Så sätter jag mig nu och skriver ett helginlägg innan jag blir för trött och kvällen tar över. Den här helgen har bjudit på variation tänker jag när vi vandrar över klipphällarna på öns högsta berg. Eller, jag vandrar, han hoppar och skuttar och nästan dansar och flyger fram i vinden. Han som är min son.
Helgen inleddes på ett ganska oväntat sätt, för att vara vår familj. Vi åkte till grannön på fest! Inte vilken vanlig fest som helst (som om vi någonsin är på vanliga fester... det hade nästan varit ännu mer udda!). Nej, detta var en Halloweenfest. Vem blev förvånad såhär i Halloweentider? Ingen. Men ändå, jag har inte varit på Halloweenfest sedan M och jag blev ihop och vi var på nån öde bar i en grannby i Sydspanien som en kuban hade, någon som M kände typ lite kanske. Då hade jag nätstrumpbyxor och häxhatt. I fredags hade jag svart klänning med lite gammeldags stuk, roströda mönsterstickade strumpbyxor, häxhatt, min mormors vardagshalsband. Tuperat hår, rött läppstift och till och med mascara. Händer nästan aldrig mig. M var utklädd till allmänt läskig typ med sår målat med oljepastell över hela ansiktet (man tager vad man haver) och G var vampyr med kostymbyxor (lite korta, samma som när vi gifte oss) och slängkappa. Jag var mycket nöjd över att all utstyrsel redan fanns hemma, inget behövde köpas in detta år.
Festen var mycket, mycket väl-preppad med många läskiga element. Bland annat fem levande sminkade barn (inklusive mitt, som inte var sminkat), tre häxmammor (eller vad vi nu var) och en pappa utklädd till gubbig gubbe samt M då, som allmänt läskig sårig man med ostruken skjorta och kavaj. Det fanns läskiga clowndockor, en batteridriven bebisdocka som försökte krypa, målad helt blodig, häxkittel och goda snacks. Efter en liten stund fick vi gå ut i skogen och barnen fick hitta en vikingakista med godispåsar till var och en. Jag är mycket, mycket imponerad av mina vänner A&A som hade förberett allt och bjudit in! Och trevligt hade vi också, fastän det bara var jag som var i karaktär. Jag undrar hur udda den tredje häxmamman tyckte jag var egentligen, när jag gled in och ut i häxkaraktären jag var utklädd till... Men aja... är man en gammal teatertjej så är man!
Vi somnade alla totalt ovaggade när vi kommit hem vid 21.30.
Så kom lördagen och M gav sig av för att köra buss enligt söndagstabellen. Lite förvirrad blev jag där på morgonen! G och jag ägnade förmiddagen åt att mycket grundligt städa vardagsrummet, inkl skaka astung yllematta som består av 100% damm, dammsuga under soffan (vilket man måste dra ut en extrasäng för att göra, för det är en bäddsoffa med extrasäng under) och moppa, för att till sist flytta fågelburen till ett ljusare hörn av rummet. Det är för varmt för dem att stå så, vid fönstret på sommaren, tror jag, men nu på vintern behöver de allt ljus de kan få för att inte sova bort hela dagarna november, december, januari, februari... Idag har jag även köpt en UV-lampa som de ska få ha hängandes på buren för ännu mera ljus. Tydligen behöver de speciellt UV-ljus för att se färger ordentligt. Mystiskt men tydligen sant.
Sedan var jag trött. Och då åt vi lunch och sedan kom G:s kompis hit. Kompisen som hör av sig och vill leka antingen själv eller mer troligt med hjälp av sin mamma varje helg. Varenda helg har de hört av sig sedan en vecka innan sommarlovet tog slut, när de förstod att vi var tillbaka från Spanien. G har inte frågat efter honom en enda gång. Och ja, det är samma vän som efter att ha blivit retad försökte strypa G för ett tag sedan. Men då hette det, enligt vännens mamma att de båda var lika goda kålsupare... Men ja, vem vet?
Jag hade satt tiden till två timmar, igår. Kl 13-15. Jag tänkte att det blir lagom och jag ville gärna ha det överstökat. Första timman pratade jag i telefon med mina föräldrar och hade inte så bra koll på vad de gjorde mer än att de satt i Gs rum och spelade Minecraft. Men sedan började jag lyssna på dem. Och det jag hörde gjorde mig minst sagt irriterad. Jag hörde hur H hela tiden satt och sa Gs namn och vad han skulle göra och inte göra och vad han fick göra och inte göra. Typ: "Jag låter dig vara i överlevnad och jag låter dig bo i ett jättelyxigt hotell, snällt va?" Och G protesterade lite och sa att han inte ville vara i överlevnad. För den oinsatta så betyder "vara i överlevnad" att ens karaktär kan dö och det andra läget man kan vara i är "creative" och då kan ens karaktär inte dö. Då bygger man bara, tror jag. De spelade självklart i kompisens värld och då är det den som äger världen (kompisen) som styr vad de andra spelarna spelar i för läge, om jag förstått det rätt.
Så jag gick dit och sa att båda kan väl vara i creative så kan ni bygga ihop? Och okejdå, det gick väl kompisen med på. Vännen bestämde att de skulle bygga ett lyxhotell och när jag gått därifrån hörde jag hur vännen fortsatte tjata om vad G skulle göra och ej. G föreslog att de skulle bygga två hotell men kompisen bestämde att de bara skulle bygga ett. Han kom också ner och bad mig komma upp och titta på hotellet de byggde, och det var ju bra för jag hade bett dem visa mig efter en stund. Då ville jag titta på min sons dator men det tyckte inte vännen: "Nej, titta på min dator!" (Samma vän 5 år tidigare, när de var tre: Gick fram till M vid hämtning och ville visa den bil han lekte med.) När jag gått fortsatte samma snack.
