lördag 22 april 2017

Det finns ingen bokhandel i Almonte


Tyvärr finns det ingen renodlad bokhandel i Almonte, vår andalusiska by. Däremot finns det ett bibliotek inhyst i en gammal bodega. Riktigt fint, faktiskt, och ganska stort. Silencio, står det på en skylt när man kommer in. Tystnad. En regel som inte längre gäller på svenska bibliotek, enligt min erfarenhet.

Jag passade på att fråga bibliotikarien, när vi var där sist, om var i Almonte man kan köpa böcker. Hon tipsade om två ställen, igår besökte vi ett av dem. Det visade sig vara en kiosk där det såldes godis, garn och några få böcker. Barnböckerna var få och tråkiga. Inga pekböcker eller liknande...

Vi gick in i Bazar Amistad som låg nära. Det är en av alla kinesägda butiker här. De hade några få extremt fula barnböcker. Billiga visserligen, men nej tack.

Till slut gick vi till CopiAlmonte på Calle Triana (som bibliotikarien inte tipsat om). Det är egentligen en pappershandel där man kan kopiera och skriva ut men de har också fina barnböcker, bland annat från förlaget Combel. Jag köpte tre böcker igår och ytterligare tre idag. En har jag redan hunnit ge bort till en av kusinerna som varit så magsjuk att han tvingats läggas in med dropp. Stackarn! En av de andra böckerna ska vi ge till Gs kusin som slog i huvudet så hårt häromdagen att det behövde sys i pannan. En tredje bok ska vi ge till Gs äldsta kusin för att han gillar böcker och för att den verkar bra: Llega el Sr. Flat. Resten behåller vi själva!

Jag passade på att säga till expediten på CopiAlmonte att det är synd att det inte finns någon riktig bokhandel här. Hon svarade att hon nästan inte säljer några böcker alls. Synd! Jag tror att alla barn behöver någon vuxen som läser för dem. Att kunna läsa och förstå olika sorters texter är nödvändigt för att både klara skolan (alla ämnen!) och för att förstå världen. Mer läsning åt folket!

onsdag 19 april 2017

Kan ni vara vänliga att byggarbeta lite tystare, tack!

Renovering av eller skattletande på parkeringsplatsen mitt emot vårt hus

Varför finns det siesta om man inte får sova? undrar jag. Stackars oss men framförallt stackars jobbargubbar med tillhörande översynsfarbror (i mitten av bilden)! Stackars oss som inte får sova, eller åtmistone vila, i fred efter en intensiv förmiddag och stackars arbetare som inte heller får sova utan istället måste arbeta under dygnets varmaste timmar. Inga hörselskydd eller arbetskläder har de, vad jag kan se, heller. Säkert inte ens anständig lön... Ja, jag blir lite irriterad. Jag trodde att siestan var helig, mellan kl 14 och 17 åtminstone. Nu är ju klockan visserligen över 17 men jag har hört dem arbeta ett bra tag.

Nåväl, själv har jag gett upp att försöka sova. Jag får la gå in och se hur bebisen har det och om han hellre vill leka än att lyssna på traktorn. Kanske vill han titta på traktorn? Hade han varit tre år hade han väl varit klistrad vid rutan gissar jag. Hade jag gissat det även om han varit en flicka? Hur långt har vi kommit egentligen? Inte längre än att det på just den här parkeringsplatsen bara är män som arbetar som skattletare/markarbetare i alla fall!

tisdag 18 april 2017

Barnet i hagen


I Sverige var det populärt med hage till barnen när min pappa var liten. I Spanien är hagar ett måste än idag.

Efter två veckor här har vi idag monterat hagen som G får låna av sin ena kusin. Han njuter verkligen av att ligga i den och ropa, sparka, vifta och snurra runt. Förut hade vi honom på en filt men då kunde han lätt rulla ut på det hårda och kalla marmorgolvet, eller få fingrarna under medarna på farmors gungfåtölj. I hagen ligger han säkert.

M tycker att vi ska ha en hage hemma också. Det säger jag nej till. Där har vi parkett som han hamnar på om han tar sig utanför filten och dessutom är det lättare för oss att bara sätta oss ner på huk och leka med honom när han inte är omgiven av ett nät.

Men visst, jag erkänner, hagen har sina fördelar här i Spanien med hårda kalla golv och icke barnsäkrat hem.

måndag 17 april 2017

Det finns parfymfritt tvättmedel!


Jag har funderat på att skriva om företeelser och uppfinningar jag saknar i Spanien. Med på listan skulle parfymfritt tvättmedel vara... men så föll min blick på en av svärmors alla tvättmedelsflaskor: för känslig hud, utan parfym! Underbart!

Typiskt då att jag precis innan hällt i parfymerat tvättmedel och satt på en tvätt med mina och bebisens lakan!

fredag 14 april 2017

Semester från semestern

Morgondis över Matalascañas

Så tog vi semester från semestern i några dagar. Vi packade allt vi trodde att vi skulle behöva och begav oss till huset på stranden, en enplansvilla från 70-talet med en palm framför och rosmarinbuske, hibiskus, rosor och kaktusar i rabatterna. Och grodor som varje kväll stämmer upp i kvällssång, allihop tillsammans. Kvack, kvack, kvack i en evighet tills vi somnar.

