Låt mig skriva lite om helgen

Efter en vecka som var lite hej och hå kom nu en helg. Planerna såg ut som så att vi på lördagen skulle träffa en bebis och på söndagen skulle vraga med våra vänner som bor på grannön. M skulle jobba.

Redan på fredagen började jag förbereda, vis av min erfarenhet från förra året när jag bjöd in samma par (fast då utan bebis) och hade nerverna överallt utanpå och var hur stressad som helst eftersom vi både städade och fixade lunch samma dag innan de skulle komma. I år har jag ju som nyårslöfte att bjuda hem folk, och detta är la kanske tredje hembjudningen jag får till. Så, jag började som sagt förbereda redan på fredagen. Det hela underlättades av att G hade blivit hämtad på fritids av en kompis vars föräldrar fortfarande hade semester, och skulle äta middag hos dem. När jag kom hem från jobbet städade jag därför bottenvåningen. Sedan åt jag middag och sedan gick M och jag och hämtade G. Jag tycker det är toppen att promenera eller cykla när jag ändå inte ska så långt, istället för att ta bilen. Dessutom är det en väldigt fin promenad till kompisen. Sista biten tänkte jag att vi skulle gå genom skogen istället för att kämpa oss upp för deras långa branta uppförsbacke. Det skulle vi aldrig ha gjort! Fem fästingar hittade jag på mina bara ben efter att ha gått i högt gräs i fem minuter. Hej naturen! Tack och lov är vi vaccinerade mot TBE, men ändå. Hu!

När G var hämtad och M satt sig för att äta mat satte jag igång och bakade kladdkaka med havregryn i. Jag har fått receptet av min vän E i grannbyn men modifierade det litegrann. 

Min variant innehöll: 300g smör, 4dl socker, 3dl havregryn, 4 ägg, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl kakao, lite salt. Den ska stjälpas upp i en långpanna och gräddas i 15 minuter på 175 grader. Jag var olydig och gräddade den i 20 minuter, vilket resulterade i en okladdig kladdkaka, men ändå god. 

På lördagen åkte M till jobbet ganska tidigt och G och jag hade en slapp morgon. Jag fick visserligen ett infall att grundligt städa en liten del av köket (diskbänken på ena sidan och köksbordet som båda var belamrade) och blev mycket nöjd över resultatet. Sedan behöver man inte titta så noga på alla andra ställen. Varför ha en jämn städnivå överallt? Nej, det kan vi uppenbarligen inte ha i detta hushåll. Lampan över köksbordet blev åtminstone avdammad... 

Sparar som målbild till den dag jag får för mig att städa detta hörn igen...

Strax efter klockan tre kom våra vänner med bebisen M. Det var detta par jag för första gången träffade i Kielfärjans varuhiss, i december 2022. Själv tycker jag historien är helt fantastisk, nostalgisk som jag är! 

Vi fikade den okladdiga kladdkakan med vispad grädde och deras medhavda kanelbullar, som pappan till bebisen bakat samma morgon. Pappan till bebisen höll i bebisen hela tiden. Pappan till bebisen bar bebisen i liggdelen när mamman till bebisen körde vagnens underrede över guppiga stenar på vägen tillbaka från vår lilla hemliga badplats. Pappan till bebisen är en liten björnpappa, och hon har ingenting att klaga på, mamman till bebisen alltså. Själv lyckades jag lugna bebisen genom att prata på bebisspråk som jag pratat med G när han var sådär liten (fast han var lätt mindre! Den här bebisen hade vuxit på sig sedan jag såg henne sist, och hon är inte heller prematur utan istället något överburen). Nåja. Hon lyssnade på mitt bebisprat och blev nöjd, och jag fick mig till och med ett litet supersnabbt leende. Gullunge! 

M kom hem en kvart efter att de hade åkt och vi lagade laxkotletter i ugn, hemodlade potatisar och gräddfilssås med rom, rödlök, citron, salt och peppar. Hur gott som helst! (Ändå känner jag på mig att jag vill äta så lite lax som möjligt. Det känns inte bra. Jag är inte så påläst men har förstått att det inte är bra för miljön. Att mycket av det som överfiskas upp ges till laxarna i laxodlingarna. Och så vidare. Någon som vet mer och som vill länka till något läsvärt eller något radio- eller TV-program/dokumentär?)

Innan vi somnade brakade ett sjudundrans åskoväder till! Det kom från Skagen kunde jag se på SMHIs åskvädersradar. G hade precis somnat men jag ställde mig med sovrumsfönstret vidöppet och tog del av skådespelet. Det ösregnade och plötsligt ösregnade det ännu mer. Och så lös det upp och dundrade. Häftigt!

Så blev det söndag och M började en timma senare. G och jag hade sovmorgon men gick ändå ner strax innan nio. Jag hörde av mig till min vragavän men hennes son hade blivit magsjuk under natten, så ingen vragning idag. Vraga, förresten, är ett helt nytt ord som jag lärt mig. Det är tydligen ett ord på bohuslänsk dialekt för att leta strandfynd. Det hade ju passat bra nu efter stormen Floris, men nej, inte med ett magsjukt barn. Dessutom blåste det ganska friskt idag också. 

Solen sken ändå och både G och jag kände att vi ville ut. G föreslog tågresa till Stockholm, tågresa till Trollhättan eller bara en tågluff med hundra tåg. Jag nappade inte på någon av idéerna. Så kom han på att en utflykt till Vetteberget hade kunnat vara roligt. Bilen var inte hemma, eftersom M tagit den till jobbet, men vi hade ju våra cyklar. 

Med oss tog vi matsäck i form av pastasallad och några kakbitar av den där kakan jag bakat i fredags. Den vispade grädden som blivit över sedan igår puttade jag ner i en liten burk och tog med. Saft, te och vatten packades också ner i ryggsäcken, och varsin tröja, och så cyklade vi iväg klockan tjugo i tolv. Det tog 50 minuter med paus i mitt växthus för att plocka två tomater, innan vi kom fram till parkeringen vid bergets fot. Vi var hungriga men G tyckte ändå att vi skulle gå till vårt vanliga matställe och äta där. För min del hade vi kunnat äta långt mycket tidigare, men okej då. 

Förvånansvärt mycket folk var uppe på berget idag. Det var rentav trångt på parkeringen. Tur då att vi tagit våra cyklar, som går att knö in och parkera lite varstans. (Bensinen är alltså bara ett av problemen med bilarna, till detta kommer ytan de upptar både på vägarna och när de står parkerade, och alla mikroplaster och annat bös de släpper när man kör dem!) 

Efter det att vi pillat i oss vår pastasallad skuttade vi iväg över bergsheden. Det är ganska platt när man väl kommit upp, och det känns nästan som att fjällvandra, men bara nästan. G var 20 - 100 meter framför mig hela tiden. Han skuttade och sprang så ivrigt att jag började fantisera om att låta honom gå med i en orienteringsklubb eller bli en sådan där terränglöpare. Han har alltid varit sådan när vi varit ute i naturen, långt framför. Det är fint att se hans driv och oerhört skönt att han aldrig klagar över att han är trött eller tycker att det är tråkigt.

Längst bort på leden ligger ett stenröse och går man runt det kan man hitta Vettebergets enda lä. Där satte vi oss! Där fikade vi den okladdiga kladdkakan och den medhavda vispade grädden, drack te, drack saft och pratade lite om ditt och datt. (Vilket betyder att jag inte kommer ihåg vad vi pratade om) Jag tog selfie utan selfiekamera eftersom den just nu strejkar och sedan tog jag den här bilden på utsikten:

Ljungen doftar honung

Sedan traskade/sprang vi ner igen och jag kände en stor lättnad när jag äntligen fick sätta mig på cykeln. Vandringen är bara 2,5 km lång och berget är bara lite drygt 100 meter högt, men just idag tog det ändå rejält på mina krafter. 

Hur många meter före dig är jag nu?

Lite vila innan vi lämnade berget bakom oss för den här gången

Efter ungefär en tredjedel av cykelvägen hem stannade vi på en lekplats. G skuttade mellan stenarna och jag hörde av mig till E som bor alldeles nära. Hon hade inte tid att umgås men sa att jag skulle komma in till henne för hon hade en fråga. Så gav hon G ett nästan oanvänt fint svart regnställ, som hennes son vuxit ut. Så snällt!

G hade blivit trött och vi ringde pappa M som fick komma och hämta honom och cykeln med bilen. Han hade lång rast, så det passade bra. Jag cyklade hem i vuxentempo och väl hemma (fyra timmar efter avfärd) ville jag bara sätta mig och vila på baksidan, helst sova middag. Ändå kunde jag inte låta bli att växla några ord med vår granne S och sedan fanns det en tvätt att hänga. Men till sist fick jag ändå sätta mig och lägga upp fötterna högt! Jag ville virka men var tvungen att trassla upp ett rejält trassel först. Och så blev G sugen på favoritsnackset från Spanien så vi tog oss en näve var.

Sedan var det plötsligt dags att laga middag och G ville ha plättar. Dessa stektes utan plättlagg och blev lite oregelbundna i formen men ändå väldigt goda. Själv åt jag en halv laxkotlett och uppstekt färskpotatis och så den där goda såsen. Vi käkade på baksidan, även om det fortfarande var lite blåsigt. Jag älskar verkligen att sitta där! Det är som ett extra vardagsrum på sommaren. Väldigt härligt!

Efter middagen hade vi skärmfri tid en liten stund och lekte med G:s ultralätta frigolitplan på den stora gräsmattan. Så var klockan halv åtta och jag sa att okej, nu får du sitta i ditt rum och titta på något, så får jag skriva. 

Och nu har jag skrivit allt det jag skulle skriva. M har precis kommit hem och jag är om möjligt ännu tröttare, men också mycket nöjd med en lagom händelserik och väldigt härlig helg!

Så inte 120 tomatfrön!

 Så här skrev jag till en kollega den 1 mars: "Hej! Jag har nu imorse sått 3 olika tomatsorter: Cheerios, Chilega och Black Sweet cherry. Jag bredsådde dem i vindruveaskar, en ask per sort, ca 40 frön per sort. Varför blev det så knökat? kan man undra. Jo, för det blev så. Jag hade bara med mig tre vindruveaskar hit så ja, då blev det så."

Och detta beslut fick jag ju ångra, om man säger så... 120 tomatfrön i 3 vindruveaskar visade sig bli änna knôkat.

20 mars

Änna knôkat visade det sig också bli när jag planterat om dem i krukor och hade dem i syrrans söderfönster, här på jobbet. 

30 april, en dryg månad efter omplantering

Innan utplantering tog jag mitt förnuft till fånga och slängde tomatplantor på kreti och pleti som passerade, typ. Eller åtminstone på två av mina vänner, kanske fler - jag minns inte.

Vid utplantering i vårt nybyggda växthus fick jag sätta dem i dubbla och nästan trippla rader längs båda långsidorna och hålla tummarna för att de skulle få tillräckligt med ljus, ta sig och tjocka på sig medan jag åkte på tågsemester till Spanien i exakt en månad. 

31 maj planterades de första ut, och den 12 juni resten

Och ja, det gjorde de. De växte på sig och frodades och pappa vattnade. 

Jag kom hem, gödslade dem med hönsgödsel och de växte vidare.

24 juli

Och nu då, tionde oktober, hög tid att slutskörda. Det luktar te när jag kommer in i växthuset, jag tror det är torra tomatplanteblad. Vissa tomater har börjat spricka, antingen av övermognad eller av kyla eller av båda.

30 september

Men snälla, sätt aldrig mer 120 tomatfrön! Det är bara mer jobb och visst, det blir många tomater, men man ska orka skörda dem med och se till att äta upp dem innan de blir dåliga.

Jag har gett bort en del till en granne, hade kunnat skänka till fler. Lurade hit min vän E att panikplocka häromdan, åt sig själv, och inser verkligen vilken bra affärsidé självplock är! 

Åsa tipsade om att göra tomatsås av dem genom att rosta dem i ugnen med lite lök och vitlök kanske. Det lät gott, kvarstår att googla recept och testa sig fram.

Morgontur i trädgården

Så kom pötsligt solen! Även om jag sett det på prognosen är det ändå svårt att fatta efter så många, många dagar med gråväder.

Imorse cyklade G och jag till skolan, och fler hade cyklat kunde vi se. Jag räknade inte men kanske var det åtminstone fem cyklar parkerade vid skolan när vi kom. Min elcykel är på service så jag fick ta min "gamla" vanliga cykel, vilket gick bättre än jag trodde. Helt otränad är jag tydligen inte!

Det är så härligt att cykla i solen på morgonen! Jag kan rekommendera det varmt till alla, som inte har för långt till jobbet eller som av andra t ex fysiska skäl inte kan cykla. Det är en frihetskänsla och en vårkänsla i det, särskilt när solen skiner och det är plusgrader - som idag! 

Väl framme vid jobbet hade jag sådan feeling att jag var tvungen att gå en liten inspektionstur i trädgården. Det är nämligen jag som sköter trädgården här, för det mesta, så jag ser den som min även om den egentligen är mina föräldrars. Jag började med komposten (som jag kanske mer ser som mina föräldrars) och hällde i sågspån och rörde runt med spade. Igår läste jag nämligen i födelsedagspresenten Lena Israelssons Handbok för köksträdgården  att kökskomposten inte fick vara för blöt, inte fryst och att den dessutom ska efterkomposteras. Det blöta kunde jag ta hand om direkt, just genom att strö sågspån (som tydligen också innehåller kol vilket också är bra, stod det i boken) och röra runt. Dyngmaskarna ropade Hurra där nerifrån sitt bo! 

Efter komposten gick jag en tur och tittade till vallmoplantorna, som överlevt vintern,

snödropparna som blommar för fullt i nämnda morgonsol

och några gula krokusar vid en sydostvägg som laddar inför blomning.

Nu finns det hopp om våren igen! Visst känner vi det?

Saker som har hänt

 Även om jag inte skrivit här på ett tag så har det såklart hänt saker. Kanske inte av så stort intresse för alla andra men ni som är med i intresseklubben antecknar såklart! 

Vi har varit i Falköping. G och jag åkte tillsammans med kompisen G och hans mamma till Falköping en helg nu i början av maj. Falköping - där det inte händer! eller: Falköping - där det hände! Kompisens mamma spottade ur sig slogans på löpande band. Falköping har följande att se och uppleva: raggarbilar, bra lekplats, bowlinghall, Falbygdens museum och Jan Lööf-estetik. Kolla bara här:

Det fanns även små söta hus och bostadspriserna skiljer sig markant mot där vi bor på Västkusten. Alla vi pratade med blev genuint förvånade över att vi var där som turister. Staden kändes sovande och lugn, och det tog ett litet tag men sedan kom vi in i lunken. Varför måste det hända så mycket när det kan hända ingenting? 27 timmar senare tog vi tåget hem igen med två lite trötta men lyckliga och beresta barn.

Vi har tagit emot nycklarna och några hundra tusen kronor har fladdrat iväg från våra konton. Ett lån på över en miljon har upprättats i våra namn. Vi är bostadsrättsinnehavare och snart radhusfamilj! Första titten i lägenheten efter nyckelmottagningen var fin. M och jag var glada. Vi har fixat detta! Vi har ett stabilt boende nu. Men samtidigt: Var det så här litet? Hur kommer det vara att bo så nära inpå andra? Jag gissar att det blir en blandning av hur vi bodde i Umeå (i lägenhet i litet lägenhetshus på liten gård) och hur vi bodde på Klädesholmen (villor supertätt inpå varandra). Vi får se. Många barn finns det i alla fall, och en himla fin lekplats. G trivs redan! Och så har vi badkar också. 

Jag har skaffat instagram och märkt hur mycket lättare det är att publicera sig där, jämfört med att skriva blogginlägg. Samtidigt säger ju orden mer än tusen bilder, så jag har absolut inga planer på att överge bloggen som format. Varför skulle jag det?  Vill ni följa mig? Klart ni vill! Tanttove heter jag där.

Det mesta jag sått har tittat upp. Inte allt. Inte krassen, inte jätteverbenan. Men nästan allt! Och nu står jag här med en hel drös växter som måste hitta sin plats på jorden, i jorden. Några krukor kan jag nog ha på mina nya altaner men vi åker ju bort om en månad, så det känns inte som så mycket idé. Vi åker bort ja, för:

Vi har köpt tågbiljetter till Spanien! Hurra vad bra det känns! Så här åker vi: Göteborg - Kiel - Hamburg - Mannheim - Lyon - Barcelona - Sevilla, med övernattning på färjan mot Kiel, i Mannheim, i Lyon och i Barcelona. Så nu gäller det bara att boka hotell överallt. Och att köpa hemresa innan det blir ännu dyrare...

Vad har ni haft för er sedan sist, då? Lämna gärna en kommentar och berätta!

Påsken 2022

Så har påsken 2022 passerat och vilken påsk det blev! Fullt ös och mycket socialt, till skillnad från de två pandemipåskarna 2020 och 2021, som jag inte ens minns. Jo, okej. En sak från påsken 2020 minns jag, och det var att vi vandrade i tranvíaskogen och upp på Vetteberget tillsammans med min syrra och hennes familj, att blåsipporna och vitsipporna blommade, att jag ville kramas för jag hade inte fått in i kroppen än att det var pandemi. Och påsken 2021 har jag visst skrivit ett inlägg om, så det kan jag ju läsa sedan för att minnas. Men nu var det påsken 2022 jag skulle berätta om, så då får jag la ta och sätta igång!

