När ska vi hinna tänka?

- Du M, lyssna! Om vi sitter hela tiden, hela, hela tiden, när vi inte gör något annat med en skärm och läser, scrollar bland bilder, tittar på videoklipp, skriver till vänner, när ska vi då ha tid att tänka?

Frågan kommer till mig med ens när jag sitter och äter min gröt på kvällskvisten och nästan kämpar med att inte hämta min telefon. M ligger i soffan och tittar på något youtubeklipp. G sover. Frågan kommer till mig där och då men funderingen har legat i mig i flera år.

- Jag tänker medan jag tittar, svarar han. Jag antecknar här i mitt lilla block och på så vis minns jag mer vad jag har hört och så lär jag mig något.

- Ja men då tänker du ju inte fritt, utan bara på det du lyssnar på, kontrar jag.

- Jag tänker på det de säger och sedan tänker jag vidare på det. Får idéer och antecknar dem.

Vilken autodidakt han är! tänker jag morgonen därpå. Han utbildar verkligen sig själv på olika sätt, i brist på behörighet till exempelvis högskolan. I brist på tid och pengar att gå privat konstskola. Han utbildar sig. Utbildning är aldrig tungt att bära. Utbildning är bra.

Men ändå. Frågan har legat i mig så länge. Varför söker vi hela tiden denna underhållning och att vara underhållna. Och vad gör denna underhållning med oss? Fördummar den oss eller får den oss att se saker ur nya perspektiv? Självklart lär vi oss mycket av den, precis som M säger, men samtidigt när - när ska vi få tid att tänka om all vaken tid går åt till saker som ger oss input men där det aldrig är tyst?

Ibland är det dessutom så att jag underhåller mig själv samtidigt som jag egentligen är underhållen av något annat. Det jag menar är: äta och lyssna på radio samtidigt, äta och scrolla på telefonen samtidigt, lyssna på radio och promenera och så vidare. Varför räcker det inte med att äta, promenera och torka av köksbänken? Varför ska detta göras till en annan människas röst? Till en annan människas tankar, bilder, ord?

Kulmen av detta är väl ändå när jag äter lunch, lyssnar på lunchekot på radio samtidigt som jag läser nyheterna på telefonen. Andra nyheter än de på radio då, såklart. Denna trepartsunderhållning håller jag oftast inte på med, men för att lyckas undvika det måste jag lägga mobilen utom räckhåll. Samtidigt: varför räcker det inte bara med att äta lunch och vara med mina egna tankar? Varför detta ständiga inflöde av något mer?

Jag tror att vi blir motiverade och glada av underhållningen. Att torka av diskbänken eller städa upp från golvet är ju inte särskilt kul. Om jag lyssnar på ett roligt radioprogram eller en bra låt under tiden känns det mycket lättare och lite roligare. Det är ett sätt att mota tristessen, att sätta guldkant, att ha trevligt samtidigt som vi gör något som inte är så kul. Men att äta är ju kul! Att promenera är ju härligt! Varför vill jag ha underhållning då?

Samtidigt tror jag att all denna konstanta underhållning även gör oss trötta. Trötta och slut mentalt. Vi blir kanske också känslomässigt påverkade av att hela tiden konsumera andras liv. Varför har de ett så fint hus/harmonisk semester/vackra barn/god mat? Stänger vi ner ett tag kanske vi kan börja se och fokusera på det vi har och på det vi måste tänka på i våra liv. Vi kanske börjar uppskatta vår egen mat, eget hem och egen semester mer? Vi kanske hinner och orkar tänka. Ändå är det så svårt att låta bli att låta oss underhållas...

Så för att inte radera all tänkatid totalt har jag åtminstone bestämt mig för att när jag cyklar, vilket är totalt ca en timme per dag, ska jag inte lyssna på radio. Första vintern gjorde jag det ibland, men sedan dess har jag slutat. Dels måste jag ha full uppmärksamhet mot trafiken och dels behöver jag faktiskt ha tid att tänka lite. Reflektera, fundera. Att bestämma sådana "regler" tror jag faktiskt kan ha effekt. Att "glömma" telefonen i jackfickan när jag kommer hem har också det en lugnande inverkan. Ser jag mobilen så trycker jag på den. Tänk om det "kommit något"? (Tilläggas ska att jag endast har notiser från whatsapp och sms, varav de från whatsapp inte låter.) Ser jag mobilen så trycker jag på den - varje gång. Är inte det lite överdrivet?

