torsdag 24 november 2016

Denna dag, ett liv.


Ibland tänker jag på varje dag som ett liv eftersom varje dag är unik och annorlunda på något sätt från de andra dagarna. Varje dag innehåller också så många olika händelser, aktiviteter, sinnesstämningar och humör. Även om vissa dagar såklart är mer händelserika än andra.

Den här dagen var åtminstone ganska händelserik och skiftande. Den började för mig kvart i tio med att jag gick upp och ammade bebisen. Han åt duktigt men nöjde sig inte med bara 40 ml tillägg efter amningen (vi ger alltid ersättning i flaska efter varje mål) utan fick sedan 40 ml till av pappan. Innan amningen gjorde jag en plan för tilläggsavvänjning fram till jul. Kanske skulle det gå att minska ner till 30 ml nu och sedan till 20 om ungefär tio dagar och sedan kanske ta bort det helt några dagar innan vår julresa? Jag ska prata med BVC. Min kropp har redan nu ställt om från 55 ml tillägg till 40 ml så det borde fungera. Det skulle nämligen vara skönt att slippa fixa med nappflaska vid varje mål, men ändå vara flexibel och ge ibland om han inte blir nöjd på bara amning.

För att återgå till dagen: Efter att alla hade ätit frukost gick vi ut på en promenad i det vackra vinterljuset. Solen sken och även om våra skuggor var minst tio meter långa så var det härligt att komma ut och se solen i ögonen. Vi promenerade i en timme ungefär och var bland annat förbi ett fågelmatarställe där det var gott om fåglar och även några ekorrar. Fint!

Väl hemma ammade jag, åt lunch och sedan åkte M iväg och köpte lite mat, bland annat. Bebisen och jag var hemma och tog det lugnt och jag lyckades till och med duscha när han hade somnat. Direkt när min sambo kom hem så åkte jag ner på stan på min första utflykt ensam sedan vi blev utskrivna från sjukhuset. Det kändes härligt!

Det känns som att vara singel och inte ha barn! utbrast jag när jag satt med min kollega och käkade sushi. Det kändes skönt och glatt men samtidigt kollade jag av mobilen då och då så att ingen hade ringt och när jag väl satt på bussen hem så tänkte jag att det är väldigt skönt att jag har dem: barnet och mannen.

Väl hemma undrade jag om min son saknat sin mamma. Han har sovit nästan hela tiden, sa pappan. Detta var ju i det hela bra: han är lugn med sin pappa även när inte jag är med. Samtidigt  ville jag nästan att han skulle ha saknat mig, lite lagom i alla fall, eftersom jag hade saknat honom, men det kommer väl med åldern och då kanske det inte känns som en bra grej ens. Det är väl dubbelt.

Jag ammade igen, pratade i telefon med mina föräldrar, ammade än en gång och nu ska vi försöka natta det lilla livet. Jag läste förresten i en kommentar hos CasaAnnika om att lägga barnet kl 21 från 6 månaders ålder. Det låter skönt och hållbart. Även detta ska jag ta upp med BVC.

Nåja, detta var en dag ur mitt liv just nu. En bra dag med solig promenad och trevligt kvällshäng på stan. God natt, världen! Sov så gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar