fredag 30 december 2016

Första julen som kärnfamilj


Inte en enda bild togs på självaste julafton. Typiskt. Det var ju egentligen därför jag tog med min elefanten som bebisen fick i julklapp, för att den skulle fastna med honom på bild och för att vi sedan skulle kunna säga: "Det här var din första jul! Du fick en elefant."

Julafton firades enligt min familjs ganska nya traditioner i sommarhuset på Tjörn. Det var mina föräldrar, min sambo och bebisen. På förmiddagen ville vi passa på att gå ut och handla. Mjölk och räkor blev det. Under promenaden drabbades vi av alla sorters väder. Åskan gick, solen sken, det haglade, regnade och blåste kraftiga vindar från havet rakt mot oss. Det gjorde ont i ansiktet på alla utan lillkotten som låg tryggt nedbäddad i sin vagn.

Det var sill och julskinka till lunch. Potatis. Vi äter mycket potatis i Sverige. Spanjoren trodde nog att det var mina föräldrar det var fel på, men jag har försökt att förklara att det ligger i kulturen. Och att jag hört om andra spanjorer som också storknat kring potatishetsen i Sverige.

Efter lunchen sov jag middag i soffan och vips var klockan tre och morsan (numera benämnd som mormor) och jag ville titta på Kalle-Anka. Min far (morfarn) stod bredvid och kollade lite grann, medan den spanske fadern nöjde sig med att lyssna på alltihop från andra sidan soffbordet, och skärmen, med det lille tomteklädda barnet i famnen.

Sedan var det dags för julklappar och jag fick flest. Flourtabletter till exempel. En stående julklapp från min mor... Något som syrran konstigt nog inte önskat sig den här julen!

Något som min man inte önskat sig, men fick av mig, var en matlagningskurs. Vad ska man göra med en karl som bott hemma hos mamma tills han flyttade ihop med mig och därför mer eller mindre aldrig satt sitt fot i köket? Nu har han lagat en del mat under de år vi bott ihop men jag saknar fortfarande lite gnista och vilja och självklarhet när det kommer till matlagning. Jag älskar ju att äta, och tycker om att laga mat, men ibland är det trevligt om någon annan gör det. Något som min mor inte heller var sen att kommentera några dagar in i vistelsen, men det tar  vi (eventuellt) någon annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar