110_072952.jpg" width="480" /></a></div><p>Igår kväll nådde nyheten mina svågrar och svägerskor i Spanien <a href="https://www.huffingtonpost.es/global/suecia-pide-oficialmente-poblacion-prepare-guerra.html" target="_blank">genom en artikel på spanska</a> som delades i vår gruppchatt. Jag svarade att det som står i artikeln stämmer men att det inte betyder att det kommer bli krig. Två av bröderna kom med praktiska råd (ha bilen fulltankad, ha evakueringsryggsäckar redo), svägerskorna stod för det emotionella (Vad rädd jag blir! Vilken ångest" osv, samt förskräckta emojies) men även för stöd till mig nä rjag skrev vad vi redan tänkt på och fixat: "Vad förutseende du är!". </p><p>I mataffären pratar jag om det med kassörskan, i bygghandeln pratar jag om det med butiksbiträdet, på skolgården pratar jag om det med en annan mamma. Skrämmande är vad det är, men det är viktigt att komma ihåg vad som sägs och vad som inte sägs. Lita på etablerad media och inte gå igång på ryktesspridning.</p><p>M passade på att krigsöva lite med G igår. De gömde sig under köksbordet och de åt ravioli på burk (uppvärmd men inte under köksbordet). Själv var jag på bokcirkel och pratade om allt annat än krig. Jag känner mig lite osäker på om det verkligen är lämpligt att krigsöva med barn. Bra att ge dem maten så de vänjer sig/får smaka, men gömma sig under köksbordet kanske är lite väl? Då är det väl bättre att öva på att använda stormköket tillsammans? Jag ska prata med M om detta. G hade tröstat både sig själv och sin pappa vid nattningen med att Sverige har haft fred i massor av år. Det har han säkert lärt sig i skolan. Själv tänker jag att han måste få vara barn och leka och ska inte behöva tänka på detta särskilt mycket eller helst inte alls. Men inte heller här vet jag vad som är rätt.</p><p>Hur känner ni inför allt detta? Vad gör ni för att förbereda er praktiskt och mentalt och för att mota er eventuella oro? Hur hanterar ni det med barnen?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-49834416120967643302024-01-06T22:59:00.005+01:002024-01-06T23:45:08.300+01:00Trettondagen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC3QHx-YxZRMePrubd62GWcC0MzpyQQCzjdf4qp8AaRFfOOc-I_0Tyt5e27Ez7oLRK3E1wUgg99c1jyL1pSGeUAPMpqASEo_8sK1g77wB1mtyah7tqqWUDbirdbSVD4Ir5PdKqbm-eMj0yhNXJ0RuEKBjUwDA9zJQ_QZgOCr5oKcsNZi_W0jzeI4jykJ8l/s4624/20240106_161708.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC3QHx-YxZRMePrubd62GWcC0MzpyQQCzjdf4qp8AaRFfOOc-I_0Tyt5e27Ez7oLRK3E1wUgg99c1jyL1pSGeUAPMpqASEo_8sK1g77wB1mtyah7tqqWUDbirdbSVD4Ir5PdKqbm-eMj0yhNXJ0RuEKBjUwDA9zJQ_QZgOCr5oKcsNZi_W0jzeI4jykJ8l/w480-h640/20240106_161708.jpg" width="480" /></a></div><p>En kall men solig trettondag har vi haft idag. Inte för att jag har tänkt på att det varit just trettondagen, förutom en liten stund när jag insåg att bibblan var stängd, men vi tar det från början. Här kommer ett klassiskt sen hände det, sen hände det-inlägg innehållandes ingredienser som följda <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/tre-husmorstips-sa-tar-du-tillvara-pa-kylan" target="_blank">husmorstips</a>, stängda bibliotek, elva minusgrader och älg vid mörk väg. Nu kör vi!</p><p>Imorse vaknade G inte förrän kl 8.30, och då hade han ändå gått och lagt sig i bra tid igår. I så bra tid att M och jag hann se första avsnittet av första säsongen av Bron. Det var säkert tio år sedan sist och M har aldrig sett den, jag såg den själv. Jag tror han började se med mig från säsong 2. (Tolv år sedan var det visst, jag googlade nu.)</p><p>Så innan G vaknade hade M hunnit gå upp och smita iväg till jobbet och jag hunnit skriva med en vän på mobilen, nerbäddad under mitt fluffiga täcke. När ytterdörren stängdes vaknade G och trippade över från sitt rum in till mig, kröp ner under mitt varma täcke. Efter en stund gick vi ner och åt frukost tillsammans i köket. Det händer nästan aldrig, men det var mysigt. G åt sex mackor (av tomatbrödet) och jag åt kanske fyra. Till detta drack vi båda te. Han har börjat dricka te min pojke nämligen, lite roligt tycker jag. Rooibos med god smak tycker han mest om. </p><p>Efter frukost började jag feja. Jag dammsög nedervåningen och plockade undan en del, tog ut vår stora <a href="https://www.rugvista.se/p/ester-220x320-cm-flerfargad-stor-ullmatta-CVD21343">yllematta</a> som vi har i vardagsrummet på snötvätt. Hu så tung den var! Jag la den på den frusna och någorlunda snötäckta gräsmattan och sopade på snö, sedan sopade jag av snön igen, vände mattan och upprepade proceduren. Jag vet inte om det är exakt så man ska göra, men jag hoppas den blev lite renare och lite mindre dammig. Snön är som torrt pulver nu när det är ungefär 11 minusgrader, men kanske fångar den upp något när den rör sig över mattan i takt med sopborstens tag. Sedan fick den hänga ute över en stabil trädgårdsstol en stund i en oformlig hög innan jag tog in den och lyckades hänga den dubbelvikt över vår tvättställning. Det var inte så stabilt, men det gick. Efter någon timma eller två bedömde jag den som torr (den var aldrig våt utan bara lite fuktig) och så kunde vi lägga ut den på parkettgolvet igen. </p><p>Under tiden jag städade så dansade G. Han dansade oupphörligen till <a href="https://youtu.be/Lz1Cf0LKA2I?si=p6VMTPyeuF_rAVaJ" target="_blank">Pocoyos musikvideos</a> i soffan, på soffbordet och på golvet. Solen sken in genom vardagsrumsfönstren och livet kändes lätt! Det var en fin förmiddag. </p><p>Efter lunch där vid halv ett gjorde vi oss redo för att åka till Stenungsund och uträtta några ärenden och hämta min syrra. Vi började givetvis med lekplatsen och den långa tunnelrutschkanan. Det var bara vi där, sedan kom väl två barn till och sedan en liten miniknatte, men inte så konstigt kanske när det är så kallt. G åkte väl en tre fyra gånger innan vi gick in på det trettondagsstängda kulturhuset för att se om det fanns något bokinkast. Det fanns det! Jag hade räknat kallt med att bibblan skulle vara öppen, men insåg efter googling när vi anlände till lekplatsen att det var stängt på grund av denna helgdag, som vi inte firar i detta land - men ändå. Som tur var kom jag på att det kanske fanns bokinkast, och jodå. Böckerna fick också åka rutschkana! </p><p>Efter detta lite snöklumpskastning på is och sedan gick vi in i det lilla köpcentret och köpte bokstöd, glitterpenna och rött te med god smak till G och satte oss sedan på ett kafé. Fika på kafé i stan var något jag ägnade mig ganska mycket åt på den gamla goda tiden då jag bodde i Umeå, men hu så dyrt det är! Det var det säkert då också! Dyrt och sött, men ändå lite mysigt. Då gick man mest på kafé för att ha någonstans att träffa sin vän och sitta och prata utan att behöva vara hemma, eller för att ta en paus när man var på stan. Nu för tiden går jag nästan aldrig på kafé. Sist var nog i somras och då blev jag bjuden, vill jag minnas! Eller jo, ibland fikar vi på en gårdsbutik här i närheten, men inte heller det så ofta. Kanske tre gånger per sommar?</p><p>Efter fikat gick vi till Coop för att köpa två små saker och sedan till en blomsterhandel för att köpa en blombukett till min pappa, som fyllt år och skulle firas på kvällen. Vi utgick från en mörklila stjärnflocka och så plockade floristen, en ung tjej från Ukraina, ihop något med tulpaner, bolltistel och lite annat som jag glömt nu. G valde ett kort (ett stort med ett stort rött hjärta) och fick skriva själv Grattis morfar och sedan sitt namn. I bilen sedan ritade han tre gubbar, medan han klagade på att det var mörkt och att jag körde för fort.</p><p>För fort körde jag inte, men ändå såg jag inte älgen Kalle. Det var när vi hämtat syrran vid tåget och var påväg i skymningen över vår stora ö. "Älg!" sa syrran plötsligt och jag bromsade litegrann, från kanske 60km/h till 50. Han (eller hon) stod invid vägen och funderade nog på om det var dags att gå över snart. Den stod nära buskar/träd och syntes knappt alls i mörkret. Typiskt! Den kunde väl stått på ett snötäckt fält så man hade kunnat se den lite bättre i skymningsljuset? Men nej, invid vägen nära växtlighet ville den vara. Syrran satte på varningsblinkersen och jag körde vidare, blinkade med helljuset lite väl hysteriskt till alla vi mötte - helt osäker på om de uppfattade min varning på rätt sätt. Men jag vet verkligen inte hur man ska kommunicera att <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/algen-sa-skapade-vi-skogens-konungs-uppgang-och-fall" target="_blank">skogens enorma konung </a>står vid vägen och funderar på att gå över. </p><p>Hela kvällen har jag tänkt på älgen till och från. Vilken tur att den stod där bredvid, att den inte hoppade ut precis när vi kom! Syrran blev nog lite trött på mig och sa att jag kunde få ge älgen ett namn så kanske det skulle kännas bättre, och då döpte jag den till Kalle. Min mamma var också förvånad (vilket jag inte heller förstod) över att det finns älgar här, men jo det gör det, åtminstone en enda älg - Kalle. M har också sett älg när han kört buss här, men bara någon enstaka gång. Då åt de äpplen i en trädgård väldigt nära där vi bor. </p><p>Till slut kom vi hem till mina föräldrar och fick oss en mycket god middag. Det var snittar med rökt lax, färskost och pepparrot, fondue med kött och grönsaker och sedan till efterrätt något som hette <a href="https://www.arla.se/recept/trifle-pa-apple-med-smulkrisp-och-vaniljglass/" target="_blank">Trifle</a> med äpplen, glass, grädde och krisp.</p><p>G åt men hade tråkigt för att kusinen inte var med, så han fick titta på skräpvideos på min mobil. När vi skulle åka hem bröt han ihop för att han inte får ta in vår kupévärmare och leka att den är en lägereld så vi fick låna med oss min pappas lilla värmefläkt hem och nu passar jag på att använda den. Den står och blåser varmt här till och från. Ljuvligt! Vi måste verkligen köpa en luftvärmepump! Någon som har tips?</p><p>Och nu sover det lilla livet och hans busskörande pappa och jag sitter här och knåpar ihop detta. Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat, nämligen en historia vi idag fick höra om min pappas morbror. Vi får se, kanske en annan dag. Det hade varit fint att skriva ner den för att minnas. Han är död sedan några år. </p><p>Ja, men godnatt då. Nu blev klockan elva. Dags att knyta sig! Imorgon är en ny dag.</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-42842141981979566272024-01-05T16:27:00.005+01:002024-01-05T16:28:26.807+01:00Årets början<p>Så börjar året 2024 och visst känner man en liten anda av nystart i sig? Jag gör det! Samtidigt känner jag att allt kommer bara fortsätta som vanligt, och det spelar väl ingen roll vad året heter?</p><p>När nytt år eller ny termin börjar så kan jag ibland få ett litet il av att jag vill förändra något eller hitta en ny rutin. Inget unikt alls. Några nyårslöften har jag inte, men det jag har börjat med är något jag har funderat på i ungefär ett år och vi kan kalla det för <i>En kartläggning av vårt (o)hållbara liv.</i></p><p>Kartläggningen sker analogt i en familjealmanacka som M köpte inför detta nya år. De två kolumner längst till höger har jag dedikerat till att anteckna hur ofta vi äter vegetariskt, fisk och kött, samt hur ofta vi använder vår bil. Så här ser det ut:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK6qDt3nDjmsmohxMAlqjRj58cxdyDtHKthv7oZS88qEBn-twQFKZn9RNtmnV-FKsjjH9ULxrSR_Dubdif67N48JfndyDvHPaE8LhV0WA8cPf6qlQl3rhBivDYyIwuCnuRIrSluQJFZVjCLs2GLa8O5V9k8sVXJNwMEO_b7Ih6S9xgDRRhIggXD_27EJHr/s1536/kalender%20januari%202024.