Första dagen - sommarvärme, andra dagen - vinterkyla, tredje dagen, idag, åker vi hem till byn igen.

Vi har blivit förkylda alla tre. G hostar som en gammal gubbe, M snorar och jag har ont i halsen. Det kanske inte är så konstigt egentligen. G har aldrig varit förkyld eller sjuk tidigare, men så har vi ju också levt lite för oss själva där hemma. Nu har det blivit extremt många kindpussar och kramar på kort tid och då sprids väl virusen och bakterierna, kan jag tänka mig.

Vi har haft det bra här på stranden i alla fall. Vi har ätit glass, jag har promenerat i vattenbrynet, vi har ätit lunch på restaurang: en bra och en dålig. Vi har fått besök av Gs farbror med fru och barn. Vi har promenerat och promenerat och promenerat. Jag har träningsvärk i låren.

Men nu ska vi åka tillbaka. Jag ska ta farväl av havet och gå upp till huset och städa. Hoppas att G fortsätter sova i vagnen en stund!

tisdag 11 april 2017

Kvinnomagen

Aldrig är jag så hungrig och aldrig är jag så mätt som när jag är här i min andalusiska by. Här äter man lunch sent, klockan två halv tre om man har tur. Tur har jag i alla fall med maten som alltid är underbart god. Svärmors långkok, fisk i ugn eller friterade soldaitos de bacalao eller croquetas. Medelhavsmaten som är så nyttig. Jag antar att hennes mat räknas dit, trots att kusten här, la costa de la luz, tar emot Atlantens blå vågor och inte Medelhavets turkosa vatten.

Och det är i magen maten hamnar. På nästan samma ställe som bebisen bor när man är gravid. Och runt magen och armarna hamnar det goa som man inte lyckats göra av med under långa promenader i Västerbottens skogar eller runt omkring i den soliga spanska byn. 

Tänk att kvinnokroppen alltid ska vara utsatt för sådan press och sådan granskning! Den ska vara lagom stor och lagom liten på sina olika ställen. Det ska vara mycket hår på huvudet men ingen annanstans. Den ska vara len och ren och lukta gott. Allt det här vet vi redan.

Kvinnomagen. Den är det vackraste som finns när den bär ett barn. Då ska den få plats och framhävas i kläderna. Det är det gravidkläder är till för. Men när barnet är fött och det gått ett tag (hur länge?) verkar det som om magen på något magiskt (!) vis ska återgå till hur den var när man var ung och smärt och bebben var långt, långt ifrån påtänkt. Så kändes det idag och igår när jag provade kläder i en butik. Expediterna försökte i all välmening få mig att välja kläder som trollar bort magen. Och jag kände mig tjock. Gordita, tack för diminutiven, kära du!

Men vad ska man göra? Jag köpte osötad yoghurt med 3% fett att äta istället för den sötade goda grekiska med 10% fett. Jag promenerar under dagen för att transportera mig, jag promenerar på kvällarna med svärmor och hennes tantgrannar. Jag borde la gå och simma? Inte äta så mycket? 

Usch! Jag blir så irriterad och ledsen! Jag vill tvinga världen att designa kläder som passar mig istället för att jag ska modifiera min kropp så att den passar kläderna och ideal skapade för och av män!

Nu åker vi snart till stranden. Men inte för att bada utan för att ta det lugnt och vara själva några dagar M, G och jag. Det blir skönt. Jag ska försöka släppa allt och bara njuta. Se upp mot solen, bort mot Atlantens vida horisont och vara lycklig över att det är hit livet tagit mig. Hit till Andalusien! Hit till min man och son. Här är jag i min kropp och jag mår bra! Ha!

söndag 9 april 2017

La placita


Igår (i fredags) gick vi på la placita som är varje fredag i byn. Det är alltid trevligt tycker jag. Oliverna är det bästa och djuren, fast jag tycker synd om dem, djuren alltså. Alldeles för många fåglar i samma bur. Kycklingar, kaninungar, guldfiskar.

Tur att vi är i en liten by, tänkte jag, så att ingen får för sig att begå något vansinnesdåd här. Klockan var halv tolv på förmiddagen. Ingenting hade ännu hänt. Folk levde sina vanliga liv. Gick på Drottninggatan eller på la placita...

Klockan fem, när jag satt mig till rätta på takterrassen för att läsa min bok fick jag veta vad som hänt. Syrran hade skickat ett meddelande, jag ringde upp. Så hemskt. Ingen jag känner, vad jag vet, men ändå! Fruktansvärt! Respektlöst! Overkligt!

Dagen idag (lördagen) har gått i motsatt tecken. Jag har njutit av livet. Picknick i det fria i naturen nära Aracena, sedan ett besök på Linares Hammam. Sist en middag på en bar i Aracena. Allt tillsammans med Casa Annika och hennes familj, och så G och M såklart!

Lev! Njut! Passa på! För, som Isak säger i Skam: det enda vi vet med säkerhet är att livet pågår just nu...