Vara med sitt barn

Ibland när jag behöver slappna av och vill läsa något ospännande läser jag i mitt eget arkiv. Det är ganska fint att se hur livet förändras och göra nedslag lite här och var i det som varit. Så en kväll läser jag ett inlägg om att Umgås med sitt barn, som jag skrev i maj 2019. Då var han 2 år och 9 månader, nu är han 8 år och 9 månader. 

Självklart har han förändrats en hel del på dessa år, men som tur är tycker han fortfarande ofta om att umgås med mig.

Förra veckan var lite knasig för jag var i Stockholm med jobbet hela torsdag och fredag, men på måndagen passade jag åtminstone på att umgås med mitt barn. När vi kommit hem och käkat var vi ute på gräsmattan bakom radhuset och kastade ett frigolitflygplan han fått av mormor och morfar i påskpresent. Sedan kan det hända att jag har minneslucka från tisdagen och onsdagen... Men nu i helgen hann vi umgås igen! 

På lördagen var jag väldigt trött efter Stockholmsresan och hade väl siktet inställt på att ta det lugnt hemma, något jag inte är särskilt bra på. G bröt ihop redan efter frukost när jag sa nej till hans idé om att åka tåg till Uddevalla och äta sushi. Han grät och grät och grät, otröstlig. Sedan kom han igång att leka med något och ville vara ifred. M åkte och jobbade och efter lunch satte jag mig i solen på baksidan för att slappna av. Men G ville göra något. Han kom med olika förslag men det kändes inte helt optimalt, pga restider och öppettider som inte riktigt synkade. 

Så kom jag plötsligt på vad jag kanske skulle orka: Utflykt till vår favoritö Dyrön. G sa ja med en gång, som tur var och vi hann precis packa en fikaväska och cykla ner till färjan. Väl där gick vi på rutin: Glass, lek på lekplatsen medan jag vilade och pratade i telefon, minigolf, vandring till vår hemliga vik. Fika medhavd fika och doppa fötterna i det iskalla havet. Vid tjugo över fyra kom jag på att jag skulle kolla färjans avgångstider och insåg då att vi hade 28 minuter till nästa färja, annars skulle vi inte vara hemma förrän närmare kl 19. Så vi tog snabbt på oss våra strumpor och skor och pinnade iväg mot öns norra färjeläge. Vi hann precis! Så tacksam för att G är bra på att gå och bra på att dra upp tempot när det behövs.

Igår söndag umgicks vi också, faktiskt. Visst, han hann med 2 timmar youtube på morgonen och lite minecraftspel på kvällen, men vi hann också vara med på en cykelparad, värma oss hos mormor och morfar (G lekte med tågbana medan jag pratade med mina föräldrar), cykla hem och sedan ha sällskap tillsammans till och från simskolan. Jag har också lagt G dessa två kvällar och då läst böcker för honom, också en mysig stund. 

Om nio år är han nästan vuxen! Då vill han säkert inte umgås med mig och definitivt inte att jag läser godnattsaga! Tiden går fort och långsamt samtidigt när man har barn, men mest fort kan jag tycka nu.

Hur umgås ni med era barn? Tips på aktiviteter någon?