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="688" data-original-width="1536" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK6qDt3nDjmsmohxMAlqjRj58cxdyDtHKthv7oZS88qEBn-twQFKZn9RNtmnV-FKsjjH9ULxrSR_Dubdif67N48JfndyDvHPaE8LhV0WA8cPf6qlQl3rhBivDYyIwuCnuRIrSluQJFZVjCLs2GLa8O5V9k8sVXJNwMEO_b7Ih6S9xgDRRhIggXD_27EJHr/w640-h286/kalender%20januari%202024.jpg" width="640" /></a></div><p>För att få skriva <i>veg </i>måste alla ha ätit vegetariskt de dagar vi alla ätit tillsammans. De mål vi ätit var för sig antecknar jag vad jag har ätit eftersom jag inte har koll på de andra två. </p><p>För att få kryssa att bilen inte använts den dagen ska bilen inte ha körts alls den dagen. Nu är det januari och jag kör 4km per dag. Jag vill egentligen inte, fast det är så bekvämt i bilen och så kallt och halt där ute. Jag tänker mig att när det blir lite mer vår, i februari eller mars, ska Gs cykelpunka lagas, min cykel ska på service och sedan ska vi cykla till skolan och jobbet precis som vi gjorde i höstas innan det blev kallt. </p><p>Jag har också funderat på att skriva ut <a href="https://klimatklubben.se/engagemang/cykelutmaningen/" target="_blank">Klimatklubbens cykelutmaning</a> men jag har inte kommit till skott än.</p><p>Tanken med kartläggningen är att få syn på hur vi lever och sedan kunna förbättra det månad för månad, om vi känner att det är möjligt. Självklart finns det andra aspekter utöver vardagliga transporter och mat, men dessa är två av <a href="https://www.hallakonsument.se/miljo-och-hallbarhet/minska-din-klimatpaverkan/" target="_blank">de fem B:na</a> (bilen, biffen, bostaden, butiken och börsen), som är viktiga att tänka på och göra något åt på individnivå.</p><p>Förutom kartläggningen av vårt liv har jag också planer på att virka en <a href="https://www.google.com/search?sca_esv=595978342&rlz=1C1GCEB_enSE866SE866&sxsrf=AM9HkKmlVW-TNX5EJcZSqqudvYiaKJ0Pvg:1704467375906&q=temperaturfilt&tbm=isch&source=lnms&sa=X&ved=2ahUKEwiOi-Pjw8aDAxV_KBAIHdf-A4QQ0pQJegQICRAB&biw=1920&bih=919&dpr=1" target="_blank">temperaturfilt</a>. <a href="https://www.smhi.se/data/meteorologi/ladda-ner-meteorologiska-observationer/#param=airtemperatureInstant,stations=core" target="_blank">Genom SMHI </a>kan man se historisk temperaturdata om man missar att anteckna några dagar. Bra, för hittills har jag missat årets fyra första dagar! <a href="https://www.garnkorgen.se/kampes-c-164/2-tradigt-c-513/" target="_blank">Garn är beställt </a>och jag tänker mig denna färgsättning och temperaturskala (klicka på bilden så ser ni tydligare):</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPFY7PB0ISYOcjA284K9bBjqtF4YdgnOdf_GzkWQAng03lGrdEkzsBlkS7BXCGImOb-LIz8TFJVfxksmvmW4Tqhyn5g_j3dyJOOQ_g3kJ02EoIj8Yr_yJ-DVdJVJ9ULVaTZxNqvd1ziIFYXOQdHaRWp3AuJq1jCPRowLb1SDZHxusv-AnVPG4KtuBQ-irb/s709/temperaturfilt%20tabell.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="709" data-original-width="565" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPFY7PB0ISYOcjA284K9bBjqtF4YdgnOdf_GzkWQAng03lGrdEkzsBlkS7BXCGImOb-LIz8TFJVfxksmvmW4Tqhyn5g_j3dyJOOQ_g3kJ02EoIj8Yr_yJ-DVdJVJ9ULVaTZxNqvd1ziIFYXOQdHaRWp3AuJq1jCPRowLb1SDZHxusv-AnVPG4KtuBQ-irb/w319-h400/temperaturfilt%20tabell.JPG" width="319" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så ja, lite nya idéer och projekt för året som kommer har jag allt. Får se hur det blir.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Har ni några nystartsidéer så här i början av 2024 eller känner ni mest för att bara överleva vardagen precis som förut?</div><p></p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-49894812063540566272024-01-03T22:30:00.006+01:002024-01-04T10:25:03.131+01:00Bröd med tomat<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwFyYDZ167QiIVckw0AB814ho_n4Zb7dDZJbAn9ly0m1Wr81PZaYTqlwFMW-ROHJa1u69Rn0EgoPE0i2mCARSfoVujtOh6AKG18pG3J-whAAdFi7Vx_11KKqKdfl0phgmgZMJ5eDWbBaXdzykXwmm_7W5T3gPT_fhhjQuCh3VUWBmBzGqqNhsLqLizrkd/s1079/IMG-20240103-WA0015.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1079" data-original-width="1044" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwFyYDZ167QiIVckw0AB814ho_n4Zb7dDZJbAn9ly0m1Wr81PZaYTqlwFMW-ROHJa1u69Rn0EgoPE0i2mCARSfoVujtOh6AKG18pG3J-whAAdFi7Vx_11KKqKdfl0phgmgZMJ5eDWbBaXdzykXwmm_7W5T3gPT_fhhjQuCh3VUWBmBzGqqNhsLqLizrkd/w620-h640/IMG-20240103-WA0015.jpg" width="620" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Jag orkar inte så mycket dessa kalla blåsiga kvällar mer än att komma hem, få i oss mat och <a href="https://libris.kb.se/bib/17061539" target="_blank">läsa bok</a>. Men idag orkade jag också baka bröd. Här är receptet:</p><p>12 dl vatten (max 37 grader varmt)</p><p>50g jäst</p><p>1 dl vetekross (valfritt)</p><p>3 tsk salt</p><p>2 dl havregryn (valfritt)</p><p>Många dl vetemjöl</p><p><br /></p><p>Blanda allt detta och jäs i 1h. </p><p>Mixa 2 vitlöksklyftor och en burk (200g) soltorkade tomater med lite av dess olja. </p><p>Häll ut degen på mjölat bakbord. Dela i 4 degämnen och kavla ut ett i taget. Bred ut soltorkadtomatpurén på degen och rulla ihop som en rulltårta, lägg på bakplåtsbeklädd plåt med skarven nedåt. Gör 4 likadana baguetter/limpor. Grädda i 225 grader i 28 min. Låt sval<span></span>na utan bakduk på galler. Dela på hälften och frys in de du inte tänker äta upp idag och imorn.</p><p>Mums tyckte min son!</p><p><br /></p><p>Bonustips: Ge bort ett bröd till en granne!</p><p><br /></p><p>Originalreceptet återfinns i boken <a href="https://libris.kb.se/bib/8407519" target="_blank">Vadå vegan? av Lisa Gålmark.</a></p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-83106994399116373802024-01-02T10:59:00.004+01:002024-01-02T11:00:02.689+01:00Julhelgsläsning<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitS0mS4lxaaoY6JaQUE29gtRbloPKhc9wRFin6tmsqI9X27UDgiXucUetxfdJ6K72b0OcxuDR17hd6WIORJVOo3wOn1dWJz6taaf5cRsoJuld0HCyDcyjH11VMp0hLJ14f0LOzu5OgFEQM4jN_gmvABTw9JZZEa2bTE16z5x43jfQJptt3d8as8zsRaduB/s2048/IMG-20231230-WA0012.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2046" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitS0mS4lxaaoY6JaQUE29gtRbloPKhc9wRFin6tmsqI9X27UDgiXucUetxfdJ6K72b0OcxuDR17hd6WIORJVOo3wOn1dWJz6taaf5cRsoJuld0HCyDcyjH11VMp0hLJ14f0LOzu5OgFEQM4jN_gmvABTw9JZZEa2bTE16z5x43jfQJptt3d8as8zsRaduB/w640-h640/IMG-20231230-WA0012.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span>Orelaterad bild på fjärilar som M målat till mig</span></i></td></tr></tbody></table><p>Trots att jag inte har haft mer ledigt än de röda dagarna har jag ändå hunnit läsa en hel del. Läsning - vilken mirakelmetod för att vila och inte springa runt och göra massa saker hela tiden! Rekommenderas varmt!</p><p>De böcker jag har läst rekommenderar jag också varmt, allihop. Huvudkaraktärerna är alla minst 20 år yngre än mig och jag gillar det! Böckernas tänkta läsare är också ungdomar, men vad gör det? Vi har alla varit unga och jag vet att många i min ålder såg Skam när den gick 2016 och själv har jag sett fler ungdomsserier sedan dess. Det är något med den genren som verkligen tilltalar mig. Kanske att jag känner mig ung igen?</p><p>Den första bok jag läste under julledigheten var <a href="https://libris.kb.se/bib/2hd5rhrj0wsvtkvq" target="_blank">Adios hockeyhora av Kristina Falk</a>. Den handlar om en tjej som flytt/at från den stad hon har bott i med sin mamma till sin pappa i en annan stad på grund av ett envist rykte. Säkert sådant som kan hända nuförtiden, att ungdomar sprider elaka rykten om varandra i sociala medier och att det tar ett tag innan det verkligen dör ut. Hu, vad hemskt! Tur att vi bara hade Nokia 3330 på min tid och inga sociala medier förutom Lunarstorm. I denna bok vävs tre olika berättarperspektiv ihop. Jag älskar språket och drivet och historien!</p><p>Den andra boken jag läste under julledigheten var <a href="https://libris.kb.se/bib/x9t4jbcxvzb9l1q4" target="_blank">Syster av Sofia Nordin</a>. Även denna bok handlar om en ung tjej som flytt/ar från ett helvete med missbrukande, misshandlande pappa till ett skyddat boende i skogen fullt med hippies, meditation och odling. Jag väntade hela tiden på att en kritik av denna nya livsform skulle komma, men den kom inte så som jag tänkt mig, bara sipprade fram ibland genom mamman. Mycket spännande och mycket driv.</p><p>När det sedan var dags för nyårshelgen begav jag mig till biblioteket igen för att fylla på. Där hittade jag tyvärr ingen mer bok av Kristina Falk men väl en serie i fyra delar av Sofia Nordin. Den första boken heter <a href="https://libris.kb.se/bib/13501341" target="_blank">En sekund i taget</a> och den andra heter <a href="https://libris.kb.se/bib/17061632" target="_blank">Spring så fort du kan</a>. Dessa två har jag läst nu under nyårshelgen och den tredje, <a href="https://libris.kb.se/bib/17061539" target="_blank">Som om jag vore fantastisk</a>, ligger hemma och väntar. Den sista delen är jag inte säker på om de hade inne. Ska kika nästa gång jag åker till bibblan! Böckerna utspelar sig efter en apokalyps där alla har dött i feber. Alla utom Hedvig, och kanske några fler? Hedvig är 13 år och flyr fort som attan ut i skogen när alla ligger döda runt omkring henne. Det kändes för fruktansvärt för att läsa först, men jag fastnade direkt och bara läste, och läste och läste. Jag går igång lite på det här med överlevnad och prepping och det gör M med, så nu tjatar jag på honom att åtminstone läsa den första boken. Har han väl läst två kapitel så är han förhoppningsvis fast sedan.</p><p><a href="https://urplay.se/program/230394-boktrailern-en-sekund-i-taget" target="_blank">På urplay kan ni se en boktrailer om En sekund i taget</a>, och sedan kan ni genast bege er till närmsta bibliotek och låna den! När ni läst den så skriver ni vad ni tyckte till mig, okej? </p><p>Men nu är jag nyfiken på er! Har ni läst något under helgerna? Eller det senaste året? Vad rekommenderar ni?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-82563692201625616642023-12-31T11:49:00.004+01:002023-12-31T11:53:30.736+01:00Året 2023<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhneQewpmyFB3eFyB5qFmIPygIa-nfp1ujkPd13JnPEwf03770l8IM3DJS6XWyd6jC5CqbzACuIIHGF9y1fsMgfI7-Nik-UYSEnOJZK7sS2C0GtuQs1wKQFf8NlWvDidZQCVIQ2RVnOt8N64-yVnT5lAa44Wf_-pkmRhW9bnkpPimXQ1mwaJVosJJgmTSfr/s5472/helenljungdahl_tove&marce194.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="5472" data-original-width="3648" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhneQewpmyFB3eFyB5qFmIPygIa-nfp1ujkPd13JnPEwf03770l8IM3DJS6XWyd6jC5CqbzACuIIHGF9y1fsMgfI7-Nik-UYSEnOJZK7sS2C0GtuQs1wKQFf8NlWvDidZQCVIQ2RVnOt8N64-yVnT5lAa44Wf_-pkmRhW9bnkpPimXQ1mwaJVosJJgmTSfr/w426-h640/helenljungdahl_tove&marce194.jpeg" width="426" /></a></div><p>Så har detta års sista dag kommit till oss och vi till den, och inte visste vi hur allt skulle bli men det blev som det blev, och det mesta blev bra skulle jag väl säga. </p><p>2023 var året då G började i ettan och vi gifte oss. Året då G lärde sig cykla. Året då M bestämde sig för att ta tag i sitt klagande och göra något åt det.</p><p>Vi kanske ska börja från början?</p><p>Detta år, 2023, inledde vi i Spanien. G och jag stod högst upp på takterrassen och beundrade och lite förfärades över Almontes galna raketskjutande. Dagen efter åkte vi ut till <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2023/01/intryck-fran-en-nyarsafton.html" target="_blank">kompisen vid kotthögen </a>och grillade kött och matade världens smalaste hund. Vi gick på julferia, jag klädd som republikens flagga, och vi åkte La tren de la bruja både framlänges och baklänges (ett tåg som gick på räls på marken + gubbe som slog oss med kvast). Dagen efter utförde M och jag lite utrensning i hans föräldrars gigantiska lada, medan svärfar nervöst såg på. En procent av Ms samlade verk rensades väl ut, mindre än en promille av allt som finns därinne. </p><p>Några dagar senare åkte jag därifrån med tåg från La palma till Madrid, buss till Vitoria-Gasteiz och dagen efter buss till Bordeaux via San Sebastian, sov en natt och sedan tåg till Strasbourg, tåg till Karlsruhe där jag sov oroligt och lyssnade till djurparksdjurens bröl och min hjärnas nervösa malande. Dagen efter träffade jag mina nya tjörnkompisar på perrongen och vi tog tåget till Kiel och sedan färjan hem. Det var en himla härlig resa! Häftigt att jag vågade resa själv, men självklart när jag väl var påväg: <i>Det här fixar jag. Det här har jag gjort förr. Att ta hand om sig själv är tusen gånger lättare än att också ha ansvar för sin familj. Att resa med tåg är en fantastisk upplevelse och värt den extra tiden på alla sätt. </i>Sådana insikter fick jag. </p><p>Så snart jag kom hem började jag<a href="https://tovetankar.blogspot.com/2023/04/att-planera-ett-brollop.html" target="_blank"> planera vårt bröllop</a>. Det visade sig innebära mycket mer än att köpa en klänning och boka en restaurang, även om jag började där. Det blev ett himla fint bröllop, och jag har inte ens bloggat om det än... För blogga har det blivit mindre av det här året än åren innan, kan jag se. De senaste fem åren har antalet inlägg minskat stadigt: 68, 41, 38, 33, 24. Kanske har det att göra med att mitt liv blivit mer och mer socialt? 