söndag 29 oktober 2017

Ur led är tiden

Foto från promenad utanför Almonte, sextonde november 2009 kl 22.
Vad mörkt det blir nu när vi ställt om till vintertid! Det kommer att vara mörkt imorgon när jag åker hem från jobbet, men antagligen kommer det ändå vara ljust när jag åker till jobbet. Alltid något. 

Helgen har löpt på bra. Jag har både fått vila och fått mycket gjort. Jag har försökt släppa saker till M, men det har visat sig svårt. Trots att han har "tvätta kläder" som sin uppgift på vår lista så är det jag som har satt på två av tre maskiner och hängt all tvätt. G har hjälpt till med själva torkprocessen genom att skaka på torkställningen. Nu är dock så när som alla våra kläder rena och det känns fantastiskt skönt! Jag stod och tänkte att jag tycker att det är lite trevligt att hänga tvätt, när jag hängde det sista idag. Jag tänkte att det är lite trevligt att röja i köket. Trevligt att laga mat. Jag tycker ju det! Ändå kan jag inte låta bli att bli råprovocerad när M bara vill sova, vila eller tälja och jag vill göra saker för det gemensamma. 

Imorse gjorde vi en lista. Jag har inte gjort att-göra-listor på flera år, och tänker inte börja med det heller! Trots det gjorde vi en sådan. Jag frågade M vad han ville göra idag och så skrev vi upp vad vi båda ville och behövde göra. Jag tror att vi gjorde allt. Räkningarna är betalade och köttfärssåsen kokad.

Jag fick nämligen för mig att göra storkok av köttfärssås, som om vi inte redan har frysen full med en massa mat och råvaror. Det var en kollega till mig som inspirerat mig, då vi hade "matlådevecka" under veckan som gick. Vi var fem personer som lagade mat till varandra en dag var. Det blev köttfärssås, palak paneer, vegetarisk lasagne, tacos och jag gjorde till sist potatis- och purjolökssoppa serverat med hembakt bröd. En underbar idé om ni frågar mig! Jag behövde bara tänka på vad jag skulle ha med mig och laga mat en enda dag istället för fem dagar! Det var skönt. Dessutom var all mat god! Gött! Köttfärssåsen var jag dock mest imponerad av, och här kommer receptet:

en gul lök
en stor palsternacka
fyra morötter
lite rotselleri
fem vitlöksklyftor

Hacka allt detta och stek i en stor gryta på låg värme tills det blir mjukt. Salta. Jag lät det steka i 20 minuter.

ca 1 kg köttfärs - stek i stekpanna och salta och peppra.

Häll i köttfärsen i rotsaksröran. Häll på två burkar hela skalade tomater och 5 dl vin. Jag hällde även i ett paket krossade tomater. Lägg i två köttbuljongtärningar. 

Sedan fick detta puttra i tre timmar. Min kollega sa att man kunde det låta stå hela dagen, men det hade jag inte tålamod till. Jag hade sedan i lite basilika, socker och mer salt. Det blev himla gott till slut! 

Nu är helgen snart över, och imorgon får man en timmas sovmorgon. Det känns ganska bra, eftersom jag varit himla trött den senaste veckan. Helgen har, som sagt, varit bra. Ändå känns det lite som att gå från ett jobb till ett annat. Lite segt och tröttande, men jag får väl öva mig på att sänka ambitionsnivåerna och försöka släppa in M på ett bra sätt så att han inte känner sig tvingad... 

Nu ska vi käka kärleksmums och kolla på något TV-program!

2 kommentarer:

  1. Känner igen kulturkrockarna gällande ansvarstagande i hemmet. Många spanjorer har nog vuxit upp med ganska konservativa värderingar. Tror inte att jag någonsin har sett min svärfar ens hämta en gaffel eller hälla upp ett glas vatten åt sig själv. Allt blir serverat och fixat av svärmor på yppersta vis, och även min sambo får åtnjuta denna service när vi är på besök. Visst, är kvinnan enbart hemmafru så, men om båda jobbar blir det ju ganska orättvist. Jag och sambon har bott ihop i 12 år i Sverige och under den tiden har han försvenskats ganska mycket vad gäller hushållsansvar, så det finns hopp. ;-)

    Vi har delat upp hushållsuppgifterna mellan oss sedan flera år tillbaka så nu har det blivit rutin. Vi har valt att göra det vi tycker är roligast (som tur är tycker vi olika). Jag sköter städningen hemma och sambon tvätt, handling och bil. Vi delar på köket, och där kan det därför bli lite skav emellanåt, eftersom jag är pedantiskt lagd och mår bra i sinnet när det är välstädat. Tycker också att det är självklart att man gör fint efter sig om man dragit fram något. Sambon tycker dock att det inte gör så mycket om några smulor ligger framme på diskbänken varje gång han gör en macka. Tar inte jag bort hans smulor blir det bara fler och fler. Jag fick ett aggressivt bryt på detta för inte så länge sedan, gick och smällde demonstrativt med dammsugaren och gormade ilsket. Sedan satte jag, både lite på skoj och allvar, upp arga lappar på skåpen över diskbänken med texten: "Tu madre y hermana no trabajan aquí. ¡Quita tus malditas migas!" Och så en arg gubbe längst ner. Äkta svenskt manér alltså! När jag kom hem senare hade sambon lagt till: "¿Y qué van a comer las arañas y los bichos?" Tur att vi har varit ihop så länge och inte tar åt oss, hehe. Men efter det har jag aldrig mer sett några smulor, så det verkade i alla fall fungera. :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din långa kommentar, Sofia! M och jag läste den tillsammans igår. Det var kul. Jag tror som du - det finns hopp! Skönt att läsa om någon annan som också blir arg ibland! :)

      Radera