Efter ett tag tröttnade jag och gick upp och sa till vännen, att Shit vad du tjatar! Då hade G övergett den gemensamma världen, kanske för att han inte fick bestämma någonting överhuvudtaget och börjat spela i en annan värld i Minecraft, utan kompisen. Jag frågade G: "Vad vill du göra?" Han sa tydligt att han ville spela i egen värld. Bra, gör det, sa jag. Och vännen verkade acceptera detta, så länge jag var i rummet. Sedan gick jag ner till vardagsrummet igen och hörde hur vännen fortsatte tjata på min son, t ex: "Du ska vara glad att du får spela med mig. Visst är det roligare att spela tillsammans i samma värld? Eller hur? Eller hur? Eller hur?" och "Du borde ta vara på att spela med mig nu när vi inte kommer ses mer den här veckan..." och "Jag låter dig bygga vad du vill, förstår du? Jag vill att du ska ta chansen att spela med mig!" Det gick hål på mitt huvud och gaaaah, kan han inte gå hem snart? tänkte jag. Sa jag inte. Men kl 15.10 smsade jag ändå pappan, som varit den som lämnat och skrev att Nu är det dags att avveckla. Ok, där om 5 minuter, skrev pappan. Pjuh!
Och så kom de, mamman och pappan. Mamman kom först och jag öppnade och jag höll inte inne allt och "hehe haha" utan sa vad som hänt, eller med andra ord hur hennes son pratade med min son. Först bad hon om ursäkt lite snabbt, lät det som men då sa jag att det är inte du som är här, det är han som pratar så. Och sedan sa hon att Så pratar de inte hemma hos oss. Och nä kändes som om hon inte riktigt förstod eller kunde/ville ta in vad jag sa. Men jag insisterade och sa att jag blir stressad av detta och du kan väl snälla prata med honom om detta hemma, att båda måste få vara med och bestämma? Jo, det skulle hon göra sa hon. Sedan gick jag och hämtade hennes son som "bara skulle bygga klart" men jag sa att kom nu så kan ni visa din mamma allt ni har byggt. "Jag ska visa själv, utan G" sa han. Jaja... Och han visade, men det första han gjorde var att döpa om hotellet så att det endast hade hans begynnelsebokstav som namn och inte Gs. Mmm.. Jag tittade menande på mamman. Han sa också: "Kolla här vad Jag och G har byggt, eller asså mest Jag, pyttelite G". Så sjukt uppenbart, men det kanske ändå är omöjligt för henne att se? Och till slut när ungen lyckats gå ut genom dörren stod ändå mamman kvar.
Mamman: Vad ska ni göra i jul? Ska ni åka iväg?
Jag, enstavigt: Vet inte, inte bestämt än.
Hon, insisterande: Ska ni till Spanien?
Jag: Vet inte. Hejdå!
Så nu får vi väl se om de hör av sig på fredag eller lördag igen. Jag tror att det är 98% sannolikt att så sker. Och då har jag redan ett svar klart. Jag listade ut det när vi gick av oss i skogen igår och G var fri och glad och ropade att "Skogen är den bästa lekplatsen" och kastade torra brungula löv över huvudet.
Och nej, jag vill egentligen inte skriva om konflikter med andra på den här bloggen, men nu kunde jag inte låta bli. Jag blir så upprörd. Känner igen saker från min egen barndom när andra alltid skulle bestämma och hur dåligt jag mådde av det. Jag pratade med G lite om detta när de gått hem och han uttryckte att det kändes sådär när den andre skulle bestämma allt... Så jag lät honom bestämma vart vi skulle gå på promenad för att fånga dagens sista ljus och han bestämde sig för den skog dit vi sedan gick. Jag tänker att G behöver öva sig på att vara med och bestämma saker, inte bara på att lyda vad andra vill. Därför har jag medvetet låtit honom vara med och bestämma vissa saker den här helgen, men jag tänker också att han behöver andra vänner som han kan leka med på ett bättre sätt.
När vi kom hem var M redan hemma och även vår granne J var här. Jag ställde mig och lagade Arroz a la marinera (hjälpligt med det jag hade), spansk risotto, och sa att J gärna fick äta med oss. Sedan lyssnade vi på musik på Spotify och hade trevligt. M och J gick promenad och G och jag preppade lördagsmys. Planet Earth Djur och människor valde G. Mycket bra val, tyckte vi föräldrar.
Och idag. Söndag. Såsig morgon, men vid elva bestämde vi oss för att åka på utflykt till öns högsta berg. Vi tog med pastasallad (Gs önskemål) och kaka och vandrade och vandrade. I totalt tre timmar var vi iväg, och det var total frihet och helt fantastiskt. G var glad, jag var glad. Ingen kompis tjatade på oss om vad vi fick göra eller ej. Solen sken, vinden blåste och vi hittade bergets endaste lä för att äta våra kakbitar. Mötte tre andra sällskap, så inte helt folktomt men heller ingen rusning.
Och nu: en bagelsdeg på jäsning. Gs förslag. M kommer väl hem snart och jag ska också försöka sno ihop någon middag.
Tack för att ni läste! Hoppas ni har eller haft en fin helg!