2019 hade jag inte så många vänner och bekanta här som jag har nu, utan jag cyklade väl mest fram och tillbaka med G i cykelvagnen om jag minns det rätt och <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2019/12/jamstalldheten-inom-parforhallandet.html" target="_blank">fick vardagen att gå ihop</a> - ett heltidsjobb i sig. Kanske blir 2024 året jag bloggar lite mer, men vi får se. Jag ska inte lova för mycket.</p><p>Och på tal om att få vardagen att gå ihop så har jag tagit till en ny metod detta år. M köpte en stor skrivbok till mig när jag fyllde år och strax efter vårt bröllop kom jag på vad vi skulle använda den till, nämligen äktenskaplig kommunikation (comunicación matrimonial). Eftersom vi vissa dagar knappt hinner prata med varandra så kan vi skriva i boken vad vi tänker på och vill att den andra ska veta. Nu har det i och för sig blivit så att boken till stor del fyllts med olika listor, och ja, det är jag som skriver dem. Listor med korta avbockningsbara punkter, t ex: tvätta handfatet uppe. Något M gör i detta nu. Boken hjälper oss att organisera hemarbetet utan att jag ska behöva tjata (så mycket) och bli arg, något vi testade i 12 år. M gillar att få korta konkreta punkter att bocka av och jag gillar att inte behöva göra och driva allt själv, även om det ändå är jag som driver det eftersom det är jag som skriver upp punkterna. Systemet kan säkert utvecklas och det kanske vi kommer göra 2024, men som sagt: jag ska inte förvänta mig för mycket, så vi får se.</p><p>Men ja, nu babblar jag på och tappar fokus. Det blir la så när man bloggar för sällan? Åter till året som gått:</p><p><b>Årets höjdpunkter: </b>Bröllopet och att alla kom! De flesta långväga (Spanien och Umeå). G började i ettan. Hemresan från Spanien. <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2023/08/semestern-2023.html" target="_blank">Sunne sommarland och Abisko på semestern.</a> Det var tillräckligt fint väder när G gick i simskola i havet. Veckan efter ösregnade det. Syrran och jag hade <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2023/03/systerhelgen.html" target="_blank">systerhelger</a> helt i fred hemma hos henne. G och jag var i Umeå i februari och åkte pulka och badade i badhus.</p><p><b>Årets bottenskrap: </b>G fick en reflex i julklapp som han hade köpt själv, och en bok som M inte hittade först. Sedan fick han en bilbana när han kom hem, som han tyvärr knappt lekte med. Semestern var lite för kort.</p><p><b>Årets framgångar:</b> G lärde sig cykla. G lärde sig nästan simma. M bestämde sig för att börja plugga, vilket han ska göra nu i januari. G fick bättre julklappar. Jag odlade ganska mycket potatis (4kg sättpotatis) och hade en prunkande altan + lite köksträdgård hos mina föräldrar. Vi gifte oss!</p><p>Ja, det var väl det. 2023. Nästa år får vi se hur det blir. Man vet aldrig, men jag hoppas det blir bra!</p><p>Hur har ert 2023 varit? Höjdpunkter, bottenskrap och framgångar? </p><p><b>Gott nytt år!</b></p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-72355603443201264012023-11-18T21:36:00.002+01:002023-11-18T21:36:36.072+01:00Fadersmålet<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKpIIpLsXFsLbWI3eymzXIQtkkpeiWdtkkZCtuf5d70xlK5vIIIGndeXQUgmU-VGRuuRg1jywEn4rWLNk5Z-HB9ThnSYbF0Lx0JpVccl5d7k-TRDMAHGmKepdEahE3PQR0tpNyPZP6y6gjRAbO-_JII3EJAJbYpri6U2hrfRlfrgGVV63ycAyyZhV_tUxZ/s640/_DSC6444.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><i><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="428" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKpIIpLsXFsLbWI3eymzXIQtkkpeiWdtkkZCtuf5d70xlK5vIIIGndeXQUgmU-VGRuuRg1jywEn4rWLNk5Z-HB9ThnSYbF0Lx0JpVccl5d7k-TRDMAHGmKepdEahE3PQR0tpNyPZP6y6gjRAbO-_JII3EJAJbYpri6U2hrfRlfrgGVV63ycAyyZhV_tUxZ/w428-h640/_DSC6444.JPG" width="428" /></i></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Fadern och sonen i fäderneslandet talandes på fadersmålet, <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2018/02/utflykt-till-villarrasa-och-niebla.html" target="_blank">Villarrasa</a> 2018.</i></td></tr></tbody></table><p>La lengua paterna, fadersmålet, är inte något man brukar prata om. Det är modersmål och första språk, la lengua materna och lengua nativa som är de dominerande termerna. Det finns säkert en anledning till det, en föreställning om att modern är närmre barnet och pratar mer med barnet än vad pappan gör, och så kanske det har varit och fortfarande kan vara. Men nu ska jag skriva om fadersmålet, mitt barns fadersmål.</p><p>Ända sedan alltid har min man talat sitt modersmål med vår son - spanska. Han och jag pratar också spanska med varandra, så G får och har fått <i>språkligt inflöde </i>vid flera tillfällen varje dag på spanska, skulle jag säga. Vi har dock aldrig haft någon uttalad policy, som bvc-sköterskan föreslog, så som att vi skulle enbart tala våra respektive modersmål med barnet. Vi pratar vårt familjespråk istället, vilket är en salig blandning av båda språken (<a href="https://www.skolverket.se/download/18.75bdbbb116e7434ebf8350/1574760755552/translanguaging-transsprakand--gudrun-svensson-20180418.pdf" target="_blank">translanguaging</a>). Ofta tror jag dock att vi håller oss till ett språk, ibland pratar jag svenska och M svarar på spanska, eller så börjar jag på svenska men får inte önskad reaktion (t ex uppmärksamhet eller signaler på att M förstår vad jag menar) och går över till spanska. Till G säger jag småsaker på spanska, t ex <i>Ven!</i> och <i>Venga!</i> (<i>kom</i> och <i>kom igen</i>). </p><p>Det första ord G sa var <i>agua</i>, som betyder vatten. Jag tror han sa det innan han sa mamma och pappa, mamá y papá. Han sa <i>aua</i> minns jag, hoppade över konsonanten. Det var på en parkering i Sevilla han sa det, solen sken och det var eftermiddag. Vinter eller vår. Det var väl då när han var strax över ett år, om jag minns rätt. </p><p>Barn börjar uppfatta prosodi (språkmelodi) inifrån magen från vecka 25 har jag läst i Olle Kjellins bok Uttalet, språket och hjärnan. I vecka 25 var vi i Spanien. Gs allra första språk var alltså spanska, och säkert en del svenskspansk blandning.</p><p>Sedan föddes han i Umeå och lärde sig, enligt egen utsago norrländska. Ja, vi säger så. Vid två års ålder flyttade vi ju hit, till västkusten, och här pratar man varken norrländska eller spanska. Självklart blir det så att allt i förskolan, skolan och på fritids blir på svenska, även om samtliga verksamheter ska använda alla barns alla språk i verksamheten på något sätt, vilket man kan läsa om på <a href="https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/flersprakighet-i-forskolan" target="_blank">Skolverket</a> om man orkar. Och visst försökte jag lite i början. Gjorde en ordlista till personalen med Gs spanska ord, t ex <i>botas</i> för stövlar som han uteslutande sa ett tag. Men självklart märkte G vilket språk man pratar i förskolan och så pratade han det.</p><p>Spanskan har setts som något exotiskt och kul men jag tror inte G vill vara exotisk. Någon fröken har sagt att Då kan ju du lära mig spanska, och då har G sagt Nej. Han har aldrig velat prata spanska med svenskar som inte kan spanska. Jag tror han ser det som helt ologiskt, vilket det också är.</p><p>M har, som sagt, alltid pratat spanska med G och G har svarat på spanska. G har till och med ibland översatt saker till mig eller M till våra respektive modersmål så att vi båda ska förstå även om han vet att vi båda kan båda språken. Ibland pratar G spanska med sin pappa men säger vissa ord på svenska, ord han inte kan, men då säger han dem med spanskt uttal. Rätt kul! Jag tror det beror på att han vill att ordet ska passa in i den spanska meningen. Vad tror ni?</p><p>Värt att nämna är också att förutom att prata spanska med M, höra mig och M prata spanska eller blandning, så har G tittat mycket på barnprogram på spanska. Detta har gett honom ordförråd och mycket god hörförståelse. Sedan har självklart våra ganska långa vistelser i Spanien hjälpt honom, även om pandemin kom och gjorde så att vi inte kunde vara där på några år. Men efter pandemin har vi varit där två gånger och nu var spanjorerna här när vi gifte oss, så även då får han såklart öva sig på sitt fadersmål.</p><p>Nu har dock något helt fantastiskt hänt: G har fått modersmålsundervisning! (Eller fadersmålsundervisning, då.) Jag skickade in en ansökan i juli och veckan innan höstlovet ringde en mycket trevlig och driven chilenska upp och berättade att hon nyss fått vår ansökan. Kommunens posthantering lämnar tydligen en del övrigt att önska... Hon startade upp undervisningen redan veckan efter lovet och nu har G haft två pass. Innan första passet var han anti och undrade vad det skulle vara bra för, han kan ju redan spanska, men det hade tydligen varit roligt och inför andra passet nu i veckan var han taggad. Han fick dessutom en läxa båda gångerna. <i>Tarea</i> heter det, sa han. Och nu efter passet häromdagen sa han att det hade varit roligt och gått fort. Varje lektion är 30 minuter. </p><p>Finns det minst fem barn i kommunen som ansöker om modersmålsundervisning på ett visst språk är kommunen skyldig att ordna det. Jag hade aldrig trott att vår lilla kommun skulle kunna skrapa ihop fem barn med spanska som modersmål, men tydligen finns det minst fyra till då. Toppen ju! Enligt vad läraren sa finns det en elev på en annan lågstadieskola och några elever på högstadiet, så jag hoppas att de fortsätter ge G denna möjlighet även när högstadieeleverna börjat på gymnasiet. Jag hoppas också att G fortsätter tycka det är roligt och att han kan ta del av detta i många år, men vi får väl se. Huvudsaken är att han håller uppe och använder båda sina språk på något sätt, tycker jag.</p><p>Vilka barnprogram G ser? Ja, här får ni mina tips på bra barnprogram på spanska: <a href="https://urplay.se/serie/205682-pinos-dagbok-spanska" target="_blank">Pinos dagbok spanska</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=C-Pav2Y3UTQ" target="_blank">Leo el pequeño camión</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=jtMZl_l4rK4" target="_blank">Pocoyo</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=6yJPh-ZeeaY" target="_blank">LBB Español</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=epV3Ixuz7bM" target="_blank">Blippi</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=n9Z5dpGuThM" target="_blank">Los backyardigans</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=GJUnJcKjeyA" target="_blank">Willy Fog</a>. Även <a href="https://www.youtube.com/watch?v=jiR8Arh0x7o" target="_blank">Paw patrol</a> finns på spanska och säkert en massa andra barnprogram som jag inte känner till eller kommer på nu. Har ni några tips?