Har jag blivit en sådan jag inte ville bli? En sådan som är beroende av sin smartphone? Vad betyder detta? Att jag måste låta min smartphone vila i ett år och återgå till knapptelefonernas förtrollade värld? Jag hade faktiskt knapptelefon ända tills dess att G var några månader gammal, hösten 2016. Och det gick himla bra! Men nu? Nej, nu vill jag ändå inte byta tillbaka. Och kanske är det inte telefonens fel att jag inte ger mig själv tid att tänka? Kanske är det bara jag som måste bestämma mig. Det är jag som måste säga till mig själv: Nu får telefonen vara. Jag lägger in den i ett köksskåp. Jag äter min gröt i fred, med mina och endast mina tankar. Vill jag ha underhållning får jag prata med min man. Vill jag vara i fred och tänka så får jag det, men övrig underhållning nej. Kanske är det så enkelt. Kanske är det så svårt.

Bland blommorna

Det var inte mitt fel att jag köpte så många fröer i våras. Jag bara drogs med i fröyran som föddes ur ett så vackert blomsterinlägg jag råkade hitta. Och nu, nu är det min tur att visa vilka vackra blommor som pryder min trädgård, sprungna ur de torra pyttiga fröna. Men först ett litet utdrag ur dikten "Jag vill möta" av Karin Boye

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Vi börjar nära grinden. Där har vi en liten minirabatt med sommaraster och en liten förskrämd lavendel. Detta är den enda astern som hittills har börjat blomma i år. Mellan denna minirabatt och en annan minirabatt har  vi just nu en liten äng med vitklöver i gräsmattan. Självsådda och välkomna. I den andra minirabatten har vi Gs blå blommor (penséer som fortfarande blommar) och två sockerärtplantor och några ringblommor. Endast en ringblomma blommar än. Jag tror de andra känner sig kvävda av penséerna. (Om bilderna ser oskarpa ut: klicka på dem!)

I köksträgårdshörnet, under en schersminbuske, har jag planterat oregano och persilja förra året. Båda överlevde vintern bra och båda blommar nu. 

Bredvid dessa kryddväxter har två stora mangoldplantor vuxit men de har jag tagit bort nu. Där finns endast en krasse kvar, som inte blommar än, och tre sorters timjan. Kryddtimjan, backtimjan och en jag köpte förra året som planta och som klarat vintern sådär, och är halvgrön nu.

Bredvid timjanen, eller vad det nu heter i bestämd form plural, har jag satt ut blåklint. Denna blomma kan jag verkligen rekommendera. Så lätt den grodde inomhus! Så lätt att plantera ut. Den har klarat sig superfint. Sorten heter "Blue boy". 

Men innan vi går vidare i trädgården vill jag visa er hörnet mittemot köksträdgården. Där har vi "varsin kruka" enligt G. Den stora är mammas, den lilla är Gs och den mellanstora är pappas, säger G. Att den lilla är G beror på att det var han som planterade nejlikan i den, i våras. I dessa krukor har vi förutom nejlika även mynta och rosmarin. Båda dessa, samt nejlikan som växer med rosmarinen, har klarat sig igenom vintern. Att sätta mynta i en kruka är helt nödvändigt om man inte vill att hela trädgården ska förvandlas till en myntaäng, tror jag. Dess rötter är helt otroligt starka och den sprider sig lätt. Krukorna ingår i hyran av huset och det är vi tacksamma för.

Myntan ser lite risig ut, ser jag nu. Om det beror på att det blåst, att den blommar eller på att det flyttat in miljarders myror under och i dess kruka låter jag vara osagt. Vad tror ni?

Bredvid denna lilla blårosagröna grupp bor några tomatplantor i varsin kruka. Dessa har jag drivit upp på arbetstid.

Nu fortsätter vi i rabatten som löper längs staketet mot  grannen. Där har vi en tjockbladig marktäckande växt med massor av rosa små blad. Ganska ful innan den blommar men väldigt härlig nu. Pollinatörerna verkar älska den, så då älskar vi den också! Är det någon som vet vad den heter?

Vidare finner vi ett fält med ringblommor, helt enligt Enes rekommendation när jag frågade en gång. Jag köpte tre påsar ringblomsfröer och fick ge bort en del till syrran då jag insåg min grova överdrift. Nu har jag ägnat mig att sno ringblomsfröer lite här och var där jag kommer åt, av redan överblommade exemplar. Mina blommar inte än - men de har ju hela vintern på sig! (Förra vintern blommade de fram till i februari...)

Kanske är de för många på samma fläck för att trivas? Kanske borde jag gallra? Vad tror ni?

Sedan följer en snutt med röd solhatt (tror jag) som inte blommar än, några pytteblommor som heter

Tusensköna Bellissima Red. Rätt söta, men de ska säkert planteras mer i grupp än på rad som jag gjorde. Jag fattade inte vad jag planterade ut riktigt, hade tappat kollen helt...

