söndag 16 april 2023

Att planera ett bröllop

Jag förstår varför bröllopsplanerare finns. Jag förstår om de tar bra betalt. För lätt är det inte, detta att planera ett bröllop!

Tanken att vi skulle gifta oss kom till oss i slutet av november kanske, och den fick gro under vår resa till Spanien. Där nämnde vi det lite löst för några men inget datum eller övriga definitioner fanns på plats. Det enda vi visste var vem vi skulle gifta oss med (varandra!) och att det skulle ske någon gång runt sommaren 2023. Jag bestämde mig aktivt för att inte börja planera livets fest förrän vi var på svensk mark igen. Och det var bra.

Väl hemma började vi prata om lokal och M föreslog en restaurang som vi ätit på ett par gånger och som ligger på vår favorit-ö. En ö som vi älskar att åka på utflykt till. En ö där man kan sitta på en klippa istället för att sitta i karantän. Den ön. På den ön ska vi säga ja till varandra (som om vi inte gjort det ungefär 4971 gånger redan), och på samma ö ska festen hållas, i den där restaurangen med högt i tak och pinnstolar, alldeles invid färjebryggan. 

Den praktiska planeringen började således med att jag ringde till restaurangens ägare för att höra mig för om lämpligt datum. Under sommaren var det omöjligt, sa han, för då är det högsäsong med sommargäster och turister som ska serveras räkmackor och blåmusslor. Återstår då våren och hösten. Så där satt jag, med restaurangägaren i telefon, och bläddrade i min kalender och hittade ett datum som jag föreslog och som var ledigt. Pingst. En vanlig helg här (typisk bröllopshelg visserligen) men långhelg i just den spanska by som min mans familj bor i (på grund av årlig pilgrimsfärd till daggens jungfru Maria). Det blir bra, den dagen tar vi! Och så var det bokat. 

Någon vecka senare skickade vi in en informell inbjudan till Ms bröder via vår gemensamma whatsappgrupp. Alla svarade grattis. Ingen svarade att de ville komma, ingenting vi heller krävde i detta stadie (krävde att de skulle svara på, alltså). Vi skrev en gästlista och hörde av oss till de andra på den medelst meddelanden på mobilen. Några andra (i Spanien) skrev att de gärna kom! De blev så glada, och kontrasten kändes. Den mot de som inte skrev så. 

Några från Sverige informerades. Mina föräldrar och syrran såklart, och några få vänner. Vi ville hålla det litet, sa vi, men inte heller bara familjen (föräldrar, syskon, respektive och barn) för då blir det så tråkigt. Då ska min familj prata med varandra, och Ms familj med varandra, och så kommer det vara helt dött, så nej. Lite kompisar med för att blanda upp och få lite drag! Så resonerade vi. 

Men oj så noga vi valt de vänner vi bjuder! Vi har verkligen tänkt till. Ingen är bjuden för att "det är ologiskt om vi inte bjuder den andra när vi bjudit den ena", nej. Men svårt är det ändå! Vi hade lätt kunnat bjuda 200 pers. känns det som. Men nej, litet vill vi hålla det, inga spanska mått på gästlistan tack!

Nåja. M målade inbjudningskort. Abstrakta motiv, och jag skrev ihop ett två sidor långt dokument till spanjorerna med info om flyg (om de inte ville ta tåg) och hotell osv. Min familj erbjöd ett antal gratis sängplatser i sitt hus, och gratis tältplatser i hela trädgården. Ingen har ännu nappat på att tälta... (kanske för att det varken är en festival eller fjällvandring?). Och till slut kom inbjudningarna iväg, knappt fyra månader innan festdatumet. Kanske lite kort framförhållning, men det var det vi lyckades få ihop.

Och ungefär där började väl dramat. Bröderna kunde inte komma. Nej, det var omöjligt. Inte bara för jungfruns skull utan också för att det ska hållas kommunalval i Spanien dagen efter vår vigsel och blir man kallad till att vara valförrättare/rösträknare så är det olagligt att inte dyka upp. Någon skulle dessutom jobba. Andra var nog mest nervösa. Inte vet jag, men drama blev det. 

Plötsligt bestämde sig ändå två av tre bröder för att komma. De köpte biljetter till sig själva, sina fruar och barn samt till mina svärföräldrar. Mellanlandning i Zürich på 45 minuter. Inte byte av flygbolag, men ändå. Varför? När jag hittat direktflight mellan samma orter samma dag och med samma landningstid, ungefär! Aja... Vi får  väl se hur det går för dem. Lite spänning och en joggingtur i Schweiz kan väl aldrig skada. Eller var ligger Zürich ens? De flyger ändå två dagar innan bröllopet så jag antar att de på något sätt löser det om de nu skulle missa det plan de har biljetter till.

