Hejdå pipo!

Egentligen hade vi tänkt att göra en liten ceremoni av det. Gå till parken och lämna Gs nappar till de två åsnor som bor där. Han skulle få säga hejdå till napparna och skulle få något i utbyte, ett paket av åsnorna som tack för napparna.

En kväll i början av vår vistelse var vi i parken, men kände oss inte redo att lämna napparna. Vi utnyttjade istället parkbesöket till att visa G åsnorna och berätta att de skulle få hans nappar sedan. Men eftersom vi skulle åka till Aracena och träffa Annika och hennes familj och ville ha en lugn resa, fick han behålla napparna ett tag till. Sedan gick bara tiden och det blev inte av. Men där vid påsk ungefär, ja, samma dag vi var på stranden var det nog - annandag påsk, lät vi bara bli att ge G nappen när han skulle somna och han somnade ändå.

Nu har han varit helt utan napp i ungefär en vecka och han verkar nästan ha accepterat läget. Han frågar efter nappen ibland men han tjatar inte, som han gjorde förut, för han märker att han ändå inte får den. Napparna har vi kvar. Jag vet var de ligger men de kommer inte följa med hem till Sverige sedan. De kommer helt enkelt att glömmas hemma hos farmor och farfar.

Tricket M kom på, och som vi använt oss av, nu när åsnetricket inte blev av, är att säga att du är stor pojke nu och stora pojkar har inte napp. Alfons är ju stor pojke, och Pino är stor pojke och de har ingen napp och eftersom du också är stor pojke behöver du inte heller napp. Detta resonemang verkar G ha förstått för en kväll sa han till M att han är en stor pojke nu och inte behöver napp. Nästa kväll sa han till mig "stor pojke" och log stort, vilket jag tolkade som samma sak. G är stor. G behöver ingen napp!

Läggningsrutinen har förändrats lite. Det måste jag medge. Från att ha legat lugnt, eller åtminstone ganska lugnt, bredvid oss och försökt somna med nappen i munnen går det numera till så här: G hoppar runt som en vilde i sängen medan jag läser boken "God natt Alfons Åberg". Sedan släcker vi lampan och G protesterar och tänder lampan några gånger (lampknapp finns vid sängen här). Sedan accepterar han läget och lägger sig vid mig och somnar ändå ganska snabbt.

Han skriker lite när vi släcker lampan, men det är mer för att han inte ser något och därför inte kan fortsätta hoppa runt än för att han saknar sin napp.

Jag tycker att det har gått väldigt bra ändå, för jag trodde faktiskt att det skulle bli värre. Mer gråt och protest och skrik efter pipo, men nej. Det gick faktiskt bra!