Vidare har vi två sorters lavendel, båda planterade förra året, bredvid en miniliten syren som jag också satte förra året. 

Vi har också lite fler ringblommor, som inte blommar än, och sedan en snutt med myskmalva, blå bolltistel och praktvädd som inte heller blommar än. Har jag planterat för mycket på samma fläck tro? Eller haft för ogödslad jord? Eller har det varit för kallt och blåsigt? Jag vet inte. Men det som kommit upp det lever i alla fall! Det som inte kommit upp det har inte kommit upp, och så får det väl vara då (Backnejlikan! jag tittar på dig - men jag ser dig inte). Stjärnflockan gav jag upp redan på förodlingsstadiet... Ja, man måste ju få testa!

Vid dessa växter så har jag också en mangold från förra året som blommar och har sig, samt två jätteverbenor. Även dessa blommar, som de visserligen "ska". 

Sedan följer ett litet kaosparti som vi hoppar över (två buskar som inte tycker om livet med ogräs-gräs emellan) men sedan har vi kanske trädgårdens stolthet! Här har jag förvandlat en kirskålsäng till en äng med Sommarrudbeckia (rustic dwarf) och blåklint. Perfekt växthöjd för denna blåsiga holme! Se så fint!

Lite närbilder vill ni förstås också ha! 

Vidare följer en vissen prästkrageäng i rabatten, som jag absolut inte har fotat. På andra sidan en minirabatt invid husväggen med två lavendel och två squash. 

Sedan: pallkragarna! Här har vi en pallkrage där det råder total djungel och en som ser lite mer balanserad ut.

27 juli

I djungelkragen finner vi längst bak bondbönor, en solros som G sått på förskolan - som gick av innan jag hann ta hem den, sattes i vatten och sedan fick rötter, planterades ut och blev så här himla stor (blommar dock inte än), några squashplantor, en hel drös morötter, några halvkvävda krasseplantor, några sockerärtsplantor som undrar vad de gör där, några jordgubbar som undrar var sjutton solen är och.. och... nä, det kanske inte var något mer? Fullt är det i alla fall. Helt totalt överfullt! Men de var ju så små när de var små! Titta bara:

5 juni

Här ser ni bondbönor, paprikaplantor (av vilka ALLA dog inom loppet av 24 h), squashplantor och krasse. Det var innan vi även knött ner några söta sockerärtsärter och innan M satte dit tre jordgubbsplantor. Det är väl ändå bara jordgubbarna som överlever vintern, kan jag tro. Nästa år måste jag inse kraften i bra odlingsjord och kogödsel!

I den andra pallkragen har jag några bondbönor, en del morötter, jätteverbena, praktvädd, en kruksallad som jag satte ut och som tagit sig riktigt bra - nu måste jag bara få M att äta av den också, och några nyplanterade mangoldplantor (alldeles för många). 

Bondbönorna ser ut att behöva mjölkas. Eller skördas kanske det heter?

Se så fräcka blommor bondbönan har! De ser ut som häftiga tanter, tycker jag.

Slutligen når vi trädgårdens sista hörn. Där finner vi några jordgubbsplantor, några smultronplantor (ivrigt skördade av Gs flinka händer) och en kruka med några jätteverbenor som blommar för fullt! Så snygga!

Sedan följer en vit vacker ros, en stor stark tistel som utgör någon sorts kontrast till varandra. Sist vid sidan av garaget en riktig skämsrabatt där det växer allt möjligt (Hej Biologisk Mångfald!). Just nu blommar endast två purpurklätt där. Plantor jag fått av min pappa. 

Ja, det var det. Nu är det hög tid för mig som yrkesarbetande kvinna att gå och lägga mig! Tack för att ni följde med på min lilla rundtur i trädgården! Ge mig gärna alla de goda råd du har! Ska jag kanske gallra lite bättre? Eller bara vänta ut och se om alla mina plantor vill blomma till slut? Eller är det rent av mer guldvatten som behövs?

En lyckad semester?

Ja, nu är den här semestern till ända, alldeles snart. Det är bara en ynka helg kvar, men under den helgen kommer jag fortsätta tänka att jag har semester och passa på att njuta så mycket jag bara kan. Innan min semester fick jag den här matrisen skickad till mig av Åsa och ivrigt påhejad av Annika ska jag nu försöka mig på att bedöma min egen semester utifrån den. Det blir förresten en bra uppvärmning till jobbet för där är det matriser hit och matriser dit dagarna i ända!

