lördag 14 november 2026

Vårt bröllop


Så plötsligt händer det! Jag bestämmer mig för att ta i tu med att bestämma vilka bilder vi ska skriva ut och vilka som ska få stanna i en mapp på datorn. Av kanske 700 bilder har jag valt ut 147. En annan dag ska jag bestämma vilken storlek de ska skrivas ut i. Ett album har jag redan köpt, så jag får la räkna lite på hur många som får plats. Kanske gör jag ett pussel av någon av bilderna, vi får se. 

Och när jag ändå är i gång kan jag lika gärna ta tag i att skriva här om vårt bröllop. Det är ju bara förberedelserna jag delat med mig av sedan tidigare. Jag har skrivit om att planera ett bröllop, om att ännu inte vara gift, och en del om vad som hände dagen innan bröllopet.

Så, hur var själva bröllopet? Vad minns jag så här ungefär tre och ett halvt år senare?

Jo, jag minns att vi gifte oss den 27 maj 2023. Jag minns att det blåste och att det var lite kallt.

Dagen innan hade vi bjudit hem hälften av gästerna (de som kommit från annan kommun eller annat land och som redan var på plats i vår by) till oss på middag. Vi hade, som min vän A (numera på grannön) tipsat om beställt något som kallas planka, och som jag aldrig hört talas om tidigare. Det var frukt och kallskuret, potatissallad och bröd. Jag hade bakat bröd själv också, såklart. Till barnen hade jag köpt korv med bröd, ifall de inte skulle gilla plankmaten. Så ungefär 20 gäster kom hem till oss kvällen innan på denna ganska enkla middag. Jag som tycker vi bor för trångt för att bjuda hem fyra personer hade plötsligt en festival i knät. En väldigt trevlig festival, dock! Vi bar bord från gården till baksidan av vår radhuslägenhet och folk satt vid dem och vid vårt lilla bord på altanen. Några satt i köket och några i soffan. Det var himla trevligt. Jag åkte och hämtade syrran också hos mina föräldrar och hon tog med sig badkläder. När vi ätit färdigt och jag hållit ett litet improviserat tal på två språk (typ hej och välkomna, och till svenskarna: låtsas imorgon som om tipspromenad är helt normalt på bröllop) så blev jag promenadsugen. Typiskt mig. Således drog jag ner de som var kvar vid denna tidpunkt till närmsta havsvik. Det tar 7 minuter för mig att gå dit. Därför tar det minst 21 minuter att gå dit med spanjorer. (Och nu menar jag spanjorer som "spanjorer som bor i Spanien"). De spankulerade i mycket maklig takt och var tvungna att stanna och kommentera grannarnas robotgräsklippare (som de aldrig sett maken till förut). Nåväl. Vi kom ner till havet men det blåste alldeles för kallt för att syrran skulle kunna bada. Backen upp igen var för jobbig för mina svägerskor så de fick hämtas med bil (!). 

Nästa dag vaknade jag av att min svärmor sopade och moppade nedervåningen. Det behövdes säkert efter de 20 gästerna. Vilken lyx! Hon lärde mig att stryka skjortor, vilket jag såklart redan har glömt. Och sedan åkte jag på något sätt till mina föräldrar för att gå till frisören och sedan byta om hemma hos dem. Någon skjutsade mig antagligen, troligtvis M. 

Min pappa följde med till frisören (har jag för mig) och hon satte upp mitt hår. Det behövdes löshår också, för jag har så lite hår. Hon tog sedan betalt svart och dubbelt så mycket som hon sagt eftersom jag också gjort en provuppsättning (som hon kammat ut!) någon månad tidigare. Efter det har jag aldrig varit tillbaka till henne. Nåväl, håret blev fint.

Sedan åkte vi hem till mina föräldrar och åt lunch. Pappa hade fixat någon sorts buffé har jag för mig. Mina svärföräldrar, M och G kom också dit och åt. Samt min vän J och hennes man och dotter lilla J som sov hos mina föräldrar. Min vän EH, som var en av två toastmadames (den andra var Js dotter lilla J). Och syrran då. Ja, vi var ett litet gäng. Jag bytte om till min bröllopsklänning och syrran och Js dotter hjälpte mig. Jag sminkade mig, dvs tog på mascara och något läppstift. Jag som aldrig sminkar mig annars hade landat i att detta räckte mer än väl. 

