lördag 18 november 2023

Fadersmålet

Fadern och sonen i fäderneslandet talandes på fadersmålet, Villarrasa 2018.

La lengua paterna, fadersmålet, är inte något man brukar prata om. Det är modersmål och första språk, la lengua materna och lengua nativa som är de dominerande termerna. Det finns säkert en anledning till det, en föreställning om att modern är närmre barnet och pratar mer med barnet än vad pappan gör, och så kanske det har varit och fortfarande kan vara. Men nu ska jag skriva om fadersmålet, mitt barns fadersmål.

Ända sedan alltid har min man talat sitt modersmål med vår son - spanska. Han och jag pratar också spanska med varandra, så G får och har fått språkligt inflöde vid flera tillfällen varje dag på spanska, skulle jag säga. Vi har dock aldrig haft någon uttalad policy, som bvc-sköterskan föreslog, så som att vi skulle enbart tala våra respektive modersmål med barnet. Vi pratar vårt familjespråk istället, vilket är en salig blandning av båda språken (translanguaging). Ofta tror jag dock att vi håller oss till ett språk, ibland pratar jag svenska och M svarar på spanska, eller så börjar jag på svenska men får inte önskad reaktion (t ex uppmärksamhet eller signaler på att M förstår vad jag menar) och går över till spanska. Till G säger jag småsaker på spanska, t ex Ven! och Venga! (kom och kom igen). 

Det första ord G sa var agua, som betyder vatten. Jag tror han sa det innan han sa mamma och pappa, mamá y papá. Han sa aua minns jag, hoppade över konsonanten. Det var på en parkering i Sevilla han sa det, solen sken och det var eftermiddag. Vinter eller vår. Det var väl då när han var strax över ett år, om jag minns rätt. 

Barn börjar uppfatta prosodi (språkmelodi) inifrån magen från vecka 25 har jag läst i Olle Kjellins bok Uttalet, språket och hjärnan. I vecka 25 var vi i Spanien. Gs allra första språk var alltså spanska, och säkert en del svenskspansk blandning.

Sedan föddes han i Umeå och lärde sig, enligt egen utsago norrländska. Ja, vi säger så. Vid två års ålder flyttade vi ju hit, till västkusten, och här pratar man varken norrländska eller spanska. Självklart blir det så att allt i förskolan, skolan och på fritids blir på svenska, även om samtliga verksamheter ska använda alla barns alla språk i verksamheten på något sätt, vilket man kan läsa om på Skolverket om man orkar. Och visst försökte jag lite i början. Gjorde en ordlista till personalen med Gs spanska ord, t ex botas för stövlar som han uteslutande sa ett tag. Men självklart märkte G vilket språk man pratar i förskolan och så pratade han det.

Spanskan har setts som något exotiskt och kul men jag tror inte G vill vara exotisk. Någon fröken har sagt att Då kan ju du lära mig spanska, och då har G sagt Nej. Han har aldrig velat prata spanska med svenskar som inte kan spanska. Jag tror han ser det som helt ologiskt, vilket det också är.

M har, som sagt, alltid pratat spanska med G och G har svarat på spanska. G har till och med ibland översatt saker till mig eller M till våra respektive modersmål så att vi båda ska förstå även om han vet att vi båda kan båda språken. Ibland pratar G spanska med sin pappa men säger vissa ord på svenska, ord han inte kan, men då säger han dem med spanskt uttal. Rätt kul! Jag tror det beror på att han vill att ordet ska passa in i den spanska meningen. Vad tror ni?

Värt att nämna är också att förutom att prata spanska med M, höra mig och M prata spanska eller blandning, så har G tittat mycket på barnprogram på spanska. Detta har gett honom ordförråd och mycket god hörförståelse. Sedan har självklart våra ganska långa vistelser i Spanien hjälpt honom, även om pandemin kom och gjorde så att vi inte kunde vara där på några år. Men efter pandemin har vi varit där två gånger och nu var spanjorerna här när vi gifte oss, så även då får han såklart öva sig på sitt fadersmål.

Nu har dock något helt fantastiskt hänt: G har fått modersmålsundervisning! (Eller fadersmålsundervisning, då.) Jag skickade in en ansökan i juli och veckan innan höstlovet ringde en mycket trevlig och driven chilenska upp och berättade att hon nyss fått vår ansökan. Kommunens posthantering lämnar tydligen en del övrigt att önska... Hon startade upp undervisningen redan veckan efter lovet och nu har G haft två pass. Innan första passet var han anti och undrade vad det skulle vara bra för, han kan ju redan spanska, men det hade tydligen varit roligt och inför andra passet nu i veckan var han taggad. Han fick dessutom en läxa båda gångerna. Tarea heter det, sa han. Och nu efter passet häromdagen sa han att det hade varit roligt och gått fort. Varje lektion är 30 minuter. 

Finns det minst fem barn i kommunen som ansöker om modersmålsundervisning på ett visst språk är kommunen skyldig att ordna det. Jag hade aldrig trott att vår lilla kommun skulle kunna skrapa ihop fem barn med spanska som modersmål, men tydligen finns det minst fyra till då. Toppen ju! Enligt vad läraren sa finns det en elev på en annan lågstadieskola och några elever på högstadiet, så jag hoppas att de fortsätter ge G denna möjlighet även när högstadieeleverna börjat på gymnasiet. Jag hoppas också att G fortsätter tycka det är roligt och att han kan ta del av detta i många år, men vi får väl se. Huvudsaken är att han håller uppe och använder båda sina språk på något sätt, tycker jag.

Vilka barnprogram G ser? Ja, här får ni mina tips på bra barnprogram på spanska: Pinos dagbok spanska, Leo el pequeño camión, Pocoyo, LBB EspañolBlippi, Los backyardigans, Willy Fog. Även Paw patrol finns på spanska och säkert en massa andra barnprogram som jag inte känner till eller kommer på nu. Har ni några tips?

Och förutom TV och vardaglig konversation läser också M för G på spanska ibland. Oftast har det varit svenska bilderböcker som M har "läst" genom att hitta på, på spanska, men han har några få böcker med spansk text också. Och häromdagen lånade G och jag en kapitelbok på spanska: Un misterio en mi colegio, och ber vi om det kanske biblioteket kan köpa in fler böcker på spanska. Det hade varit fint. 

Bueno , venga... det var väl det jag ville säga om ämnet ikväll. Fadersmålsämnet. Hittills har tvåspråkigheten gått bättre än förväntat och jag hoppas verkligen att G känner att han får med sig båda språken och att han, när han är lite äldre, kan blicka tillbaka och säga att han verkligen fick lära sig två språk som barn.

Hur tänker ni kring flerspråkighet? Har ni flera språk hemma? Hur använder ni dem? Berätta gärna i en kommentar!

27 kommentarer:

  1. Vi er jo totalt enspråklige, men hvem vet hvordan det hadde blitt om vi hadde blitt boende i Sverige. Jeg husker iallefall at når vi leste til ham på kvelden, så var det stort sett svenske bøker, men på norsk, og vår dialekt. Jeg hadde ikke noe problem med å simultanoversette, men det var verre for pappaen og en kveld han hadde lest til sønnen kom han ned og fortalte at sønnen hadde stoppet ham i lesingen og spurt Men pappa, STÅR det "eeeeeeeeeeeehhhhh eeeeeeeehhhh" overalt?
    Derimot er det litt et problem at barnet alltid har kunnet engelsk, så vi har ikke noe hemmeligspråk. Vi snakker tysk med enkelte finske innslag om det er noe som må kommuniseres, men vi er ikke så bra på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyska med finska inslag låter väldigt svårt! Vi har inte heller något hemligt språk eftersom M inte kan så mycket engelska. Kan någon av er samiska? Om inte: vilka faktorer har påverkat att den gått förlorad? Eller om ni kan samiska: har ni möjlighet att föra språket vidare till er son? Jag har för mig du är same, därför frågar jag. Jag tycker språk är så väldigt intressant nämligen!