Påsken började på skärtorsdagen för vår del, med att syrran, hennes son samt våra föräldrar kom hit hem till oss (vi bor fortfarande i mina föräldrars sommarhus) någon timma efter att jag jobbat klart och hämtat G från förskolan. Jag lagade tabbouleh med kryddiga högrevsfärsbiffar och tzatziki. Syrran gjorde en paprikaröra som var godare än allt annat, och till efterrätt blev det pannacotta med påskgul topping och tre gånger så mycket socker, eftersom jag varit lite stressad när jag preppade den på lunchen. Inget foto på maten, ni får föreställa er. Matfoton är ändå så hemskt tråkiga!

Barnen lekte, lekte och lekte. Som musik för morfars öron, sa morfar när han lyssnade på deras småprat. Och det var faktiskt himla härligt att se storkusin G och lillkusin A leka så bra, trots att de inte ses så ofta (tyvärr). Sedan var det dags att sova för kidsen och det gick sådär. Båda var spralliga till max av att vara i samma hus, men till sist sov de sött. 

Långfredag och jag firade i svart ganska lång klänning och gula strumpbyxor, så ni vet. Fira, och fira. Vad är långfredagen att fira? Det är väl då man ska vara ledsen? Inte så värst ledsna var vi, vad jag minns, förutom kanske lite, men det gick över. Och vem som gick, och gick och nästan aldrig kom till dörren det var lillkusin A, det! Han slog personligt rekord under sin 2,5 km långa vandring i skogen med G och M. Att M gav sig ut själv med två rätt små barn var vi alla imponerade av, och att A vandrade så långt utan att klaga, gråta eller vilja bli buren var något som både syrran och jag flera gånger återkom till under helgen och förundrades över. Tänk att han fixade det! En kvast hade han med sig också. Som en riktig påskgubbe såg han ut i sin gula jacka, söta små stövlar och så kvasten då, i högsta hugg!

Efter lunchen, som bestod av lite hopplock, firade vi i alla fall lillkusinens födelsedag med supergod jordgubbstårta. Tre år fyllde han minsann! Härligt! Fina, fina systerson. Så mycket jag tycker om dig. Du anar inte!

Frampå eftermiddagen svirade jag om och gav mig ut för att gräva ett lökland, vilket M hjälpte mig med, samtidigt som han skjutsade ungarna i skottkärran fram och tillbaka över gräsmattan. De tjöt av skratt och blev rätt skitiga, vill jag mena. 

Till middag lagade syrran en himmelskt god pastarätt i rätt ordning, inte i fel ordning som det står i receptet. Så mycket roligare det är att äta när någon lagar god mat åt en! Jag måste bli bättre på att laga God Mat. Det tycker hela min familj, framförallt jag och M. Kanske, en annan dag... nu är det ju så sent.

Efter detta begav syrran och jag oss ut på kvällspromenad ner till en fin kanal och över ett berg med skog. Syrran tyckte dock att jag överdrev när jag kallade det skog, men jaja.. Det var ju flera träd som stod tillsammans! Vad mer kan man begära av kala västkusten? Koltrasten drillade och blåsipporna blommade. Färjan tuffade genom kanalen. 

Påskafton så. Vad gjorde vi då? Jo! Efter diverse nyttiga aktiviteter på förmiddagen och några ord som inte var visor, gav vi ungdomar oss iväg (lillkusinen hade åkt till sina andra kusiner vid det här laget) och besteg Vetteberget. En tradition, minsann! Även denna påsk blommade blåsippor och vitsippor för fullt! Solen sken mer än vad jag minns att den gjorde 2020 och G småsprang och skuttade hela vägen fram till röset. Mest peppad av oss alla! Vetteberget är Tjörns högsta berg och det är utsikt åt alla håll och kanter. Man ser havet i tre väderstreck. I norr är Orust i vägen. Typiskt Orust! Flö daj, skulle man nästan vilja säga, men det vill man inte. Vill man se hav åt alla väderstreck får man åka till någon mindre ö istället. Dyrön tillexempel. Eller Klädesholmen. Bergsvandringen gick bra. Syrran somnade inte och G slog inte i huvudet när han ramlade lite, längst bort på vandringsleden. Pjuh!

Till middag blev det grillade lammkotletter och klyftpotatis i ugn. Några grönsaker fick också åka på grillen i sista sekund. Paprika och vitlök. Mums vad gott det blev!

På kvällskvisten gav syrran och jag oss ut på en långpromenad, igen. Upp och runt ett naturreservat. Skog, betesmarker, skalgrusbankar, grusvägar och konstutställning från kulturskolan helt plötsligt. Megabra samtal och på hemvägen blåste det lite kallt från havet, men vi fick i varje fall nästan se en påskbrasa, som höll på att brinna ut. 

Påskdagen kom och alla var trötta. Syrran åkte iväg först, sedan vi och till sist mina föräldrar. Vi? Ja, vi begav oss till en påskmys-samling på en äng här i närheten. Det var säkert hundra personer där, om inte mer. Bor alla dessa människor här? kom jag på mig själv med att tänka. Jag var egentligen för trött för att vara där, men tyckte ändå det var trevligt. Träffade en av mina kommande grannar gjorde jag också, och hon beskrev vårt nya grannskap på ett levande sätt. Hoppas det blir bra för oss att bo där! Vi får tro det, för nu är det där vi ska bo. Den nya grannen verkar trevlig i alla fall, så nu vet jag vilka två grannar är. Både tanten från förra helgen och denna kvinna som är mamma till ett barn i Gs förskolegrupp. Jag pratade med några av de jag redan är bekant med också, och det var trevligt. Men egentligen ska man väl använda sådana träffar till att försöka lära känna några nya? Ja, egentligen tycker jag ju det, men jag var för trött för att orka och en ny lärde jag ju faktiskt känna lite grann. Jag får vara nöjd med det helt enkelt. Intressant att se att G höll sig lite i utkanten också. Han lekte lite med sina kompisar från förskolan som var där, men inte hela tiden. Jag tror också han var trött, och samtidigt lite överraskad över att det var så mycket folk. Överraskad och överväldigad, kanske. Så kan det bli. Ingen fara.

