Möte med döden

Vår röda kanariefågel Stina dog igår. Det var M som klantade sig rejält och råkade dammsuga upp henne. Han försökte visserligen rädda henne sedan genom att ta ut henne ur dammsugarpåsen där hon virvlat runt bland allt damm och hon andades fortfarande. Han satte henne på burgolvet och blåste lite på henne för att ge henne extra luft men hon dog ändå kort därpå. Lilla Stina. Du blev inte gammal. Och Lena sedan, helt ensam och ledsen. 

G märkte ingenting av detta då han satt i köket uppslukad i sin Minecraftyoutubevärld. M var ångerfull och skickade ett sms till mig. Jag var på jobbet. 

När jag kom hem stängdes youtubevideon av och vi berättade för G vad som hänt och att Stina var död. Han tog det som en youtuber: "That stupid bird, she eat too much." sa han. Min första tanke: Han ser för mycket på youtube, detta är inte bra. Min andra tanke: Herregud så mycket engelska han kan!

M ältade händelseförloppet hela kvällen och vi pratade om det flera gånger, han och jag. G bestämde att ingen begravning behövdes så vi slängde henne i soporna, vilket kändes som en ganska morbid handling. Jag tvingade i alla fall alla i familjen att ta farväl av henne i hallen innan M och jag tillsammans gick ut och slängde henne. Stackars lilla djur. 

Senare märkte jag hur G började bearbeta det och komma ut sitt youtube-mode. Innan han skulle lägga sig spelade han improviserad orgelmusik på sitt keyboard en stund. När jag kom upp sa han att det var till Stina och att man spelar orgel när någon dött. Sedan sa han att nu är Stina i himlen med Gunborg. Gunborg är min mormor som dog när jag var 17. Hon är liksom Gs referens till döden. Han har givetvis aldrig träffat henne, kanske sett henne på bild ändå, men han är "hon som är död" för honom. Lite fint ändå att han tänker just på henne för jag vet att hon hade blivit så glad om hon faktiskt fått träffa honom, hon sa ofta det till mig att hon gärna ville träffa mina barn men inte trodde att det skulle bli så. Hon hade rätt. 

Men ja, nu är hon alltså med Stina i himlen och det är lite fint för hon hade också två kanariefåglar en gång i tiden. De var givetvis hennes barns djur men det var säkert hon som mest tog hand om dem. Och den ena drillade så fint, brukar min mamma säga. Rudolf. Han är också med Stina och mormor i himlen nu. 

M är redan på gång att skaffa en ny fågel. Och det kan behövas, allra helst för Lenas skull. Hon var så ensam och ledsen igår. Idag, efter en god natts sömn, verkade hon dock som vanligt igen. Hon flaxade runt och pep. Kanske lät pipen lite längtansfulla, kanske undrar hon vad som hände, kanske har hon redan glömt Stina?