      Radera
  2. Vi var tvåspråkiga med barnen och jättenoga med att pappa alltid pratade engelska och jag svenska, för att lära dem sortera vilket språk som var vilket. Båda barnen är tvåspråkiga och kunde mer engelska är lärarna i skolan.
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Vilket språk pratade ni föräldrar med varandra? Förstod din man svenska?

      Radera
  3. För mina barn är både moders- och fadersmålet svenska, och vi har alltid pratat bara svenska hemma, men vi flyttade ju till Portugal när tjejerna var 5 och 7, och allt utanför hemmet är på portugisiska. De har ingen modersmålsundervisning (och vill inte ha heller, fast jag undervisar i svenska och gärna vill att de ska utveckla sin svenska). Svenskan har alltså inte utvecklats så mycket, utan den blandas mer och mer med portugisiska ord och icke-idiomatiska uttryck och formuleringar, men de har ju ingen brytning i något av språken. Om de bodde i Sverige ett tag skulle det nog inte dröja förrän det inte märktes att de inte gått i skola i Sverige. Däremot kan de inte skriva så bra på svenska. De tycker svenskans stavning är väldigt konstig, vilket jag håller med om. Exempel: Varför skriver man inte boll med å, när vi har en sådan bokstav? (Jonnas fråga)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa i Portugal. https://www.bortugal.se/

      Radera
    2. Smart fråga från Jonna! De får la ta en utbytestermin i Sverige sen om de väljer att plugga på universitetet. Eller åka till Sverige och sommarjobba nåt år om det går?

      Radera
  4. Vad roligt att din son kan så mycket spanska och bevarar sitt fadersmål :)! Så bra att få ett språk "gratis". /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns bra att det funkat så bra hittills!

      Radera
  5. Kul med språk! Vi har två barn 7 och 10 år och jag talar svenska med barnen, sambon katalanska (ibland lite spanska) och jag och sambon talar engelska med varandra. Numera växlar barnen språk beroende på vem av oss de talar med men i början dominerade svenskan pga svensk förskola även om de alltid förstått katalanska. Ett tag blandade de språken också- det kom tex meningar som innehöll ord på svenska, katalanska och engelska. Vi har kämpat rejält för att få modersmål i katalanska men har gett upp så nu får barnen sedan i höst spanska 30 min i veckan. Jag är inte så imponerad av läraren men särskilt för den äldsta så är det bra att öva på att skriva.

    Min sambo lånar böcker digitalt från biblioteket i Barcelona när han läser för barnen utöver böcker vi köpt eller fått. Det yngsta barnet knäckte läskoden under sommaren så hon läser mest tidningar när hon läser själv plus enklare böcker. Den äldsta läser främst manga på spanska och ibland men inte så ofta kapitelböcker på katalanska. Båda barnen läser mer på svenska än katalanska/spanska.

    Det är mycket intressant att följa språkutvecklingen tycker jag. För våra barn har svenskan dominerat i början pga svensk förskola etc men de har alltid förstått katalanska. Den äldsta var mycket tidig med språket både på svenska och katalanska medan den yngre tog betydligt längre tid med att börja skifta helt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken intressant kommentar! Svårt med modersmål när språket är såpass litet kan jag tänka mig, men bra att de får lite undervisning i spanska ändå.

      Radera
  6. Vad fint att läsa om, och jag är säker att G kommer kunna sortera språken när han blir lite större, eller ja, han gör ju redan det. Jätteroligt med hemspråksundervisning också, men läser de alltså allihopa i samma grupp? Lite fint att få språket över olika generationer.