När vi kom hem var jag om möjligt ännu mer trött än när vi åkte dit. Jag lagade en enkelt improviserad tomatsoppa till middag, som jag åt själv. De andra åt något annat... jaja. (Jätteintressant att läsa vad vi åt, jag förstår det!)

Efter middagen gick jag ut en tur själv, men med M i Umeå i lurarna. Hon berättade om påskhelgens äventyr och alla känslor kring det. Så fint, pirrigt och häftigt! 

Och som om inte detta var nog så kom även annandagen plötsligt farande genom tiden! Idag kände jag verkligen att jag behövde ta det lugnt. Inte göra massa saker, inte träffa massa folk. Och mer eller mindre har vi följt denna plan. På förmiddagen gav jag mig ut med G en kort cykelsväng. Han har ännu stödhjul, medan kompis efter kompis lär sig cykla utan. Måtte det släppa åtminstone under sommaren! Hur gör man? Är det bara att ta loss stödhjulen eller? Borde vi montera på den där pinnen som man kan hålla i? 

Sedan gjorde jag snabbt en lunch som ingen tyckte om förutom G och jag. Matsituationen blev inte helt harmonisk, men men. Efter detta tog vi cyklarna och cyklade det fortaste vi kunde till färjeläget (G i cykelvagnen såklart) och tog färjan till vår favorit-ö, Dyrön. Där gick vi till lekplatsen, G lekte lite, vi köpte och åt varsin glass och sedan gick vi en liten bit av vandringsleden på öns östra sida, från sydhamnen och norrut. 

Vi stannade på samma ställe som G och jag haft picknick i februari, men den här gången hade vi inte mössa på oss utan den här gången tog vi faktiskt alla av oss om fötterna och doppade dem i det iskalla havet. De svarta klipporna och stenarna var så mjuka och lena. De var inte svarta på grund av de hala förrädiska algerna, utan de var svarta på grund av bergarten. Lena tack vare havet, antar jag. Så där stannade vi en ganska lång stund och doppade fötterna, solade och M skapade en liten balanserad stenskulptur. 

Tre timmar spenderade vi på Dyrön idag, och det räckte faktiskt. G ville hemskt gärna äta på Trålverket igen, men det hoppade vi över. Det kommer fler dagar, hoppas vi. Istället blev det fruktstund på bryggan när vi kommit av färjan igen. Det var också fint. 

Ja, så där fick ni: hela min påskhelg. I detalj. Precis som ni vill ha det! Eller hur? 

Hoppas alla ni som läser här också haft en fin och härlig påskhelg! Att ni inte behövt bevittna vilda kravaller eller koranbrännare! Att ni tagit det lugnt, njutit av solen och fått er lite påskgodis! Snart börjar nästa kortvecka, men innan dess: en god natts sömn. 

Buenas noches!

Vilda fantasier och vårpepp

Sommarrudbeckia Rustic Dwarf och Blåklint Blue Boy, juli 2020.

För ett år sedan byttes tågreseplanering mot fröer och kanske är det något  visst med årstiden, med ljuset som återvänder eller så är det något i vaccinet som inger hopp. Vi har börjat fantisera om att åka till Spanien igen. M längtar verkligen. Han har inte träffat sina föräldrar sedan de var här på Gs treårsdag, 2019. Vi har inte varit i hans hemby sedan påsken 2019. Det kommer att ha gått över två år när vi väl kommer dit. Alla barn kommer att ha blivit så stora, inte minst G. Han kommer vara som en annan unge för dem. Två och ett halvt år är stor skillnad mot fem... Ja, dubbelt så gammal som sist kommer han vara. Galet! 

Kanske sätter jag för mycket hopp till vaccinet och att vi plötsligt ska kunna ta några tåg genom Europa för att till sist landa i La Palma del Condado och därifrån åka bil till vår by. Kanske kan det inte bli så på länge än? Jag kan ändå inte låta bli att fantisera. Vilda fantasier om tågvagnar med lagom mycket folk och så Europas landsbygd som susar förbi utanför. Höstvackra träd. Hösten kommer att ha kommit kortare ju längre ner vi kommer, tvärtom mot våren. Om vi nu alls kan ta oss iväg. Om det nu alls blir till hösten. (Bara för att vi två vuxna boendes i Sverige blir vaccinerade (när det nu blir) är det inte säkert att resten av Europa hunnit bli det och då kanske man vill och bör undvika onödigt resande, även för de vaccinerade, och kanske är gränser stängda... och hur blir det med barnet som inte kan vaccineras? Ja, fortfarande är det många frågetecken och mycket osäkerhet... inget kan planeras än, men det kostar ingenting att fantisera!)

Nu alldeles nyss hittade jag en sak som jag länge saknat så mycket att jag blivit frustrerad: nämligen någon slags lista över olika tåglinjer i Europa. En lista över vilka tåg som avgår från en viss station en viss dag, dess ändstation samt alla stationer det passerar går nämligen att hitta på interrail-appen. Man väljer "Stations" i menyn längst ner, sedan i "From" skriver man in vilken station man vill resa från (logiskt) och vilken dag och tid. Sedan kommer alltså alla de tåg som går från denna station upp, vilken som är dess ändstation, hur lång tid det tar att resa dit och väljer man då det tåg som har ändstationen längst bort (mitt syfte med detta sök är nämligen att hitta direktlinjer och komma "så långt som möjligt" på dem) får man först se i en lista på alla de stationer tåget passerar samt vilket klockslag det passerar dessa. Sedan kan man välja "View on map" och se detta på en karta, om man t ex inte vet var Frankfurt ligger. Sedan antar jag att man kan fortsätta så här: skriva in Frankfurt, se vart tågen går och sedan nästa och nästa station tills man är framme. Så här ser det ut:

Hur bra som helst men samtidigt lite klurigt. Vi, som reser med barn, vill inte resa för länge under en och samma dag, samtidigt vill vi komma så långt som möjligt per resa eftersom vi inte vill lägga fem dagar på resan helst, som sist. Det blir eventuellt lite svårt att passa in allt så att resdagarna inte blir alltför långa och sena, osv. Kanske är fem dagar ändå det bästa? Vi får väl se.