Planera en semester. Kan jag det? På A-nivå  (högsta nivån) står det "Du kan planera en semester med tydligt innehåll och väl fungerande struktur och god variation". Ja, om det är någon som har planerat vår semester så är det väl jag. Tydligt innehåll på semestern? Semestern har innehållit tydliga aktiviteter så som utflykter, bad, glassätning, kompispromenader, fasadmålning, systersonpassning, bilåkning och något enstaka restaurangbesök. Det anser jag vara ett tydligt innehåll. Väl fungerande struktur? Ja, visst! Vi har till och med haft en så väl fungerande struktur att vi lyckats få G att sluta sova middag (med undantag för idag). Strukturen har mest byggts upp kring när vi (jag) behöver äta och kring när vi haft bil och kvittot på att strukturen har fungerat är väl att vi (jag) inte brutit ihop så ofta över att jag är hungrig och att M och jag faktiskt varit harmoniska den mesta av tiden de allra flesta dagarna (två dagar kvar nu...). God variation tycker jag också att vi har fått till med tanke på de olika aktiviteter vi sysselsatt oss med. Förutom ovan nämnda kan jag även nämna att vi tittat på hällristningar, intagit Bohus fästning i hällregn, ätit chips på badplats, hoppat studsmatta och umgåtts med Gs morföräldrar på ca 2 meters avstånd såväl ätandes som pratandes. Jag ger därmed mig själv A på första raden, den om struktur.

Vädret då? Här handlar det inte om hur vädret har varit utan om hur väl jag har kunnat resonera kring väderlekarna, ge förklaringar till dessa och deras konsekvenser för människor. Här tror jag tyvärr att jag endast ligger på E-nivå, men anser ändå att det inte kan vara helt underkänt. Eller är det underkänt? Jag har faktiskt inte pratat ett enda dugg med någon alls om varför det varit ett visst väder (förklaringar till väderlekar) men jag har anpassat mig väl efter väderlekarna och utnyttjat dem till min familjs fördel. Hur då? Jo! När solen har skinit har vi badat. När regnet har fallit har vi hoppat i vattenpölar! När vinden skulle börja vina fixade jag tjocka pinnar som stöd till mina bondbönor och M monterade upp vindskydd för pallkragarna. Idag har G sluppit simskolan på grund av nordostlig vind, 15 grader och duggregn. Det tycker jag är att förstå väderlekarnas konsekvenser för människor (och växter vilket ej ingick i semesterkursen, men någon liten stjärna i kanten kan jag väl få?). Duger det för E, fröken Åsa?

På kunskapskravet som handlar om att genomföra och planera resor och kortare turer skulle jag återigen ge mig själv ett A. (Lite märkligt dock att man på A-nivå inte måste formulera egna frågeställningar.) I början av semestern ritade vi upp lite mentala skisser kring de resor vi ville göra. Dessa var till Ekehagens forntidsby och Nordens ark. Inga av dessa genomfördes. Här kan man tro att man halkar ner på F, men det gör man inte. Kunskapskravet handlar om att planera och genomföra och dessa två resor planerades inte, utan vi tänkte bara på dem. Sedan föll det sig så att Nordens ark hade begränsat med platser och den dagen vi var peppade så var det fullt (noll framförhållning). Å andra sidan besökte vi istället Aeroseum (planering och genomförande fungerade mycket väl), hällristningarna i Tanum och ja, Bohus fästning, som sagt. Vi gjorde dessutom en liten avstickare till stationshuset i Dingle och kände familjenostalgi eftersom min mamma bott i det där huset en kort period som barn. Planeringarna gick helt klart att följa, och jag fick med mig min man och mitt barn på tåget (i bilen). Så, ja. Här ger jag mig själv omdöme A.

Gemensam allsång? Nja. Här har vi mest sjungit till Lalehs låt "Bara vara mig själv" och det gick ganska bra, åtminstone på refrängen. Tonhöjd kan jag inte bedöma, och min tonhöjdsexpert tror jag har semester, så jag sätter E på denna rad. Finns det ens något som heter tonhöjd? Är det inte tonart det heter? Ja, ni ser - jag har ingen koll på detta alls!

Hemarbete och grillutrustning. C-nivå måste jag landa på här då jag hanterar allt hemarbete på ett utmärkt vis förutom grillutrustningen som jag helt överlåter åt M, i ojämställdhetens namn. Utvecklade omdömen om resultatet kan jag ge, ja. Köttet blir torrt om det grillas för länge, men går att äta ändå. Squash är gott att grilla särskilt om man odlat den själv. Min pappa är bättre på att grilla än min man, men så har han också fler grillår bakom sig (han är äldre än min man... - tur det!). Tillräckligt utvecklat för C? Ja, vi säger det!