    För mig är det här en klurig fråga eftersom mitt barns pappa har ett annat språk, och när vi lämnade honom lämnade vi också det språket. För mig var det en lättnad att bara prata mitt modersmål med mitt barn, det kändes som att få ett starkare band och grunda relationen i mycket mer vem jag var. Men visst är det tråkigt att han inte får med sig pappans språk på samma sätt, och det är en sak som pappan bråkar om mycket. Jag har erbjudit att vi kvoterar in barnprogram etc men det blir han bara arg över. Själv pratar han inte språken med barnet "eftersom barnet inte förstår" och blir arg, försöker forcera istället. I den mån som vi har lust och tycker det är kul brukar jag försöka prata språket och lära barnet lite men jag vet ärligt talat inte vad som är rätt här, känner inte att det helt är mitt ansvar men tror min son kommer sörja att inte kunna de andra språken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan alltså din fd mans modersmål? Fattar att du pratar ditt modersmål medditt barn, det gör jag med (till 98%) trots att vi fortf bor ihop. Pappan får ta ansvar för sitt eller sina språk tycker jag.

      Radera
    2. Han är själv med fröken när han har spanska, för det finns inga sndra elever på hans skola m spanska som modersmål.

      Radera
  7. Vi pratar tre språk. Vi har haft som ambition: ett språk - en förälder, och tre familjespråk. Jag har tjatat på min sambo som "glömmer" att prata sitt modersmål. Jag tror att min sambo tycker det känns lite onaturligt. Vi har försökt att anstränga oss att "översätta" mer ovanliga "glosor" till de 2 "moders"målen, alltså vi pratar om "vad heter det på franska/svenska". Språken lossnade när barnet var i 10 års-åldern. Men jag skulle säga att det märks att barnet är 2/3-språkigt på så sätt att "alla" hans språk är lite "svagare", men samtidigt är han nästan flytande i tre språk. Ibland när vi läser läxor märker jag att hans ordförråd är lite "mindre" än vad jag kanske skulle förvänta av ett enspråkigt barn och att jag kan behöva förklara ord som inte är riktigt naturliga för honom för att han kanske exponeras mindre... Vi har varit väldigt noga med att gå på biblioteket typ var 14 dag och att läsa godnattsagor. Vi har turats om att läsa, barnet, och föräldrarna, men man kan ju lägga fokus på det språk man vill... UR play har varit fantastiskt. Även streaming med att välja språk och textrad. På biblioteket kan vi beställa/reservera böcker så utbudet är enormt och vi har lyssnat på sagor i bilen och sånger. Att ringa till mormor och morfar är ganska bra, för då kan man inte språkblanda. Att barnet inser att det finns ett användningsområde för språket är nog bra. Vi har köpt böcker, pyssel, sällskapsspel på alla språk och även om det tog flera år innan han ville läsa på svenska / engelska så kom det så småningom. Vi har haft som ambition att vara flytande i franska och att ha svenska och engelska som bonus så att det inte skulle kännas jobbigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Ni bor i ett fransktslande land antar jag. Frankrike kanske? Kan ni beställa svenska böcker på franskt bibliotek?

      Radera
  8. Jag förstår precis det där med att uttala det svenska ordet på spanska när det läggs in i meningen. Jag kommer på mig att uttala engelska ord halvt på portugisiska när de ligger insprängda i en mening. Och kanske jag gör motsvarande på svenska också, det har jag inte ens tänkt på.

    Jag får väl inte kalla mig tvåspråkig för jag har lärt mig som vuxen och talar med lite brytning och gör grammatikfel som ingen infödd gör. Men vi har inte flera språk hemma. Vilket förstås är nyckeln till att jag har lärt mig så mycket portugisiska. / annannan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man är tvåspråkig ändå även om man inte lärt sig båda språken som barn. Eller flerspråkig kan man också säga! Kul att du också gör så!

