Helgen - inte så pjåkig ändå

Trots min senaste veckas känsla av seghet och uttråkning, och mina superlåga förväntningar på helgen ensam med G eftersom M skulle jobba, blev helgen riktigt bra. Den började på fredagen med att jag försökte peppa upp min man till att vi skulle äta middag på restaurang istället för hemma. Jag bad honom komma med förslag på till vilken restaurang vi skulle åka. Hans förslag var Christers i Henån, men efter en snabb titt på deras hemsida bestämde jag att det var bättre att käka på närmare håll och sedan åka på utflykt mot Henån för att kolla läget. Just nu har vi nämligen en lånad bil så jag kände att vi borde passa på att se oss omkring litegrann.

Vi tog således bilen och begav oss till Skärhamn för lite thaimat. Alla åt med god aptit, till och med barnet som fick pommes frites och friterade räkor.

Sedan begav vi oss till Varekil och Svanvik, bara för att kolla vad det var. Och ja, vad var det? Varekil känns off, och Svanvik ligger liksom bakom Varekil, alltså ännu mera off. Man blir ju hemmastadd där man bor, på något vis. Vi bor kanske inte direkt centralt nu heller, men vi klarar oss med cykel alla vardagar året om, och om vi ska till Göteborg tar vi bussen. Men om, jag säger bara om (i den hypotetiska världen) vi hade fått för oss att bo i Svanvik så hade vi varit tvungna att ha bil. Och vi hade varit tvungna att åka serpentinväg och sedan genom skogen - varje dag. Ja, ungefär så tänkte jag när vi var där, och regnet hängde i luften.

G lekte som sjutton på Svanviks lekplats tills vi bestämde oss för att åka därifrån och styra kosan mot Henån istället. Så råkade vi köra lite fel och hamnade på små villovägar genom Orusts lantliga landskap. En stor kyrka åkte vi förbi och sedan rakt fram, förbi en skylt där det stod Runsten, men vi svängde inte in. Det hade både börjat skymma och regna vid det här laget. När vi kom fram till Henån var det riktigt skumt ljus. Uppehåll, i och för sig, men ett stort mörkt moln över hamnen och samhällets centrum, där vi parkerade bilen. M och G gick in på mataffären för att kolla dess standard och jag tog mig en tur till hamnen för att slappna av lite. Jag tänkte på min vän S, och att hon valde att flytta från Henån redan som sextonåring. Vad i Henån var det som drev henne till det? Både det ena och det andra antagligen. Kanske främst att den gymnasieutbildning hon ville gå antagligen inte fanns där, kanske främst något annat? (Tur för mig att hon flyttade ändå, för annars hade jag aldrig lärt känna henne!)

Vi packade ihop oss i bilen och åkte hem genom ett mörknande landskap. Väl hemma var det helt mörkt och det hade blåst upp. Eller om det alltid blåser på holmen, men inte alltid på Orust? Det vi kom fram till under denna utflykt är att även om husen må vara billigare på Orust än på Tjörn, så är de platser vi besökte denna kväll inga platser vi vill bo på. Då klamrar vi hellre oss fast på holmen eller i dess närhet på något sätt. Men vi får väl se hur det blir i framtiden, det vet ju ingen.

Så kom lördagen och jag fick en puss på munnen innan M cyklade iväg till jobbet ganska tidigt på morgonen. Även om det kändes lite motigt innan, så tänkte jag att denna ensamhelg med G skulle göra gott för honom, och kanske också för mig. Han har varit så mammig på sista tiden, till och med gråtit efter mig på förskolan. Det känns inte riktigt bra, men jag vet inte vad jag ska göra heller. Jag tänker dock på boken jag läser ibland. Där står det att mer tid med våra barn är en av de främsta nycklarna till ett fungerande familjeliv. Så kanske skulle denna helg kunna hjälpa mot min sons mammighet på något sätt?

Lördagen började med att vi var ute en bra stund här på holmen. Vi var på lekplatsen och sedan vid kyrkan där vi passade på att ropa hoho i stuprören. Vad gör man inte för att få skratta med sitt barn? Snygga människor från Göteborg anlände i olika bilar. De skulle tydligen sjunga gospel i kyrkan under kvällen. Jag känner mig ofta som Tjorven här på ön. Och G är väl Båtsman, gissar jag. Det känns som om vi ofta står i regnkläder och glor på utomsocknes, precis som Tjorven och Båtsman gör den där regniga dagen i juni när Melker med familj kommer till deras ö. Som något mellanting mellan en ganska ful och omodern bybo och trevlig välkomstkommitté. Ja, så jag log och hälsade dem välkomna. Och de log tillbaka.