</p><p>Och förutom TV och vardaglig konversation läser också M för G på spanska ibland. Oftast har det varit svenska bilderböcker som M har "läst" genom att hitta på, på spanska, men han har några få böcker med spansk text också. Och häromdagen lånade G och jag en kapitelbok på spanska: <a href="https://www.casadellibro.com/libro-un-misterio-en-mi-colegio/9788492518241/1255875" target="_blank">Un misterio en mi colegio</a>, och ber vi om det kanske biblioteket kan köpa in fler böcker på spanska. Det hade varit fint. </p><p>Bueno , venga... det var väl det jag ville säga om ämnet ikväll. Fadersmålsämnet. Hittills har tvåspråkigheten gått bättre än förväntat och jag hoppas verkligen att G känner att han får med sig båda språken och att han, när han är lite äldre, kan blicka tillbaka och säga att han verkligen fick lära sig två språk som barn.</p><p>Hur tänker ni kring flerspråkighet? Har ni flera språk hemma? Hur använder ni dem? Berätta gärna i en kommentar!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com27tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-53042022518223743512023-11-16T21:58:00.007+01:002023-11-16T21:58:54.287+01:00Iskylan<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3ulxbHGrkqNhBE4ctoBxaWaqaALQuU0_3LZzkoonLmuqY_SWowppBBQ4Oy82XFs9w8UviKIoKjhYmpTGZvV73a9YhCapDkkwNKgAFN8BErzuCJvvcOoVGHt-9HY7aYrDa175WKYnfUrxqTTpUuOpW80rv4s19RvBasTb4aYWWj_Q7YsGTnjJaEMpwItPm/s4624/20231115_082427.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3ulxbHGrkqNhBE4ctoBxaWaqaALQuU0_3LZzkoonLmuqY_SWowppBBQ4Oy82XFs9w8UviKIoKjhYmpTGZvV73a9YhCapDkkwNKgAFN8BErzuCJvvcOoVGHt-9HY7aYrDa175WKYnfUrxqTTpUuOpW80rv4s19RvBasTb4aYWWj_Q7YsGTnjJaEMpwItPm/w640-h480/20231115_082427.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: x-small;">Igår var havet stilla, men ändå iskallt.</span></i></td></tr></tbody></table><p>Jag hakar väl på <a href="https://bloggarvidare.blogspot.com/2023/11/morkret-kylan-och-foraktet.html" target="_blank">Åsa</a> i en klagosång över kylan. Det känns orimligt kallt, men det är klart att det inte är orimligt. Det är mest obehagligt och fruktansvärt när jag går ut eller när jag ska sova och fryser om nästippen och om armarna. Jag har en vetekudde som jag fick av min gymnasiekompis med smeknamnet Muppen som jag lägger rakt över hela överkroppen, mellan halsen och magen. Ändå fryser jag om armarna och nästippen. </p><p>G kom in till mig klockan 4 imorse och var helt iskall. <i>Helt iskall </i>var han såklart inte (han levde ju), men det kändes så när han kröp ner. Både han och M har sovit med sommartäcken de senaste vintrarna, så många vintrar jag minns faktiskt, men ikväll bytte jag till vintertäcken. M får ett duntäcke som väntat på honom i garderoben i flera år och G fick ett rätt tjockt syntettäcke vi köpte att ha till gäster, ännu endast använt av mina svärisar i maj. Hoppas de kan sova gott inatt och inte vaknar helt blöta av svett - för det är också obehagligt. <i>Eller hur?</i></p><p>Nej, det är inte orimligt kallt. Vi är ändå i mitten av november. Men minus två grader, som det är nu, och viss nordlig vind (7 m/s) känns som is mot huden när jag går ut ändå, nu på kvällen, för att gå av mig lite, för jag kände att jag hade energi när jag slutade jobbet. Imorse hann jag inte gå någon morgonpromenad pga ett möte, men på lunchen gick jag ut i 15 minuter. Jag satte ett larm på 7 minuter och när det ringde gick jag en pyttebit till innan jag vände. Havet grått och småskvalpigt. Jag gick ut mest för att känna att det var skönt att komma in igen, och för att få lite dagsljus. Solen syntes svagt bakom de jämngrå molnen. Och efteråt kändes det värt det, men nu på kvällen nej. Det var bara hemskt. Mörkt, kallt och blåsigt och hemskt.</p><p>Det är inte orimligt kallt. Det är faktiskt orimligt varmt! <a href="https://www.svt.se/nyheter/utrikes/varmaste-oktober-hittills-varning-for-mer-varme-globalt--w2y47w" target="_blank">Oktober var varmaste oktober hittills globalt</a>, men det är inget man märker här och nu där det mest är isande kallt. På ett sätt förstår jag de som kallas klimatförnekare, de som säkert inte läser här. Hur kan man säga att det blir varmare att det är så kallt att man fryser om nästippen när man ska sova? Jag vill nästan tilläggsisolera huset akut, Nu! och köpa tjockaste täcket på marknaden och polarlakan som de har i södra Spanien (lakan i fleecetyg, helt fantastiskt skönt för kroppen när det är kallt och fuktigt men inte alls så bra för miljön då de är gjorda i plast och <a href="https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/plagg-som-sprider-mikroplast-i-havet/" target="_blank">släpper mikroplast när man tvättar dem)</a>. Jag smsar grannen i lägenheten bredvid och hon svarar att jag kan testa att isolera bakom golvlisten på norrsidan. Självklart ska jag fråga pappa först. Det är sådant jag frågar pappa om. Jag tittar på mattor på Marketplace och hittar en fin i ull och en trasmatta till köket. Båda finns i samma område utanför Göteborg som min syrra bor. Vi får se om vi kan åka dit till helgen och köpa. Det hade varit värt, tycker jag.</p><p>Igår rapporterades det om <a href="https://sverigesradio.se/artikel/nytt-rekord-for-vaxthusgaser-i-atmosfaren" target="_blank">ny rekordnivå för växthusgaser i atmosfären</a> och idag läser jag om att <a href="https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-sverige-riskerar-giftig-fisk-skred-och-oversvamningar-parisavtalet-har-missat-viktiga-utslapp--8wcc17" target="_blank">den smältande permafrostens utsläpp av koldioxid och metan kommer fortgå i flera hundra år </a>samt att vi just nu ansvarar för livsförutsättningarna för 5-10 generationer människor framöver (och oändligt många djur!). Nej, men jag blir inte alls stressad. Eller jo! Det blir jag!</p><p>Ändå tar jag bilen till skolan och jobbet. Hela denna vecka har jag gjort det, för jag pallar inte att cykla i minus två grader med min son, intalar jag mig. Bilen har fått motorvärmare och kupévärmare installerade och är varm och skön när vi sätter oss. Motortempen visar på 50 grader. <a href="https://gronamobilister.se/miljo-mobilitet/bil/motorvarmare/#:~:text=Anv%C3%A4ndning%20av%20motorv%C3%A4rmare%20minskar%20utsl%C3%A4ppen,att%20inkopplingstiden%20anpassas%20till%20utomhustemperaturen." target="_blank">Det minskar dess utsläpp</a> om jag förstått det rätt, men självklart släpper den ut mer än våra cyklar mycket mer, även om jag bara kör 4 km per dag. Och samtidigt är det vid korta resor som bilen släpper ut mest (per kilometer antar jag). Ja, hur jag än vänder mig är det inte bra att ta bilen, men det är skönt, för jag slipper kämpa i uppförsbacke och frysa ihjäl i nerförsbacke med mins sjuåriga son. Jag säger inte att vi inte kommer cykla alls under vintern, för det kommer vi säkert, men just nu, i chockkylan tar jag bilen. <i>Hur gör ni?</i></p><p>Samtidigt håller jag mig till mina vegetariska luncher på arbetsdagar, samt till mitt löfte att inte köpa några nyproducerade kläder innan nyår. Och inte är det så att jorden behöver några få som "lever perfekt" utan det vi behöver är att den stora massan ändrar mycket i sin livsstil för att komma under den gräns som är hållbar. Här kan du räkna på hur du ligger till: <a href="https://www.klimatkontot.se/" target="_blank">Klimatkontot</a> vilket kan vara relevant för att de egna utsläppen är de som är allra enklast att påverka, samtidigt som vi måste påverka på grupp- och samhällsnivå också. </p><p>En sista sak innan jag slutar skriva för idag: Igårkväll var G och jag på biblioteket. Ute mörkt och kallt. Inne ljust och varmt. Det påminde mig om mina och Ms kvällsbesök på UB i Umeå. Jag berättade om dem för G. Inne på bibblan känner jag alltid sådan inspiration, och plockar på mig alldeles för många böcker. En av dem vi tog hem har jag redan hunnit börja läsa och jag vill varmt rekommendera den, även om jag bara hunnit läsa första kapitlet. <a href="https://libris.kb.se/bib/p5tbd18vmh6xwrlk" target="_blank">Låt skogen leva av Nora Dåsnes</a>. En seriebok som "egentligen" riktar sig till åldrarna 9-12. Riktigt bra hittills! Jag känner igen mig i huvudkaraktären Baos iver. Jag fattar inte heller varför inte allt kan ske Nu, med en gång! Tilläggsisolering, trädplantering, och alla flygplan på marken. Nu. Tack.</p><p>Ja, vi lär ju höras mer i ämnet framöver. Främst i ämnet miljö och natur, antar jag. För kylan får jag ta och börja acceptera nu. Jag får ta på mig den varmaste vinterjackan och börja använda vinterkängorna snart, känns det som. <i>Vad har ni för strategier för att stå ut med mörkret och kylan och kanske till och med njuta av det hela?</i></p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-54408760059990229272023-11-02T20:46:00.008+01:002023-11-02T21:06:33.908+01:00Göra och få saker gjorda<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcmLfd4GuKOGzbJXLB2FZM8W3JlPebfriA-3GmC53AFYWNKDdQ2V141DCCjCXn5mSM7AObpEk7JldR3qUOY5HGyNCRRVuMSzm_A24zHeqhH8_iuyXELrGFDWHorTsO224abmPfK67D4Us9KBdKT7cevugjMbzlO6TaszOmZA-C0YG9NlxdG1mjpN1sqsp4/s4624/20231029_104417.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcmLfd4GuKOGzbJXLB2FZM8W3JlPebfriA-3GmC53AFYWNKDdQ2V141DCCjCXn5mSM7AObpEk7JldR3qUOY5HGyNCRRVuMSzm_A24zHeqhH8_iuyXELrGFDWHorTsO224abmPfK67D4Us9KBdKT7cevugjMbzlO6TaszOmZA-C0YG9NlxdG1mjpN1sqsp4/w480-h640/20231029_104417.jpg" width="480" /></a></div><p>Att göra något för någon annan, det är mitt kärleksspråk. Inte min mans, men mitt. Så därför blir jag extra tacksam och kär när han <i>gör något, </i>när han får saker<i> gjorda. </i>Än mer tacksam och kär blir jag när jag ser att han har tänkt och gjort något på ett bra och smart sätt, inte bara slängt in saker lite på måfå i diskmaskinen (vilket också händer). Som nu när jag såg att han satt mitt nyköpta <a href="https://www.friggs.se/produkter/te/-te-kvallsro/" target="_blank">kvällstepaket</a> i hyllan i köket vid teerna, inte någon annanstans i köket. Det kanske låter helt självklart, men det är det inte. Jag tycker att vi har en ordning, utan att ha uttalat den, men den ser inte han på samma sätt som jag. Därför kan saker och ting hamna lite var de hamnar. Och så får man leta, i röran av andra saker som hamnat där de hamnat. Men nu hamnade ju teet där det skulle hamna, och det blir jag glad av.</p><p>Mycket har min man fått gjort idag. På listan stod: lämna in och hämta bilen från service, gå till frisören med G och köpa vinterkängor till G (titta på <a href="https://priosecondhand.se/" target="_blank">Alla Barn </a>först). Och allt detta gjorde de, inklusive hänga på biblioteket en bra stund i väntan på bilen. Barnet blev klippt, kort kort, hos den billigaste frisören i <i>stada</i> och M berättade levande om hur de hade jobbat (långsamt och med rökpaus) och om Gs ansiktsuttryck när frisören lagt en stadig hand på hans hjässa (obekväm). Bilen var det inget fel på och vinterkängor hittade de, ett par Kavat second hand för 165 kronor. Dessa att alternera med fodrade gummistövlar blir nog perfekt denna vinter, eller vad tror ni? Dessutom köpte M sig ett par svarta jeans för 85 kr på samma affär - och han är inte den som gillar att köpa kläder, kan jag säga. Han är nästan värre än mig, eller bättre, för varför ska vi köpa kläder hela tiden? Nä, när jag läste om granskningen av <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/O8PAyb/har-dumpas-h-m-kladerna-du-atervinner">HM och de där enorma klädbergen i Afrika</a> bestämde jag mig för att inte köpa några nya kläder alls innan nyår, eftersom det är den enorma <a href="https://www.hallakonsument.se/miljo-och-hallbarhet/miljo-och-klimatpaverkan-klader/" target="_blank">nyproduktionen som skadar mest.