lördag 27 maj 2017

Bara knappt tre månader kvar!


Tänk att det bara är knappt tre månader kvar av det här. Av att vara hemma hela dagarna, alla dagar i veckan, med mitt lilla barn. Sedan ska jag lämna över honom till pappa M. Då är det hans tur. Hur ska det bli? Hur ska det gå för mig att jobba samtidigt som min son är hemma, utan mig? Det blir säkert bra. En ny period, definitivt. Nödvändigt, utan tvekan.

Jag tror att det är nödvändigt att pappa M tar ut föräldraledighet och är hemma med G. Det är nödvändigt för oss som familj att vi båda har varit hemma med honom under en längre period. Nödvändigt för att kunna förstå varandra. För det är väl en klassiker? Den ena är hemma, den andra arbetar och kommer hem, barnet lämpas över: ta honom! Båda är aströtta, barnet också. Alla är hungriga, om inte de som är hemma redan hunnit äta. Maten är klar, maten är inte klar? Leksaker över hela golvet, för barnet har lärt sig att effektiv sprida ut dem över så stor yta som möjligt. Dessutom ligger dockorna med ansiktet i golvet och ser deprimerade ut. Smulor under barnstolen. Köket ser ut som hej kom och hjälp mig och barnet, som nyss nästan lärt sig krypa, har smutsiga händer för att ingen dammsugit på tre dagar!

Och där står man. I vårljuset som aldrig tycks ta slut. Och ingen orkar. Ingen vill. Kan inte du? Kan inte du ta ut soporna? Han har bajsat tre gånger idag. Kan inte du sopa upp smulorna? Dammsuga? Städa toaletten? Ta honom bara! Jag orkar inte höra hans gnäll! Gör något så han blir tyst! Läs en bok! Lek! Jag orkar inte. Ingen orkar. Inte mamman, inte pappan, inte barnet.

Jag börjar förstå varför barnprogram finns. Men än är han för liten, tycker vi. Men visst har jag i en svag stund satt på Alfons Åberg som jag hittade på nätet, men lille G verkade inte fatta. Han ville inte se. Bättre då att läsa en bok. Barnprogram lär det bli ändå framöver, hur mycket som helst antagligen.

Nu har vi åtminstone kommit fram till ganska bra och fungerande kvällsrutiner. Jag badar G någon gång mellan klockan åtta och nio. Innan det gör jag en bibi med modersmjölksersättning eller välling, som värms efter badet. Jag eller M torkar G och smörjer in honom. Jag sjunger Tula hem och tula vall för att han ska lugna sig lite. M tar honom, matar honom i sovrummet och lägger honom. Ibland somnar han fort. Ibland tar det längre tid och han lägger sig på tvären, på magen, gnäller lite. Jag vänder rätt, säger att det är natt. Någon gång ger vi upp, tar upp honom och så får han somna i famnen medan vi försöker kolla på Rapport. Han gråter i alla fall inte när han ska sova. Peppar, peppar!

Innan den här kvällsrutinen brukar jag känna starkt att jag behöver andas, då går jag ut. M säger att det är okej. Jag vandrar runt i någon timme och pratar i telefon. Sedan brukar det kännas bättre. Sedan kan jag komma in och ta min del. Städa köket, om inte det är gjort, bada G. Klara av kvällen.

Men, som sagt, om tre månader börjar en ny fas. Då är det jag som ska arbeta och tjäna in uppehället och M som ska vara hemma och ta hand om barnet, och även hemmet (?). Framförallt barnet, tänker jag. Så får hemmet vara som det är. Jag lär ju fortsätta att plocka, och han lär ju inte börja.

2 kommentarer:

  1. Det är väldigt tufft med en sån liten. För oss vände det efter att D blev två år. Nu funkar livet i hemmet ganska bra, både för att hon leker lite själv, och för att hon tycker om tecknade barnprogram på tv:n. Jag hade mycket bestämda åsikter om tv-tittande och barn innan jag fick barn. Nu är den en livräddare ibland. Tyvärr. Men sant. Hon kan sitta där när det krisar, och hon gör det gärna. Då kan man laga mat eller vad det nu är bråttom med.
    När hon var så liten som G la vi ner nästan allt hushållsarbete. Det gick inte ens att laga mat om vi inte var hemma båda två samtidigt. När vi slutade försöka ta hand om hemmet och matlagningen och D samtidigt blev det mindre stressigt. Vi gav upp och bestämde oss för att hushållsarbetet får vänta tills vi är hemma båda två samtidigt. En tar barnet, den andre fixar. Storstädning på helgen. Under veckan bara det mest akuta. För båda två har det varit viktigt, när vi varit själva med D länge, att kunna lämna över henne till den andre en stund för att återfå energi. För att kunna vara en bra förälder igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är klart att man har en del åsikter innan man blir förälder som man struntar i helt när det gäller! Vi vill inte visa TV för G än, men någon dag kommer han ju börja titta på barnprogram, det fattar jag med. Och det kommer nog vara ganska skönt för oss.

      Jag pallar inte lägga ner allt hushållsarbete, tyvärr. Jag vill att hemmet ska flyta, om än precis ovanför ytan (enligt mig). Men jag gör verkligen inte allt som min svärmor hann med, när hon hade fyra barn hemma! Jag ser till att vi får mat, lagar inte alltid middag dock, tvättar och dammsuger. Städar badrummet... Ja. Typ det. Det får vara leksaker över hela golvet hela dagen men på kvällen plockar jag upp dem, för att G sedan ska kunna riva ut dem igen! :)

      Jag lämnar över till M en gång per dag och tar en promenad själv. Det är underbart!

      Radera