Så inte 120 tomatfrön!

 Så här skrev jag till en kollega den 1 mars: "Hej! Jag har nu imorse sått 3 olika tomatsorter: Cheerios, Chilega och Black Sweet cherry. Jag bredsådde dem i vindruveaskar, en ask per sort, ca 40 frön per sort. Varför blev det så knökat? kan man undra. Jo, för det blev så. Jag hade bara med mig tre vindruveaskar hit så ja, då blev det så."

Och detta beslut fick jag ju ångra, om man säger så... 120 tomatfrön i 3 vindruveaskar visade sig bli änna knôkat.

20 mars

Änna knôkat visade det sig också bli när jag planterat om dem i krukor och hade dem i syrrans söderfönster, här på jobbet. 

30 april, en dryg månad efter omplantering

Innan utplantering tog jag mitt förnuft till fånga och slängde tomatplantor på kreti och pleti som passerade, typ. Eller åtminstone på två av mina vänner, kanske fler - jag minns inte.

Vid utplantering i vårt nybyggda växthus fick jag sätta dem i dubbla och nästan trippla rader längs båda långsidorna och hålla tummarna för att de skulle få tillräckligt med ljus, ta sig och tjocka på sig medan jag åkte på tågsemester till Spanien i exakt en månad. 

31 maj planterades de första ut, och den 12 juni resten

Och ja, det gjorde de. De växte på sig och frodades och pappa vattnade. 

Jag kom hem, gödslade dem med hönsgödsel och de växte vidare.

24 juli

Och nu då, tionde oktober, hög tid att slutskörda. Det luktar te när jag kommer in i växthuset, jag tror det är torra tomatplanteblad. Vissa tomater har börjat spricka, antingen av övermognad eller av kyla eller av båda.

30 september

Men snälla, sätt aldrig mer 120 tomatfrön! Det är bara mer jobb och visst, det blir många tomater, men man ska orka skörda dem med och se till att äta upp dem innan de blir dåliga.

Jag har gett bort en del till en granne, hade kunnat skänka till fler. Lurade hit min vän E att panikplocka häromdan, åt sig själv, och inser verkligen vilken bra affärsidé självplock är! 

Åsa tipsade om att göra tomatsås av dem genom att rosta dem i ugnen med lite lök och vitlök kanske. Det lät gott, kvarstår att googla recept och testa sig fram.

Morgontur i trädgården

Så kom pötsligt solen! Även om jag sett det på prognosen är det ändå svårt att fatta efter så många, många dagar med gråväder.

Imorse cyklade G och jag till skolan, och fler hade cyklat kunde vi se. Jag räknade inte men kanske var det åtminstone fem cyklar parkerade vid skolan när vi kom. Min elcykel är på service så jag fick ta min "gamla" vanliga cykel, vilket gick bättre än jag trodde. Helt otränad är jag tydligen inte!

Det är så härligt att cykla i solen på morgonen! Jag kan rekommendera det varmt till alla, som inte har för långt till jobbet eller som av andra t ex fysiska skäl inte kan cykla. Det är en frihetskänsla och en vårkänsla i det, särskilt när solen skiner och det är plusgrader - som idag! 

Väl framme vid jobbet hade jag sådan feeling att jag var tvungen att gå en liten inspektionstur i trädgården. Det är nämligen jag som sköter trädgården här, för det mesta, så jag ser den som min även om den egentligen är mina föräldrars. Jag började med komposten (som jag kanske mer ser som mina föräldrars) och hällde i sågspån och rörde runt med spade. Igår läste jag nämligen i födelsedagspresenten Lena Israelssons Handbok för köksträdgården  att kökskomposten inte fick vara för blöt, inte fryst och att den dessutom ska efterkomposteras. Det blöta kunde jag ta hand om direkt, just genom att strö sågspån (som tydligen också innehåller kol vilket också är bra, stod det i boken) och röra runt. Dyngmaskarna ropade Hurra där nerifrån sitt bo! 

Efter komposten gick jag en tur och tittade till vallmoplantorna, som överlevt vintern,

snödropparna som blommar för fullt i nämnda morgonsol

och några gula krokusar vid en sydostvägg som laddar inför blomning.

Nu finns det hopp om våren igen! Visst känner vi det?

Så återvänder ljuset så smått

Jag längtar efter att cykla! Ljuset börjar återvända, lite, lite i taget, några minuter om dagen, så jag längtar efter att börja cykla igen. Men innan vardagscyklingen kan börja rulla behöver cyklarna fixas till litegrann. Gs cykel har punka. Min cykel rasslar lite väl. Idag kanske M fixar Gs cykel, och snart ska jag boka tid för service av min. Här på vår närmaste sportbutik har de en liten verkstad. Det kostar några hundralappar men det är det helt klart värt, ändå mindre kostnade än en enda tankning bensin. Så någon dag snart ringer jag och bokar tid. Kanske redan idag.

Skrivandet kom av sig lite igen, verkade det som. Men så är det med mig. Jag är ojämn i publiceringarna. Kanske är det för att jag mest skriver för mig själv, för min egen skull, men samtidigt tycker jag det är himla roligt att bli läst - såklart. Och jag blir superglad för alla kommentarer! 

Skrivandet kom av sig, verkade det som, men så var det inte. I själva verket har jag skrivit och skrivit och skrivit och läst och läst och redigerat och redigerat, men inte här, utan snarare i mitt yrke. Jag har haft turen att få ett skrivande yrke, alltså att få månadslön för att jag skriver. Halvtid jobbar jag med skrivande för min arbetsgivares räkning och halvtid arbetar jag med elever, som lärare. Nu på senaste tiden har jag dock fått arbeta heltid med skrivandet eftersom det som skrivits varit av största, största vikt. Nu hänger det delvis på mina texter hur det går för företaget de närmaste sex åren. Delvis. Annat spelar in också, som tur är. (Känn ingen press, näedå. Men det är också så att hälften av mina vänners anställningar också beror, delvis, på mina texter och hur de tas emot av upphandlande kommun. Sveriges största.)

Snön smälte bort och ljuset kommer, poco a poco. Gräsmattan är dyblöt men inte längre översvämmad och jag hoppas att vårlökarna inte ruttnar bort där under grässvålen, men det brukar de ju inte så varför skulle de göra det? G och jag börjar fantisera om att så och plantera. Vi googlar tomatfrön och paprikafrön, lägger morotsfrön i den digitala varukorgen fastän jag nästan tror att vi redan har. Innan frököp måste inventering ske, för jag har redan en hel massa sedan tidigare år, och dessutom har jag sparat från egna blommor i somras. Rosenskära, tagetes, luktärt och kanske några sommarrudbeckia har jag sparat frön från. Det gäller att ha några säkra kort. Ringblomma vill jag också ha, det hade jag inte förra året, men frön finns kvar. I några år lär de la hålla?

Ilet tog fart så till den milda grad att vi var tvungna att sätta igång genast. Jag tog fram det lilla terracottafatet med hål, som jag fick från min syrra i födelsedagspresent  förra året, och satte i ett glas vatten. I med en näve gula ärter. Så får vi se om vi åtminstone får några ärtskott på köksbordet att glädjas åt och knapra på. Alfalfafrön har jag också tänkt att man borde ha, perfekt som kris-grönsak ju, att grodda alltså. Och smörgåskrasse blir jag sugen på. Allt som växer, även i miniformat, är välkommet nu när ljuset, om än inte värmen, är påväg tillbaka.

