Tankarna snurrar

Vår utsikt här i Umeå, i maj.

Jag har haft svårt att somna de två senaste nätterna. Tankarna kommer som pilar från alla håll och associeras fram av varandra. Och på dagarna mal återigen frågan om bostadsort. Göteborg? Umeå? Jag märker att vi snart måste flytta från den här lägenheten. Jag älskar ju vår lägenhet! Den var perfekt för oss när vi var två, men nu börjar den bli lite trång. G måste få utrymme att springa omkring på när han väl börjar med det. Han kommer att behöva ett eget rum. M vill också ha utrymme för sig själv. Det känns svårt att uppfylla allas önskningar. Svårt att veta vad jag själv vill och vad vi ska göra. M och jag pratar om det ibland men kommer inte framåt.

Om vi flyttar till Göteborg måste jag antingen jobba hemifrån eller från något kontor. Jag kan inte tänka mig att byta jobb. Jag trivs verkligen med mitt jobb som distanslärare och kan absolut inte tänka mig att stå i klassrum igen. Jobbar jag hemifrån kommer jag vara tvungen att ta all VAB och hamna efter i jobbet och bli stressad. Vad händer om M slutar jobba tidigt någon dag? Då är det ju fint om han kan hämta G så att han får en kortare dag på förskolan, men var ska de vara? Jag kommer inte kunna jobba om de är hemma.

Jag pratade med min pappa om detta tidigare idag och han erbjöd mig att sitta hemma hos dem och jobba. Det borde ju fungera. Samtidigt vill jag gärna ha ett riktigt kontor, och kolleger. Inte bara familjen och mitt gamla barndomshem. Även om det kostar en slant. Men kanske kan man börja så, med att jobba från föräldrahemmet? De dagar M slutar tidigt kan jag jobba där och de andra hemifrån. Kanske?

På ett sätt känns det som om vi måste flytta dit för att testa. Och sedan flytta tillbaka om det inte känns bra. Men... Vi har ju allt i Umeå. Förutom familjen. Och hur viktig är familjen för oss? Hur mycket kommer de hjälpa oss? Hur mycket hjälp behöver vi? Fast det är klart, det handlar inte bara om hjälp. Det handlar också om Gs kontakt med familjen. Tänk om min syrra får barn, då får ju G kusiner som han kan leka med. Det kanske är tråkigt att ha alla kusiner långt bort?

Om vi ska flytta så borde vi nog göra det nu. Nu i livet. I detta skede. Innan G börjar på förskola. Då kan vi kanske få nya vänner genom förskolan och om vi inte trivs så hinner vi flytta tillbaka innan han ska börja skolan.

Jag hade bara önskat att jag kände mig mer övertygad och mer peppad. Just nu känner jag mig mest osäker. Båda valen kan bli bra. Det kan bli bra och fungera att bo kvar här, men i så fall måste jag släppa tanken på göteborgsflytt. Det kan bli bra att flytta, om vi ger det en ärlig chans. Om jag löser jobbsituationen och om M trivs på jobbet där. Han kommer antagligen kunna få jobb ganska lätt i Göteborg inom samma yrke eftersom det är ett bristyrke och han har nu några års erfarenhet. Kanske kan han till och med få förflyttning inom samma företag?

Vi kanske bara måste testa, ta steget och se vad som händer. Och hålla bakdörren öppen. Ifall.