söndag 26 mars 2023

Rapport

Så dimper ännu en IPCC-rapport ner i världen och den bekräftar mest det vi redan vet, säger de på radio, och inte har jag läst den men ändå ger den mig energi. Vissa säger att den gör dem deprimerade eller rädda, men mig ger den energi. Jag vet inte varför just jag blir peppad att göra något men kanske är det för att jag ändå, innerst inne, är en sån som tycker om att få saker gjort. 

Ibland måste jag lugna mig, inte driva allt hela tiden, och jag övar faktiskt på att vila. Varje helg ser jag till att lägga mig på sängen mellan mitt och Ms täcke för att läsa eller sova bort en stund. Igår  vilade jag två gånger på det sättet, idag en. Men återhämtning är väl mer än att bara ligga i en säng mellan fluffiga duntäcken? Återhämtning kan också vara att, som idag, vandra ner till närmsta havsvik och sitta på sittunderlag och dricka varm choklad och titta på vattnet stilla rörelser och mjuka ljus, medan min son klättrade runt och lekte agent med sig själv. Varm choklad är som godast vid havet, tänkte jag, medan min son nog tyckte skinnet var äckligt och chokladen för varm - så jag fick allt. 

Men jo, jag känner att nu är det dags (för längesedan) att vi gör något. Om vi nu måste halvera våra utsläpp under de närmaste 7 åren,  så är det vad vi måste. Det måste vi förhålla oss till i allt vi tar oss för. Eller? Jag antar att det betyder att var och en av oss måste halvera sina utsläpp. Egentligen måste ju alla få ner sina utsläpp under ett visst antal ton per år (var det två?) men jag vet inte hur det ska gå till. På ett sätt är det enkelt att titta på de stora utsläpparna, de måste ju minska med mer än hälften, egentligen, på ett annat sätt är det enkelt att titta på en stor anonym massa av människor, i ett annat land kanske, långt härifrån. Om bara alla de kunde cykla istället för att ta bilen, som de gjorde förr, då blir det inte lika mycket utsläpp. På samma sätt är det lätt att säga och tycka att politikerna måste ta tag i detta och se till att få till systemförändringar, men hur ska det gå till när vi röstat fram det vi röstat fram? 

Jag tror därför att det mest effektiva vi kan göra, på något sätt, är att ändra vår egen livsstil och tänka till både en och två gånger kring de val vi gör. Vi måste sluta göra vissa saker helt, tror jag. Och om inte helt så nästan helt. Sluta flyga är en enkel sak för många (inte alla), köra mindre bil (cykla och använda kollektivtrafik mer), äta mer vegetariskt, sluta köpa nya saker (t ex heminredning, kläder, gosedjur...), använda det vi har i garderoben, ge bort och ta emot barnkläder osv. 

Jag tror att vi som individer måste göra sådana individuella val samtidigt som vi måste försöka påverka politikerna och systemet på något sätt så att politikerna vågar ta de beslut som krävs. Nu när vi röstat fram de politiker som nu sitter vid makten så är det väl dem vi måste försöka påverka? Både på riksnivå som på regional och lokal nivå. Inte vet jag hur mycket det hjälper att skriva insändare eller skicka brev  till politiker, men något måste det väl hjälpa, i alla fall om vi är flera som gör det? Publicera saker och ting på sociala medier kanske också är en god idé?

Jag tror vi måste ge dem mod att agera. Visa att om ni inte agerar nu så röstar vi inte på er igen. Typ så. Vad tror ni?

Hur tog ni emot nyheten om IPCC-rapporten? Vad känner och tänker ni? Vad får ni lust att göra? Skriv gärna några rader så kan vi inspirera varandra! Ingen kan göra allt men alla kan göra mycket mer än nu... 

4 kommentarer:

  1. Jeg blir faktisk mest sånn motløs. Jeg tror ikke vi klarer det, fordi, ja men tenk på covid. Ingenting av det som ble anbefalt/rekomendert fra politikerhold gjorde vi, bare når det kom et påbud eller en lov agerte vi kollektivt i samme retning. Sånn tror jeg det blir med miljøet også og politikere er ikke politikere for å ta riktige avgjøresler, men for å bli gjenvalgt. Tenker jeg. Så blir jeg motløs. Men forsøker likevel ta mine egen riktige valg. Og ps, en liten klikk smør i kakaoen så får den ikke skinn. (eller SNERK som vi sier i Norge)

    SvaraRadera
  2. Naturligtvis har du helt rätt Tove! Du skriver så bra och gör bra "reklam" för att ta tåget, cykeln eller kollektivtrafiken för att nämna något. Jag flyger aldrig längre, hushållar med mat och slänger aldrig, köper sällan nytt, går eller cyklar mest och tar tåget eller bussen vid behov. Vi har en gammal bil men kör väldigt sällan. Jag har gått med i ett grönt parti för att kunna påverka politiken den vägen och jag är medlem i flera andra föreningar som värnar om klimat, miljö och för en rättvis fördelning av jordens resurser. IPCC-rapporten är viktig och sann och vi måste agera. Alla! Vi får inte ge upp. /Annika F

    SvaraRadera
  3. Min uppfattning är att man inte ska se problemet som svart/vitt. Nej. Vi klarar antagligen inte att förhindra en fortsatt förhöjd medeltemperatur. MEN. Jätteviktigt. Alla bäckar små gör skillnad. Att medeltemperaturen stiger med 2,5 grader istället för 3,5 grader gör enorm enorm enorm skillnad. Liv och död. Därför ska alla göra allt de kan. Därför att varje liten ansträngning gör klimatförändringarna mindre extrema och det räddar liv, djur, natur, vatten, ekosystem, mat. Och det finns ljuspunkter. Jordens befolkning ökar lite mindre än vi befarade stod det i tidningen häromdagen. Vi kämpar. Det finns de som förstör. Men det betyder inte att vi ska lägga oss platt... vi kan mildra klimatförändringarna och det är stort.

    SvaraRadera
  4. Tänker att det gör ingen nytta alls om jag har ångest över detta så jag försöker att inte ha det. Jag tror inte att det gör någon skillnad det lilla jag kan göra, men jag fattar ju att om alla gör det lilla de kan gör det skillnad, så därför gör jag också det, för det mesta.

    SvaraRadera