Och på tal om värmen: Min svärmor spelade häromdagen in ett meddelande till mig om hur varmt de har det i södra Spanien. Ordagrant: "¡Tuve! En Sevilla hay 22 grados y 7 de mínima, y mañana va a poner 25 grados y aquí. Estamos en verano ahora ¿sabes? Así que... hasta allí te cuento. ¡Venga!" och ungefärligt översatt: "Tove! I Sevilla är det 22 grader, och som minst 7, och imorgon blir det 25 grader, även här. Det är sommar nu. Förstår du? Så ja, det är det jag kan säga. Vi hörs!"

Jag kunde inte låta bli såklart, att prata om klimatförändringarna. Bara lite. Vi måste sluta släppa ut nu. Jag måste börja cykla igen. Men inte bara jag... 

En annan dag, tidigare, delar min svåger med sig (i whatsappgruppen med fyra bröder och fyra fruar) av att ha promenerat 1,6 km, som en träningsprestation. Jag svarar att det bästa är om ni ställer era bilar och går runt i byn, då får ni motion gratis. Ingen svarar.

Ljuset kommer tillbaka. M har åkt skridskor för första gången i livet. Jag har åkt skridskor för första gången på 22 år. G har åkt skridskor för första gången på kanske 2 år. Lite vingligt för alla först, men sedan kul. Tills M ramlade. Nu vill han sälja skridskorna igen. 

Jag hoppas att ni alla har en fin vårvinter. Och sitter någon inne med tomatfrötips eller paprikaodlarråd är dessa mer än välkomna! Venga! Vi hörs!

Drömmen om ett träd

Som en urvriden liten trasa känner jag mig nu denna torsdagsmorgon såhär i början av september. Frustration och trötthet. Jag har gått med i min bostadsrättsförenings styrelse med hopp om att kunna påverka och gräva där jag står, men börjar inse att det kanske inte är helt rätt forum. Jag vet inte. Jag brinner. Kanske är min låga för stark, kanske är den för oväntad i ett litet radhusområde på Västkusten? Jag vill plantera fler vårlökar, och det kommer jag få. Jag vill plantera träd, men där möter jag motstånd. Träd har löv och löven faller till marken. Ingen kommer orka kratta löven som faller på asfalten och lekplatsens gummigolv. Det blir för jobbigt. Trädet kommer inte ha vuxit upp förrän om tio år ändå och då är ditt barn tonåring. Min tanke är mer att trädet kommer ge skugga och möjliggöra för barnen att leka på lekplatsen om tio år. Nej,. mitt barn kommer inte leka där när han är sjutton. Vi kommer kanske inte ens bo kvar då, men andra barn kommer leka där. De som är i 70-80-årsåldern nu kommer inte bo kvar, där kommer det flytta in barnfamiljer. Det är dessa barn jag tänker på. Försöker se det hela större än mig själv.

Så mitt i mitt skrivande ringer en kollega, som jag bett höra av sig till mig för pepp. Hon peppar mig. Hon är på min sida. Hon pratar om små små steg. Jag pratar om krokusar i den vintertrötta vårgräsmattan. Hon pratar om att jag borde kontakta kommunens hållbarhetsstrateg och få pepp och tips från henne. Kanske arrangera något litet evenemang? Gå via barnen... osv.

Nu ska jag lönearbeta. Och sedan ska jag beställa krokusar.

Tips

Jag älskar att tipsa om saker och ting. Serier jag har sett, grödor jag har odlat, radioprogram osv. Här följer nu några av sommarens samlade tips, från mig till er. Varsågoda!

TV-serietips:

En liten hobby jag har under sommarhalvåret är att titta på ungdomsserier. Detta har pågått i några år nu och serier som Eagles, Någon som du och Portkod har följts. Denna sommar har jag sett tre ungdomsserier och jag rekommenderar alla. Först ut var Från trakten om Zeina och Bror som blir familjehemssyskon när Zeina blir placerad hos Brors familj i Värmland. Rolig att se!

Den andra serien jag såg var Fejk om tre tjejer som bär på en oerhörd hemlighet. Lite klurig och jag tror jag förstod allt, men jag är inte helt säker på att jag riktigt förstod hur den slutade och vad huvudkaraktären ville säga med sin sista replik. 

Den tredje serien jag betade av under sommaren var Vakuum. En finlandssvensk serie om en tjej som har svårt att stå upp för hela sig själv, och om dömande gäng runt omkring henne. Detta är den serien jag kunde relatera till mest. Det finns likheter med min studietid i Umeå.

Sedan har M och jag också lyckats hitta lite tid nu i sommar för att se en serie ihop. Min pappa rekommenderade den brittiska kriminalserien Happy Valley och den ser vi nu. Mycket spännande! Tur att jag har M bredvid mig att hålla i handen.

Radiotips:

Jag har bara lyssnat på ett enda sommarprat hittills i sommar och det var Maria Wolrath Söderbergs. Hur bra som helst! Det handlar om glappet mellan vad vi vet att vi måste göra och vad vi faktiskt gör för att leva så klimatvänligt som möjligt. Det är ett program som jag önskar att alla skulle lyssna på! 

Sedan har jag blivit tipsad om följande tre sommarprat som jag inte hunnit lyssna på än: Bo Landin, Annie Lööf och Lina Wollf. 

Odlingstips:

Jag vill tipsa er alla om att nästa år odla potatis och tomatsorten Venus. Det är de grödor som gett mest utdelning i år! Potatisen har jag odlat både på friland och i 10-litershinkar (vilket fungerar på balkong eller i mitt fall altan). 

Handarbetestips:

I sommar har jag virkat två sjalar. Den ena är färdig och den andra är fortfarande pågående. Den första heter Thoughts of Ireland  och den andra Magic Summer. Till Magic Summer väntar jag på mer garn, då jag uppenbarligen hade lite för lite, trots ett nystan med hur många meter som helst. 

Ja, där har ni några tips att förhoppningsvis inspireras av! Nu är det dags för er att tipsa mig!

Saker att bli glad av

Jag blir glad när min sexochetthalvtåriga son berättar för mig att Sankte Per tappade sina nycklar och därför kallas gullvivan för Sankte Pers nycklar. Det hade jag ingen aning om. Tänk vad de får lära sig i skolan nu för tiden!

Jag blir glad av att gullvivorna blommar nu och jag blir glad av att de vårblommor jag planterat ut förra våren och hösten kommit upp och blommar för fullt. Förra våren köpte jag pärlhyacint, jordviva och tête-a-tête i kruka. De två första hade jag inne på köksbordet. Alla tre planterades ut när de vissnat ihop och nu kommer de igen. Härligt! Dessutom har alla lökar G och jag planterade på gården sent i höstas kommit upp. Det ser fortfarande lite glest ut kanske, med små blomgrupper här och var men detta är bara början, tänker jag. Nästa höst planterar vi fler! Och oavsett om de inte är supermånga så är några blommor fler än noll. Det är olika sorters narcisser och krokus jag talar om här, samt pärlhyacint och snödroppar.

Jag blir också glad av den mängd vilda blommor som blommar nu. Svalört, vitsippa och blåsippa är de jag kan namnet på. Igår såg jag också en första maskros i en södersluttning. De vilda blommorna är extra viktiga för våra pollinatörer har jag förstått, så de ska inte klippas ner eller rensas bort. Lyssna gärna på radioinslaget Varannan vild hjälper naturen på traven. 

