onsdag 25 mars 2020

Nej, vi sitter inte i karantän

Vi sitter inte i karantän. Vi sitter på en klippa!

På många bloggar runtomkring mig läser jag inlägg där skribenten uttrycker att hon och hennes familj i Sverige sitter i karantän. Karantänlivet beskrivs på olika sätt - men nej! Vi sitter inte i karantän. Vi uppmanas att hålla oss mer eller mindre isolerade - ja, att praktisera det där som kanske kallas social distansiering för att platta ut den berömda kurvan men vi sitter inte i karantän. Nej, det gör vi faktiskt inte.

Bevis för att vi inte sitter i karantän: Folk kan fortfarande åka till jobbet. Vi kan gå och handla utan att behöva stå i kö utanför butiken. Vi kan gå på bibblan. Vi kan lämna våra barn på förskolan om de varit snorfria i två dagar i rad. Vi kan ta en lång och härlig promenad i naturen! Allt detta kan vi göra och allt detta tyder på att vi inte sitter i karantän.

Vi kan inte hälsa på mormor, farmor, farfar och dem. Vi kan inte hälsa på folk på äldreboenden. Vi kan inte umgås hur som helst med vem som helst utan helst bara ute. Ute utan att kramas. Helst.

Det går inte runt några poliser på gatan och kontrollerar oss. Det spatserar inga militärer utanför mitt fönster och inte utan för ditt. Vi har inte blivit tvingade av staten att ladda ner någon karantänkontrollsapp. Vi sitter inte i karantän.

Vi uppmanas inte att ha på oss andningsmasker. Vi uppmanas inte att isolera den sjuke i familjen. Vi uppmanas inte att bara sitta hemma hela dagarna. Inte alls.

Vi uppmanas arbeta om vi är friska, skicka barnen till förskolan om de är friska och helst gärna köpa något från den lokala restaurangen, pizzerian, bageriet. Vi uppmanas inte att sluta åka buss, men vi måste gå på i mitten. Vi får inte böter om vi åker fler än en person i samma bil. Vi blir inte stoppade i någon vägtull på väg till sommarstugan. Vi sitter inte i karantän. Vi sitter inte i karantän.

Det finns de som sitter i karantän, även här. Det är de som är nyss hemkomna från någon resa. Det är de som känner av symptom. Men ändå: inga militärer, inga appar, inga köer utanför matbutiken.

Jästen är slut, mjölet är slut och toapappret är slut - även här i vår relativt lilla affär på vår relativt lilla ort. Vad ska  folk göra nu? Baka och bajsa? Tänka att de sitter i karantän - fast de inte gör det.

Mina föräldrar, som båda tillhör riskgrupper av varsin anledning, håller sig hemma i frivillig isolering. Restaurangbesök och parmiddagar är inställda. De har varandra och de har fågelsången i skogen, dit de tar sig varje dag på en promenad.

Hur kommer folks hälsa egentligen påverkas av att sitta isolerade i hemmen så länge, som de gör i Spanien och Italien? frågar jag min syrra som är fysioterapeut. Blodtrycket? föreslår jag.

Den psykiska hälsan kommer påverkas mest akut, säger hon.

Och ja, jag tror det är en bra gissning. Den psykiska hälsan måste påverkas enormt av att kroppen inte ens får den dagliga lilla rörelse som krävs för att ta sig till tunnelbanan, till jobbet, till mataffären. Dessutom tror jag att det kommer bli svårt för folk att få till 30 minuters daglig motion i hemmet. Vad ska de göra? Vad ska de hitta på? Dansa - är mitt bästa förslag - till något röjigt. Springa i trappor? Springa på stället? Hoppa hopprep. Men ändå - jag tror det kommer bli svårt för många att få till.

Dessutom kommer den psykiska hälsan påverkas av att inte få vara ute bland människor, inte känna vinden i håret, inte se något annat än sitt hem. De som måste gå till jobbet kommer ändå till jobbet (så är det i Spanien just nu), men de som kan jobba hemma eller de som inte har något jobb - de måste vara hemma. Samtidigt rasar ekonomin. Samtidigt dör många hundra varje dag. Samtidigt installeras ett bårhus i en ishall. 

Hur ska de göra sedan när de släpper på karantänen då? Kommer de låta alla gå ut med en gång? Vad händer då? Nej, jag tror det kommer bli poco a poco. Först några, sedan några andra, sist riskgrupperna. Men det återstå att se; dels hur de gör, och dels hur det blir. Karantän - la cuarentena. Fyrtio dagar av isolering. Först var det femton, nu femton till. Kanske blir det fyrtio totalt, eller ännu fler...

Under tiden vi (min familj) här i Sverige inte sitter i karantän försöker vi njuta. Vi åkte till Dyrön i lördags. Det var underbart och förtjänar egentligen ett eget inlägg. G var snorfri både lördag och söndag och är således nu tillbaka i sina vanliga förskolerutiner. Vi båda jobbar. Vi får se hur länge. Vi får se hur allt blir. Viruset kommer allt närmare känns det som. Blir jag smittad vill jag ha en mild variant, tack!

Blir jag smittad får vi väl sitta i karantän, antar jag. Lite mer på riktigt. Men att Sverige skulle kunna förbjuda sina invånare att gå ut i naturen, det kan jag aldrig tänka mig. Aldrig. Men vem vet..?