Annan vårpepp då? Jo, det var väl fröerna då. Syrran och jag har beställt oerhört mycket frön, mest jag faktiskt, och vissa av dessa har jag packat om och skickat till syrran. I helgen orkade jag sätta en andra sådd (den första bestod i egen-tagna penséfrön (ett experiment) samt myskmalva som visserligen växer vilt här så jag vet inte varför jag orkar så dem).  Denna andra sådd blev det rädisor ute (nu kommer snart en snöstorm, så vi lär väl se om de fixar det - de har inte grott än så...),  rosenskära, sommaraster, praktvädd, isländsk vallmo och säkert något mer som jag glömt. En hel massa små byttor (avklippta förpackningar) blev det, och de alla står och trängs på ett och samma plastlock som jag lånat av M. Locket är bra för det har en liten kant och då kan man vattna underifrån. Redan idag ser jag att vissa av fröerna grott och börjat skicka upp små böjda skott. Vad smarta de är växterna som krokar till sig när de ska tränga upp ur jorden! I det korta programmet "Odlingen" kan man lära sig mer om hur ett frö kan bli en blomma. Häftigt faktiskt!

Även detta år ballade jag ur totalt när jag skulle beställa fröer. Det blev alldeles för många och alldeles för många olika också, antagligen. Följande sorter har jag köpt: 

Sorter jag provat förut: Blåklint, Jätteverbena, , Bondböna, Sommarmorot, Rosenskära 'Early Summer', Sommaraster 'Amerikansk Busk', Praktvädd, Rädisa, Sommarmalva, Buskkrasse,  Körsbärstomat 'Vilma' och Sommarrudbeckia 'Rustic Dwarf'.

Sorter som är nya för mig: Vintersallat, Pak Choi, Vintermorot, Djungelgurka, sibirisk vallmo ”Iceland Mixed”, Allium, Sömntuta, Broksporre 'Flamenco', Spenat, Brytsockerärt,  Körsbärstomat 'Artisan Golden Bumble Bee', Tusensköna 'Habanera White with Red Tips', Körsbärstomat 'Black Cherry', Trädgårdsjättevallmo 'Brilliant' och  Fjädervallmo 'Danebrog'.

Myskmalva och ringblommor, augusti 2020

Vi får väl se vad som tar sig och om trädgården blir lika rikblommande som förra året. För att undvika att balla ur så här mycket nästa år ska jag göra allt jag kan för att ta vara på fröer från mina blommor det här året. Jag ska även göra slag i saken och vinterförvara jätteverbenan frostfritt i förrådet. Denna vinter tyckte jag att det aldrig blev någon vinter så den fick stå kvar i sin kruka där ute, men så kom snön och sedan en hel massa minusgrader och då dog den. Nu är den torr och grå och - död. Fröer från mina många ringblommor har jag dock sparat, så dessa kommer jag så direkt ute när det känns som läge för det. I april kanske? Fröer från förra årets malabarspenat har vi också i mängder, så det kan mycket väl hända att det blir några plantor även av denna roliga och ätliga växt. 

I helgen vårbrukade G och jag våra två pallkragar, men jag undrar hur långt de kommer räcka. I dessa vill jag främst odla ätliga växter. De frön till ätliga växter jag har nu är: squash, pumpa, morot, rädisa, bondbönor, sockerärt, spenat och vintersallat. Dock kommer allt detta inte odlas samtidigt. Rädisorna kommer först och sist kommer vintersallaten. Men ändå... Nej, det kommer inte räcka. Bondbönorna och sockerärterna får nog hitta en annan plats, när jag tänker efter. Kanske där jag hade mina sommarrudbeckior förra året? Eller kanske i "skräp-rabatten" där det inte blev någonting annat än akleja, gräs och några purpurklätt. Ja, men det löser sig nog... Det är tur att det är skoj att  gräva! Synd bara att ryggen blir så mör. Jag får ta lite i taget och kanske få hjälp av M eller så... 

Ja, våren: du kommer med ljus och vilda fantasier. Du kommer med fröer som gror och soldamm i rummet. Du kommer med snöstorm i övermorgon men sedan, sedan kommer du väl hit på riktigt kära vår? Det hade varit så trevligt!

Bland blommorna

Det var inte mitt fel att jag köpte så många fröer i våras. Jag bara drogs med i fröyran som föddes ur ett så vackert blomsterinlägg jag råkade hitta. Och nu, nu är det min tur att visa vilka vackra blommor som pryder min trädgård, sprungna ur de torra pyttiga fröna. Men först ett litet utdrag ur dikten "Jag vill möta" av Karin Boye

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Vi börjar nära grinden. Där har vi en liten minirabatt med sommaraster och en liten förskrämd lavendel. Detta är den enda astern som hittills har börjat blomma i år. Mellan denna minirabatt och en annan minirabatt har  vi just nu en liten äng med vitklöver i gräsmattan. Självsådda och välkomna. I den andra minirabatten har vi Gs blå blommor (penséer som fortfarande blommar) och två sockerärtplantor och några ringblommor. Endast en ringblomma blommar än. Jag tror de andra känner sig kvävda av penséerna. (Om bilderna ser oskarpa ut: klicka på dem!)

I köksträgårdshörnet, under en schersminbuske, har jag planterat oregano och persilja förra året. Båda överlevde vintern bra och båda blommar nu. 

Bredvid dessa kryddväxter har två stora mangoldplantor vuxit men de har jag tagit bort nu. Där finns endast en krasse kvar, som inte blommar än, och tre sorters timjan. Kryddtimjan, backtimjan och en jag köpte förra året som planta och som klarat vintern sådär, och är halvgrön nu.