Jag blir glad av att vädret lajvar sommar trots att det nyss kändes som vinter och trots att det bara är april. På söndag och måndag kommer regnet men tills dess satsar jag på att njuta! Äta middag på baksidan, plantera om mina sådder, känna solens värme mot min solkrämsbestrykta kind. Samtidigt blir jag glad av att M och G köpt ett parasoll till vår baksida (som ligger i totalt söderläge) och även några hinkar att sätta potatis i. Snart blir jag glad av att han hjälper mig gräva upp ett potatisland och att mina föräldrar tycker det är en bra idé... 

Jag blir glad av att se att en hel del elever valt att cykla till skolan, dessa sköna vårdagar. Motion, frisk luft, fågelsång och lite mindre avgaser i atmosfären. Det finns hopp! Det gör det väl?

Slutligen blir jag glad av att min förkylning börjar släppa och att det därmed börjar klarna i hjärnan. Bordsplaceringen till bröllopet börjar ta form, kostymen vi köpt till G på internet passar (han kommer vara finast av alla!) och kvällsljuset är så vackert. 

Vad blir du glad av, denna fredag i slutet av april? Berätta!

Påsken 2022

Så har påsken 2022 passerat och vilken påsk det blev! Fullt ös och mycket socialt, till skillnad från de två pandemipåskarna 2020 och 2021, som jag inte ens minns. Jo, okej. En sak från påsken 2020 minns jag, och det var att vi vandrade i tranvíaskogen och upp på Vetteberget tillsammans med min syrra och hennes familj, att blåsipporna och vitsipporna blommade, att jag ville kramas för jag hade inte fått in i kroppen än att det var pandemi. Och påsken 2021 har jag visst skrivit ett inlägg om, så det kan jag ju läsa sedan för att minnas. Men nu var det påsken 2022 jag skulle berätta om, så då får jag la ta och sätta igång!

Påsken började på skärtorsdagen för vår del, med att syrran, hennes son samt våra föräldrar kom hit hem till oss (vi bor fortfarande i mina föräldrars sommarhus) någon timma efter att jag jobbat klart och hämtat G från förskolan. Jag lagade tabbouleh med kryddiga högrevsfärsbiffar och tzatziki. Syrran gjorde en paprikaröra som var godare än allt annat, och till efterrätt blev det pannacotta med påskgul topping och tre gånger så mycket socker, eftersom jag varit lite stressad när jag preppade den på lunchen. Inget foto på maten, ni får föreställa er. Matfoton är ändå så hemskt tråkiga!

Barnen lekte, lekte och lekte. Som musik för morfars öron, sa morfar när han lyssnade på deras småprat. Och det var faktiskt himla härligt att se storkusin G och lillkusin A leka så bra, trots att de inte ses så ofta (tyvärr). Sedan var det dags att sova för kidsen och det gick sådär. Båda var spralliga till max av att vara i samma hus, men till sist sov de sött. 

Långfredag och jag firade i svart ganska lång klänning och gula strumpbyxor, så ni vet. Fira, och fira. Vad är långfredagen att fira? Det är väl då man ska vara ledsen? Inte så värst ledsna var vi, vad jag minns, förutom kanske lite, men det gick över. Och vem som gick, och gick och nästan aldrig kom till dörren det var lillkusin A, det! Han slog personligt rekord under sin 2,5 km långa vandring i skogen med G och M. Att M gav sig ut själv med två rätt små barn var vi alla imponerade av, och att A vandrade så långt utan att klaga, gråta eller vilja bli buren var något som både syrran och jag flera gånger återkom till under helgen och förundrades över. Tänk att han fixade det! En kvast hade han med sig också. Som en riktig påskgubbe såg han ut i sin gula jacka, söta små stövlar och så kvasten då, i högsta hugg!

Efter lunchen, som bestod av lite hopplock, firade vi i alla fall lillkusinens födelsedag med supergod jordgubbstårta. Tre år fyllde han minsann! Härligt! Fina, fina systerson. Så mycket jag tycker om dig. Du anar inte!

Frampå eftermiddagen svirade jag om och gav mig ut för att gräva ett lökland, vilket M hjälpte mig med, samtidigt som han skjutsade ungarna i skottkärran fram och tillbaka över gräsmattan. De tjöt av skratt och blev rätt skitiga, vill jag mena. 

Till middag lagade syrran en himmelskt god pastarätt i rätt ordning, inte i fel ordning som det står i receptet. Så mycket roligare det är att äta när någon lagar god mat åt en! Jag måste bli bättre på att laga God Mat. Det tycker hela min familj, framförallt jag och M. Kanske, en annan dag... nu är det ju så sent.

Efter detta begav syrran och jag oss ut på kvällspromenad ner till en fin kanal och över ett berg med skog. Syrran tyckte dock att jag överdrev när jag kallade det skog, men jaja.. Det var ju flera träd som stod tillsammans! Vad mer kan man begära av kala västkusten? Koltrasten drillade och blåsipporna blommade. Färjan tuffade genom kanalen. 

Påskafton så. Vad gjorde vi då? Jo! Efter diverse nyttiga aktiviteter på förmiddagen och några ord som inte var visor, gav vi ungdomar oss iväg (lillkusinen hade åkt till sina andra kusiner vid det här laget) och besteg Vetteberget. En tradition, minsann! Även denna påsk blommade blåsippor och vitsippor för fullt! Solen sken mer än vad jag minns att den gjorde 2020 och G småsprang och skuttade hela vägen fram till röset. Mest peppad av oss alla! Vetteberget är Tjörns högsta berg och det är utsikt åt alla håll och kanter. Man ser havet i tre väderstreck. I norr är Orust i vägen. Typiskt Orust! Flö daj, skulle man nästan vilja säga, men det vill man inte. Vill man se hav åt alla väderstreck får man åka till någon mindre ö istället. Dyrön tillexempel. Eller Klädesholmen. Bergsvandringen gick bra. Syrran somnade inte och G slog inte i huvudet när han ramlade lite, längst bort på vandringsleden. Pjuh!

Till middag blev det grillade lammkotletter och klyftpotatis i ugn. Några grönsaker fick också åka på grillen i sista sekund. Paprika och vitlök. Mums vad gott det blev!

På kvällskvisten gav syrran och jag oss ut på en långpromenad, igen. Upp och runt ett naturreservat. Skog, betesmarker, skalgrusbankar, grusvägar och konstutställning från kulturskolan helt plötsligt. Megabra samtal och på hemvägen blåste det lite kallt från havet, men vi fick i varje fall nästan se en påskbrasa, som höll på att brinna ut. 

Påskdagen kom och alla var trötta. Syrran åkte iväg först, sedan vi och till sist mina föräldrar. Vi? Ja, vi begav oss till en påskmys-samling på en äng här i närheten. Det var säkert hundra personer där, om inte mer. Bor alla dessa människor här? kom jag på mig själv med att tänka. Jag var egentligen för trött för att vara där, men tyckte ändå det var trevligt. Träffade en av mina kommande grannar gjorde jag också, och hon beskrev vårt nya grannskap på ett levande sätt. Hoppas det blir bra för oss att bo där! Vi får tro det, för nu är det där vi ska bo. Den nya grannen verkar trevlig i alla fall, så nu vet jag vilka två grannar är. Både tanten från förra helgen och denna kvinna som är mamma till ett barn i Gs förskolegrupp. Jag pratade med några av de jag redan är bekant med också, och det var trevligt. Men egentligen ska man väl använda sådana träffar till att försöka lära känna några nya? Ja, egentligen tycker jag ju det, men jag var för trött för att orka och en ny lärde jag ju faktiskt känna lite grann. Jag får vara nöjd med det helt enkelt. Intressant att se att G höll sig lite i utkanten också. Han lekte lite med sina kompisar från förskolan som var där, men inte hela tiden. Jag tror också han var trött, och samtidigt lite överraskad över att det var så mycket folk. Överraskad och överväldigad, kanske. Så kan det bli. Ingen fara.