Den sista raden handlar om friluftsaktiviteter. Här måste jag återigen ge mig själv ett A. Under denna semester har vi kanske inte ägnat oss supermycket åt friluftsaktiviteter men en tur upp för Gruveberget (utan familj), utflykt till Dyrön, badutflykter och även uppvisande av visst lokalsinne i Tanumshede (ny miljö) gör ändå att jag hamnar på A. Dessutom är jag värd ett A efter alla friluftsaktiviteter vi ägnar oss åt resten av året. Så det så! 

Summa summarum. Nu ska vi se. Vad landar betyget på? Hur lyckad var min semester? Eller hur lyckad var jag  på semestern? 

Planera: A

Väderresonemang: E

Resor: A

Allsång: E

Hemarbete: C

Friluftsaktiviteter: A

Ja, då betygssystemet fungerar som det gör hamnar betyget (föga överraskande) på ett D. Betyget D innebär att jag har nått C-nivå eller högre på övervägande delen av kunskapskraven (minst 4 av 6) och att jag har nått minst E-nivå på resterande två, och det ser ni ju att just detta är fallet.  För att kunna sätta ett högre betyg än D hade jag behövt delta i allsång på ett ännu bättre sätt (tonhöjd!) och resonerat på ett mer utvecklat sätt om vädret. Hade jag gjort båda dessa på C-nivå hade betyget landat på ett C. Hade jag bara lärt mig grilla också, utöver bättre resonemang kring väder och bättre allsång, hade betyget faktiskt kunnat landa på ett B. Högre än så når jag nog tyvärr inte. Men: Oavsett vad jag är värd eller ej - "semesterkursen" är slut och betyget landar på ett D. Betygssättning är en myndighetsutövning och betyg går inte att överklaga eller ändra i efterhand. Det enda jag kan göra är att ansöka om en prövning till nästa sommar och se hur det går då. Så är det och det är bara att acceptera. (Men egentligen är jag värd ett A...) Huvudsaken är väl att jag har lärt mig något under kursens, jag menar, semesterns gång, och att jag har tyckt det varit roligt att ha semester/gå kursen. Och det har jag verkligen! Jag har lärt mig om hällristningar och om regn på Bohus fästning. Jag har lärt mig hur klurigt det är att gå i simskola och att öronbrännmaneter inte bränns, men att det trots det är omöjligt att bada på en strand täckt med dem. Jag är nöjd med min semester och nöjd med mitt D och på måndag är jag förhoppningsvis redo att börja arbeta igen.

Glad sensommar på er! (Sorry för internt och konstigt lärarinlägg...) och glöm ej: jag är faktiskt egentligen helt klart vääärd ett A!

Bilister och cyklister

Nej, detta gäller inte alla bilister, men ändå - det är ju skrämmande!

Först är jag ute och kör bil själv. Jag håller hastighetsbegränsningarna, eller kör lite lite långsammare och blir jämt upphunnen och ofta omkörd. Det är ingen fara att de kör om, egentligen, eftersom de blir av med mig och jag blir av med dem, men det är ändå märkligt att så många kör fortare än vad de ska, tycker jag.

Sedan läser jag en artikel på svt.se om att polisen nu nyligen stoppat många fortkörare och att många blir av med körkortet för att de kör 31 km/h för fort. Det är ju mycket! Jag som börjar noja om jag råkar köra 5 km/h för fort. Jag har nog lite andra regler i huvudet än de andra, må hända.

Och nu ikväll, som kulmen på det hela, läser jag om att någon drograttfull person har kört på fyra (4!) cyklister på Öland. Två dog. De dog. De dog. De kommer aldrig tillbaka mer. De gav sig ut på en cykeltur och de kanske hade reflexväst, de kanske hade hjälm, de kanske sträckte ut handen när de skulle svänga, kanske hade cykellyset tänt till och med, och de dog. Påkörda av en drograttfull. Ja, de blev påkörda av en bilist som tydligen tyckte att det var en bra idé att köra bil efter att hen hade tagit droger. Detta är så oerhört tragiskt för alla inblandade, såklart. För cyklisterna som dog, cyklisterna som överlevde men ligger skadade på akuten. Och även för bilföraren, såklart. "Efteråt är allting försent" som Dagerman skriver. Bilföraren som ska leva med det här i hela sitt liv. Jag hoppas att denna bilförare får hjälp, redigt bra hjälp, med att sluta ta droger och även att bearbeta det oerhört tragiska hen varit med om idag. Jag hoppas även att de överlevande, de vars cykelsällskap inte överlevde just denna cykeltur, alla andra men inte denna, också får hjälp med att bearbeta det som hänt idag - när tiden är mogen. (Tills dess de fyra Hna: häll i, håll om, håll tyst, håll ut.)