Senare, efter vår lugna lunch hemmavid och en stunds tupplur kom ponnyhunden och hennes matte förbi och åt middag, matten åt, inte ponnyhunden. Hon låg där ute och gnydde och undrade när det var hennes tur att slicka upp resterna från våra tallrikar, men det blev aldrig hennes tur att göra det. Detta lyfte min lördag. Det var fint att få ses, bjuda på lite mat och prata. M kom hem lagom till middagen också. Vi åt egenodlad sallad. Mangold och krasse. En ringblomma.

Sedan var klockan 18 och gospelkonserten började med en lång, lång klockringning. Vi infann oss och lyssnade på både en och tre låtar. M och G var uppe på läktaren och tydligen blev det hela lite för mycket för G. Sången var stark och energiskt, och jag gillade det, men nä för min treåriga pojke blev det lite väl starkt och energiskt, tror jag allt, så vi gick iväg ut på en kvällspromenad istället. Bort iväg, över bron. Små fiskar som hoppade och glänste vid ytan. Två brännmaneter som såg ut att simma snabbt i strömmen. Vi mötte vår gatas andra barn och hennes pappa och slog följe till ångbåtsbryggan där ingen trillade i. Sedan gick vi ner till en annan hamn och lekte lite och sedan hem. Jag avslutade kvällen med att läsa den deckare jag nyss påbörjat, som utspelar sig på en blåsig ö, nästan som den här. Fast ön i boken verkar vara större och ha mer natur än denna.

Natten blev morgon och det blev söndag och jag kände att idag var det dags för en utflykt till skogen! Jag packade in oss i den lånade bilen och körde iväg mot Aröd och vandringsleden mot Vetteberget. M jobbade så det var bara G och jag som var på äventyr. Vandringen börjar i skogen, nästan som i en ravin och fåglarna sjöng så vackert. Sedan kommer man upp på en bergshed och man får klättra litegrann. Och där man skulle klättra tänkte jag att nu är det bäst vi inte ramlar för det är bara vi två här, men då kom en man med röda glasögon ikapp oss. Han var också ute på samma tur.

Vi gick en stund och bestämde oss sedan för att sätta oss och vila på en bergshäll, långt innan vandringsledens mål. Mannen med de röda glasögonen hade traskat vidare men kom då tillbaka och sa att det säkert var mer än två tredjedelar kvar av vandringen mot toppen av Tjörns högsta berg. Jag fattar inte hur det alltid känns så oerhört långt längs vandringsleder när det inte är så långt enligt beskrivningen. Kanske är det för att jag går tillsammans med en treåring? Eller så är det för att de har mätt fågelvägen? Jag har ingen aning. Det jag däremot vet är att det var bra att vi stannade där vi stannade, för annars hade det blivit alldeles för långt för oss. I en dryg timme var vi ute och då fick jag bära G ganska mycket på tillbakavägen. Tänk att jag har en son som gillar att vara ute och gå i naturen! Jag älskar det, för jag älskar att gå i naturen. Det var så himla fint att få sitta på en berghäll i solen med honom och äta varsin frukt. Att bara få vara tillsammans i naturen och njuta! Så värt!

Så ja, det var väl helgen det! Nu ikväll, efter att vi ätit middag, men innan M kom hem från jobbet, åkte G och jag till grannbyns lekplats för att leka lite. Han älskar att springa omkring där. Jag antar att det är mest för att den känns ny varje gång, eftersom vi är där så sällan. När vi kom hem från denna tur kände jag mig så oerhört trött att jag inte orkade någonting. Vi tittade på två avsnitt av Pippi Långstrump, hela familjen i soffan, och under det andra avsnittet gick jag ut till vår utkiksplats och tittade på den oerhört vackra himlen och havet och färgerna som blir när solen nyss gått ner. Ingen kamera, ingen mobil. Bara andas och ta in färgerna som speglas i de små vågorna i den svaga vinden.

Tänk att vi får bo här! Detta kommer vara den bästa platsen jag bott på i hela mitt liv, tänkte jag. Om det är så - det vet jag ju inte, men just i den stunden kändes det så.

God natt