</a> Hittills har det gått bra... Det jag gjort är att gå igenom och mycket varsamt rensat ut i min garderob, med andra ord behållit det mesta och sorterat upp det, vikt det mesta <a href="https://youtu.be/hk7VG3ojPsU?si=4ZZ95RdW6p_2YVwp" target="_blank">a la Marie Kondo</a> och har nu en mycket bättre överblick. Kommande projekt är att köpa en ny garderobsinredning till två av våra garderober, då de är helt kaputt, men det får bli <i>en annan dag</i> - som så mycket annat... </p><p>Och så kom han hem, min man, tillsammans med min son, någon halvtimma innan mig. Fixade enkel middag och tog igen sig med sina låneböcker. Sedan kom jag, käkade kalops och vi hann till och med prata en stund. Jag satte en deg och han hjälpte mig att skala och riva morötterna till degen, men sedan drog han sig tillbaka. Redan kl 19 ville han gå och lägga sig, vilket hade kunnat vara rimligt eftersom han ska börja jobba två timmar tidigare än vad som skulle vara tidigt för dig och mig, imorgon. Men jag sa nej, G kan inte sova klockan sju. Så vi hade lite kvällsmys hela familjen. Vi tittade på <a href="https://youtu.be/GJUnJcKjeyA?si=Rnmx9JwHpO7CMlyZ" target="_blank">Willy Fog y la vuelta al mundo en 80 días</a>. En tecknad variant av Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar, producerad på 80-talet i Spanien. M har sett den som liten, så det är lite nostalgi för honom. Dessutom är den lugn, så som barnprogram var "förr i tiden" men G står ändå ut, trots att han är van vid dagens hetsprogram. </p><p>Så skulle jag bara gå och diska lite och sätta in en brödplåt i ugnen, och då vips hips for ett glas i golvet! Jag orkade verkligen inte och kallade på M, som kom och sopade upp allt och dammsög noga. Tack, tack min fina man! Och nu, medan jag passar brödet, lägger han vår son. Han har läst någon saga och nu hör jag att han försöker få ungen att släcka lampan. Eventuellt börjar de prata om att ungen är hungrig så jag kanske får rycka in en liten stund och ge extra kvällsfika... Ja, det verkar så... Vi hörs!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-8956233613463430682023-10-29T20:51:00.004+01:002023-10-29T20:51:50.818+01:00Vardagen vecka 43<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6bBVPXWr0c4rYoepBi3Rv13sjjMf11LkIWXdI3J2OK_k6uXUezeDaX3T7C7eXfzbHo1d1_ewSasefORHnIz2jLfODDtDYOAjputbLPGSEH-Rh3qvMTSxMpyQk08aZ0eDIrnDEpYUyjZGaR3Gsn5sLBrLc_QW9d7ZkVgLk4PvyV7afgJphbzpZHRAbpOYp/s4624/20231025_134856.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6bBVPXWr0c4rYoepBi3Rv13sjjMf11LkIWXdI3J2OK_k6uXUezeDaX3T7C7eXfzbHo1d1_ewSasefORHnIz2jLfODDtDYOAjputbLPGSEH-Rh3qvMTSxMpyQk08aZ0eDIrnDEpYUyjZGaR3Gsn5sLBrLc_QW9d7ZkVgLk4PvyV7afgJphbzpZHRAbpOYp/w480-h640/20231025_134856.jpg" width="480" /></a></div><p>Så har hela vecka 43 år 2023 passerat, i ett enda nafs, och här sitter jag på söndagskvällen, en timma tidigare än vad det känns och tänkte summera lite.</p><p>För det första kan jag konstatera att det var helt fantastiskt bra att jag skrev <a href="https://tovetankar.blogspot.com/2023/10/en-bra-helg-trots-allt.html" target="_blank">det där mastodontinlägget förra söndagen</a> för det gjorde att skrivandet i mig lossnade vilket medförde att jag fann skrivlusten och samtidigt arbetslusten igen. </p><p>Måndagen och tisdagen gick och sedan blev det onsdag och dags för avfärd till huvudstaden. Jag skulle nämligen på konferens på koncernens huvudkontor tillsammans med en kollega från det utbildningsföretag jag jobbar på och några andra kollegor från andra skolor i samma koncern. Konferensen var hela torsdagen och eftersom den skulle börja redan klockan tio bestämde jag mig för att åka upp redan på onsdagen och därmed ha en halvdag i Stockholm för att träffa mina kollegor och se en liten bit av staden.</p><p>Jag hade, i ärlighetens namn, gruvat mig lite för att åka. Själva resan kändes rolig men jag undrade hur jag skulle få ihop det med G och M. G skulle lämnas ca en timma tidigare på onsdagen än vanligt för att jag skulle kunna ta en buss strax innan åtta. M skulle ta två halva föräldraledighetsdagar för att kunna hämta G från fritids, men jobba sina morgonpass, vilket innebar att G behövde lämnas redan 06.30 på torsdagen. Jag förberedde honom dock på detta i flera dagar innan och samarbetet mellan honom och mig gick smidigt när det väl var dags, vilket innebar att jag gott och väl hann med min buss. </p><p>Lite roligt på något sätt, för honom, att få äta frukost på fritids. Det brukar han inte göra. På torsdagen fick de till och med rostade mackor till frukost. Lyxigt tyckte G, som annars föredrar Falu rågrut till frukost hemma. </p><p>Jag kom upp till Stockholm redan vid halv två. På tåget hade jag passat på att genomföra koncernens miljöutbildning från mobilen, en sådan där digital internutbildning som jag aldrig tycker mig ha tid att gå även om jag är mer än intresserad av ämnet. I Stockholm var det mycket folk och ett oerhört stort utbud av allt. Det kanske inte är någon nyhet för någon, visserligen, men det var verkligen slående hur stort utbudet är. Plötsligt fann jag mig gående på Drottninggatan och plötsligt såg jag det <a href="https://www.svt.se/kultur/har-hangs-jattetradet-upp-pa-drottninggatan--ev2t0w" target="_blank">upp och nerpåvända trädet. </a> Bladen hade vissnat och det var så mäktigt. Jag vågade <i>inte </i> gå rakt under det, kan jag säga. Sedan var jag tvungen att gå över gatan och blicka ner på Sergels Torg, bara för att. Det är mycket så i Stockholm: saker och ting som man har sett på TV och som tydligen också finns i verkligheten, stora företags huvudkontor, stora hus, stora träd upp och ner. </p><p>Hotellet jag bokat låg centralt och efter att jag installerat mig där promenerade jag bort till mitt jobbs Stockholmskontor. Där väntade några fina kollegor och vi fikade och pratade och jag fick en rundvisning. Det var fint men lite mindre än jag trodde. Intressant att ha sett! Efter detta gick två kollegor med mig till en italiensk restaurang där vi käkade pasta alla tre. Det var både trevligt och gott! Därefter följde en av kollegorna mig ända till mitt hotell och väl där hade jag gått 17399 steg och kunde äntligen pusta ut efter alla intryck, sittandes i min säng, scrollandes på min mobil - för det var det jag orkade. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj51QsLwaI1T9TSypG9TUFAHxY6mdoygreWPoPgelOmoiptLUqFuGX2K9vMyvN3Q-WX-6QaSmR3hbK88EobpAkqu4ww-X0qBk8vapYJ6KX7m0QfKxbMG0bpGo_ZkQ2EiIlp5GtQgbFLIgRl55PEU1tjU4GvNPcOf7wIvqG9vRcmrVgvTpELPWJhDP-tbkaQ/s4624/20231025_205638.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj51QsLwaI1T9TSypG9TUFAHxY6mdoygreWPoPgelOmoiptLUqFuGX2K9vMyvN3Q-WX-6QaSmR3hbK88EobpAkqu4ww-X0qBk8vapYJ6KX7m0QfKxbMG0bpGo_ZkQ2EiIlp5GtQgbFLIgRl55PEU1tjU4GvNPcOf7wIvqG9vRcmrVgvTpELPWJhDP-tbkaQ/w480-h640/20231025_205638.jpg" width="480" /></a></div><p>Jag sov gott, men drömde konstiga stressdrömmar om terrorister som (i min dröm) bombat pilgrimskyrkan nära Ms by. Inga döda men jag bröt ihop totalt ändå och vaknade mitt i natten med fuktiga ögon. Som tur var somnade jag om och sov sedan gott till klockan kvart i åtta, käkade hotellfrukost och promenerade i lätt regn till konferensen.</p><p>Tåget hem var ett sånt där rött, MTRX-tåg. Det var första gången jag åkte ett sånt och det var lite mer basic än SJ-tågen tyckte jag. På tåget testade jag att göra ytterligare en internutbildning men uppkopplingen var kass så jag lyssnade på en nerladdad <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/ny-sjalvhjalpsgurun-och-doden-i-oknen" target="_blank">P3 Dokumentär om nån sekt som svettades ihjäl</a>. Kanske var det inte riktigt en sekt, men en grupp med människor som följde en karismatisk ledare som uppmanade dem att göra extrema saker och inte lyssna på sina egna kroppar. Lärdom: Lyssna på kroppen, inte på en karismatisk ledare!</p><p>Resan räckte också till ett <a href="https://sverigesradio.se/grupp/45262" target="_blank">Före-Efter-drama om skotten i Ådalen.</a> Intressant och bra upplägg med kopplingar till ungdomars politiska kamp i olika tider. Skönt att komma hem sedan, klockan halv elva på kvällen, och lillbarnet hade somnat i min säng. Jag kunde lugnt, efter att ha plockat undan det värsta, lägga mig och sova i hans säng. Sov som en stock. </p><p>En mör fredag följde. Jag jobbade lite men pratade mest med kollegor, kändes det som. Gjorde eventuellt fel med en elev, får försöka hantera det imorgon, ta det med chefen, se vad hon säger. Det löser sig nog på något sätt... och sedan var det plötsligt helg igen! </p><p>Och helgen, den blev också bra, igen. Jag fick vara ensam hemma igår, lördag, och passade på att plocka lite, plantera de sista vårlökarna på gården, laga lunch, baka rabarberkaka, fixa med tackkorten från bröllopet, och när G och M kommit hem åt vi köttfärssås från frysen och när G somnat såg M och jag halva <a href="https://www.svtplay.se/video/8zVMZPx/the-square" target="_blank">The Square.</a> Han gör det inte lätt för sina karaktärer, den där Ruben Östlund. Det är ofta så att han utsätter dem för ganska obehagliga händelser och känslor. Har ni tänkt på det? Play tar nog priset i obehaglighet, men denna var också ganska jobbig. Jag hoppas vi orkar se klart den innan den försvinner från svtplay nästa söndag.</p><p>Redan igår bestämde vi att vi idag skulle satsa på att åka till simhallen tidigt på morgonen. Vilken förvirring, och lycka, imorse när jag plötsligt insåg att det var vintertid och jag fick en timma extra på morgonen. Inte för att jag fick sova en timma extra, men ändå. Vi kom fram till simhallen precis när de öppnade, och det var superbra. I barnbassängen var det en mamma och en liten pojke som simtränade, så det var ganska lätt att göra det med G också. Han gjorde så gott han kunde men behöver definitivt öva mycket mer för att rörelserna ska sitta. Helst med lärare såklart, men nu har vi inte anmält honom till någon simskola så då får jag leka simlärare ibland. Själv simmade jag 500 meter, medan G och M lekte i barnbassängen. Efteråt bastu och bilen hem. Jag lagade ugnspannkaka till lunch och kalops till middag. </p><p>Och ja, det var vecka 43 i lite drygt tusen ord det. Det var en bra vecka. En ovanlig vardagsvecka. Det känns ofta som om livet går ut på att få vardagen att gå runt, tycker jag. Tvätten ska tvättas och hängas, diskmaskinen fyllas och tömmas, maten lagas och serveras och barnet hämtas och lämnas. In emellan ska det promeneras, pratas och så ska mannen få sig en och annan kram. Barnet ska få kärlek och hallen hållas i någorlunda ordning. Så det var fint att mitt i allt få åka iväg en liten sväng. Spendera några sena kvällstimmar ensam i ett litet men rent hotellrum, utan massa grejer överallt, utan folk och saker att fixa med. Och nu kommer vecka 44. En vecka med lite sovmorgon, eftersom det är höstlov, fast vi båda ska jobba. Det blir bra det med. </p><p>Hoppas ni haft en bra vecka 43 och en fin helg och att ni får en fin höstlovsvecka, vad ni än hittar på! Tjillevippen!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-27973620462449400792023-10-22T22:13:00.005+02:002023-10-22T22:13:26.171+02:00En bra helg, trots allt<p>Trots allt en bra helg. Trots allt, ni vet allt. Allt som händer i världen, som känns för hemskt för att ta in, men igår tog jag ändå in det när jag såg en mamma i Gaza lägga ner sitt döda barn, insvept i vitt tyg. "Det är ett barn. Ser du att det är ett barn? Fattar du att det är ett barn?" sa jag till M samtidigt som jag började gråta. Han grät inte, tog inte in. Men det är inte lätt heller, man kan inte ta in allt hemskt som förmedlas hela tiden. Det är på något sätt för mycket. För mycket för dem som befinner sig mitt i det. Ingenting för mig, egentligen. Men ändå svårt att ta in, och därmed svårt att reagera på. Så märkligt. Jag kanske borde skänka pengar till någon organisation. UNICEF eller Läkare utan gränser. Ja, det borde jag. Jag som har, så att de kan komma till nytta till de som inte har.