Sedan skulle boende hittas, och vi hjälpte dem så gott vi kunde. Räknade på hur många som skulle få plats i mina föräldrars hus, var och tittade på camping och Bed and breakfast (utan frukost) osv. Mitt i allt detta skulle den tredje brodern komma ändå, och köpte biljetter till samma flyg som de andra. Även han var sugen på att jogga på flygplats, tydligen!

Så till slut tyckte vi att vi hittat det perfekta boendet för de tre bröderna, fruarna och barnen, men då var M så finkänslig att han skickade en video på några får med orden "Här kan du sova, brorsan" och sedan var det absolut ingen som ville sova i en får-halm-hög, utan de bestämde sig samma dag för att skippa detta med "ute på landet vid kustbandet" och sova på hotell i Staden. Vilken stad? frågade jag. Göteborg, svarade de. Och ytterligare drama utbröt. Mitt i stormen stod jag, trött och stressad, med diagonalt snöblandat regn i håret, och kunde inte för mitt liv fatta varför de inte lyssnade på oss. Kan de inget om källkritik, eller? Närhetskriteriet, för bövelen. Nä, just det, det kan de inte nä... Så ja, de får la sova i Göteborg då och köra bil fram och tillbaka och mitt i natten och allt, och vet de att alkoholreglerna är strängare här än där? osv. Ni skulle bara fatta vad jag har tänkt och ältat och försökt komma fram till hur i kommunicerar det ena och det andra på rätt sätt, utan att själv få mig en avhyvling när jag minst anar det. Så jag har kommit fram till detta: Jag kommunicerar ingenting mer nu. All kommunikation får M ta. Det är ju ändå hans syskon!

Övriga inbjudna har varit lite mer åt det smidiga hållet, skulle jag ändå säga. Två vänner har ställt upp som toastmaster, en är bokad som "släpfixare" (alltså den som ska lägga rätt mitt släääp vid olika tillfällen), syrran är bokad som den som ska hålla koll på G medan vi fotas (innan vigseln) och förhoppningsvis gör hon det även under vigseln.

Vigselförrättare är bokad och vi ska ses en månad innan och gå igenom detaljerna, samt ge henne hindersprövningsbeslutet som vi fått hem.

Möte med jurist är bokat för att skriva äktenskapsförord.

Fotograf är bokad, och vi ska ha provfotografering nästa vecka. 

Bröllopsbukett ska en av ägarna till restaurangen fixa. Jag ska bara meddela ungefär vad jag vill ha för blommor. Anemoner och ranunklar, tror jag. Lite vilt så där. Inte pastellfärgat. Inte blekrosa och grågrön. För sjutton! 

Brudklänning inköptes second hand i Göteborg i januari. Min pappa var med mig som smakråd och det var en riktigt rolig upplevelse! Klänningen är nu inlämnad för uppläggning. Skor är inköpta. Vita converse med gulddetaljer.

M har köpt kostym till sig men vi måste beställa hem en till G. 

Smink och clipsörhängen är inköpta. Min vigselring är beställd, och snart även Ms. Frisör är bokad (för mig), och M har förstått att han och G måste gå och klippa sig några dagar innan också. 

Ms föräldrar ska sova hos oss. En vän med familj är inkvarterad hos mina föräldrar. Övriga har bokat hotell eller B&B (inkl. frukost). 

De flesta inbjudna har tackat ja, men inte exakt alla, som förväntat. Just nu verkar vi bli 38 stycken.

Så nu återstår bara en hel massa saker: planering av lek i samband med mingel, bordsplacering, planering av lekar/aktiviteter till barnen, osv. Och viktigast av allt: boka färjan så att de kör sista turen och inte alla blir strandsatta på en bohuslänsk klippa! För även om man hellre sitter på en klippa än i karantän så vore väl det ett himla snöpligt avslut på en annars så hejdundrande fest? Livets fest! Som jag ser fram emot den!