Jag tänker även på att vi, från och med imorgon, är helt cykelburna igen. Under semestern har vi lånat en bil, men nu ska den lämnas tillbaka. Dammsugen och urtorkad. Jag älskar ju att cykla, som ni vet, men samtidigt är det lite obehagligt ibland. Särskilt obehagligt är det att cykla över bron som förbinder vår lilla holme med den större grannön där vi arbetar, går i förskola och handlar mat. På bron finns det tyvärr ingen cykelbana, men dock trottoar. På denna trottoar är folk ute och promenerar och därför varken kan eller bör man cykla där. På vägen kör det bilar. Vår smala lycka är att M cyklar över bron innan folk orkar gå upp och köra till jobbet, och att jag cyklar över bron efter bilpendlarna. Vi missar alltså båda den lilla rusningstrafik som finns här, åtminstone på morgonen Men ändå - ändå! - blir jag ofta omkörd. Säkert en till två bilar per dag kör om mig och allt för ofta sker detta på ställen med mycket dålig sikt så som i kurvor och på krön. Några enstaka gånger har det hänt att bilarna som kör om får möte, och jag har märkt att vi helt precis får plats alla tre i bredd, men det är också på håret att det går. Vilken tid tjänar de på att köra om mig? Ja, det beror ju på var på bron de gör det. För mig tar det 5 minuter att cykla över och 1 minut att köra bil. De tjänar alltså maximalt fyra minuter på att köra om mig. Vad ska de med dessa minuter till? undrar jag...

Ibland fantiserar jag om att ha med mig någon slags drönare som flyger över mig och filmar mig på bron, ibland tänker jag att jag skulle ha en kamera på hjälmen. Ofta vinkar jag åt bilisterna att sakta ner. Hittills har det gått bra. Inga olyckor för just oss. Men ändå, det är faktiskt ganska obehagligt. Tänk om det en dag skulle smälla... (Nej, vi tänker inte på det.)

Kära bilister! Ta det lugnt! Kör inte om cyklister på smala ställen utan ordentlig sikt! Håll avstånd och gasa på lagom mycket vid omkörning, tack! Och om du kan - ställ bilen och börja cykla!

Vill ni förresten ha lite cykelpepp? Lyssna på Cykla i P1!

Hemestermästarna

Denna sommar är den sommar då vi svenskar uppmanas vänligt men bestämt att ta "hemestern" till en ny nivå. Vi uppmanas stanna inom Sveriges gränser och helst så nära hemmet som möjligt, även om det nu är fritt för de flesta att resa runt i vårt land. Vi i vår familj har bestämt oss för att hålla oss så mycket som möjligt hemma och göra några få utflykter till närliggande utflyktsmål. I fredags begav vi oss iväg på semester till Göteborg. Eller "hemester" kanske man mer kan kalla det då vårt boende utgjordes av mitt barndomshem. Huset stod helt till min lilla familjs förfogande då mina föräldrar var kvar i sommarstugan. Det kändes så trivsamt och hemtamt att komma dit. Jag kände mig omhändertagen och omfamnad av huset hela den första kvällen och halva den andra dagen. Det kändes bara så himla bra och fint att vara där.

På vägen dit hade vi stannat till vid Aeroseum som M velat besöka länge. Det är ett flyg- och helikoptermuseum som är beläget i ett bergrum, i en flyghangar under marken. G tyckte det var lite läskigt att gå ner där men när han väl fick leka lite i en luftballongskorg slappnade han av. Längst in fanns ett café där han fick glass. Det allra finaste flygplanet var ett som var byggt på ett varv i Göteborg. Ett blått med träpropeller. Gammalt som gatan. Så här ser det ut:

På kvällen, efter det att vi packat ur oss i huset och klippt gräsmattan, åkte vi till Nya varvet och åt på restaurang. Sedan gick vi en promenad ner till hamnen. Det var så vackert med gamla fina hus och lugna grönytor. Om man skulle bo i Göteborg så skulle man bo där! Så kändes det. (Lycka till!)

Dagen efter var jag helt slut efter dagen innan så vi vuxna satt i varsin vilstol i trädgården medan G donade på och plockade smultron och plingade i ett vindspel. Väldigt harmoniskt alltihop. Jag klippte bort vattenskott från min barndoms äppelträd, Cox orange, och M tog de sista grenarna som jag inte nådde.

Vid tretiden begav vi oss in till Göteborg för att M var tvungen att köpa några fler penslar och papper och jag minns inte vad. Det är tydligen viktigt för honom att ha mycket konstnärsmaterial att välja på... Efter detta åkte vi till Slottskogen, åt middag på Villa Belparc och sedan gick vi en promenad runt parken. Vi såg inte så många djur, men det var ändå trevligt. Det roligaste där var att leka på lekplatsen Plikta, enligt G, något jag tillslut fick lite coronapanik av, då alla Göteborgs stadsdelar var representerade och vissa barn hängde i gäng - vilket gjorde att det plötsligt kom massor av barn till samma ställe och knödde. Det kändes lite obehagligt och det var näst intill omöjligt att hålla avstånd (för mig som vuxen) och helt omöjligt att hålla avstånd för G (som inte ens vet att corona finns). Till slut fick vi bara dra, under Gs vilda protester.

