Vårvinter på Västkusten

Eftermiddagssolens sista strålar träffar mig i ögonen när jag cyklar från jobbet till förskolan. Jag har inte ens tänt cykelbelysningen - så ljust är det! Iskristaller knastrar under däcken, men jag halkar inte en enda gång. När vi till sist kommer hem och svänger runt på  vår biltomma garageuppfart är det fortfarande ljust. "Nästa vecka kanske det är ljust till och med när vi åker till jobbet" säger jag till en förbipasserande granne. "Ja, det går åt rätt håll!" svarar han. 

En ljus dag som denna kan man unna sig att vara extra munter. Jag ringer Casa Annika på lunchrasten för jag tror att bara hon kan förstå, och vi pratar. Det är fint. Ingen har bråttom. Sedan jobbar jag en stund, försöker lösa ett problem genom att prata med en kollega, och efter samtalet måste jag bara ut. Det är så ljust! Solen skiner! Jag blir sugen på påskliljor. Men det är bara januari, påminner jag mig själv. Imorgon ska i alla fall G få välja en ny blomma till sitt rum från den lokala blomsterbutiken. Och en ny kruka, för nu är alla befintliga upptagna. Han ska få välja en blomma bara för att det är fredag, och bara för att vårljuset börjar komma tillbaka nu. Och eftersom vi inte kan fira det genom att äta på restaurang, eller något annat lyxigt, så får det bli en krukväxt istället. Jag hoppas han väljer en som blommar. Jag tror det! 

Frökatalogen ligger på köksbordet och pockar på min uppmärksamhet. G väljer några blommor, jag några andra. Djungelgurka vill jag testa i år. Och Sommarrudbeckia Rustic Dwarf måste absolut komma tillbaka. Så är det bara! Blåklint... Ringblommor (till dessa har jag redan massor av frön från förra året). Ja, det är gratis att drömma. Men innan jag börjar så (tänkte börja med egna penséfrön, vad tror ni om det?) måste M röja upp bland sin "andra ateljé" på övervåningen och friställa ett bord, till mina frösådder. Och så måste ljuset leta sig in. Och sedan, sedan kan det bara gro!

För snart kommer väl våren? Vi säger väl det? Just nu är det mer av vårvinter - ett begrepp sydlänningarna och västkustborna inte känner till. Men åh så vackert det är: lite is längst in i hamnen, öppet vatten utanför, ett tunt lager snö lite här och var, isknaster under däcken. Så länge jag inte halkar är jag nöjd.