Sedan gick jag ner för trappan och mötte M. G frågade om vi redan gifte oss och vi sa nej. Vi fjantade oss och sjöng en spansk sång: Juntos de la mano, miembros de una iglesia, vamos caminando al encuentro del señor. Det kanske var därför vår son trodde att det redan var bröllop? Oklart.

Sedan åkte vi efter en liten stund till färjan för att några timmar innan gästerna åka ut till Dyrön där vi skulle gifta oss. Syrran var med, EH och lilla J. Vi behövde förbereda lite och framförallt bli fotograferade. 

Några veckor innan hade jag sagt till mina bokcirkeltanter vilken färja vi skulle ta om de kanske skulle vilja komma ut till färjeläget och skåda brud, som det tydligen heter. En hade svarat att hon kanske skulle komma, så jag trodde inte de skulle vara där. Men se! Alla var där. Alla! Så fint! De hade snittar och bubbel och de kramade oss och hurrade och det var nästan som ett litet minibröllop i bröllopet. Gulligt! Även en grannfamilj kom ner och tittade på oss. Mycket fint, faktiskt. 

Sedan tog vi färjan över tillsammans med fotografen och hennes man. Vi förberedde lite på restaurangen och sedan körde vi fotosession på ön. Det var roligt. Syrran var med hela tiden för att kunna ha lite koll på G osv. Det funkade fint!

Efter några timmar, kanske två?, kom gästerna. Vi vinkade till dem från en pir. 


Mingel och kramar. Gruppbilder enligt ett visst schema togs. Sedan var tanken att vi skulle behöva vänta i en och en halv timma på vigselförrättaren så jag hade preppat en tipspromenad. Men för att veta vilket lag man skulle vara med i var man först tvungen att ta en lapp i en viss färg (ett lag hade röda lappar) och sedan hitta de andra som tagit t ex röda lappar och läsa en liten beskrivning om sig själv och de andra i laget (som stod på båda språken) och lista ut vem som var vem. Om min syrra hade jag t ex skrivit att hon är en mästare på att packa till fjällvandring men bara hade med sig sin kalender till förlossningen. När de väl listat ut vem som var vem och skrivit det vid rätt beskrivning fick de gå på tipspromenad i hamnen. Jag hade väl hittat på en tio eller tolv frågor som de fick svara på. Alla frågor på båda språken. Det var frågor om oss, som hur många lägenheter vi bott i tillsammans, vilka språk jag studerat och vilken som är Gs konstform. 

Det var bara de vuxna som gjorde denna lek. Barnen fick gå skattjakt under tiden, ledda av storkusin R.

Men självklart kom vigselförrättaren för tidigt och hann nästan bli lite otålig innan vigseln kunde äga rum. Jaja. Och så skulle vi vigas och då visade det sig att det blåste för kallt för att ha vigseln här: 
 

M och fotografen hade lite meningsskiljaktigheter om vilken plats vi då istället skulle vigas på (med vilken bakgrund osv) och medan de redde ut detta stod jag inne i restaurangen och tittade ut genom dörrens glasfönster och pratade med min väns son S. Han frågade, på sitt sätt, om jag verkligen älskade M och om jag skulle älska honom hela livet. Jag svarade ja, att jag trodde det, men var samtidigt lite irriterad (på att han inte kunde komma överens med fotografen). 

Till slut tog vi plats i ett hörn av restaurangens innergård/uteservering och vigseln gick bra. Eller ja, ganska bra. Vigselförrättaren läste lite fel och uttalade väl Ms namn som en kråka som inte övat, men nåja. Vi blev gifta. M satte först på mig en enorm "diamantring" som han gjort själv men sedan fick jag min riktiga. Som tur var hade han förberett mig på detta lilla bus... Det finaste under vigseln var att min vän Js man M sjöng och spelade gitarr. Han hade fått låna en gitarr av vår numera avlidne vän och han sjöng en sevillana om Huelva (Ms hemtrakter) och en låt som heter Me quedo contigo.