När vi kom hem var jag om möjligt ännu mer trött än när vi åkte dit. Jag lagade en enkelt improviserad tomatsoppa till middag, som jag åt själv. De andra åt något annat... jaja. (Jätteintressant att läsa vad vi åt, jag förstår det!)

Efter middagen gick jag ut en tur själv, men med M i Umeå i lurarna. Hon berättade om påskhelgens äventyr och alla känslor kring det. Så fint, pirrigt och häftigt! 

Och som om inte detta var nog så kom även annandagen plötsligt farande genom tiden! Idag kände jag verkligen att jag behövde ta det lugnt. Inte göra massa saker, inte träffa massa folk. Och mer eller mindre har vi följt denna plan. På förmiddagen gav jag mig ut med G en kort cykelsväng. Han har ännu stödhjul, medan kompis efter kompis lär sig cykla utan. Måtte det släppa åtminstone under sommaren! Hur gör man? Är det bara att ta loss stödhjulen eller? Borde vi montera på den där pinnen som man kan hålla i? 

Sedan gjorde jag snabbt en lunch som ingen tyckte om förutom G och jag. Matsituationen blev inte helt harmonisk, men men. Efter detta tog vi cyklarna och cyklade det fortaste vi kunde till färjeläget (G i cykelvagnen såklart) och tog färjan till vår favorit-ö, Dyrön. Där gick vi till lekplatsen, G lekte lite, vi köpte och åt varsin glass och sedan gick vi en liten bit av vandringsleden på öns östra sida, från sydhamnen och norrut. 

Vi stannade på samma ställe som G och jag haft picknick i februari, men den här gången hade vi inte mössa på oss utan den här gången tog vi faktiskt alla av oss om fötterna och doppade dem i det iskalla havet. De svarta klipporna och stenarna var så mjuka och lena. De var inte svarta på grund av de hala förrädiska algerna, utan de var svarta på grund av bergarten. Lena tack vare havet, antar jag. Så där stannade vi en ganska lång stund och doppade fötterna, solade och M skapade en liten balanserad stenskulptur. 

Tre timmar spenderade vi på Dyrön idag, och det räckte faktiskt. G ville hemskt gärna äta på Trålverket igen, men det hoppade vi över. Det kommer fler dagar, hoppas vi. Istället blev det fruktstund på bryggan när vi kommit av färjan igen. Det var också fint. 

Ja, så där fick ni: hela min påskhelg. I detalj. Precis som ni vill ha det! Eller hur? 

Hoppas alla ni som läser här också haft en fin och härlig påskhelg! Att ni inte behövt bevittna vilda kravaller eller koranbrännare! Att ni tagit det lugnt, njutit av solen och fått er lite påskgodis! Snart börjar nästa kortvecka, men innan dess: en god natts sömn. 

Buenas noches!

En superhärlig dag mitt i allt

Om förra helgen var total full rulle och bjöd på ganska stressat och irriterat humör så har denna helg åtminstone börjat i ett lugnare tempo. Flyttpackningen och flyttandet av småsaker i kartonger och papperskassar har pågått i en vecka nu och vi har redan fyllt nästan ett helt rum i vårt blivande hem med allsköns saker. Huset som vi ska flytta in befinner sig fortfarande i en intensiv renoveringsfas. Det är många fronter öppna, om man säger så, men jag är säker på att det kommer att bli fint och trevligt när det väl är klart. Kanske till och med hemtrevligt när vi väl fått inreda med våra ditflyttade grejer. Inreda förresten, min svagaste gren... Men man tager vad man haver. Min inredningsstil är "hopplock från livet" och en hel del som mina föräldrar avvarat. Med andra ord: ingen inredningsstil alls. Men ett vänligt hem hoppas jag på att kunna skapa, med utsikt över åkrar, ängar och skogsklätt berg. Men det var ju inte huset detta skulle handla om, utan dagens superhärliga dag mitt i allt flyttkaos. 

Dagen började med att min man busschauffören ringde hem från jobbet och sa att han hade glömt sin plånbok med körkort hemma. Klockan var kvart över åtta och jag var mitt uppe i mina hembakta rostade mackor och kände väl inte direkt för att cykla ner till busshållplatsen, vilken han skulle passera en kvart senare, och ge honom detta. Han vädjade och jag sa att okejdå. Snabba ryck och tio minuter senare var G och jag där. Satt på busshållplatsen och väntade på pappa busschauffören. Det var en oerhört stilla morgon. Bara några hundmänniskor var ute. Inte en vindpust som det kändes där på vändplanen i början av ön. "Vet du vad vi gör?" sa jag till sonen. "Jo, när vi lämnat plånboken till pappa så åker vi hem igen och äter färdigt frukosten. Sedan går vi ner till badviken och badar." Bra idé tyckte sonen. Sagt och gjort.

I badviken var det bara vi. Förvånande denna vackra dag. Visserligen var klockan bara nio, och visserligen har det varit rätt kallt i två veckor nu, men idag: strålande sol, lite lite vind och friskt och klart vatten. Det tog en stund av velande innan jag doppade mig vid stegen på den stora bryggan. Jag simmade några huttrande tag, flöt i tre sekunder och gick sedan upp. G doppade sig han med och lekte en bra stund i vattenbrynet. Att vara helt själva i badviken var nog precis det jag behövde efter en vecka fylld med flyttbestyr och ganska stressade tankar. I två timmar stannade vi och sedan gick vi och köpte en hutlöst dyr falukorv, lite matlagningsgrädde och gick hem för att laga korv stroganoff och ris. G ville hjälpa till, och det fick han.

Liten morotsskörd

Efter lunchen fick G titta lite mer på barnprogram medan jag plockade ihop ännu mer saker att flytta till nya huset. Cykelstolen, badrumsmattan, urväxta barnkläder och lite sånt. Ingen var där. Bara vi, återigen. Vi bar in allt där det skulle vara och sedan sladdade vi vidare hem till mina föräldrar. Där lämpade vi av ytterligare lite grejer och innan vi visste ordet av hade Gs förskolekompis som bor nära kommit dit för att visa ett ashäftigt pokémonkort. G och kompisen lekte i trädgården och sedan gick vi hem till kompisen för att titta på hans rum, där han hade ännu fler ashäftiga pokémonkort. Lite studsmatta hoppades innan det var dags att gå tillbaka till mormor och morfar. Hur jag lockade med honom? Med glass, såklart! 

Så stannade vi en stund hos mormor och morfar. G åt glass med färska blåbär och jag åt glass med kallt kaffe och isbitar. Någonslags glasskaffedrink, säger vi. Vi får väl se om jag sover i natt. Jag som aldrig aldrig dricker kaffe! G och mormor spelade memory. G vann! Morfar och jag pratade om våra odlingar och kom fram till att det aldrig mer blir djungelgurka, men gärna fler sorters tomater. 

Solen fortsatte att skina men det var dags att åka hem och laga mat, tyckte G. Väl hemma gick jag över till grannarna och pratade lite om nya huset och sedan käkade vi mat som fanns kvar. Efter middagen tog jag några röjtag till. Klippte gräset en sista gång, ryckte upp lite ur pallkragarna. Plockade inne. Tog ner gardinstänger. Och så vidare. M vilade sig efter en körig (!) arbetsdag. 