</p><p>Helgen kom lägligt efter en seg och trött vecka. Seg och trött eftersom jag var seg och trött och oinspirerad, utan flow. Jag har skrivit intensivt nu i några veckor, olika texter till olika potentiella kunder och i måndags tog det nästan stopp. Inte helt stopp, men det blev så himla trögt i maskineriet. Jag skrev en mening, suddade, skrev lite till, fel ord, inget flyt alls! Så som det måste vara för många av mina elever, så var det för mig! Oerhört frustrerande. Jag som brukar hitta orden lätt som en plätt och bara rada dem efter varandra, bla bla bla, satt där och suddade, letade efter ord, skrev fel ord, suddade igen och så höll det på, och när veckan hade gått hade jag ändå skrivit svar på mina två frågor indelade i totalt åtta underrubriker. Visst, allt är inte skrivet av mig just nu, en del är kopierat och inklistrat - en metod jag inte alls gillar, men så blir det när inspirationen och flowet är på semester men jag ändå har en deadline. </p><p>Jag har jobbat mycket den här veckan med att tänka att det är okej. En dag hade jag nästan ryggskott, antagligen stressrelaterat, en annan dag sov jag banne mig middag mitt på eftermiddagen. 25 minuter avslappning. Det behövde jag. Jag har till detta slaviskt gått mina 6000 steg varje dag, eller fler, för att få min applåd och min stjärna (i min stegräknarapp). Min nya rutin är att jag går en promenad på morgonen, efter lämning och innan jag loggar in på jobbet. Ibland parkerar jag cykeln en bit från jobbet och går en sväng och sedan cyklar jag sista biten, går in, gör te och loggar in på datorn. Ser vad jag har att göra och försöker göra det. Blåser det lite, eller inget alls, går jag vid havet. Blåser det mycket går jag bland träden, upp mellan klipporna. Det blir inte sextusen steg men det blir kanske hälften, eller en tredjedel. Och då blir kvällspromenaden kortare, plus att jag får ljus. Nu måste vi fokusera på att få ljus, vi är snart i november hörrni! </p><p>Ja, hösten går fort. Hösten går fort och lite långsamt, men nästa vecka kommer gå fort. Och det var ju helgen jag skulle skriva om! Nu har jag flow så nu kommer orden lite som de kommer. Bara att hänga med, om ni orkar. Helgen. Hur var helgen? Bra, trots allt. Jag somnade ganska tidigt på fredagen, helt slut efter den (som sagt) sega veckan, vilket var tur för på lördagen skulle vi upp rätt tidigt. Klockan halv elva skulle vi nämligen vara på plats på Kafé Llama Lloyd på Hisingen i Göteborg. Min man ställer ut åtta akvareller där nu under en vecka och igår var det vernissage. Vår granne J hängde med. Väl där fick jag nästan en chock av hur himla litet det var! Ska vi få plats med en vernissage här? Ja, det visade det sig att vi fick. Ska G stå ut att vara här kl 11-15? Ute regnade det och isvinden ven (den kom i torsdags). G och J och jag gick en liten promenad runt ett av grannhusen, för att se en lekplats på baksidan. Inte så mycket att se eller göra. Okej, jag pekade ut ett stort träd och sa till J att ett sånt skulle vi ha hemma på gården, eller hur? Kanske inte så stort, men ändå, ett träd. Han sa inte emot. Sedan gick vi in igen, för det var så himla satans kallt. Vi käkade lunch, soppa och bröd, och sedan kom mina föräldrar, och strax därefter kom våra vänner Rockstjärnorna från Barcelona. Fast de spelar inte rock då, mer pop och tecno, kanske det heter. Jag vet inte vad det heter... Och de bor inte i Barcelona längre, utan i Göteborg. Jaja. De kom i alla fall, några av våra närmaste vänner är de, fastän vi inte ses så ofta. Min väns mamma var med och hon och min mamma kunde prata om hur det var att ens barn äntligen flyttat hem, och jämföra sina spanska svärsöners kunskaper i svenska, och så vidare. Min vän och jag kramades och skrattade och spelade Master Mind med G. Hennes man och son gick ut för att lyssna på en orkester som spelade i regnet. </p><p>Och till slut var klockan tre och vi kunde åka hem. Men G ville åka spårvagn och bröt nästan inte ihop när det verkade som om han inte skulle få det. Så G och M åkte till ändhållplatsen Varmfrontsgatan och J och jag irrade dit i bil. Sedan åkte vi hem och väl hemma gjorde jag mig ett litet fotbad i badkaret för jag var så fruktansvärt kall om fötterna, och sedan ner och laga mat, medan M, G och J var och handlade. Tomatsoppa och ugnspannkaka blev det, och J orkade med oss ännu en liten stund och stannade på middag. Jag kände mig som en stjärnkock. Och efter att mättnaden infunnit sig och njutet över mättnaden njutits, så gick jag ut på en mörk promenad. Allt för mina sextusen steg och applåd. </p><p>Och sedan in, titta på killar som bygger underjordiska byggnader för hand i djungeln med G, värma Gs iskalla fötter, han som inte fått fotbad. Och sedan, sedan skulle han sova, men innan det hann jag prata en sväng med syrran. M la och jag fick läsa i min bokcirkelbok, eller om jag surfade bort tiden. Ja, det gjorde jag nog... Så tittade vi på <a href="https://www.svtplay.se/video/8zVMyAB/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo/4-roger-vid-annsteinsundet?info=visa" target="_blank">Där ingen skulle tro att någon kunde bo</a>, för det gick på TV när vi satte på den och det var så himla mysigt att titta på. Lugnt och fint och likt här, fast färre hus. Och sedan tittade vi på Rapport, och såg mamman som la ner sitt döda barn.</p><p>Sedan sova och så blev det söndag.</p><p>Och eftersom rubriken lovar att inlägget ska handla om helgen så blir det en redogörelse för söndagen också, jobbig jag är, va? </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh00Vh-DpzWSLJ0aP0MOed3PhOrolZTqD9iZsxT6uL1fLXqKotQK6AgHSqFifQO_cgiRUWdZ99dNY3XEeF2cdm3is2a22Avk550NeH66DENrouuvtUm3YCtRInzNfAJqcul9SDFHEUnvRD9X-mM3OlA-lLSwwffV9Digq5zlabIK-9XYNlW24SUzmSqSRnS/s4624/20231022_104045.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh00Vh-DpzWSLJ0aP0MOed3PhOrolZTqD9iZsxT6uL1fLXqKotQK6AgHSqFifQO_cgiRUWdZ99dNY3XEeF2cdm3is2a22Avk550NeH66DENrouuvtUm3YCtRInzNfAJqcul9SDFHEUnvRD9X-mM3OlA-lLSwwffV9Digq5zlabIK-9XYNlW24SUzmSqSRnS/w640-h480/20231022_104045.jpg" width="640" /></a></div><p>Idag, söndag. Mindre blåsigt, mindre kallt, regnade först frampå kvällen. Mitt mission idag var att ta det lugnt och att plantera vårlökar. Jag har nämligen köpt vårlökar för nästan åttahundra spänn (föreningens, men ändå) och de behöver komma ner i jorden snart. Jag använde ett trick som jag lärt mig på instagram. Jag borrade hål i jorden för att sätta krokuslökarna. Det gick finemang. När det var dags för påskliljorna tog batteriet slut och det var dags för lunch, så jag gick in och laddade både batteriet och mig själv. Så bakade vi en kaka, G och jag, men mitt i kom Gs vän och ville leka så de gick ut med sina pappor och DÅ läste jag i min bokcirkelbok. <a href="https://libris.kb.se/bib/20401956" target="_blank">Dörren av Magda Szabo</a>. Bra faktiskt. Berättad i förstaperson (jagform) men handlar mest om en annan tant. Tror jag ska rekommendera den till mamma.</p><p>Sedan var det dags för fika. Chokladkakan blev superfin, eftersom jag bakat den i en fantastisk form som vi fick av tidigare nämnda Barcelonarockstjärnevännerna när vi gifte oss. God blev den också, kakan alltså, så vi satte i oss halva. Hoppla!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdZCmvgwKcozljFK0zDM4v26E7DDXK9BIeFvaqjoSU6nLzHHKNZq4FDb1ill7ZmsUOOXtnMOORnx1C4_W3Pv59Y_fBY53oJseNUFWlq1HmRUjUY04wRZ4zqqEzXCJfZkXzqCrgUCEbmSSzp45go8AZXV6ILh3ZEoIr42QPGtFZFYnMkGPDxA9lvPMBphBn/s4624/20231022_143930.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdZCmvgwKcozljFK0zDM4v26E7DDXK9BIeFvaqjoSU6nLzHHKNZq4FDb1ill7ZmsUOOXtnMOORnx1C4_W3Pv59Y_fBY53oJseNUFWlq1HmRUjUY04wRZ4zqqEzXCJfZkXzqCrgUCEbmSSzp45go8AZXV6ILh3ZEoIr42QPGtFZFYnMkGPDxA9lvPMBphBn/w480-h640/20231022_143930.jpg" width="480" /></a></div><p>Efter kakan gick jag ut på promenad. Ringde min vän E i grannbyn. Hon låg på soffan och frös. Jag traskade runt och babblade. När jag kom hem hade jag gått mina steg med råge och gick ut och satte några fler lökar. Tio påskliljor, sedan blev det för mörkt och regnigt och jag gick in. Borrmaskinen blev lerig men jag torkade av den med blöt trasa, hoppas den håller för lite väta... Jag torkade den med hushållspapper sen, så ni vet. </p><p>Och efter detta, middag. Nykokt spaghetti med köttfärssås från frysen. Det var gott. Underbart trick att <i>inte</i> ställa sig och laga värsta middagen på söndagskvällen, min tröttaste tid på veckan. Sedan satt jag några minuter och kollade på youtube med G, som suttit klistrad typ hela dagen förutom vid kakbak, läsläxeläsning och lek på gården då... Jag hängde en tvätt och sedan var det banne mig dags för kvällsfika och att lägga lillpojken. Ja, och det var den helgen det. Berättad i 1500 ord. Tack för att ni läst, ni som läst. Och tack för att ni la tiden på något annat, ni som inte har läst allt. Hoppas att ni haft en fin helg, ni med, trots allt. </p><p>Jag hoppas nästa vecka blir lite mer energifylld, och jo, det tror jag faktiskt att den blir. Tack och godnatt! </p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-21036818261730994862023-09-07T09:58:00.003+02:002023-09-07T09:58:12.334+02:00Drömmen om ett träd<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUa1k3JTVwipEzeZj8l8xaoAdQQKi_0-rxQmlRxEODSmmQBJPeWLTE6ga3g6KaCnIMsRbsl8uT0af_4XoNt9b46RLLFU2YkWEKUhuXvRpnNfs9mZ9aSr27Dq4Qjledmbx_APu43D__coJ5NymNUHJOZ60TvodSIhWWpuUf4GcF1qUmhXaX4XTipo6K29hk/s4624/20230401_170408.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUa1k3JTVwipEzeZj8l8xaoAdQQKi_0-rxQmlRxEODSmmQBJPeWLTE6ga3g6KaCnIMsRbsl8uT0af_4XoNt9b46RLLFU2YkWEKUhuXvRpnNfs9mZ9aSr27Dq4Qjledmbx_APu43D__coJ5NymNUHJOZ60TvodSIhWWpuUf4GcF1qUmhXaX4XTipo6K29hk/w480-h640/20230401_170408.jpg" width="480" /></a></div><p>Som en urvriden liten trasa känner jag mig nu denna torsdagsmorgon såhär i början av september. Frustration och trötthet. Jag har gått med i min bostadsrättsförenings styrelse med hopp om att kunna påverka och gräva där jag står, men börjar inse att det kanske inte är helt rätt forum. Jag vet inte. Jag brinner. Kanske är min låga för stark, kanske är den för oväntad i ett litet radhusområde på Västkusten? Jag vill plantera fler vårlökar, och det kommer jag få. Jag vill plantera träd, men där möter jag motstånd. Träd har löv och löven faller till marken. <i>Ingen kommer orka kratta löven som faller på asfalten och lekplatsens gummigolv.</i> <i>Det blir för jobbigt. Trädet kommer inte ha vuxit upp förrän om tio år ändå och då är ditt barn tonåring. </i>Min tanke är mer att trädet kommer ge skugga och möjliggöra för barnen att leka på lekplatsen om tio år. Nej,. mitt barn kommer inte leka där när han är sjutton. Vi kommer kanske inte ens bo kvar då, men andra barn kommer leka där. De som är i 70-80-årsåldern nu kommer inte bo kvar, där kommer det flytta in barnfamiljer. Det är dessa barn jag tänker på. Försöker se det hela större än mig själv.</p><p>Så mitt i mitt skrivande ringer en kollega, som jag bett höra av sig till mig för pepp. Hon peppar mig. Hon är på min sida. Hon pratar om små små steg. Jag pratar om krokusar i den vintertrötta vårgräsmattan. Hon pratar om att jag borde kontakta kommunens hållbarhetsstrateg och få pepp och tips från henne. Kanske arrangera något litet evenemang? Gå via barnen... osv.</p><p>Nu ska jag lönearbeta. Och sedan ska jag beställa krokusar.</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-13774212165254658342023-08-28T11:11:00.003+02:002023-08-28T11:11:24.806+02:00Två helger<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5j4h3K3S1bLkxOged5vhftpwgjp1bEYMl5hPxl0vK_ZG0aiPUtQEKjA2pFk6_tcLsC88iUM-oq5IjBVvZSMMlNbPD-y6X-dslJE0L702YC9Z9wl63Ivf6fLo9yTnJksBl74Lh_EyPM_fJT3OFLu5ROpcydHX3rwBS4lJPbN0LtHaWlHb8zG5cTsyNxLAI/s2040/IMG-20230819-WA0004.