Så pussades vi och jag slängde brudbuketten och min syrra tog emot (med missnöjd min, nyskild som hon var). Så var det lite mer mingel och sedan gick vi in för att käka.

Menyn? Jadu... det var oliver, bröd, någon förrätt som jag glömt, torskrygg till huvudrätt och mjölkchokladpannacotta till efterrätt som jag egentligen velat byta ut men det blev lite miss i kommunikationen med restaurangen (jag som missade svara på ett mail). 

Alla gäster fick varsitt bihotell att ta hem. Detta är en spansk tradition att brudparet ger någonting till gästerna, i utbyte mot pengar som de samlar in samtidigt som de ger den lilla grejen. På Ms lillebrors bröllop fick vi glasunderlägg. Men vi samlade inte in pengar utan hade istället ett presentbord. 


Min ena svägerska frågade om bihotellen var handgjorda. Jodå, sa jag, av någon i Kina. Va? sa hon! Har inte din pappa snickrat ihop dem? Eh, nej. Jag hade köpt dem på Systrarna Grene... 

Under middagen hölls några tal och min vän A och jag hjälpte till att översätta dem. Det var mest svenskar som höll tal men Ms bröder höll också ett väldigt fint tal till oss, där de berättade om M som barn och om hur mycket de tycker om honom, hur bra vi passar ihop osv. Ja, förhållandet fick sig verkligen en boost av bröllopet, måste jag säga.

Efter middagen stämde Js man M upp igen och sjöng och spelade några sevillanas. Sedan var det "bröllopsvalsen" som vi dansade till två versioner av Besame mucho, det var en version för mycket det... Och sedan var det party till en spotifylista som jag hade satt ihop. 

Vid tolv tog vi sista färjan hem och väl hemma fick vi duscha och gå och lägga oss. Bröllopsnatten hade vi redan gjort bort innan, så efter lite småprat somnade vi. G sov på madrass i vårt rum och mina svärföräldrar i Gs rum, alltså väldigt nära vårt... 

Jag somnade nog vid klockan två och vaknade vid fem, alldeles efterpirrig! 

Dagen efter bröllopet minns jag att jag hade en liten guidad tur för några av mina spanska vänner på Klädesholmen. Mala, som också varit på bröllopet, hjälpte till. Jag blev trött, började gråta så Mala körde hem mig. Under tiden hade M guidad tur vid Blekets badplats med sina bröder. Hemma hos mig satt två av tre svägerskor på altanen och tog igen sig. Jag gick upp och la mig men kunde inte slappna av. Sedan minns jag det som att vi hade spansk valvaka i vårt vardagsrum tills jag mer eller mindre körde ut dem och de åkte till sitt hotell i Göteborg (bröderna och fruarna med barn alltså).

Även denna dag har jag för mig att vi hade festival hos oss och åt vidare på plankan... Min vän A vigde oss på spanska i köket inför mina svärföräldrar. Det var väldigt fint. 

Dagen efter fortsatte det med mer efterfest. Jag minns att A, som bor i Madrid, och hennes man och dotter åt lunch hos oss och vi gick en promenad. Kikade in i Gs gamla förskola, bland annat. Visade dem vår närmsta havsvik. Under den promenaden fick vi veta något spektakulärt politiskt, eftersom en tjänsteman till finansministern ringde till As man, som också jobbade som tjänsteman till samma minister. Jag minns inte exakt var det var nu, mer än att vi fick veta det innan alla andra. Något om nyval på riksnivå kanske? 

Ja, så var vårt bröllop, i alla detaljer som jag minns dem nu, denna kulna novemberkväll. Och än är vi gifta. Inte dåligt! Olé!

4 kommentarer:

  1. Åh, vad roligt att äntligen få läsa om Bröllopet - hur det blev :D! Lät som ett alldeles underbart och trevligt sådant och mycket personligt. Helt i min smak. Vad hade du för blommor i din bukett (om du vill delge det alltså..)? Den såg vacker ut i alla fall. Lycka till med fotoalbumen och de fortsatta åren som gift! 👰🏼💍🤵🏼 Annika 🌻

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här frågan inspirerade mig, så det fick bli ett inlägg till! 😅

      Radera

Din kommentar kommer granskas innan den publiceras.