 |
| Pengarna växer (lånad bild från pixabay) |
Att jag just har delat in det hela i tre konton tror jag kan vara en nyckel till spar-framgång, faktiskt. Så här ser det ut:
Nivå 1: Lönekonto
Nivå 2: Spar- och Nödfallskonto
Nivå 3: Heligt sparkonto
Ja, pengarna kommer alltså in på lönekontot. Därifrån flyttas en del av lönen, eftersedan räkningarna betalats, till nivå 2, spar- och nödfallskontot. Där får de ligga och götta till sig i några månader tills de blir lite för många, i mitt tycke. Och då tar jag en fin klump (jämn och fin summa) och flyttar till det heliga sparkontot. Från detta tredje konto får inga pengar flyttas upp till nivå två eller ett. Från nivå två får de däremot flyttas till nivå ett när pengarna på lönekontot tryter. Då kanske jag tar tusen kronor eller två tusen, beroende på hur många dagar det är kvar till nästa löning och beroende på vad jag vet att jag kommer behöva köpa under denna period. Ska vi till exempel iväg på resa lägger jag mer pengar på lönekontot, till vilket jag har mitt kort kopplat, så att vi inte ska bli strandade någonstans med någon arg taxichaufför exempelvis (jepp, det har hänt mig!). Nu är det ju så ordnat att man kan logga in på banken via mobilen och flytta över pengar i stundens hetta, men det räknar jag liksom inte med.
Hur gör vi för att betala räkningarna då? Jo, detta har jag skrivit om förut, men jag tycker ändå det är intressant att ta upp igen. Vi har gjort några smärre justeringar sedan sist.
Jag tar reda på hur mycket lön jag fått efter skatt och hur mycket lön min sambo fått efter skatt. Det skrivs upp överst på ett papper. T in: _____ och M in: _____. Sedan gör jag en lista med våra fasta utgifter. Just nu innehåller den följande poster: hyra, el, internet, förskola, mat, sopor och vatten (var tredje månad), bilsparkonto.
Elen varierar mest (mellan ca 1000 kr och 3000 kr/månad beroende på årstid), det andra är samma varje månad. Vi har ett matkonto dit "mat"-pengarna förs över. Dessa pengar använder vi även till inköp till vår son eller till hemmet, eller om vi är ute och äter tillsammans. På det kontot sätter vi som det är nu 9000 kronor i månaden. Denna summa har ökat sedan vi bodde i Umeå. Jag tror det mest beror på att maten i mataffären är dyrare här, men jag är inte helt säker. I Umeå hade vi ett coop-konto också, vilket vi inte har nu eftersom vi flyttat ut ur coop-landet, då vi bor på landet och just här vill tydligen inte coop ha någon affär.
När jag har summerat månadens fasta utgifter räknar jag ut, genom den härliga matematiska regeln delen genom det hela, hur mycket av våra intjänade pengar som ska gå till det gemensamma kontot varifrån dessa räkningar betalas. Först tar jag alltså fram en procentsats på hela summan, alltså våra gemensamma utgifter (delen) genom våra gemensamma inkomster (det hela). Sedan tar jag denna procentsats, avrundar den uppåt lite grann och räknar ut hur mycket jag, respektive min man ska sätta in på vårt gemensamma konto. T ut: _____ och M ut: _____.
När vi väl har satt in våra respektive andelar på det gemensamma kontot sätter jag igång och betalar räkningarna.
Sedan börjar det allra roligaste! Att räkna ut hur mycket jag kan flytta från mitt lönekonto till mitt spar- och nödfallskonto, samt hur mycket jag kan flytta direkt till det heliga sparkontot. Att flytta lite pengar direkt dit är något jag börjat med ganska nyss, men det känns bra så jag fortsätter med det.
Det jag gillar med det här systemet är att vi båda delar på alla våra fasta avgifter helt enligt principen att vi ger efter vår förmåga (procent av vår lön) och får ha kvar resten av våra respektive löner själva. Vill M köpa penslar och tuschpennor för sina återstående pengar, så kan han göra det, utan att jag behöver bry mig. Pengarna till mat och barnkläder är ju redan avsatta!
Jag tycker att privatekonomi är väldigt intressant och är faktiskt nyfiken på hur folk gör. Man kan ju göra på tusen olika sätt, men huvudsaken tycker jag ändå är att man har följande: en struktur, koll och ett system som känns rättvist för alla inblandade. En vän till mig berättade igår att hon och hennes man betalar för olika saker av deras gemensamma och att de kommit fram till hur de ska göra beroende på vad var och en tjänar. De hade inte räknat ut det på kronan, men det kändes bra, sa hon. Dessutom ser de alla sina pengar som gemensamma, även om de har pengarna på varsitt konto. Ja, huvudsaken är ju att det känns bra för dem och att ingen känner sig lurad av den andra, tänker jag.