Kvällen avslutades med att vi gemensamt begav oss till kyrkans päronträd och plockade varsitt päron. Min hade en levande larv inuti sig, som jag inte åt upp. Så sitter jag då här och skriver det här. Tvättmaskinen tar några sista centrifugvarv med gardiner och Gs fondväggstyg föreställande en björkdunge. Jag hoppas att vi kan sätta upp den i hans nya rum. Den är tre meter bred. Jag vet en vägg där jag skulle vilja ha den, men vi får se hur det passar. Inredning som sagt, inte min starkaste gren men ändå lite roligt. 

Rosenskäran har äntligen tagit sig

Imorgon är det söndag. Vi får se vad den bjuder på. Kanske mer återhämtning och lite mer packning. Kanske en tur till nya huset med vad det nu kan vara. Väderleksrapporten säger sol. Och jag säger söndag. Hoppas ni alla har en härlig helg!

Spara små ängar

En av de lataste och enklaste grejer du som har en gräsmatta kan göra är att spara små sommarängar åt bina. Hur då? Jo! Låt bli att klippa exakt hela gräsmattan och lämna fläckar där du ser att exempelvis vitklöver, käringtand eller prästkrage tittat upp. Låt dem blomma och vara mat till alla hungriga bin och humlor. När de sedan blommat över väntar du några dagar för att sedan klippa av dem med gräsklipparen och låta klippet ligga kvar så det fröar av sig i marken igen. 

Har du en gräsklipparrobot kan du sätta upp en ram runt dessa små ängar med några brädor så att roboten inte kommer åt just där. Sedan är det bara att ta bort ramen. Detta sista har jag inte testat själv, men jag antar att det funkar. 

Eftersom bina är hotade behöver de mat. Ju mer mat de får desto mer bi-bebisar lär det ju bli, och på detta sätt borde vi kunna hjälpa till att rädda bina!

Du som inte har en gräsmatta kan istället testa att plantera bivänliga växter så som lavendel (köp i kruka), blåklint (lätt att så från frö) och ringblomma (direktså).

Lycka till!

Så vänder det

Äntligen vänder det! Vi skriver på hyresavtal för huset på landet och snart kommer vi att bo bland åkrar och hagmark och med skogen i ryggen. Det känns rätt och det känns bra, och det är väl så det ska vara?

Visst kommer det finnas fästingar och mördarsniglar och en stor gräsmatta att klippa men förhoppningsvis hittar jag sekatören under flyttpackandet och förhoppningsvis sätter sig fästningarna där vi kan se dem och snabbt plocka bort dem. Kanske kan vi skaffa höns, om vi bara bygger ett hönshus först (vilket inte känns så "bara" i och för sig). 

Å ena sidan känns det tråkigt att vi inte heller denna gång hade möjlighet att köpa vårt boende, men å andra sidan känns det bra att vi testar att bo på landet-landet i ett gammalt hus utan att för den skull äga det. Vi kan passa på att studera de problem som kan uppkomma och se hur ägarna till huset löser dem. Vi kan utifrån detta och det vi vet och har testat tidigare fundera på vad som är rätt boendeform för oss och vilken miljö vi trivs i. Jag trivs på landet och för mig är det viktigaste att G kan gå kvar i sin förskola som han trivs i. Därför funderar vi inte på att flytta till Skaraborg eller Kållekärr, även om det kan vara billigare där. Det Skaraborg och övriga platser längre bort har emot sig är dessutom att vi i så fall skulle vara tvungna att börja om på nytt socialt, igen. Vi gjorde ju det för tre år sedan när vi flyttade hit och det har inte varit helt lätt att skaffa nya kontakter. Det har gått mycket långsammare än vad jag trodde, och jag är Så Tacksam för de kontakter och vänskaper jag ändå har fått, så här långt. Men det är verkligen poco a poco, lite i taget som gäller här, har jag märkt.

I vårt nya boende kommer vi inte bara ha en stor gräsmatta med egen lekplats utan också kunna odla mer i ett helt gäng pallkragar och i ett stort växthus. Det ska bli spännande att se hur mycket bananas jag går nästa år. Min odling just nu har avstannat lite då jag insett att jag inte får plats med mer. Fröer ligger därmed kvar i sina påsar, redo att strös ut någon annanstans, vid något annat tillfälle. Kanske hos mina föräldrar eller kanske i vår nya trädgård i september. 

En annan sak som vårt nya boende har, som vi inte har här, är just det där berget i ryggen och ett lite mer normalt avstånd till havet. Just nu bor vi ca 30 meter från havet, men på det nya stället kommer det vara drygt 1,5 km till havet och nästan 4 km till närmaste badplats. Detta är visserligen inte långt alls, men det ger, föreställer jag mig, ett visst skydd mot den vilda västanvinden. Och det ska faktiskt bli skönt, tycker vi.

Det jag däremot antar att vi kommer sakna där ute på landet-landet är gatubelysning. Det kommer inte vara en lyktstolpe så långt ögat når (tror jag) och därmed mörkt som i ett hål, hela långa vintern. Eller så bjuder detta mörker på ypperliga tillfällen att studera stjärnhimlen och att fundera på om verkligen varenda liten avkrok måste ha elektriskt lyse igång alla långa vinternätter. Ganska tokigt egentligen att tomma vägar lite överallt är upplysta. För vem? (Samtidigt otroligt skönt när man väl ger sig ut, men kanske skulle man kunna ha sensorer på lamporna?) 

Fler saker som är bra med det nya boendet då? Det kommer vara nyrenoverat. Det finns tre sovrum varav ett kommer kunna användas för Ms alla målargrejer. Det finns en balkong med kvällssol. Det finns en grind och staket så G kommer kunna vara ute i trädgården mer eller mindre utan passning. Det finns åretruntboende grannar och enligt ryktet flera barn. Det kommer bli mycket kortare väg till Ms jobb men samtidigt inte så mycket längre till förskolan. Och framförallt: Vi kommer att få testa att bo på det riktiga landet utan att behöva skaffa två bilar och utan att behöva byta förskola och arbetsplatser. Förändringen kommer bli stor men inte för stor, och just det känns så himla bra! 

Det känns dessutom bra att vi liksom köper oss tid för att kunna spara mer pengar inför framtida bostadsköp och förhoppningsvis kan den här bostadsbubblan spricka eller pysa lite tills dess så att vi inte måste lägga en hutlös summa på ett trökigt hus. Det känns alltså bra att inte gå in i bostadsmarknaden just precis nu när priserna rusar. Dessutom känns de två hyresvärdarna som bra och vettiga människor, vilket även gemensamma bekanta bekräftar. 

Sommaren är här! Vi har börjat röja bland "sånt vi sparat som kan komma till nytta" och fasaden är bytt och målad på mina föräldrars hus. Snart är det midsommarafton och ja, jag har väl inte så mycket att klaga på just i detta nu. 

Hoppas även ni fått en fin start på sommaren! Nu ligger det bästa framför oss, tror ni inte det?

Vilda fantasier och vårpepp

Sommarrudbeckia Rustic Dwarf och Blåklint Blue Boy, juli 2020.

