måndag 26 augusti 2019

Långväga besök


Så plötsligt bestämmer de sig för att komma hit och hälsa på, mina svärföräldrar. Vi har pratat med dem om detta sedan vi flyttade hit för ett år sedan och när vi var hos dem i april intensifierades väl tjatet lite, för att sedan avta helt. Så plötsligt bestämde de sig: vi kommer efter jungfruflytten. Och så gjorde de det.

I lördags vid femtiden landade planet på Landvetter och vi tog emot dem. Vi har fått låna min pappas bil, som tur är, och körde dem till mitt föräldrahem för middag. Där vidtog en konversation på två språk med mig som huvudsaklig tolk, M som barnansvarig och extratolk.

Det var mest mödrarna jag tolkade mellan. De sa kanske inte så mycket till varandra egentligen, men alla ord och meningar for ändå kors och tvärs genom mitt huvud. Även om det på det hela taget gick bra visste jag ibland knappt vilket språk jag pratade och med vem. Intressant erfarenhet!

Det var roligt att få visa dem huset och området där jag vuxit upp. Det känns fint att de har en bild av det och på något sätt vet var jag kommer ifrån.

Efter detta körde vi hem dem till holmen och de sov en god natts sömn utan en enda förbipasserande bil utanför fönstret. De fick vakna till glada fiskmåsar och solsken, och så var det söndag.

Vi maxade verkligen dagen igår. Först gick vi en promenad på holmen så de fick bekanta sig med vår absoluta närmiljö. Det är idylliskt, lugnt och vackert. Inget hundbajs, inget skräp. Det var sådant de la märke till. Havet var helt lugnt. Sol, värme, ingen vind. Helt perfekt väder med andra ord. Holmen visade sig minsann från sin bästa sida!

Efter promenaden lagade jag lunch på svensk lunchtid. Potatis och purjolökssoppa, bröd och kokt ägg. Och sedan var det siesta.

Efter siestan åkte vi till Tjörns hembygdsförenings hembygdsgård i Bräcke eftersom de anordnade barnens dag där igår. Det var en fin utflykt. Ganska mycket folk, grön gräsmatta, svensk flagga på flaggstång, museum, fika och så fick man gå in i de små husen och se hur de hade skola förr i tiden, hur de bodde och hur de handlade i en liten butik. Mycket uppskattat. Svärmor gav G en lektion i hur man tvättar på tvättbräda, något hon tydligen gjort ett flertal gånger.

Sedan bar det iväg hem igen och efter en stunds vila i trädgården lagade svärmor och jag (i ett friktionsfritt samarbete) makrill i ugnen på en bädd av potatisskivor, lök, paprika och tomat. Makrillen hade vi fått av vår fiskargranne, så fint! Det blev hur gott som helst, som det brukar när svärmor ställer sig i köket.

Efter detta åkte vi till närmaste badplatsen med kvällssol. Jag som inte har badat på flera veckor doppade mig och simmade in från bryggan mot stranden. G skvätte och sprang runt i vattenbrynet och svärmor stod med fötterna i vattnet en bra stund. Svärfar hade hittat en bergstopp varifrån han tog igen sig och betraktade havet i stillhet.

Efter doppet satte vi oss på en bänk och tittade på solnedgången.

En helt fulländad dag, var det, må jag säga. Vi hann dessutom med ett besök hos en spansktalande granne på kvällskvisten, innan G skulle badas och läggas. Och när alla lagt sig hade svärmor och jag ett förtroligt samtal i min salong på ovanvåningen.

Ja, så glad jag är att de tog sig hit! Så modiga de var som bara bestämde sig och gjorde det, trots ålder och resovana. Så fint! Bienvenidos!

6 kommentarer:

  1. Vilken toppendag med släkten! Fint minne för alla... Härligt. /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, deras vistelse började verkligen bra!

      Radera
  2. Ja ni bor ju verkligen på en plats som är värd att uppleva! Så exotiskt det måste har varit för dem! Fint att allt var till sin bästa fördel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker jag med att den är. De tyckte det var tyst, stilla och vackert.

      Radera
  3. Härligt. Jag hade min svärmor på besök en hel månad förra sommaren. Det var.. eh.. ansträngande. Men häftigt att hon reste från södra Chile för att hälsa på oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan jag förstå att det var minst sagt ansträngande. Tio dagar klarade vi ändå rätt fint, tycker jag. Man vill ju inte stanna för länge, men inte heller för kort om man ändå har rest så långt! Hur går det för dig, Concha? Jag önskar dig det bästa i ditt äventyr!

      Radera