      Radera
  9. Och en reflektion till, från en som blivit hyfsat trespråkig som vuxen. Även man inte når samma nivå i alla språk så är det en otrolig rikedom att ha tillgång till dem. Särskilt förstås när det är språk som talas av många människor i stora delar av världen. Via youtube får jag nu insikt i hur människor lever och tänker i Brasiliens många hörn. Det spelar ingen roll att min portugisiska inte är perfekt-det är inte deras heller många gånger!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grymt! Och ja, det är kul.att förstå människor från olika delar av världen :)

      Radera
  10. Vad kul, vi har också svenska och spanska (pappan) och 1 son som är 7. Vi brukar prata spanska allihop när vi är alla 3 men svenskan dominerar ju såklart även om hans spanska är bra. Han tycker att modersmålsundervisningen är lite tråkig med jobbiga läxor men jag tycker att den har typ högst prio av alla ämnen. Mitt motto har typ varit "kolla på skräp-tv osv så länge det är på spanska" och att introducera alla figurer spel osv han gillar på spanska så att han också kan hänga med i vad barn kollar på i spanskatalande länder. Tycker ändå att det funkat ganska bra :) vi försöker också umgås med många andra som också pratar spanska med barnen. Tyvärr får man ju imte nativedialekten när man bor i sverige och också exponeras för många olika spanska dialekter men det får gå ändå. Man kan ta upp det om man är en längre period i förälderns land tänker jag och han har börjat säga några chilenska grejer iaf :) däremot känner jag att vi har misslyckats typ helt ned att lära honom om traditioner, högtider osv. Jag vet liksom inte hur man ska få in det naturligt när man inte är i det landet. Tror det skulle vara samma sak med sverige om vi bodde utomlands.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Traditioner och högtider är megasvårt att lära sig om när man inte är på plats. Man får ändå mest turistblicken på dem, tror jag, även om man åker dit och upplever dem när de händer för de är inte ens egna riktigt.

      Radera
  11. Fin läsning! Tycker det är intressant med flerspråkighet och det känns fint att ni kan ge det till honom. Jag och min man har tyvärr inget annat modersmål/fadersmål än svenska, däremot är min man halvfinsk så vi tänker att vi ska försöka introducera vår blivande son lite till det finska språket/finska kulturen, bara för att han ska känna en koppling dit. Bara att kunna lite ord på ett annat språk som man har koppling till tror jag kan göra stor betydelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, testa Pinos dagbok på finska! Och kanske lite sånger? Kan din man någon finska? Vill han lära sig mer? Jag gick en nybörjarkurs på universitetet en gång (hoppade av) så en sån kanske han skulle kunna gå...

      Radera
  12. Tack för den här texten och läsningen. Det var fint att få läsa om spanskan och att G nu får fadersmålsundervisning. Ännu roligare att G tycker det är kul! Jag tänker mig att G kanske ser värdet (utifrån barnperspektivet) att kunna båda språken. G översätter till er även när han vet att ni kanske kan, det tyder på att han tänker på hur viktigt det är att mottagaren förstår, eller att han verkligen vill att just ni ska förstå. Väldigt fint att G också säger de enstaka svensk orden med spanskt uttal när han talar spanska. :) Språkkänsla? För att talet ska flyta bättre?

    Kanske blev det mer peppande med undervisningen för att G tydligare ser att spanska finns i Sverige? Alltså att språket talas av (många) barn och vuxna? Jag vet inte?

    Tyvärr han Ks barn inte fått lära sig finska. Hemskt tråkigt tyckte jag och det tyckte också Ks mamma. När jag K och F åkte till Norge och sedan Finland i somras pratade jag mycket om finskan. En del ord frågade jag om, för ordförståelse. Jag gissade betydelse på några ord för att få mer information om logiken i språket och jag frågade lite om grammatiken. Det finns var, att när jag visade så mycket intresse för att förstå och lära mig lite, började F ställa lite frågor också. Jag tror att K blev glad för det! /M i Umeå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att F blev intresserad via dig! :)

      Radera