För ett år sedan byttes tågreseplanering mot fröer och kanske är det något  visst med årstiden, med ljuset som återvänder eller så är det något i vaccinet som inger hopp. Vi har börjat fantisera om att åka till Spanien igen. M längtar verkligen. Han har inte träffat sina föräldrar sedan de var här på Gs treårsdag, 2019. Vi har inte varit i hans hemby sedan påsken 2019. Det kommer att ha gått över två år när vi väl kommer dit. Alla barn kommer att ha blivit så stora, inte minst G. Han kommer vara som en annan unge för dem. Två och ett halvt år är stor skillnad mot fem... Ja, dubbelt så gammal som sist kommer han vara. Galet! 

Kanske sätter jag för mycket hopp till vaccinet och att vi plötsligt ska kunna ta några tåg genom Europa för att till sist landa i La Palma del Condado och därifrån åka bil till vår by. Kanske kan det inte bli så på länge än? Jag kan ändå inte låta bli att fantisera. Vilda fantasier om tågvagnar med lagom mycket folk och så Europas landsbygd som susar förbi utanför. Höstvackra träd. Hösten kommer att ha kommit kortare ju längre ner vi kommer, tvärtom mot våren. Om vi nu alls kan ta oss iväg. Om det nu alls blir till hösten. (Bara för att vi två vuxna boendes i Sverige blir vaccinerade (när det nu blir) är det inte säkert att resten av Europa hunnit bli det och då kanske man vill och bör undvika onödigt resande, även för de vaccinerade, och kanske är gränser stängda... och hur blir det med barnet som inte kan vaccineras? Ja, fortfarande är det många frågetecken och mycket osäkerhet... inget kan planeras än, men det kostar ingenting att fantisera!)

Nu alldeles nyss hittade jag en sak som jag länge saknat så mycket att jag blivit frustrerad: nämligen någon slags lista över olika tåglinjer i Europa. En lista över vilka tåg som avgår från en viss station en viss dag, dess ändstation samt alla stationer det passerar går nämligen att hitta på interrail-appen. Man väljer "Stations" i menyn längst ner, sedan i "From" skriver man in vilken station man vill resa från (logiskt) och vilken dag och tid. Sedan kommer alltså alla de tåg som går från denna station upp, vilken som är dess ändstation, hur lång tid det tar att resa dit och väljer man då det tåg som har ändstationen längst bort (mitt syfte med detta sök är nämligen att hitta direktlinjer och komma "så långt som möjligt" på dem) får man först se i en lista på alla de stationer tåget passerar samt vilket klockslag det passerar dessa. Sedan kan man välja "View on map" och se detta på en karta, om man t ex inte vet var Frankfurt ligger. Sedan antar jag att man kan fortsätta så här: skriva in Frankfurt, se vart tågen går och sedan nästa och nästa station tills man är framme. Så här ser det ut:

Hur bra som helst men samtidigt lite klurigt. Vi, som reser med barn, vill inte resa för länge under en och samma dag, samtidigt vill vi komma så långt som möjligt per resa eftersom vi inte vill lägga fem dagar på resan helst, som sist. Det blir eventuellt lite svårt att passa in allt så att resdagarna inte blir alltför långa och sena, osv. Kanske är fem dagar ändå det bästa? Vi får väl se.

Annan vårpepp då? Jo, det var väl fröerna då. Syrran och jag har beställt oerhört mycket frön, mest jag faktiskt, och vissa av dessa har jag packat om och skickat till syrran. I helgen orkade jag sätta en andra sådd (den första bestod i egen-tagna penséfrön (ett experiment) samt myskmalva som visserligen växer vilt här så jag vet inte varför jag orkar så dem).  Denna andra sådd blev det rädisor ute (nu kommer snart en snöstorm, så vi lär väl se om de fixar det - de har inte grott än så...),  rosenskära, sommaraster, praktvädd, isländsk vallmo och säkert något mer som jag glömt. En hel massa små byttor (avklippta förpackningar) blev det, och de alla står och trängs på ett och samma plastlock som jag lånat av M. Locket är bra för det har en liten kant och då kan man vattna underifrån. Redan idag ser jag att vissa av fröerna grott och börjat skicka upp små böjda skott. Vad smarta de är växterna som krokar till sig när de ska tränga upp ur jorden! I det korta programmet "Odlingen" kan man lära sig mer om hur ett frö kan bli en blomma. Häftigt faktiskt!

Även detta år ballade jag ur totalt när jag skulle beställa fröer. Det blev alldeles för många och alldeles för många olika också, antagligen. Följande sorter har jag köpt: 

Sorter jag provat förut: Blåklint, Jätteverbena, , Bondböna, Sommarmorot, Rosenskära 'Early Summer', Sommaraster 'Amerikansk Busk', Praktvädd, Rädisa, Sommarmalva, Buskkrasse,  Körsbärstomat 'Vilma' och Sommarrudbeckia 'Rustic Dwarf'.

Sorter som är nya för mig: Vintersallat, Pak Choi, Vintermorot, Djungelgurka, sibirisk vallmo ”Iceland Mixed”, Allium, Sömntuta, Broksporre 'Flamenco', Spenat, Brytsockerärt,  Körsbärstomat 'Artisan Golden Bumble Bee', Tusensköna 'Habanera White with Red Tips', Körsbärstomat 'Black Cherry', Trädgårdsjättevallmo 'Brilliant' och  Fjädervallmo 'Danebrog'.

Myskmalva och ringblommor, augusti 2020

Vi får väl se vad som tar sig och om trädgården blir lika rikblommande som förra året. För att undvika att balla ur så här mycket nästa år ska jag göra allt jag kan för att ta vara på fröer från mina blommor det här året. Jag ska även göra slag i saken och vinterförvara jätteverbenan frostfritt i förrådet. Denna vinter tyckte jag att det aldrig blev någon vinter så den fick stå kvar i sin kruka där ute, men så kom snön och sedan en hel massa minusgrader och då dog den. Nu är den torr och grå och - död. Fröer från mina många ringblommor har jag dock sparat, så dessa kommer jag så direkt ute när det känns som läge för det. I april kanske? Fröer från förra årets malabarspenat har vi också i mängder, så det kan mycket väl hända att det blir några plantor även av denna roliga och ätliga växt. 

I helgen vårbrukade G och jag våra två pallkragar, men jag undrar hur långt de kommer räcka. I dessa vill jag främst odla ätliga växter. De frön till ätliga växter jag har nu är: squash, pumpa, morot, rädisa, bondbönor, sockerärt, spenat och vintersallat. Dock kommer allt detta inte odlas samtidigt. Rädisorna kommer först och sist kommer vintersallaten. Men ändå... Nej, det kommer inte räcka. Bondbönorna och sockerärterna får nog hitta en annan plats, när jag tänker efter. Kanske där jag hade mina sommarrudbeckior förra året? Eller kanske i "skräp-rabatten" där det inte blev någonting annat än akleja, gräs och några purpurklätt. Ja, men det löser sig nog... Det är tur att det är skoj att  gräva! Synd bara att ryggen blir så mör. Jag får ta lite i taget och kanske få hjälp av M eller så... 

Ja, våren: du kommer med ljus och vilda fantasier. Du kommer med fröer som gror och soldamm i rummet. Du kommer med snöstorm i övermorgon men sedan, sedan kommer du väl hit på riktigt kära vår? Det hade varit så trevligt!