Sedan följde en och en halv dag hos min syrra på andra sidan stan. Vi hjälpte henne och hennes man att måla huset utvändigt. M målade och jag lagade mat och passade de två kusinerna. Det var himla trevligt att hjälpa dem med deras husprojekt, tyckte jag. Kanske en bra liten inblick i hur det kan vara för oss som funderar på att köpa hus...

Idag, några dagar efter hemkomst från Göteborg, har vi varit på ännu en utflykt i närområdet. Denna gång utan övernattning. Hela dagen har det regnat lite lätt till och från och jag har känt mig mensvärkig och slö. Till slut, vid tretiden, ryckte vi upp oss och satte oss i vår lånade bil och körde mot Kungälv. Målet var Bohus fästning. Det var en trevlig, om än ganska blöt, utflykt. Det var vi och kanske fyra sällskap till där. Efter en stund blev det uppehåll. Sedan regnade det igen. Efter fästningsbesöket åkte vi till en pizzeria som vi hört talas om och åt pizza och pasta, och till och med efterrätt. Det var gott!

Klockan hann bli åtta innan vi satte oss i bilen igen och när vi kört över Tjörnbron förstod jag att något måste göras för att G inte skulle somna i bilen. Vi lyssnade då på Sven Ingvars låt Sommar och sol några gånger och sedan Laleh (Bara vara sig själv och Aldrig bli som förr). Sedan vips var vi hemma!

Hur har ni hemestrat hittills i sommar? Berätta gärna!

En fin semesterdag

Idag har vi haft en så bra och harmonisk dag. Lagom fylld med aktiviteter. De flesta utanför hemmet. Häng med!

Vinden viner fortfarande och oavbrutet över vår holme och eftersom knäckebrödet av den rätta sorten, enligt min son, tog slut igår var vi tvungna att köpa nytt idag. Mina föräldrar önskade sig också lite småsaker från affären och eftersom M ville måla klart ett hundporträtt begav jag och G oss iväg i vår lånade semesterbil till näst närmsta affär.

G fick i uppdrag att lyssna på mamma hela tiden och bara ta det jag sa. Detta uppdrag uppfyllde han förvånande väl. Jag som har undvikit att handla med honom såg nu vilken duktig butikspojke min sambo uppfostrat honom till, efter oräkneliga turer till storaffärn. G packade sin lilla barnkundvagn full med knäckebröd, färskpotatis och filmjölk. Sedan hjälpte han till att lägga upp på bandet och bära ut till bilen. Vilken himla bra handlingshjälp jag hade!

Leveransen hos mormor och morfar resulterade i ett oerhört knäckemackesug hos G varpå vi satte oss i deras nya fina soffa och G åt sin macka med smör, alltså Bregott. Mina föräldrar satt i fåtöljerna på andra sidan  det hemmasnickrade soffbordet och höll avstånd, till oss.

Sedan lekte G lite med klossarna och efter det att jag tvångsklappat min mamma lite på ryggen (i brist på att få krama henne - det är just detta som gör mest ont, att inte få krama dem!), gick vi ut i trädgården. Morfar hjälpte mig att sätta fast barnstolen lite bättre och G hjälpte morfar att äta hallon och röda vinbär. Jag hjälpte till med krusbären. Vi drog lite blommanfördagenogräs ur svartvinbärsbusken, kikade på robotgräsklipparen på håll (lite läskig tycker G) och sedan gick vi över till grannen och hoppade studsmatta. Det är Gs favoritaktivitet när vi är där. Så snällt av grannen att låta oss låna den! Efter detta vinkade vi av mormor (som stod i fönstret) och morfar, som hjälpte mig att backa ut, och gasade hem till holmen igen.

Det regnade några droppar och blåste och blåste. Hungrig var jag och helt redo att laga en underbart god pastasås som min kompis H tipsat mig om dagen innan då jag skördat min första squash! Här följer receptet: Stek en hackad gul lök och två hackade vitlöksklyftor i olivolja. Lägg i en tärnad squash och stek med. Tärna under tiden fyra tomater. Lägg i och rör runt. Salta, peppra. Koka pasta. Vänta. Riv ost och ät allt samman med god aptit!