16 kommentarer:

  1. Wow, så kul! Och vilket meck att få till allt. Jag fick lite svårt att andas bara av att läsa om det😅
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vilket himla meck! Men snart är det över. Det ska bli skönt att få det gjort... hehe. /Tove

      Radera
  2. Oj, oj, oj vad mycket att fixa och trixa med! Men det blir säkert toppen; ni blir gifta (med varandra), festen blir toppen och ni lever lyckliga i alla era dagar :D! //Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att det blir fint väder, att gästerna inte krånglar allt för mycket utan snällt accepterar t ex bordsplacering, att lyssna på tal på främmande språk osv. Och att vi lever lyckliga i alla våra dagar sen ja... /Tove

      Radera
  3. Aaaah hjelp jeg tror det er derfor jeg aldri kommer til å gifte meg. Hvordan i himmelens navn lager man livets fest? Jeg hadde vært altfor nervøs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man behöver förstås inte ställa till med en så här stor fest som det ändå känns som att det blir. Man kan ta det bara på tu man hand med några random tanter som vittnen, så är det gjort. Om man nu vill vara gift, alltså. /Tove

      Radera
  4. Vilken pärs! Lycka till med allt och hoppas kommunikationen blir smidig(are) framöver. Men, med erfarenhet av att ha gift mig i ett latinamerikanskt land så funderar jag - ska ni verkligen ha toastmaster? Och är toastmastern i så fall införstådd med att det kommer att vara ett helt omöjligt uppdrag i förhållande till hälften av gästerna? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla, utveckla! Vi ska ha en svensk och en spansktalande toastmaster, och nej de är inte medvetna om att det kan bli omöjligt. Men utveckla gärna vilka svårigheter som kan uppstå!

      Radera
    2. Alltså jag har ju ingen koll på spanska bröllopstraditioner så det kanske är ett uppdrag som finns där. Men toastmaster finns inte alls i Colombia (i vårt fall). Hade två svenska gäster som förberett tal och då fick en massa gäster på plats feeling och höll tal. Inget de hade förberett och definitivt inget de annonserat till någon i förväg…

      Radera
    3. Aha okej! Ja, som vi planerat det finns det utrymme för att få feeling och hålla tal. Vi kommer ha en griffeltavla där de som vill hålla tal får skriva upp sig på pass för tal. Och blir det några extratal så är la det okej, även om de inte är välskrivna. Hehe. Jag är mest rädd för att de ska sätta sig totalt på tvärsen och typ vägra bordsplaceringen eller vägra mingla med folk som inte är från deras by, men så ouppfostrade och vilda tror jag dock inte de är.

      Radera
  5. Åh, ni (du?) har varit helt otroligt duktiga som lyckats rodda ihop så mycket på så kort tid!! Låter helt fantastiskt att köpa bröllopsklänning med sin pappa, hoppas vi får se bild sen! Lycka till med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peppen! :) Vi har gjort så gott vi kunnat hittills. Tror att det kommer bli bra! :) /Tove

      Radera
  6. Ja jisses, jag förstår också att bröllopsplanerare finns. Det krångligaste lät iofs som spanjorernas resande, och velande om de skulle resa överhuvudtaget - kanske en tuff uppgift till och med för en bröllopsplanere? Lät väldigt fint med blommorna. Själv hade jag vita kinesiska trädpioner - det var vad som blommade i mina föräldrars trädgård där och då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag borde väl aldrig brytt mig om vad spanjorerna höll på att tjafsa om men samtidigt gjorde och gör jag det. En av anledningarna är att Ms bröder inte varit och hälsat på oss i Sverige en enda gång och då har han ändå bott här i ca 10 år! Din bukett låter fin, minsann! /Tove

      Radera
  7. Känns som en helt normal bröllopsplanering. Det viktiga tror jag är att inte alls bryr sig om gästerna, eller alls lyssna till kommentarer! Folk tackar inte, ,svarar inte, för kanske vill de komma, men kanske inte just den dagen, eller till den platsen, det blir massa fix med kläder, biljetter, present, barn som ska till frisören... Tror varje bröllop kostat oss minst en 8000 kronor för familjen eftersom vi bott utomlands har vi ofta rest och bokat hotell. Hotell Är det första vi bokar när vi blir bjudna för ibland blir det fullbokat, och hyrbil är skönt med barn tycker jag ifall man vill dela upp sig eller har fel kläder. MEN alla brukar verkligen vara extra snälla stora dagen! Sedan att din blivande man hanterar sin familj tror jag är väldigt bra. Familjer är superolika... Jag avskyr min svärfamilj :o) och önnskar jag hade haft mycket mer distans till dem och inte brytt mig och inte ansträngt mig för deras familjekultur är helt olika min. Stress före! Men du ska se att dagen blir fin och att alla faktiskt är snälla och glada när det gäller!

    SvaraRadera
  8. Ska lägga till att min sambos bror inte heller hälsade på... Men tänkte resta till Danmark på semester (tror inte han gjorde det) när vi bjudit och bjudit till Sverige... Han svarade inte ens. Ibland kan han svara inbjudningar med ett "jepp". Myyysigt ;o);o)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...