Bredvid timjanen, eller vad det nu heter i bestämd form plural, har jag satt ut blåklint. Denna blomma kan jag verkligen rekommendera. Så lätt den grodde inomhus! Så lätt att plantera ut. Den har klarat sig superfint. Sorten heter "Blue boy". 

Men innan vi går vidare i trädgården vill jag visa er hörnet mittemot köksträdgården. Där har vi "varsin kruka" enligt G. Den stora är mammas, den lilla är Gs och den mellanstora är pappas, säger G. Att den lilla är G beror på att det var han som planterade nejlikan i den, i våras. I dessa krukor har vi förutom nejlika även mynta och rosmarin. Båda dessa, samt nejlikan som växer med rosmarinen, har klarat sig igenom vintern. Att sätta mynta i en kruka är helt nödvändigt om man inte vill att hela trädgården ska förvandlas till en myntaäng, tror jag. Dess rötter är helt otroligt starka och den sprider sig lätt. Krukorna ingår i hyran av huset och det är vi tacksamma för.

Myntan ser lite risig ut, ser jag nu. Om det beror på att det blåst, att den blommar eller på att det flyttat in miljarders myror under och i dess kruka låter jag vara osagt. Vad tror ni?

Bredvid denna lilla blårosagröna grupp bor några tomatplantor i varsin kruka. Dessa har jag drivit upp på arbetstid.

Nu fortsätter vi i rabatten som löper längs staketet mot  grannen. Där har vi en tjockbladig marktäckande växt med massor av rosa små blad. Ganska ful innan den blommar men väldigt härlig nu. Pollinatörerna verkar älska den, så då älskar vi den också! Är det någon som vet vad den heter?

Vidare finner vi ett fält med ringblommor, helt enligt Enes rekommendation när jag frågade en gång. Jag köpte tre påsar ringblomsfröer och fick ge bort en del till syrran då jag insåg min grova överdrift. Nu har jag ägnat mig att sno ringblomsfröer lite här och var där jag kommer åt, av redan överblommade exemplar. Mina blommar inte än - men de har ju hela vintern på sig! (Förra vintern blommade de fram till i februari...)

Kanske är de för många på samma fläck för att trivas? Kanske borde jag gallra? Vad tror ni?

Sedan följer en snutt med röd solhatt (tror jag) som inte blommar än, några pytteblommor som heter

Tusensköna Bellissima Red. Rätt söta, men de ska säkert planteras mer i grupp än på rad som jag gjorde. Jag fattade inte vad jag planterade ut riktigt, hade tappat kollen helt...

Vidare har vi två sorters lavendel, båda planterade förra året, bredvid en miniliten syren som jag också satte förra året. 

Vi har också lite fler ringblommor, som inte blommar än, och sedan en snutt med myskmalva, blå bolltistel och praktvädd som inte heller blommar än. Har jag planterat för mycket på samma fläck tro? Eller haft för ogödslad jord? Eller har det varit för kallt och blåsigt? Jag vet inte. Men det som kommit upp det lever i alla fall! Det som inte kommit upp det har inte kommit upp, och så får det väl vara då (Backnejlikan! jag tittar på dig - men jag ser dig inte). Stjärnflockan gav jag upp redan på förodlingsstadiet... Ja, man måste ju få testa!

Vid dessa växter så har jag också en mangold från förra året som blommar och har sig, samt två jätteverbenor. Även dessa blommar, som de visserligen "ska". 

Sedan följer ett litet kaosparti som vi hoppar över (två buskar som inte tycker om livet med ogräs-gräs emellan) men sedan har vi kanske trädgårdens stolthet! Här har jag förvandlat en kirskålsäng till en äng med Sommarrudbeckia (rustic dwarf) och blåklint. Perfekt växthöjd för denna blåsiga holme! Se så fint!

Lite närbilder vill ni förstås också ha! 

Vidare följer en vissen prästkrageäng i rabatten, som jag absolut inte har fotat. På andra sidan en minirabatt invid husväggen med två lavendel och två squash. 

Sedan: pallkragarna! Här har vi en pallkrage där det råder total djungel och en som ser lite mer balanserad ut.

27 juli

I djungelkragen finner vi längst bak bondbönor, en solros som G sått på förskolan - som gick av innan jag hann ta hem den, sattes i vatten och sedan fick rötter, planterades ut och blev så här himla stor (blommar dock inte än), några squashplantor, en hel drös morötter, några halvkvävda krasseplantor, några sockerärtsplantor som undrar vad de gör där, några jordgubbar som undrar var sjutton solen är och.. och... nä, det kanske inte var något mer? Fullt är det i alla fall. Helt totalt överfullt! Men de var ju så små när de var små! Titta bara:

5 juni

Här ser ni bondbönor, paprikaplantor (av vilka ALLA dog inom loppet av 24 h), squashplantor och krasse. Det var innan vi även knött ner några söta sockerärtsärter och innan M satte dit tre jordgubbsplantor. Det är väl ändå bara jordgubbarna som överlever vintern, kan jag tro. Nästa år måste jag inse kraften i bra odlingsjord och kogödsel!

I den andra pallkragen har jag några bondbönor, en del morötter, jätteverbena, praktvädd, en kruksallad som jag satte ut och som tagit sig riktigt bra - nu måste jag bara få M att äta av den också, och några nyplanterade mangoldplantor (alldeles för många). 

Bondbönorna ser ut att behöva mjölkas. Eller skördas kanske det heter?

Se så fräcka blommor bondbönan har! De ser ut som häftiga tanter, tycker jag.

Slutligen når vi trädgårdens sista hörn. Där finner vi några jordgubbsplantor, några smultronplantor (ivrigt skördade av Gs flinka händer) och en kruka med några jätteverbenor som blommar för fullt! Så snygga!

Sedan följer en vit vacker ros, en stor stark tistel som utgör någon sorts kontrast till varandra. Sist vid sidan av garaget en riktig skämsrabatt där det växer allt möjligt (Hej Biologisk Mångfald!). Just nu blommar endast två purpurklätt där. Plantor jag fått av min pappa. 

