söndag 24 februari 2019

Vecka 8: Ursprungsfamiljen

en som klipper håret kort med maskin

en som inte så ofta blir bra på kort

en med långt och svallande hår

och så jag ganska liten som jag är



Vad har egentligen varit speciellt, den här veckan? Det funderade jag på medan jag höll på att baka ut den massiva deg vi för några timmar sedan satt med hjälp av min nya degmaskin. Vad har varit speciellt? Vad kan jag skriva om? Jo, det har nog varit att jag umgåtts ovanligt mycket med min ursprungsfamilj.

Det är så vi har börjat kalla den: ursprungsfamiljen. Det är där syrran och jag har vårt ursprung. Det är vi och så päronen, mamma och pappa, som inte kan skilja på våra röster. Så många gånger lurade vi dem när vi var yngre och alla bodde under samma tak. En förälder kom hem från jobbet och en av oss sa hej från köket där den hemkomna inte kunde se oss från hallen. Föräldern frågade om den en systern var hemma. Nej, kunde den ena av oss svara då, fast det egentligen skulle vara "ja, det är ju jag som säger hej!" Jag vet inte om jag lyckas förklara detta för någon annan än mig själv (och syrran), men så var det.

Den här veckan har alltså mina föräldrar varit här, i sitt hus, där jag sitter och jobbar. Vi har ätit lunch ihop och pratat om det ena och det andra. Samma visa, inte så mycket nytt. Min nya familj, alltså M, G och jag, har varit där en kväll och ätit middag. Kyckling och potatis i lergryta. Det var gott. Skönt att slippa fixa middag. Fint för G att få träffa mormor och morfar. De har också passat G när jag varit iväg på kvällen. Föräldramöte och filmkväll. Guld, är vad det är, att kunna ha morföräldrarna nära ibland! (Och det var ju därför vi flyttade hit - för att ha närheten till varandra. För att få närhet till ursprungsfamiljen, så väl syrran som mina föräldrar, flyttade vi genom nästan hela långa landet och bosatte oss här på holmen.)

Syrran då, jo henne träffade jag faktiskt igår. Vi har inte setts så mycket ändå sedan vi flyttade hit. Mest beror det nog på att det är ganska långt trots allt, men igår tog jag bussen fram och tillbaka till Göteborg för att ses bara hon och jag. Mannen och barnet fick vara hemma och klara sig. Vi gick på  stan, syrran och jag, och jag köpte allt möjligt. Jacka till G, skor till både honom och mig, garn, en spårvagnströja, ja, jag minns inte allt, men mycket blev det.

Det var fint att ses och jag bjöd henne på lunch på en restaurang som hon visste var bra, och det var den. Sedan åkte vi buss hem till henne och åt drömtårta, tog det lite lugnt och puffade på bebisen i hennes mage som puffade tillbaka. Så himla skoj att se hur magen riktigt rör sig, så himla fint att få lite kontakt med den ofödda lilla varelsen. Jag undrar vad det blir för en! Jag hoppas G och lillkusinen kommer ha roligt ihop! Det ska bli fint att se! Och tänk - min syrra ska bli mamma! Hur fint är inte det?

Ja, så fick jag ihop ett litet inlägg ändå - om veckans ord: ursprungsfamiljen. Denna samling av två vuxna och två barn som har blivit vuxna. Jag är så glad att jag har dem, och att jag har närmre till dem nu än vad jag haft på tio år! Ja, kära ursprungsfamilj! Det är med er jag vuxit upp och till er jag kan vända mig om det är nåt. Så himla bra! Tacksamhet... God natt!

4 kommentarer:

  1. Vilket bra ord! Ursprungsfamiljen. Jag har lite svårt ibland att få mina elever i Portugal att förstå skillnaden mellan släkten och familjen, för här är ju allt família. För mig är bara min man och barn min familj, säger jag. Men dina föräldrar då? undrar de. De var min familj när jag var liten...
    Kusiner har jag tappat kontakten med och vet inte ens hur många barn de har.
    De tycker det låter lite sorgligt. Det tycker i alla fall portugiserna, och det är det ju också kanske, men jag är inte så släktkär. Också ett intressant ord egentligen!

    SvaraRadera
  2. Ja, släktkär.. det ordet har jag aldrig använt om mig själv. Vi träffade nog våra kusiner några gånger per år när vi var barn och nu har jag ingen kontakt med dem annat än att jag hör lite om dem via mina föräldrar som pratar med och träffar deras föräldrar ibland. I Spanien innefattar också ordet familia fler personer, det tror jag i alla fall. Man använder också familjeord mer, t ex "Nu ska vi hem till moster Greta" istället för bara "Greta" som vi alltid sagt som barn..

    Plus att ordet för moster/faster: tía används för fler personer än i svenskan (t ex min mammas kusin)... ja jag ska undersöka detta närmare och återkomma! Intressant ju!

    SvaraRadera
  3. Och i Spanien särskiljer man inte familjemedlemmar så mycket. Alla sysslingar och pysslingar och ej närbesläktade släktingar kallas kusiner. Det är rätt trevligt, egentligen.

    Men Tove, du skulle berätta om det svenska föräldramötet!? Rapport, tack!

    SvaraRadera
  4. Ja, det stämmer ju att alla är "primo" typ. Primo hermano och primo lejano säger de ibland. Jag tror att primo hermano är en riktig kusin.

    Föräldramötet - ja, det finns inte så mkt att rapportera. Vi var fyra mammor och några kvinnliga personal-människor och det blev ingen debatt. De berättade att de begränsat hur mycket socker de ger till barnen och att det bara är kaka på kanelbullens dag och någon pepparkaka till jul, för det är ju traditiooon. Det är okej för mig. Jag har inget att invända. Efteråt kom jag att tänka på att man kunde ha frågat hur mkt vegetarisk mat jämfört med köttmat de serverar. Det ska jag ta en annan gång!

    SvaraRadera