onsdag 22 juli 2020

Bilister och cyklister

Nej, detta gäller inte alla bilister, men ändå - det är ju skrämmande!

Först är jag ute och kör bil själv. Jag håller hastighetsbegränsningarna, eller kör lite lite långsammare och blir jämt upphunnen och ofta omkörd. Det är ingen fara att de kör om, egentligen, eftersom de blir av med mig och jag blir av med dem, men det är ändå märkligt att så många kör fortare än vad de ska, tycker jag.

Sedan läser jag en artikel på svt.se om att polisen nu nyligen stoppat många fortkörare och att många blir av med körkortet för att de kör 31 km/h för fort. Det är ju mycket! Jag som börjar noja om jag råkar köra 5 km/h för fort. Jag har nog lite andra regler i huvudet än de andra, må hända.

Och nu ikväll, som kulmen på det hela, läser jag om att någon drograttfull person har kört på fyra (4!) cyklister på Öland. Två dog. De dog. De dog. De kommer aldrig tillbaka mer. De gav sig ut på en cykeltur och de kanske hade reflexväst, de kanske hade hjälm, de kanske sträckte ut handen när de skulle svänga, kanske hade cykellyset tänt till och med, och de dog. Påkörda av en drograttfull. Ja, de blev påkörda av en bilist som tydligen tyckte att det var en bra idé att köra bil efter att hen hade tagit droger. Detta är så oerhört tragiskt för alla inblandade, såklart. För cyklisterna som dog, cyklisterna som överlevde men ligger skadade på akuten. Och även för bilföraren, såklart. "Efteråt är allting försent" som Dagerman skriver. Bilföraren som ska leva med det här i hela sitt liv. Jag hoppas att denna bilförare får hjälp, redigt bra hjälp, med att sluta ta droger och även att bearbeta det oerhört tragiska hen varit med om idag. Jag hoppas även att de överlevande, de vars cykelsällskap inte överlevde just denna cykeltur, alla andra men inte denna, också får hjälp med att bearbeta det som hänt idag - när tiden är mogen. (Tills dess de fyra Hna: häll i, håll om, håll tyst, håll ut.)

Jag tänker även på att vi, från och med imorgon, är helt cykelburna igen. Under semestern har vi lånat en bil, men nu ska den lämnas tillbaka. Dammsugen och urtorkad. Jag älskar ju att cykla, som ni vet, men samtidigt är det lite obehagligt ibland. Särskilt obehagligt är det att cykla över bron som förbinder vår lilla holme med den större grannön där vi arbetar, går i förskola och handlar mat. På bron finns det tyvärr ingen cykelbana, men dock trottoar. På denna trottoar är folk ute och promenerar och därför varken kan eller bör man cykla där. På vägen kör det bilar. Vår smala lycka är att M cyklar över bron innan folk orkar gå upp och köra till jobbet, och att jag cyklar över bron efter bilpendlarna. Vi missar alltså båda den lilla rusningstrafik som finns här, åtminstone på morgonen Men ändå - ändå! - blir jag ofta omkörd. Säkert en till två bilar per dag kör om mig och allt för ofta sker detta på ställen med mycket dålig sikt så som i kurvor och på krön. Några enstaka gånger har det hänt att bilarna som kör om får möte, och jag har märkt att vi helt precis får plats alla tre i bredd, men det är också på håret att det går. Vilken tid tjänar de på att köra om mig? Ja, det beror ju på var på bron de gör det. För mig tar det 5 minuter att cykla över och 1 minut att köra bil. De tjänar alltså maximalt fyra minuter på att köra om mig. Vad ska de med dessa minuter till? undrar jag...

Ibland fantiserar jag om att ha med mig någon slags drönare som flyger över mig och filmar mig på bron, ibland tänker jag att jag skulle ha en kamera på hjälmen. Ofta vinkar jag åt bilisterna att sakta ner. Hittills har det gått bra. Inga olyckor för just oss. Men ändå, det är faktiskt ganska obehagligt. Tänk om det en dag skulle smälla... (Nej, vi tänker inte på det.)

Kära bilister! Ta det lugnt! Kör inte om cyklister på smala ställen utan ordentlig sikt! Håll avstånd och gasa på lagom mycket vid omkörning, tack! Och om du kan - ställ bilen och börja cykla!

Vill ni förresten ha lite cykelpepp? Lyssna på Cykla i P1!

3 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med dig Tove, alltför många bilister kör alldeles för fort och oförsiktigt! Skärpning!!! /Annika F

    SvaraRadera
  2. En förfärligt tragisk olycka, den på Öland.

    Jag har helt slutat att cykla. Varje gång jag får cykellängt tänker jag på bilisterna på de spanska vägarna, och släpper tanken på att skaffa cykel.

    SvaraRadera
  3. Dagerman! Fantastisk novell faktiskt, den om att döda ett barn. Jag höll på att döda en tant för ett tag sedan, när jag hade solen i ögonen och körde genom byn och hon klev ut i gatan. Jag körde säkert någon km/h för fort, men inte mycket som tur var. Jag tänker på vad som hade hänt om jag inte hunnit bromsa. Hur jag skulle klara att ens bo kvar här. Tanten är en av våra söta grannar och hennes gubbe brukar komma och plinga på för en pratstund med Sverker ibland. Han har till och med planterat bönor i vår trädgård. De har en hund som är nästan blind och heter Ruben. Tänk om jag kört ihjäl henne! En sekund åt ena eller andra hållet gör enorm skillnad. Cykla lugnt! Vi hörs nästa vecka!

    SvaraRadera