På Dyrön ser husen äldre och näpnare ut och de har trädgårdar med vårblommor i.

8 kommentarer:

  1. Jag måste ju le lite åt att jäst, mjöl och toapapper är slut! Här, där vi sitter i karantän, är inget slut. Vissa märken på matvaror i vissa affärer, men inte tar toapappret eller pastan slut. Och då sitter vi ändå i karantän.

    Jag fattar inte hamstrandet av toapapper i Sverige. Gör du?

    Väldigt bra inlägg, Tove. Ett av dina bästa. Hoppas att ni fortsätter med att inte sitta i karantän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så mycket Annika! Hittills sitter vi fortfarande inte i karantän, nej. Jag hoppas ni snart blir utsläppta på grönbete, men att det sker kontrollerat. Har du hört något om hur det kan ske?

      Radera
  2. Så bra skrivet Tove! Nu hoppas vi verkligen att läget i hela världen blir bättre, och helst bra naturligtvis! Med eller utan karantän. /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hoppas vi! Kanske är toppen nådd, det vet vi inte än.

      Radera
  3. Jag har svårt att tänka mig att Sverige skulle förbjuda folk att gå ut i naturen, och varför? Jag försöker förklara för andra att det skulle nog vara omöjligt för Sverige att införa samma slags karantän som i Spanien med militär- och poliskontroller. Och framförallt - det behövs verkligen inte. Kulturellt sett lever vi så olika.

    Inte konstigt att Stockholm har påverkats mest då det är det ställe som lever mest "kontinentalt" och umgås mer under veckorna. Klockan 18.00 på en onsdag i mars i vilken annan stad, kommun eller by i Sverige är det folktomt på gatorna och i staden. Samtidigt (ok, lite senare men ni fattar) i Spanien delar människor tapastallrikar, doppar sina skedar i samma salmorejotallrik, kindpussas, mor-och farföräldrar är ute med sina barnbarn och även barnbarnsbarn, folk trängs, umgås och bor tillsammans över generationerna. De drar inte ut till naturen precis...

    I Sverige lever många, många äldre redan sorgligt nog isolerat. I detta fall har det dock räddat dem. (Ironiskt nog har plötsligt barn och barnbarn börjat oroa sig för dem och prompt vill hälsa på haha)

    VAB - vad händer med sjuka barn i Sverige? De stannar hemma med sina föräldrar. I Spanien? Där är de med den äldre generationen.

    Jobba hemifrån, flextider etc. är något som är mer vanligt än ovanligt i Sverige. "Jag (eller barnen) känner mig lite krasslig idag, jag jobbar hemifrån istället" har nog ingen spanjor någonsin sagt till sin chef medan i Sverige är det vardagsmat. Det här är första gången som många Spanjorer någonsin jobbat hemifrån (i detta fall enbart för att de varit tvungna så klart).

    Jag ser mina kompisar i Sverige sitta i "karantän" men precis som du skriver så är de ute i naturen och håller sig undan de äldre. Fantastiskt, det fungerar förhoppningsvis i Sverige. Och förhoppningsvis gör Spanien rätt för jag har faktiskt svårt att se att de skulle kunna göra det på annat sätt.

    Angående att röra på sig och vara social - takterrasserna har nog aldrig någonsin använts så flitigt. Vi ser ut över flera byggnader och man ser personer som tränar, solar, läser, tar en öl, barn som cyklar, föräldrar med bebis i barnvagn etc. samtidigt som de håller avstånd till grannarna. Som tur är så har de allra flesta tillgång till takterrasser. Men, man kan också få böter om en helikopter flyger över och de ser alldeles för många människor uppe samtidigt.

    Poliserna och militärerna uppmanar människor att hålla sig inne men det sprids flera videos och historier där de underhåller, skämtar och sjunger för invånarna. De och deras familjer är ju i samma situation. Folk blir kreativa, vi pratar och tar en öl med våra grannar från balkongerna och fönstrena, sjunger tillsammans och spelar instrument, barnen leker t.ex "veo, veo.."

    Haha nu blev det en väldigt lång kommentar, sorry, men jag sitter i karantän och har inte så många att prata med XD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken lång och intressant kommentar! Var någonstans i Spanien befinner du dig? Jag har också svårt att tänka mig att Sverige skulle hindra sina invånare från att gå ut i naturen. Det kan inte vara skadligt och det sitter så djupt rotat i "själen" känns det som. Vad fint att takterrasserna äntligen används för något mer än att hänga tvätt. Jag har uppmanat mina svärisar att ta upp lite utemöbler och hänga mer där.

      Du gör många intressanta reflektioner över hur spanjorer lever osv. Tack!

      Jag undrar också hur spanjorerna tänker kring militär och polis på gatorna. Är det någon som drar paralleller till Francotiden, tro? Jag vet inte exakt hur det var då men jag kan tänka mig att det var en del ordningsmakt ute och patrullerade. (Men det är det ju i vanliga fall i Spanien också - mkt mer än i Sverige.)

      Jag hoppas att ni snart kommer ut ur karantänen och att utsläppet sker kontrollerat på något sätt så det inte bli un segundo golpe.

      Radera
  4. Hur mår din mans familj i Spanien?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå de verkar må bra men vissa av dem är frustrerade över situationen att alla i familjen förväntas jobba och plugga hemifrån samtidigt på en begränsad yta. Jag är glad så länge de håller sig friska!

      Radera