Så himla gott! Denna rätt måste jag laga många fler gånger. Förra året fick jag bara en enda squash av min odling men i år har jag många fler plantor och hoppas på mer skörd, men vi får väl se. Jag har en till som är väldigt på gång och som jag kommer skörda om några dagar, hoppas jag.

Efter lunchen begav vi oss mätta och belåtna iväg till Stenungsund. M hade bokat tid för klippning och skäggtrimning. Det behövdes. Han är nog känd som "den skäggige" här på ön, gissar jag, men idag skulle skägget bli lite mindre vilt. Medan han satt i frisörstolen begav vi oss ut på en promenad, först till hamnen där vi såg bogserbåtarna Bess och Bison vilka tydligen bogserar in de stora, stora skeppen som kommer med olja och gas till fabrikerna i Stenungsund. Jag pratade lite med besättningen, social som jag är, och sedan gick vi tillbaka till frisören. M var inte på långa vägar klar så vi begav oss till Stenungstorg där jag tittade lite efter skor, köpte en bok till G i serien Djurkompisar och sedan gick vi ut till lekplatsen. Hela tiden inne på gallerian tänkte jag på att hålla avstånd till alla, särskilt äldre. Jag hoppas att det gick tillräckligt bra och att varken jag smittade någon eller blev smittad (vi känner oss friska, men man vet ju aldrig). Vi köpte också lite tvål på apoteket och handsprit i fickformat, vilken vi använde flera gånger under vårt besök. Kanske hjälper det mot något...

Ute på lekplatsen var det kallt och fullt av ungar. G ville åka den stora, stora tunnelrutschkanan men jag sa nej. Det var så högt att klättra upp dit och jag tvivlade på att han skulle klara det utan hjälp. Han sa att han var ett stort barn osv, men nej. Tack och lov var han lättdistraherad till den lilla rutschkanan, och en liten studsmatta, balansgång och annat. Efter en stund frös dock mamma Tove så mycket att vi valde att gå in på biblioteket istället. Där var det varmt och mysigt och G lekte i lekrummet (sagoskogen) och var runt på barnavdelningen och grejade så fridfullt.

Så äntligen var pappa M färdig och han hade dessutom köpt en stor sopborste. Vi kunde åka hem, men först lite fika! G fick en glass och jag en chokladmuffins som jag åt halva av. En snabb tur in på HM för att åka rulltrappa (jag och G) och köpa deo (M) och sedan äntligen åkte vi hem!

Kvällen hemma var också bra. Jag har donat på och G har lekt så himla harmoniskt. Idag har han bara tittat på video två korta stunder, en gång innan middagen och en gång innan sovdags. Leo el pequeño camión båda gångerna. Igår såg han video alldeles för många timmar så det känns bra att vi balanserat upp det lite bättre idag. Leo är dock ett bra barnprogram, tycker jag, även om det snabbt blir sjukt tråkigt för den vuxne. Det handlar om lastbilen Leo som "bygger" olika fordon, t ex sopbil, ubåt, släpvagn för häst osv. Det är lugnt och fint och en berättarröst berättar vad alla delarna heter på spanska (eftersom han ser detta program på spanska). Leo och hans vänner Lifty och robotarna mest nickar och ler, skrattar till och pekar med hjulet och så vidare. G har genom detta program lärt sig massor av specifika termer på spanska, t ex retrovisor (backspegel), guardabarros (stänkskärm) och puerta trasera (baklucka - i detta fall på släpvagnen för hästen).

Hunden Bruno målad i akvarell. En springer spaniel.

M har under kvällen målat klart hundporträtten som han ska sälja till en granne. Vill ni se fler av Ms bilder kan ni kika på hans instagramkonto. Marcuantico, heter han där. När sedan M nattade G gick jag till min seglande vän och vattnade hennes och hennes mors blommor. Under tiden lyssnade jag på första halvan av Sara Bäckmos sommarprat och fattade att vintersallat är något jag måste så. Så det får jag göra!

Hur det går med min trädgård får vi ta en annan gång, men det mesta växer i alla fall och just nu leder växterna mot mördarsniglarna, men det gäller att passa sig. Jag har gjort en mördarsnigelregel som verkar funka: klippa ihjäl dem så fort jag ser dem. Med andra ord: orka gå in efter sekatören och ut igen, även om jag egentligen inte tänkt göra det, och bara: klipp! Vi har byggt vindskydd för pallkragarna (där vi odlar bondbönor, squash, krasse, morot, sockerärter och några få jordgubbar) och en av mina sommarrudbeckior har precis börjat blomma. Jag förväntar mig en äng av gula blommor om några dagar. Vi får la se!

God natt på er, nu ska vi kanske se ett avsnitt Falsk identitet och sedan sova, för imorgon väntar en ny dag under denna blåsiga semester. Blås, blås!