Allt

"Hur går det med allt?" Det är Annika som skickar ett litet meddelande och frågar. Jo, men visst går det bra? Jag har cyklat på världens somrigaste cykelbana idag och bara njutit av  smörblommor, rödklöver och duniga gåsungar som betade bredvid sin mamma i en hästhage på en strandäng. Vi har köpt ägg från en liten hönsflock som varje dag spatserar runt med utsikt över samma strandäng och en havsvik. Det får duga så länge - köpa ägg av höns som har det som våra drömhöns ska ha det. Tre och trettio tre styck. Bra pris för ägg från lyckliga hönor!

G har blivit bjuden på kalas för första gången i Sverige och han har köpt en present tillsammans med sin pappa. Solen skiner och det har varit vindstilla i flera dagar. Igår åskade det när vi såg slutet av ett avsnitt av Saltön, en serie som utspelar sig här ungefär. Det är något visst med att se den här miljön utifrån. Man blir hemmablind. Det är märkligt, men det händer nog alla. Havet, ja havet. De vita husen som klättrar längs klipporna. Måsarnas skrik. Jag vet hur det är, det blåser nästan jämt, men nu har det varit vindstilla ett tag.

I lördags skulle det bli en fin dag med ganska svag vind. Vi lastade familjen i vår vän Malas båt och gav oss ut till sjöss med henne och två av hennes vänner, låt oss kalla dem för sjömännen, eller kanske rättare sagt sjökvinnorna. Det var tur att de var med, annars hade inte Mala fått segla. Det var hemskt roligt att segla, tyckte alla förutom jag, som bara tyckte att det var hemskt. Hemskt vad det lutade och hemskt var det blåste och hemskt att motorn dog för min son klättrade runt och vi hade bara seglet att förlita oss på. In bland skären igen, bort från den värsta blåsten (som "bara" var 10 meter per sekund, små små gäss). Här finns det grund, dem ska vi inte gå på! Vi kryssade in mot Flatholmen, en ö utan strand. Och där fick vi äntligen mat. Och sedan sola, promenera, bada i pöl (G), bada i hav (sjökvinnorna och Mala). Bli varm (jag), bli varm och uttråkad (M). Men åh så vacker Flatholmen är! Det är som om jag har misstänkt det. Jag ser den varje dag, men den ligge så långt bort. Samtidigt nära. Samtidigt nej, jag vill inte segla mer. Nio timmar efter det att vi cyklat ner till hamnen kom vi hem igen, stekta och grillade. Jag duschade kallt, öste på med aftersunkräm som luktar gott. Somnade. Gott.

Hur går det med allt? Vadå allt? Trädgården! Ja, den går bra. Mycket är utplanterat, men inte allt. Vattnet över huvudet har aldrig varit mer. Men snart så, snart ska vi fylla en eller två pallkragar och sätta ut bondbönor, paprikor, squashplantor och kanske någon tomat. M har köpt björnbärsplanta, jordgubbsplantor och en till lavendel. Det artar sig. Pengarna rinner iväg men det verkar ändå bli något av trädgården i år, denna hemmasommar. Om inte mördarsniglarna kommer då, och det gör de. Häromkvällen klippte jag ihjäl säkert femton stycken. Titta under lavendelkvistarna! Där gömmer de sig.

- Varför heter det mördarsniglar? Är det för att de mördar de vanliga sniglarna? frågade M en dag.
- Nej, det är för att de mördar trädgården, svarade jag. Eller är det för att vi mördar dem? frågade jag mig när jag klippte och klippte. Vad är det som gör att jag har rätt att klippa ihjäl dem? Är det för att jag har lagt pengar, tid och kraft, på att köpa och driva upp mina små frön? Vad är pengar, undrar mördarsnigeln, mot mitt liv? Mala mördar dem inte, där kan de få bo. Och i skogen. Spansk skogssnigel heter det visst. Men aldrig har jag sett någon i Spanien.

- Den här pelargonen behöver nog lite mer ljus för att blomma, sa jag till G en dag när vi kom hem. Den stackars plantan har nämligen stått vid ytterdörren, lite halvmörkt under entrétaket, hela vintern och klarat sig bra men den ser inte så blomningssugen ut precis. Lite kogödsel la jag på den medan G sprang och hämtade ett ljus. Ett stearinljus...

Annars då? Jo, det rullar väl på. Jobbet går bra och cykeln har fått sommardäck - äntligen. Bara några få veckor kvar till semester nu tydligen. Svårt att fatta.

Det enda jag vill göra på semestern är att ta hand om trädgården, ta hand om min familj, träffa min systerson, träffa vänner, eventuellt kanske åka lite lite båt (utan segel) och bada, äta glass, cykla runt. Sedan skulle det också vara trevligt att besöka Nordens Ark och kanske Ekehagens forntidsby. Men jag tror det räcker med Nordens Ark. Kanske kolla in Dingle, bara för att. Vi har inga stora planer alltså. Liseberg kanske, om det inte är covid-stängt, eller trångt. Vi får se.

Jag hoppas det blir en bra sommar med lagom varmt, lagom mycket regn och fina stunder. Ja, det tror jag att det blir! Hur går det för er, med allt? Skriv något och berätta så blir jag glad!