torsdag 24 september 2020

Höstveckor

Höstlöven yr över huvudet på mig när jag cyklar i morgonvinden. Det är något winnebeskt över det, tänker jag. När jag väl är framme löser jag upp en påse Propalgina som smakar godis. Spanjorer kan det där med medicin hinner jag tänka och fantiserar om att ta hem mer nästa gång jag åker ner. När nu det kan tänkas bli...

Som ett grepp som inte riktigt vill släppa. Ett läge vi vill ifrån men fortfarande måste lyda under. Så känns den här pandemin just nu. Det är som om vi har vant oss och därför taggar ner och då slår den till igen. Det verkar vara på gång någon sorts andra våg i olika delar av Sverige. Min Umeåvän A ringer och säger att hon testat sig och att hon tror det kommer vara positivt.  Vi har samma symtom. Halsont. Halskli. Idag mer övergående i snor. Det känns som en helt vanlig förkylning och i mitt fall tror jag att det är det också och att G har smittat mig. 

Han började hosta i tisdags förra veckan, mitt barn. Flera gånger på vägen hem från förskolan hörde jag några host-host från bak i cykelvagnen. Väl hemma hade han somnat. Onsdag morgon: host host. Jag vabbade motvilligt och med dåligt samvete fram till klockan tio. Sedan med gott samvete. Resten av veckan pusslade vi ihop utan formellt vabb. Måndag och tisdag var han ledig ändå och igår gick han tillbaka till förskolan med ett glatt leende och energiskt skutt. Kli i mammans hals, men barnet mår bra. I våras hade jag inte lämnat så, men det gör jag nu. Jag stannar på tröskeln så får han hänga upp sin jacka själv. Ungen växer ju, i det.

Kommer corona vara som min barndoms Gorbatjov? Det roliga ordet som jag snappade upp där någon gång runt 1990, när jag var i samma ålder som G är nu. Jag snappade upp det och jag sa det, ganska ofta, för det var ju ett himla roligt ord att säga: Gorbatjov, Gorbatjoff, Gorbatjoffi-tjoffi-tjoff! G har aldrig pratat om corona, inte hemma i varje fall, men det skulle förvåna mig om han inte hört ordet. Det är klart han har! Det slipper ju ut var vuxens mun lite nu och då. Eller hur?

Innan veckan med hosta hade vi veckan med helvetiskt ryggont från helvetet. Det var min rygg som protesterade. Jag vet ännu inte mot vad men kanske mot allmän oträning och stress? Eller bara för att den kände för det. Kanske mot min kontorsstol modell basic? Jag hade lite ont i en vecka och sedan uront i tre dagar efter en fjantig nysning. Sjukskrivning blev det och ja, det var bara att stappla runt och stå ut och beställa värmeplåster som kom för sent och magnesiumtabletter som kanske hjälper. Till sist ett besök hos rehab och en duktig (förmodar jag) sjukgymnast som gjorde en massa test och gav mig en göttig övning som gick ut på att ligga på mage och sedan "läsa på stranden" och ligga på mage igen 8-10 gånger vid fem tillfällen per dag. En vecka senare känns det helt bra! 

Så ja: Den friske har tusen önskningar men den sjuke bara en! Och vi är så oerhört tacksamma för att man får vabba och sjukskriva sig utan att ens arbetsgivare börjar klaga eller skälla på en. Det är det jag tänker när mitt dåliga samvete över vabb med pigg hostig gosse lagt sig - att vi ska vara tacksamma. Vi har ett system som stöttar oss och som gör att vi får ut 80% av lönen och kan vara hemma mitt i veckan och ha det lugnt och skönt med våra barn. Jag förstår att folk vill sköta sina jobb, för det vill ju jag med - det är ju därifrån mitt dåliga samvete kommer, men samtidigt måste vi fortsätta följa rekommendationerna och ta ut vabb. Visa att vi vill ha det system vi har. För om ingen skulle ta ut vabb kanske vabben försvinner som funktion? Vem vet? Nu känns det ju som en helt minimal risk, men ändå. Rätten att vabba är ingen mänsklig rättighet och det är ingen naturlag, det är en produkt av politiskt arbete. Titta dig bara omkring. I många andra länder finns inte detta alls. Spanien är bara ett exempel

Det blåser vidare i träden. Björkarna börjar så smått skifta färg till gult och jag inser att jag måste logga in och jobba. Ta hand om er och vabba om ni behöver och njut av de två friska dagarna ni får vara hemma med era barn eller med er själva innan återgång till förskola, skola eller jobb. Heja oss och ha en fortsatt trevlig höst!

2 kommentarer:

  1. Vabb är alldeles fantastiskt. Här i Soanien är det en hopplös situation. Jag undrar om det finns någon tanke med hur barnen ska tas om hand varje gång en skola stänger på grund av corona-smitta under pandemin... Om man räknar med att mamman är hemmafru och ändå hemma? Eller om mor- och farföräldrarna ska ta barnen?

    SvaraRadera
  2. Ja, vi har mycket att vara tacksamma för i Sverige!
    Ha det bra och kämpa på :)/Annika F

    SvaraRadera