En fantastisk helg

Så kom äntligen våren! Åh vad jag fylls med liv när våren kommer! Solen sken hela helgen lång och fåglarna kvittrade och barnen på gården slängde av sig sina jackor. 

Lördag förmiddag ägnades åt att plantera om alla inomhuskrukväxterna. Vi har inte så många, än, bara 4 stycken, och en kruksallad, men jag delade på en av dessa (rosenskära) så den blev två. Egentligen hade jag nog kunnat dela på den mer, men jag nöjde mig så, och än lever den, så jag tror det funkade. G klippte gräs med sax och lekte med sig själv medan jag skakade av gammal torr jord och la i ny färsk blomjord i blomkrukorna. Så härligt det kändes att äntligen få detta gjort! Vårigt! 

Efter lunch gick vi ut på gården där det var high life, som min mamma brukar säga. Det var alltså minst tre andra föräldrar där och diverse barn som lekte för glatta livet! Jag hamnade i samspråk med en mamma, som jag aldrig pratat med förut, och som visade sig bo i en villa alldeles här intill. Vi började prata om en stor grusplan här som inte används till något. Det är väl en gammal fotbollsplan men det är aldrig någon som spelar fotboll där. En pappa har för hand grävt cykelgupp, men det är inte ofta kidsen cyklar där heller. Den här mamman berättade att det när hon  var liten var en lekplats på gräsplätten bredvid grusplanen, och så satte vi igång att fantisera! Hon hade tänkt på det här i flera år och hade en massa förslag. Jag skrev ihop alltsammans och så skickade vi in det som svar på kommunens pågående översiktsplan-dialog. Sedan tog vi ungefär samma text och la ut på det där Facebook, där hon är med men inte jag. Än vet jag inte om inlägget blivit så väldigt viralt, men vad jag förstod igår så hade några gillat, några delat och några kommenterat. Förhoppningsvis blir det någon gång något bra av den där grusplanen. Jag hoppas på rolig lekplats, träd, bärbuskar och lite blommor... En park, alltså. 

En annan grannpappa kom ut och jag pratade lite med honom, och efter en stund hade alla utom vi gått in. Då tog vi ut varsin mugg med kaffe (han) och te (jag) och fortsatte  tjöta medan våra söner lekte. G påminde mig om att jag lovat honom en utflykt så jag bjöd med kaffepappan. Innan vi hunnit gå kom en annan vän till G så hon följde också med, tillsammans med sin mamma. Totalt var vi 3 vuxna och fem barn som begav oss iväg mot "den hemliga stigen till den aldrig sinande källan" som G och jag hittat under en annan promenad tidigare i år, men då inte kunnat gå längs eftersom det är mycket taggbuskar där och jag hade för tunna byxor som jag inte ville riva sönder.

Alla barnen cyklade och åkte sparkcykel, utom den största som gick. Och vi var alla glada och på något sätt fyllda med vår där vi promenerade längs en grusväg. Plötsligt kom vi till den hemliga stigen, som visade sig vara en bäck. Men: Strunt i det! Upp med er! Så ja, vi alla klättrade upp för en bitvis lerig bäck-stig mot den aldrig sinande källan, som vi kanske hittade. Så här såg det ut:

Och sedan, om detta är den aldrig sinande källan eller om det är en annan pöl, det får vi nog låta vara osagt... 

Ner igen och ingen ramlade även om alla gled mer eller mindre i leran. Ungarna cyklade tillbaka till ett närliggande utegym och tränade lite mer, medan vi föräldrar försökte ta igen oss på varsin bänk. 

När vi kom hem hade vi varit ute i fyra timmar totalt, G och jag. Från kl 13 till kl 17. Pjuh! Helt mör var jag sedan hela kvällen, samt röd i ansiktet eftersom jag helt missat att använda solkräm. 

Idag jobbade vädret på samma sätt som igår och G hade två kalas inbokade. Vi städade på förmiddagen och sedan gick G och jag iväg till kalas nummer ett lagom till lunch. Det var ett väldigt trevligt barnkalas och själv norpade jag tre korvar och en tårtbit, medan jag beundrade inredningen och pratade med de  vuxna. Efter kalaset strosade vi hem och G laddade om en liten stund på gården innan han och M begav sig iväg till kalas nummer två. Själv fick jag ta det lugnt en stund. Mycket välbehövligt. Jag läste i min bok Den lodande människan på baksidan och sedan gick jag en liten promenad till havet (för jag blev inspirerad av boken) och käkade en clementin på en brygga. Jag såg förresten årets första bi, när jag satt och läste. Den sög i sig lite nektar från en av de penséer jag köpt (men ännu inte hunnit sätta i någon slags kruka). Hej lilla bi! Har du vaknat? 

Väl hemma igen fixade jag en enkel middag och sedan gick vi ut och lekte på gården igen tillsammans med kaffepappan och hans två barn. Och nu äntligen sover G och solen har gått ner för några timmar sedan.

Visst är det ljust nu? Visst blir man glad! Jag älskar det! Välkommen solen! Välkommen ljuset! Välkommen våren!