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2040" height="482" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5j4h3K3S1bLkxOged5vhftpwgjp1bEYMl5hPxl0vK_ZG0aiPUtQEKjA2pFk6_tcLsC88iUM-oq5IjBVvZSMMlNbPD-y6X-dslJE0L702YC9Z9wl63Ivf6fLo9yTnJksBl74Lh_EyPM_fJT3OFLu5ROpcydHX3rwBS4lJPbN0LtHaWlHb8zG5cTsyNxLAI/w640-h482/IMG-20230819-WA0004.jpg" width="640" /></a></div><div><br /></div>De två sista helgerna i augusti har redan passerat. <a href="http://tovetankar.blogspot.com/2021/08/grattis-farmor-98-ar.html" target="_blank">Min farmor</a> har fyllt hundra år trots att hon varit död i femton år. Förra helgen, den första av de två sista i augusti, var en helg som gick i vårdande av Moder Jords tecken. Denna helgen, den sista av de två sista i augusti, gick i återhämtningens tecken - skulle man kunna säga om man skulle säga något om dem. Och nu skriver jag ju om dem så nu skriver jag så. <div><br /></div><div><i>ModerJordhelgen</i></div><div>Helgen skulle bli intensiv men bra, kände jag på mig. På lördag morgon begav vi oss med cykel till närmaste naturreservat och röjde sly. Berberis, björnbär, slånbär och rosor klipptes bort och eldades upp. Betesdjuren höll sig undan medan vi, ca tio personer från Naturskyddsföreningen, röjde med sekatör och röjsåg. G älskar verkligen att röja, och denna gång var vi med hela familjen. "Att röja är ett bra jobb" sa G. "Man kan röja med de man känner, de man inte känner och de man känner igen. De här känner jag igen." Bra sammanfattat! Fler borde vara med och röja, sa vi till varandra (som alltid) när vi cyklade därifrån. Fler ungdomar framförallt, ungdomar under 55 alltså. Vi får försöka dra med oss några nästa gång! Kanske annonsera bredare om att röjning är på gång? Det är faktiskt en väldigt trevlig aktivitet och man känner att man gör nytta. </div><div><br /></div><div>När vi kom hem från röjet duschade vi av oss eldröken och tog det lugnt och jag somnade till och med en stund i solen på baksidan, lyssnandes på mina grannars ryska eller ukrainska småprat med sina vänner. Så skönt att inte förstå något. </div><div><br /></div><div>På söndagen var det dags för gårdsloppis, som jag hade anordnat efter bästa förmåga. Eller anordnat och anordnat, det var mitt initiativ och grannarna hakade på och samlade ihop det de själva ville sälja. Vi var nog ungefär tio hushåll som sålde och det kom ca 50-75 personer skulle jag uppskatta. På morgonen öste regnet ner men det blev uppehåll och riktigt varmt och skönt redan vid lunch. Tur att vi planerat loppisen till två eftermiddagstimmar! Jag fick sålt en overall, en sulky, en tröja och ett par byxor, samt en hel del kaffe och kaka. Jag köpte en t-shirt, en vindjacka och en leksaksbil för sammanlagt ca 200kr. Det var en mycket lyckad dag och folk var peppade på att göra detta igen! Inspiration till att göra detta fick jag av <a href="https://www.mariasoxbo.se/" target="_blank">Maria Soxbos</a> bok <a href="https://mariasoxbo.com/shop" target="_blank">Ställ om!</a> Jag har inte läst ut den än men någonstans där i mitten står det något om att göra saker tillsammans med sina grannar eller i sitt grannskap och det kändes som om loppis var en bra första aktivitet. Förhoppningen är att vi kan hitta på mer gemesamma aktiviteter på gården för att stärka gemenskapskänslan och lära känna varandra lite mer. Det ska vara trevligt och roligt att bo på vår gård, vill jag!</div><div><br /></div><div><br /></div><div><i>Återhämtningshelgen</i></div><div>Under både torsdagen och fredagen kände jag mig trött. Det hade tagit ut sin rätt att börja jobba och samtidigt hetsläsa ut <a href="https://libris.kb.se/bib/18546241" target="_blank">en bok om Clementine Churchill</a> inför bokcirkeln i torsdags. Jag hann precis läsa den på de 15 dagar jag hade på mig! Den var oerhört intressant och faktatung. Hemskt att Clementine är någon jag aldrig hört talas om och inte ens visste hade funnits! Hon levde ett väldigt speciellt liv och gjorde många bra saker för folket i Storbritannien. Läs den gärna om ni har tid och ork!</div><div><br /></div><div>På fredagen satt jag på jobbet och donade på och kände mig sömnig när plötsligt telefonen ringde. Det var M. Något dramatiskt hade hänt honom påväg till sitt eftermiddagspass och polis inväntades. Jag blev alldeles skakis, men det var ingen fara med varken M eller den kollega han hade åkt med (han åkte buss till sitt pass). Efter någon timma, när jag lugnat mig, hämtade jag G och vi åkte hem för att äta middag. Tack mig själv för att jag vid ett annat tillfälle lagat massor med köttfärssås som jag fryst in i treportioners-påsar! Efter middagen lovades G glass hos mormor och morfar och han lämnades av där. Jag åkte för att hämta M men han hade redan hunnit hem, tydligen, så jag styrde bilen hemåt och fick prata med min ganska upprivna man som förklarade i ganska kaosartad ordning allt som hänt och allt som skulle kunna ha hänt. Sedan åkte vi och hämtade G och han fick dra hela historien för mina föräldrar igen medan G och jag drog och köpte micropopcorn med smörsmak.</div><div><br /></div><div>Lördagen gick åt till att återhämta oss från fredagen och jag läste i nya bokcirkelboken (Vänligheten av John Ajvide Lindqvist) och somnade så gott efter en liten stund. Det ösregnade nästan hela dagen men jag tog mig ändå ut tre gånger. Cykeltur på förmiddagen med inbjudningar till 7-årskalas, och inhandling av lite pannkaksingredienser påvägen hem, promenad på eftermiddagen när det först inte regnade så mycket med ytterligare en inbjudan, och sedan in i skogen på en ny stig. Regnet tilltog och det visade sig att vi hamnat i en regnskog. Vi hittade en ny genväg och det kändes häftigt! Och sedan på kvällen gick jag ut själv en sväng och spanade in de höga flödena efter regnet.</div><div><br /></div><div>Så igår söndag städade vi, bråkade med tvättmaskinen som levde sitt eget liv eftersom en plastpåse tydligen fastnat i nålfällan/pumpfiltret och lyckades till sist lista ut och lösa detta. Pjuh! Jag gick en ganska lång promenad och pratade i telefon med min vän M och sedan drog G och jag en sväng till mina föräldrar för att få födelsedagspresent, en väckarklocka, som idag har invigts. "Gå! Väck mig inte! Väckarklockan ska väcka mig!" sa G imorse när jag kollade läget och drog ifrån mörkläggningsgardinen i hans rum.</div><div><br /></div><div>Kvällen avslutades igår med kyckling i currysås och grannen J på middag. Sedan lite utelek och tjöt med ytterligare en granne, för min och Gs del. M målade och bearbetade. Vi båda gick och la oss i tid och jag vaknade imorse med ont i halsen.</div><div><br /></div><div>Så ja, det var de två sista helgerna i augusti det. Ganska bra helger ändå, om än väldigt olika!</div><div><br /></div>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-13047257048508817562023-08-15T12:17:00.006+02:002023-08-15T12:17:52.455+02:00Trappa upp<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXluLMixZHqGaliNnPi7WkcqyHntkjWUI2Vu_Cz1rNOqnAS-Fkn7IIkLEglAzKk3Btu9TiBZUycZhmpjhrqlPvETHya5nk71hvy2aCBQWE8Uwe7VZLHEQTAuYiHQNHLwtVYFBuB_X-GdLhrksKgouMnRAy2BT-_rAtdHcGvilij4X6_JsAGKQCSpR6hm7Y/s4624/20230814_193420.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXluLMixZHqGaliNnPi7WkcqyHntkjWUI2Vu_Cz1rNOqnAS-Fkn7IIkLEglAzKk3Btu9TiBZUycZhmpjhrqlPvETHya5nk71hvy2aCBQWE8Uwe7VZLHEQTAuYiHQNHLwtVYFBuB_X-GdLhrksKgouMnRAy2BT-_rAtdHcGvilij4X6_JsAGKQCSpR6hm7Y/w480-h640/20230814_193420.jpg" width="480" /></a></div><p>Det gäller att trappa ner inför semestern, sägs det, men jag tänker att samma sak gäller när man börjar jobba igen: trappa upp! Om man kan, givetvis. Det beror självklart på arbetets karaktär och ens egna karaktär, samt andra faktorer. Men för att inte komplicera det hela mer tänkte jag beskriva hur jag gjort för att trappa ner och trappa upp. </p><p>Mellan vårt bröllop och semestern var det några veckor med lönearbete, men för att behålla den goa känslan från de fem dagar jag var ledig runt bröllopet valde jag att låtsas att jag hade semester fastän jag arbetade. Ja, jag gick upp på morgonen och gjorde vad jag skulle på jobbet men jag passade också på att vara ute i det fina vädret och att hitta på saker på kvällarna. En kvällstur till badstranden ibland, och liknande. När själva skolan var slut skulle G gå två veckor på fritids innan det <i>riktiga </i>sommarlovet (dvs min semester) började. Då gjorde vi så att vi satsade på att vara där en halvtimme senare än vanligt och vi cyklade dit, bredvid varandra. Cykelvagnen har alltså övergetts och snart är det väl dags att slänga den på tippen eller skänka den till någon. Den är rätt <i>sleten </i>efter nästan fem års daglig användning!</p><p>Nu när min semester är slut (jag började jobba för en dryg vecka sedan) gör vi lite på samma sätt, fast tvärtom. Vi trappar upp. Förra veckan var M och G lediga så då var det bara mig själv jag skulle väcka och få iväg på morgonen. Jag valde att gå upp vid 07 istället för 06.15, som är min vanliga vardagstid. Det innebar att jag han kolla på serie med M på kvällarna och la mig 23.30. (Ja, jag är en nattuggla!) </p><p>Nu är G på fritids i en vecka innan skolan drar igång (och han börjar ettan!) så då gör vi lite samma som innan semestern. Vi satsar på att vara på skolan i lagom tid och får därför lite sovmorgon. Det hela underlättas av att jag inte har någon arbetstopp på jobbet just nu och hinner därför med det jag ska ändå. Sedan hämtar jag inte först på fritids heller, ska sägas. </p><p>Ja, men jag tror faktiskt på detta: att försöka få in en lagom lunk och vända tillbaka dygnet lite i taget. G somnar liite tidigare än han gjorde under sommarlovet och han vaknar lite tidigare. Nästa vecka ska han somna och vakna <i>ännu</i> tidigare, men det tar vi då. Då har vi ju redan trappat upp ett steg och det är dags för nästa.</p><p>Hur gör ni i början av terminen? Har ni några tricks?</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-67383183526675082672023-08-14T11:57:00.002+02:002023-08-14T11:57:16.072+02:00Tips<br /><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrE8gfWnWwu6J9ahg-zh23btLCdBaFhHuI3v4d3fO_Tr8wgRaypyWdPFzcn9mdNot6SUg6gRvkE7ozcFiM7wMp5SF5pSZhbjWYzX48Td5p7hQZ_fNORZSDqymgQfr2VljqJihrLe1dd54fqeVcYvC2UfENisV2ZDOS40CdeMWMVbcYuQ7qU1ficY259q3_/s4624/20230806_092226.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrE8gfWnWwu6J9ahg-zh23btLCdBaFhHuI3v4d3fO_Tr8wgRaypyWdPFzcn9mdNot6SUg6gRvkE7ozcFiM7wMp5SF5pSZhbjWYzX48Td5p7hQZ_fNORZSDqymgQfr2VljqJihrLe1dd54fqeVcYvC2UfENisV2ZDOS40CdeMWMVbcYuQ7qU1ficY259q3_/w480-h640/20230806_092226.jpg" width="480" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Jag älskar att tipsa om saker och ting. Serier jag har sett, grödor jag har odlat, radioprogram osv. Här följer nu några av sommarens samlade tips, från mig till er. Varsågoda!</div><div><br /></div><div><b>TV-serietips:</b></div><div>En liten hobby jag har under sommarhalvåret är att titta på ungdomsserier. Detta har pågått i några år nu och serier som <a href="https://www.svtplay.se/eagles" target="_blank">Eagles</a>, Någon som du och <a href="https://www.svtplay.se/portkod" target="_blank">Portkod</a> har följts. Denna sommar har jag sett tre ungdomsserier och jag rekommenderar alla. Först ut var <a href="https://www.svtplay.se/fran-trakten" target="_blank">Från trakten</a> om Zeina och Bror som blir familjehemssyskon när Zeina blir placerad hos Brors familj i Värmland. Rolig att se!</div><div><br /></div><div>Den andra serien jag såg var <a href="https://www.svtplay.se/fejk" target="_blank">Fejk </a>om tre tjejer som bär på en oerhörd hemlighet. Lite klurig och jag tror jag förstod allt, men jag är inte helt säker på att jag riktigt förstod hur den slutade och vad huvudkaraktären ville säga med sin sista replik. </div><div><br /></div><div>Den tredje serien jag betade av under sommaren var <a href="https://www.svtplay.se/vakuum" target="_blank">Vakuum</a>. En finlandssvensk serie om en tjej som har svårt att stå upp för hela sig själv, och om dömande gäng runt omkring henne. Detta är den serien jag kunde relatera till mest. Det finns likheter med min studietid i Umeå.