Bland blommorna

Det var inte mitt fel att jag köpte så många fröer i våras. Jag bara drogs med i fröyran som föddes ur ett så vackert blomsterinlägg jag råkade hitta. Och nu, nu är det min tur att visa vilka vackra blommor som pryder min trädgård, sprungna ur de torra pyttiga fröna. Men först ett litet utdrag ur dikten "Jag vill möta" av Karin Boye

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Vi börjar nära grinden. Där har vi en liten minirabatt med sommaraster och en liten förskrämd lavendel. Detta är den enda astern som hittills har börjat blomma i år. Mellan denna minirabatt och en annan minirabatt har  vi just nu en liten äng med vitklöver i gräsmattan. Självsådda och välkomna. I den andra minirabatten har vi Gs blå blommor (penséer som fortfarande blommar) och två sockerärtplantor och några ringblommor. Endast en ringblomma blommar än. Jag tror de andra känner sig kvävda av penséerna. (Om bilderna ser oskarpa ut: klicka på dem!)

I köksträgårdshörnet, under en schersminbuske, har jag planterat oregano och persilja förra året. Båda överlevde vintern bra och båda blommar nu. 

Bredvid dessa kryddväxter har två stora mangoldplantor vuxit men de har jag tagit bort nu. Där finns endast en krasse kvar, som inte blommar än, och tre sorters timjan. Kryddtimjan, backtimjan och en jag köpte förra året som planta och som klarat vintern sådär, och är halvgrön nu.

Bredvid timjanen, eller vad det nu heter i bestämd form plural, har jag satt ut blåklint. Denna blomma kan jag verkligen rekommendera. Så lätt den grodde inomhus! Så lätt att plantera ut. Den har klarat sig superfint. Sorten heter "Blue boy". 

Men innan vi går vidare i trädgården vill jag visa er hörnet mittemot köksträdgården. Där har vi "varsin kruka" enligt G. Den stora är mammas, den lilla är Gs och den mellanstora är pappas, säger G. Att den lilla är G beror på att det var han som planterade nejlikan i den, i våras. I dessa krukor har vi förutom nejlika även mynta och rosmarin. Båda dessa, samt nejlikan som växer med rosmarinen, har klarat sig igenom vintern. Att sätta mynta i en kruka är helt nödvändigt om man inte vill att hela trädgården ska förvandlas till en myntaäng, tror jag. Dess rötter är helt otroligt starka och den sprider sig lätt. Krukorna ingår i hyran av huset och det är vi tacksamma för.

Myntan ser lite risig ut, ser jag nu. Om det beror på att det blåst, att den blommar eller på att det flyttat in miljarders myror under och i dess kruka låter jag vara osagt. Vad tror ni?

Bredvid denna lilla blårosagröna grupp bor några tomatplantor i varsin kruka. Dessa har jag drivit upp på arbetstid.

Nu fortsätter vi i rabatten som löper längs staketet mot  grannen. Där har vi en tjockbladig marktäckande växt med massor av rosa små blad. Ganska ful innan den blommar men väldigt härlig nu. Pollinatörerna verkar älska den, så då älskar vi den också! Är det någon som vet vad den heter?

Vidare finner vi ett fält med ringblommor, helt enligt Enes rekommendation när jag frågade en gång. Jag köpte tre påsar ringblomsfröer och fick ge bort en del till syrran då jag insåg min grova överdrift. Nu har jag ägnat mig att sno ringblomsfröer lite här och var där jag kommer åt, av redan överblommade exemplar. Mina blommar inte än - men de har ju hela vintern på sig! (Förra vintern blommade de fram till i februari...)

Kanske är de för många på samma fläck för att trivas? Kanske borde jag gallra? Vad tror ni?

Sedan följer en snutt med röd solhatt (tror jag) som inte blommar än, några pytteblommor som heter

Tusensköna Bellissima Red. Rätt söta, men de ska säkert planteras mer i grupp än på rad som jag gjorde. Jag fattade inte vad jag planterade ut riktigt, hade tappat kollen helt...

Vidare har vi två sorters lavendel, båda planterade förra året, bredvid en miniliten syren som jag också satte förra året. 

Vi har också lite fler ringblommor, som inte blommar än, och sedan en snutt med myskmalva, blå bolltistel och praktvädd som inte heller blommar än. Har jag planterat för mycket på samma fläck tro? Eller haft för ogödslad jord? Eller har det varit för kallt och blåsigt? Jag vet inte. Men det som kommit upp det lever i alla fall! Det som inte kommit upp det har inte kommit upp, och så får det väl vara då (Backnejlikan! jag tittar på dig - men jag ser dig inte). Stjärnflockan gav jag upp redan på förodlingsstadiet... Ja, man måste ju få testa!

Vid dessa växter så har jag också en mangold från förra året som blommar och har sig, samt två jätteverbenor. Även dessa blommar, som de visserligen "ska". 

Sedan följer ett litet kaosparti som vi hoppar över (två buskar som inte tycker om livet med ogräs-gräs emellan) men sedan har vi kanske trädgårdens stolthet! Här har jag förvandlat en kirskålsäng till en äng med Sommarrudbeckia (rustic dwarf) och blåklint. Perfekt växthöjd för denna blåsiga holme! Se så fint!

Lite närbilder vill ni förstås också ha! 

Vidare följer en vissen prästkrageäng i rabatten, som jag absolut inte har fotat. På andra sidan en minirabatt invid husväggen med två lavendel och två squash. 

Sedan: pallkragarna! Här har vi en pallkrage där det råder total djungel och en som ser lite mer balanserad ut.

27 juli

I djungelkragen finner vi längst bak bondbönor, en solros som G sått på förskolan - som gick av innan jag hann ta hem den, sattes i vatten och sedan fick rötter, planterades ut och blev så här himla stor (blommar dock inte än), några squashplantor, en hel drös morötter, några halvkvävda krasseplantor, några sockerärtsplantor som undrar vad de gör där, några jordgubbar som undrar var sjutton solen är och.. och... nä, det kanske inte var något mer? Fullt är det i alla fall. Helt totalt överfullt! Men de var ju så små när de var små! Titta bara:

5 juni

Här ser ni bondbönor, paprikaplantor (av vilka ALLA dog inom loppet av 24 h), squashplantor och krasse. Det var innan vi även knött ner några söta sockerärtsärter och innan M satte dit tre jordgubbsplantor. Det är väl ändå bara jordgubbarna som överlever vintern, kan jag tro. Nästa år måste jag inse kraften i bra odlingsjord och kogödsel!

I den andra pallkragen har jag några bondbönor, en del morötter, jätteverbena, praktvädd, en kruksallad som jag satte ut och som tagit sig riktigt bra - nu måste jag bara få M att äta av den också, och några nyplanterade mangoldplantor (alldeles för många). 

Bondbönorna ser ut att behöva mjölkas. Eller skördas kanske det heter?

Se så fräcka blommor bondbönan har! De ser ut som häftiga tanter, tycker jag.

Slutligen når vi trädgårdens sista hörn. Där finner vi några jordgubbsplantor, några smultronplantor (ivrigt skördade av Gs flinka händer) och en kruka med några jätteverbenor som blommar för fullt! Så snygga!

Sedan följer en vit vacker ros, en stor stark tistel som utgör någon sorts kontrast till varandra. Sist vid sidan av garaget en riktig skämsrabatt där det växer allt möjligt (Hej Biologisk Mångfald!). Just nu blommar endast två purpurklätt där. Plantor jag fått av min pappa. 

Ja, det var det. Nu är det hög tid för mig som yrkesarbetande kvinna att gå och lägga mig! Tack för att ni följde med på min lilla rundtur i trädgården! Ge mig gärna alla de goda råd du har! Ska jag kanske gallra lite bättre? Eller bara vänta ut och se om alla mina plantor vill blomma till slut? Eller är det rent av mer guldvatten som behövs?