Ekonomi är tydligen ett sådant område som kan skapa rejäla konflikter inom familjer och par, men egentligen tänker jag att det inte behöver vara så svårt. Ser man bara till att dela upp de gemensamma fasta kostnaderna på ett bra sätt och att båda har egna fickpengar, så borde det väl fungera? Eller är jag naiv här? Jag är nöjd med vårt sätt att organisera vår ekonomi på, men det jag skulle kunna göra bättre är att spara i en annan form än på konto med noll procents ränta. Men det får jag nog ta och lära mig något annat år... Och kanske tycker jag egentligen, egentligen, att det är ganska roligt att räkna.
Hur gör ni, egentligen, när lönen sätts in och räkningarna kallar på er uppmärksamhet? Och hur känner ni inför den här tiden på månaden, då kontot först fylls för att sedan drastiskt minska när räkningarna är betalda? Har ni något tips på bra spar-form? Skriv gärna en liten kommentar så blir jag glad!
Intressant!
SvaraRaderaVi har helt enkelt ett lönekonto i bådas namn, där bådas löner går in. Vi har inga ”dina” och ”mina” pengar alls. Det funkar fantastiskt, faktiskt!
Sen har vi en massa sparkonton, ett till barnet, varsitt pensionssparande (pga går inte att ha ISK gemensamt), ett långsiktigt sparkonto vi inte rör, ett kortsiktigt för vi sätter av pengar varje månad till större utgifter som t.ex. laga bilen och ett semesterkonto där vi sparar till semestern varje år. Totalt sätter vi undan ca 10000 i månaden.
Tack för att du delar med dig, Annika, av hur ni lägger upp er ekonomi! Det låter som om ni har en tydlig struktur kring olika typer av sparanden. Smart att ha ett semesterkonto och ett kortsiktigt sparkonto. Köper vi hus en dag, kommer jag ta av pengarna från det heliga sparkontot till handpenningen och då kommer vi också att starta ett huskonto med pengar för större kostnader som t ex takbyte och inte vet jag vad som kan gå sönder eller behöva fixas på ett hus...
RaderaIntressant att läsa! Så länge som det finns två stabila inkomster är det kul att spara! Tycker jag, för J är det ju helt främmande att sätta undan pengar på ett särskilt konto. Varje gång jag nämner det säger han bara att han inte vill öppna sparkonton för att varje konto kostar pengar.
SvaraRaderaDet funkar bra för oss också att ha separata konton och ett gemensamt. Han använder en del av sina pengar till sitt lilla skivbolag, och jag... Ja, det var längesedan jag fick en inkomst, men jag älskar att ha pengar att beställa böcker från Sverige, och sådant.
Jag gillar att sätta undan pengar på sparkonto och se hur summan växer varje månad. Samtidigt har jag inga planer på att lägga undan allt jag kan, för att köpa husbil eller hus så småningom. Nej, pengar ska användas till livsglädjesaker också, tycker jag, som uteluncher ibland och småresor och sådant. Tänk om vi skulle spara varenda euro vi kunde för att så snart som möjligt kunna köpa hus, och så händer det något innan huset blir köpt, en olycka, jag kanske dör, vem vet? Då har allt sparande och inställda luncher och grejer varit helt i onödan. Nej, hellre sparar jag under längre tid!
Ja, man kan ju se det på olika sätt. Jag har börjat känna mer och mer att vi behöver en trygghet i vårt boende som vi inte har just nu, eftersom vi hyr av en privatperson och inte har någon besittningsrätt. Jag tror att vi inom 2-3 år skulle kunna spara ihop till en handpenning som mer eller mindre skulle räcka, men vi får väl se om det går.
RaderaJag tycker vi unnar oss en del, men kanske inte överdrivet mycket. Vi äter ute ibland när vi behöver men vi lägger inte alls så mycket pengar på kläder till oss vuxna, till exempel. Vi reser inte annat än till Ms hemby, typ... Men jag tycker ändå att vi har ett bra liv, trots att det inte kostar så supermycket och vi kan spara en del.
Hur mycket man kan spara beror såklart också på ens inkomst. Hoppas du får lite mer inkomst snart, Annika! :)
Roligt att läsa hur andra ordnar sin ekonomi i en familj! Vi har egna konton och så betalar vi de gemensamma utgifterna tillsammans efter Toves modell (procent av vår lön så att det blir rättvist). Nu tjänar vi ganska lika (medelinkomst)och har alltid klarat oss bra. Då är det lättare att inte bråka om pengar... Semesterkonto har vi inte men egna sparkonto till oförutsedda utgifter samt till semestern osv. Det här har fungerat bra och smärtfritt för oss och vi tycker det är skönt att man har egna pengar som kan användas till det man själv vill. Sonens utgifter har alltid delats lika. Jag tycker ekonomifrågor är ganska tråkiga men nödvändiga och visst är det tryggt när man har pengar. Det underlättar...
SvaraRaderaIntressant! Ni verkar ha en modell som i mycket är som vår. Jag tycker det känns bra med procent av inkomsten, något vi faktiskt kopierade från min syrra och henne man. :) Ja, pengar underlättar. Så är det i denna värld.
RaderaAnonym 13.38 = Annika F
SvaraRadera