</div><div><br /></div><div>Sedan har M och jag också lyckats hitta lite tid nu i sommar för att se en serie ihop. Min pappa rekommenderade den brittiska kriminalserien <a href="https://www.svtplay.se/happy-valley" target="_blank">Happy Valley</a> och den ser vi nu. Mycket spännande! Tur att jag har M bredvid mig att hålla i handen.</div><div><br /></div><div><b>Radiotips:</b></div><div>Jag har bara lyssnat på ett enda sommarprat hittills i sommar och det var <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/maria-wolrath-soderberg-sommarpratare-2023" target="_blank">Maria Wolrath Söderbergs</a>. Hur bra som helst! Det handlar om glappet mellan vad vi vet att vi måste göra och vad vi faktiskt gör för att leva så klimatvänligt som möjligt. Det är ett program som jag önskar att alla skulle lyssna på! </div><div><br /></div><div>Sedan har jag blivit tipsad om följande tre sommarprat som jag inte hunnit lyssna på än: Bo Landin, Annie Lööf och Lina Wollf. </div><div><br /></div><div><b>Odlingstips:</b></div><div>Jag vill tipsa er alla om att nästa år odla potatis och tomatsorten Venus. Det är de grödor som gett mest utdelning i år! Potatisen har jag odlat både på friland och i 10-litershinkar (vilket fungerar på balkong eller i mitt fall altan). </div><div><br /></div><div><b>Handarbetestips:</b></div><div>I sommar har jag virkat två sjalar. Den ena är färdig och den andra är fortfarande pågående. Den första heter <a href="https://www.garnstudio.com/pattern.php?id=9960&cid=12" target="_blank">Thoughts of Ireland </a> och den andra <a href="https://www.garnstudio.com/pattern.php?id=8616&cid=12" target="_blank">Magic Summer.</a> Till Magic Summer väntar jag på mer garn, då jag uppenbarligen hade lite för lite, trots ett nystan med hur många meter som helst. </div><div><br /></div><div>Ja, där har ni några tips att förhoppningsvis inspireras av! Nu är det dags för er att tipsa mig!</div><div><br /></div><br />Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2168920938519111007.post-44267371680359734732023-08-06T22:27:00.003+02:002023-08-06T22:28:15.834+02:00Semestern 2023<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz-phpONneHWvqIn0hAoTtD3bf31svmGJWj-MXZL0uL_igjHnpA2321nbU1l7weR_qDyT865c5O2jc8yEXoI-R1ceu88h0TTJDHFpHXQIrbpYKYsHhCWLvgezwQly1iHBc1hEjT8K5B0v_IIufv_7ano533OEauE8nbBGUNNKoL6Y0LWsNBnSoldgjeJOM/s4624/20230718_110949.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4624" data-original-width="3468" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz-phpONneHWvqIn0hAoTtD3bf31svmGJWj-MXZL0uL_igjHnpA2321nbU1l7weR_qDyT865c5O2jc8yEXoI-R1ceu88h0TTJDHFpHXQIrbpYKYsHhCWLvgezwQly1iHBc1hEjT8K5B0v_IIufv_7ano533OEauE8nbBGUNNKoL6Y0LWsNBnSoldgjeJOM/w480-h640/20230718_110949.jpg" width="480" /></a></div><p>Så kom plötsligt semesterns sista kväll och jag tänker att den här sommarsemestern har gått fort men samtidigt har vi fått mycket gjort! För det är väl så att ju mer man fyller tiden med, desto fortare går den? Samtidigt är det så att det är under semesterns lediga veckor man har möjlighet att göra saker, till exempel resa bort flera dagar i rad och se nya spännande platser. Och det är väl mest det vi har gjort. </p><p>Känner ni mig rätt så vet ni att det är mycket lockande för mig att beskriva hela semestern i detalj från dag ett till idag men inte orkar ni läsa om det, och inte hinner jag skriva det heller innan eventuellt M kommer ner och vill se Happy Valley med mig, om han nu vill det. Just nu lägger han G (21.45), frågan är hur vi ska vända hans tider till nästa veckan när han börjar fritids... Vi får se... nu tappade jag tråden. Ja, Känner ni mig rätt så hade jag velat beskriva varenda sommarvind och solstråle, saltstänk och tång mellan tårna, men det orkar varken jag eller ni med så nu tar vi några höjdpunkter i någorlunda kronologisk ordning, och bröllopet får ni läsa vidare om en annan dag, okej, häng med!</p><p>Den första höjdpunkten var när G och jag återförenades med M i Göteborg efter en vecka på olika orter. M hade gått målarkurs medan G och jag jobbat och varit på fritids. M var så snygg där han satt och väntade på oss bland blommorna vid spårvagnshållplatsen! Tänk vad några dagar isär kan göra! </p><p>Dagen därpå åkte vi till Sunne, vilket var något G sett fram emot ända sedan jag i början av juni nämnt att vi skulle dit. I Sunne finns det nämligen ett badland och sådana har G tittat sönder sig på, på youtube. Vi tog tåget dit från Göteborg och fick byta till rälsbuss i Kil. Det var varmt som i en ugn och vi kämpade oss till <a href="https://www.broby.nu/" target="_blank">hotellet</a> och fick vårt rum som G tyckte var fantastiskt trots att inredningen var från ett annat årtionde med furu och heltäckningsmatta. I två nätter skulle vi stanna. </p><p>Den absoluta höjdpunkten från Sunne var när vi efter en halvtimmas vandring i 27 gradig hetta äntligen kom fram till Sunne sommarland och kunde hoppa i barnpoolen och bara skvätta och leka och åka vattenrutschkana tusen gånger (G). Deras barnavdelning var verkligen helt suverän med grund bassäng (ca 20 cm skulle jag gissa) och många olika rutschkanor i olika storlekar men även andra roliga vatteneffekter som man kunde styra själv med hjälp av rattar. M åkte en läskig vattenrutschkana själv och trodde att han skulle trilla ur, och sedan åkte vi alla en rosa rutschkana tillsammans som var väldigt läskig enligt G och mig, mest för att det var så mörkt inuti den. </p><p>Vi hade några härliga timmar på sommarlandet och sedan promenerade vi tillbaka, mycket nöjda. På kvällen köpte vi japansk hämtmat och satt vid ån och käkade. Jag fick till och med sitta i fred och virka en stund medan G och M lekte. Jag tänkte mycket på Göran Tunström och Maskrosbollen, en av mina favoritböcker.</p><p>Vi stannade en dag till och då var vi tillbaka på badlandet i några timmar på eftermiddagen och använde den <a href="https://regionvarmland.se/regionvarmland/nyhetsarkiv/region-varmland/2023-05-10-sommarsatsning---populara-x-linjen-kommer-till-sunne" target="_blank">anropstyrda busstrafiken</a> för att ta oss dit och därifrån, helt klart värt! Det var så lugnt och skönt i Sunne. Söta trähus och allt såg så mysigt ut! Det enda jobbiga var att det tog 9 timmar att ta sig hem, då det var något växelfel i Kil. Lite väl segt, men men... Nästa gång kanske vi tar bilen (tyvärr). </p><p>Efter Sunne skulle vi vara hemma några dagar och M började jobba igen. Vi hade inga särskilda planer och det passade alldeles utmärkt då semesterns andra höjdpunkt var en riktig överraskning! M kom hem från jobbet och sa till mig att några pratade spanska på gården. Va? sa jag, Ut och ta kontakt! Och ut gick han, lite smygande och plötsligt sa han något på spanska och den spanska mamman for upp och de började prata. Det visade sig att en granne hade besök av sin finska systerdotter och hennes spanska fru samt deras två finsk-spanska barn. Hur söta som helst och dag två, när G hade vant sig vid att dessa nya barn vistades på gården, lekte G och den finsk-spanska storasystern A hur fint som helst hela dagen, på spanska. Dagen efter gick vi ner till närmsta havsvik, den spanska mamman, barnen och jag, och vi pratade oavbrutet i flera timmar medan barnen lekte afrikanska djur på klipporna och i vattenbrynet. En himla härlig dag! Så roligt att få prata spanska och så fint att se att G verkligen behärskar språket flytande tillsammans med en ny vän. Jag ångrar SÅ att jag inte bad om mammans nummer eller instagram eller nåt. Det hade varit kul att ha kontakt, men men... jag kanske kan få det via min granne vid tillfälle. (Och så fint att vi här i radhusområdet kan dela med oss lite av de som kommer på besök. Förra sommaren kom en vän till mig hit (när vi var i Spanien) och hennes barn lekte med ett annat grannbarn hela tiden.)</p><p>Lagom till att spansk-finnarna åkte hem var det dags för mig och G att ge oss ut på ett stort äventyr flera hundra mil hemifrån. Detta var ytterligare en höjdpunkt som vi verkligen sett fram emot, och försökt planera för så gott vi bara kunde! Triangakök, regnkläder, pjamas och gosedjur packades ner och vi begav oss mot Göteborg Central för att tillsammans med agent A och hans mamma (min syrra) ta oss till Abisko turiststation, nästan ända längst norrut i Sverige. Både tåget till Stockholm och nattåget var i tid och väl där, på stationen i Abisko var luften frisk och lätt att andas. Bergen blånande med lite snö högst upp. Vi var i Abisko i tre nätter och fyra dagar (två halva och två hela) och vi hann komma in i väl fungerande rutiner för matlagning och barnpassning, samtidigt som vi vandrade till olika platser. Den absoluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse) var när vi dag 2 tog linbanan upp på blomsterfjället <a href="https://kirunalapland.se/aktiviteter/linbana-nuolja/" target="_blank">Njullá</a>. Utan mer ansträngning än att krampaktigt hålla G i handen i 20 minuter och känna hur det svindlade till i magen ibland var vi uppe på kalfjället där barnen genast fick leka i närmaste snölega. Sedan gick vi vidare en bit och lagade mat på stormköket, fjällpasta (tortellini), till agenterna och oss agentmammor. Dagen efter gick vi resans längsta vandring, totalt 6 km, och vi var alla helt slut efteråt. Det tar mycket på en att gå med barn. Det ska hållas handen, agentuppdrag ska delas ut, det ska passas och peppas och vilas och fyllas på med lagom mängd russin... Hade vi gått själva hade vi säkert kunnat gå mycket längre, men det blev ändå bra så här. Roligt att ta barnen till fjällen, även om jag blir sugen på att gå själv med syrran någon gång, om hon skulle vilja det, eller med någon annan fjällvan vuxen. Nästa sommar blir det förhoppningsvis Marsliden och kanske Tärnaby, om jag får med mig familjen på det. Jag hade så gärna velat visa fjällvärlden för M.</p><p>Bara några dagar efter hemkomst från Abisko drog simskolan igång. Här kanske vi inte kan snacka om ren och skär höjdpunkt rakt igenom men jag kan ändå glädjas över att det inte blev så dåligt väder som det verkade på prognosen, vilket resulterade i att G kunde vara med på samtliga 17 pass (två gånger om dagen i två veckor), vilket i sin tur resulterade i att han lärde sig en hel del och tog två märken (Sköldpaddan och Livbojen röd). För att få Sköldpaddan ska man kunna flyta på rygg i minst 5 sekunder och sedan vända sig. Han har, enligt fröknarna, lärt sig tekniken för bröstsim men kan inte riktigt simma fem meter än. Deras råd var att vi skulle fortsätta öva i simhall. Lär han sig att simma 5 meter så kan han vara med i fortsättningsgruppen nästa år. Vi har pratat om att inte anmäla honom till simskola nu i höst utan istället gå själva med honom till simhallen åtminstone någon gång i månaden, förhoppningsvis oftare, och träna. Det gäller bara att bestämma sig, tänker jag. </p><p>Och nu då, för att avsluta denna fyra veckors semester på bästa sätt, har vi nu i helgen varit en sväng till Göteborg. Vi åkte dit på fredagen och besökte Botaniska trädgården och på lördagen blev det ytterligare en höjdpunkt: nämligen Liseberg! Vi var där kl 10.30-16 och dyrt var det men också häftigt och roligt. Första gången i livet för G. Han fick det som belöning för att han deltagit i simskolan, vilket funkade som muta tillsammans med kakor hela simskoleperioden.</p><p>Och nu vaknar M från nattandet och jag ska avsluta detta... Ni ser, ni fick alla detaljer i alla fall, ingen som är förvånad gissar jag.</p><p>Jag hoppas att även ni fått en härlig sommar och att ni berättar om den i varsin kommentar! Imorgon börjar jag jobba och det känns helt okej, särskilt som veckan ska bjuda på regn, regn och mera regn. Och särskilt som jag gillar mitt jobb! Tjillevippen!</p>Tovehttp://www.blogger.com/profile/02004255472701075325noreply@blogger.com1