En fin semesterdag

Idag har vi haft en så bra och harmonisk dag. Lagom fylld med aktiviteter. De flesta utanför hemmet. Häng med!

Vinden viner fortfarande och oavbrutet över vår holme och eftersom knäckebrödet av den rätta sorten, enligt min son, tog slut igår var vi tvungna att köpa nytt idag. Mina föräldrar önskade sig också lite småsaker från affären och eftersom M ville måla klart ett hundporträtt begav jag och G oss iväg i vår lånade semesterbil till näst närmsta affär.

G fick i uppdrag att lyssna på mamma hela tiden och bara ta det jag sa. Detta uppdrag uppfyllde han förvånande väl. Jag som har undvikit att handla med honom såg nu vilken duktig butikspojke min sambo uppfostrat honom till, efter oräkneliga turer till storaffärn. G packade sin lilla barnkundvagn full med knäckebröd, färskpotatis och filmjölk. Sedan hjälpte han till att lägga upp på bandet och bära ut till bilen. Vilken himla bra handlingshjälp jag hade!

Leveransen hos mormor och morfar resulterade i ett oerhört knäckemackesug hos G varpå vi satte oss i deras nya fina soffa och G åt sin macka med smör, alltså Bregott. Mina föräldrar satt i fåtöljerna på andra sidan  det hemmasnickrade soffbordet och höll avstånd, till oss.

Sedan lekte G lite med klossarna och efter det att jag tvångsklappat min mamma lite på ryggen (i brist på att få krama henne - det är just detta som gör mest ont, att inte få krama dem!), gick vi ut i trädgården. Morfar hjälpte mig att sätta fast barnstolen lite bättre och G hjälpte morfar att äta hallon och röda vinbär. Jag hjälpte till med krusbären. Vi drog lite blommanfördagenogräs ur svartvinbärsbusken, kikade på robotgräsklipparen på håll (lite läskig tycker G) och sedan gick vi över till grannen och hoppade studsmatta. Det är Gs favoritaktivitet när vi är där. Så snällt av grannen att låta oss låna den! Efter detta vinkade vi av mormor (som stod i fönstret) och morfar, som hjälpte mig att backa ut, och gasade hem till holmen igen.

Det regnade några droppar och blåste och blåste. Hungrig var jag och helt redo att laga en underbart god pastasås som min kompis H tipsat mig om dagen innan då jag skördat min första squash! Här följer receptet: Stek en hackad gul lök och två hackade vitlöksklyftor i olivolja. Lägg i en tärnad squash och stek med. Tärna under tiden fyra tomater. Lägg i och rör runt. Salta, peppra. Koka pasta. Vänta. Riv ost och ät allt samman med god aptit!

Så himla gott! Denna rätt måste jag laga många fler gånger. Förra året fick jag bara en enda squash av min odling men i år har jag många fler plantor och hoppas på mer skörd, men vi får väl se. Jag har en till som är väldigt på gång och som jag kommer skörda om några dagar, hoppas jag.

Efter lunchen begav vi oss mätta och belåtna iväg till Stenungsund. M hade bokat tid för klippning och skäggtrimning. Det behövdes. Han är nog känd som "den skäggige" här på ön, gissar jag, men idag skulle skägget bli lite mindre vilt. Medan han satt i frisörstolen begav vi oss ut på en promenad, först till hamnen där vi såg bogserbåtarna Bess och Bison vilka tydligen bogserar in de stora, stora skeppen som kommer med olja och gas till fabrikerna i Stenungsund. Jag pratade lite med besättningen, social som jag är, och sedan gick vi tillbaka till frisören. M var inte på långa vägar klar så vi begav oss till Stenungstorg där jag tittade lite efter skor, köpte en bok till G i serien Djurkompisar och sedan gick vi ut till lekplatsen. Hela tiden inne på gallerian tänkte jag på att hålla avstånd till alla, särskilt äldre. Jag hoppas att det gick tillräckligt bra och att varken jag smittade någon eller blev smittad (vi känner oss friska, men man vet ju aldrig). Vi köpte också lite tvål på apoteket och handsprit i fickformat, vilken vi använde flera gånger under vårt besök. Kanske hjälper det mot något...

Ute på lekplatsen var det kallt och fullt av ungar. G ville åka den stora, stora tunnelrutschkanan men jag sa nej. Det var så högt att klättra upp dit och jag tvivlade på att han skulle klara det utan hjälp. Han sa att han var ett stort barn osv, men nej. Tack och lov var han lättdistraherad till den lilla rutschkanan, och en liten studsmatta, balansgång och annat. Efter en stund frös dock mamma Tove så mycket att vi valde att gå in på biblioteket istället. Där var det varmt och mysigt och G lekte i lekrummet (sagoskogen) och var runt på barnavdelningen och grejade så fridfullt.

Så äntligen var pappa M färdig och han hade dessutom köpt en stor sopborste. Vi kunde åka hem, men först lite fika! G fick en glass och jag en chokladmuffins som jag åt halva av. En snabb tur in på HM för att åka rulltrappa (jag och G) och köpa deo (M) och sedan äntligen åkte vi hem!

Kvällen hemma var också bra. Jag har donat på och G har lekt så himla harmoniskt. Idag har han bara tittat på video två korta stunder, en gång innan middagen och en gång innan sovdags. Leo el pequeño camión båda gångerna. Igår såg han video alldeles för många timmar så det känns bra att vi balanserat upp det lite bättre idag. Leo är dock ett bra barnprogram, tycker jag, även om det snabbt blir sjukt tråkigt för den vuxne. Det handlar om lastbilen Leo som "bygger" olika fordon, t ex sopbil, ubåt, släpvagn för häst osv. Det är lugnt och fint och en berättarröst berättar vad alla delarna heter på spanska (eftersom han ser detta program på spanska). Leo och hans vänner Lifty och robotarna mest nickar och ler, skrattar till och pekar med hjulet och så vidare. G har genom detta program lärt sig massor av specifika termer på spanska, t ex retrovisor (backspegel), guardabarros (stänkskärm) och puerta trasera (baklucka - i detta fall på släpvagnen för hästen).

Hunden Bruno målad i akvarell. En springer spaniel.

M har under kvällen målat klart hundporträtten som han ska sälja till en granne. Vill ni se fler av Ms bilder kan ni kika på hans instagramkonto. Marcuantico, heter han där. När sedan M nattade G gick jag till min seglande vän och vattnade hennes och hennes mors blommor. Under tiden lyssnade jag på första halvan av Sara Bäckmos sommarprat och fattade att vintersallat är något jag måste så. Så det får jag göra!

Hur det går med min trädgård får vi ta en annan gång, men det mesta växer i alla fall och just nu leder växterna mot mördarsniglarna, men det gäller att passa sig. Jag har gjort en mördarsnigelregel som verkar funka: klippa ihjäl dem så fort jag ser dem. Med andra ord: orka gå in efter sekatören och ut igen, även om jag egentligen inte tänkt göra det, och bara: klipp! Vi har byggt vindskydd för pallkragarna (där vi odlar bondbönor, squash, krasse, morot, sockerärter och några få jordgubbar) och en av mina sommarrudbeckior har precis börjat blomma. Jag förväntar mig en äng av gula blommor om några dagar. Vi får la se!

God natt på er, nu ska vi kanske se ett avsnitt Falsk identitet och sedan sova, för imorgon väntar en ny dag under denna blåsiga semester. Blås, blås!