Tankar från första tiden i Spanien

"Var beredd på att det kan bli krockar" skrev CasaAnnika till mig innan vi reste iväg. Och jo, jag har ju varit här förut i min andalusiska by, jag vet ju hur det är. Men inte hur det är att vara här med min egna son. Det visste jag inte. Och nu är vi här, alla tre.

Solen skiner och det varma vädret verkar vara här för att stanna. Det är en skön temperatur och skön stämning i byn. Snart är det Semana Santa med processioner och hög musik. Jag köpte hörselkåpor till G innan vi for. Han kommer vara den enda med hörselskydd, men det är det värt. Vi måste vara rädda om honom.

"Låter du honom sova ute?" sa både min svärmor och min svåger när de såg att jag parkerat barnvagnen med den sovande bebisen ute i pation. Vad kan hända liksom? Jo, det fick jag snart veta: det kan komma en fluga! Och vad kan den göra? undrade jag. Svärmor skrattade. Ingenting, förmodligen. 

Det är en av "krockarna". Vad är farligt och vad är inte farligt? Enligt mig är det långt mycket farligare att ha kemikalier, rengöringsmedel av olika slag på golvnivå än att låta barnet sova ute. Det är farligt att åka bil utan säkerhetsbälte, även inom byns gränser. Men det är inte farligt att barnet sover i barnvagnen i pation. Det är inte farligt att han är utan strumpor på natten, under den tjocka filten (och med elementet på). 

En annan av krockarna, som jag faktiskt inte var beredd på, även om jag föreställde mig hur det skulle bli är alla tanter. Alla tanter och andra som stannar och tittar på bebisen när vi är ute med honom. De pratar högt, spanskt och intensivt. Bebisen blir förundrad. "Vilka är alla dessa människor? Vad vill de mig?" tror jag att han undrar någonstans långt inne i sin själ. Jag som ändå är översocial blir trött av alla möten. 

En tredje sak som också chockat mig lite är att folk här, på ett helt annat sätt än hemma, vill tipsa mig om hur jag ska göra och inte göra med bebisen. Tipsa mig alltså, inte M. Han är inte inräknad som omhändertagande förälder. "Ska du inte låta honom sitta i vagnen istället för ligga?" "Ger du honom fisk än?" "Ska du verkligen ta med honom till la plaza i en body? Har han ingen skjorta?" Nej, det har han inte. Eller jo: nu har han det. Vi fixade det idag, svärmor och jag. 

Och håret sen. Parveln har en häftig uppåtstående frisyr. "När ska den klippas? Du måste klippa honom, så att hårkvalitén förbättras, så att håret blir starkare." Tjena! Han är en bebis. Och jag är hans mamma. Jag bestämmer. 

Vilken tur att min svärmor inte tjatar om allt. Hon, och de andra också för den delen, respekterar att jag är mamman och att jag vet vad som är bäst för mitt barn. Men ibland känns det som om min uppgift här är att få människorna som bor här att se att man kan göra på andra sätt än vad de är vana vid. Att man faktiskt kan låta barnet sova ute i pation, att man kan låta bli att klippa av det häftiga håret och att man kan gå till torget iförd en enkel body och ett par bebisjeans!