Ja, det var det. Nu är det hög tid för mig som yrkesarbetande kvinna att gå och lägga mig! Tack för att ni följde med på min lilla rundtur i trädgården! Ge mig gärna alla de goda råd du har! Ska jag kanske gallra lite bättre? Eller bara vänta ut och se om alla mina plantor vill blomma till slut? Eller är det rent av mer guldvatten som behövs?

Alla dessa frön - många små plantor

Försådden var det ja, eller frösådden? Nu kan jag inte bestämma mig för vad det heter, och när jag googlar vinner ordet frösådd i antal träffar, med drygt dubbelt så många som ordet försådd. "Förså fröna inomhus" står det ju på den lilla fröpåsen. Heta vad det heta vill, här kommer min redovisning av hur det gått - så här långt!

I slutet av februari byttes hastigt tågluffarplaner mot odlingsplaner. Johanna Ene, som jag nyss hade hittat till då, hade skrivit ett sådant vackert inlägg om blommorna i hennes trädgård att jag blev helt och hållet inspirerad att själv gå lös. Förra året missade vi både vårlökarna och att så särskilt mycket alls faktiskt. De praktfulla vårrabatterna blev till sommaren bara ytor täckta av ogräs, och mer eller mindre uppätna grönkålsplantor. I år ska det bli annat, tänkte jag. Tänker jag.

Fröpåsarna ni ser på bilden ovan innehåller frön till följande växter: Förgätmigej, kryddtimjan, stäppsalvia, sommarrudbeckia, blå bolltistel, röd solhatt, myskmalva, purpurklätt, tusensköna, stjärnflocka, backnejlika artic fire, backtimjan, praktvädd, sommaraster, malabarspenat, isört, jätteverbena, tre sorters ringblomma, blåklint och sockerärt.

När jag kikade efter frön hade jag främst följande två kriterier: flerårig och direktsådd. När det sedan kom till kritan blev det inte riktigt så, nej. Det blev både ettåringar och frön som behövde försås. De flesta av dessa är i jorden nu. Inomhus alltså. Vissa fröpåsar innehöll så himla många frön att jag kände mig nödgad att dela med mig till syrran. Min vän Mala har också blivit tilldelad en liten mängd. Pappa fick de flesta malabarspenatfröna och tur var väl det, för han verkar ha fattat hur de ska sås: i planteringsjord.

Två plantor malabarspenat

Malabarspenaten är en rolig typ, ska ni veta! Den blir ca tre meter hög och vill slingra sig runt ett snöre. Bladen blir stora och vackra och goda att ha i salladen. Stammen är vackert röd.

En annan salladssort som jag köpte frön till, vilka ännu inte fått hamna i någon jord, är isört. Den har jag aldrig testat att odla förut, men jag har smakat på den. Även denna är rolig då den har som små saltvattenbubblor på sig.

Vad mer ätbart? Jo! Tomater. Min pappa satte 45 tomatfrön och jag har planterat om några och fått hem totalt fyra stycken plantor. Till dessa måste jag skaffa större krukor. Körsbärstomater är det. Vilma, tror jag. Förra året hade vi tomatplantor i krukor på mina föräldrars altan och det fungerade utmärkt!

Sockerärter har jag också köpt. Ej sådda än. Det måste jag fixa med snart, antar jag.

Förgätmigej fick hamna i jorden ute en dag för någon månad sedan när jag var igång med att skola om mina ettårsplantor. Jag orkade inte hitta någon kruka till dessa och stoppad helt sonika ner dem som två klumpar på varsitt ställe. Hittills har de överlevt, men knappast vuxit till sig. Kanske jobbar de mer på rötterna? Vi får se vad det blir. Mina två timjansorter (backtimjan och kryddtimjan) går det dock bra för. De bor kvar i sina såbackar men vi har fyllt på med planteringsjord under dem. De ska väl också ut snart, men jag undrar hur jag ska göra. Dela upp dem lite? Annars blir det två täta rektanglar. Jag tror också jag har kvar lite frön som jag ska testa att direktså. Så här ser de ut nu:

Squashfröna som jag sådde helt nyss, kanske för två veckor sedan, har kommit igång ordentligt. Dessa är sådda direkt i planteringsjord och verkar tillgodogöra sig näringen, om man säger så. Nedan synes de tillsammans med sina kompisar. Vad det är i de andra krukorna är jag lite osäker på, men en innehåller myskmalva och det andra tror jag är sommarrudbeckia och röd solhatt.

Åh! Se! Jag har ju faktiskt namnat krukorna! Det var bra. Detta är något jag måste bli bättre på till nästa år: namna de krukor som de små liven skolas om till, inte bara den allra första krukan/odlingsbacken. Om någon undrar vad det är för bös i bakgrunden så är det ett hörn av Ms ateljé. Detta rum får nu agera både ateljé och odlingsrum, nämligen. Söderfönster.

Men samtidigt blir denna onamnade djungeln lite av en överraskning sedan. Jag får sätta ut plantorna lite på måfå och se hur de tar sig. Det kanske blir en superfin blandning? Vem vet? Planerade rabatter i färgskalor blir det åtminstone inte! Även om det säkert är vackert på sitt sätt.

Ett gäng till likadana eller kanske andra småplantor har jag också där uppe i ateljén. Och sedan står det en liten  grupp i ett av fönstren i förrådet. För det är nämligen så att jag har sått jätteverbena för första gången. Jag har fått för mig att de är lite svåra och jag kände mig tvungen att läsa på inför omskolningen. Någon som heter Svante har skrivit på sin blogg att det är viktigt att dessa plantor inte drar iväg i höjden för tidigt och därför ska planteras om i såjord och även stå svalt, därav placeringen i det ouppvärmda förrådet, som är en del av huset. (Nu värms det visserligen upp av solen... men men.) Här är en bild av några av mina verbenor idag. När ska de ut i jorden? Ingen vet! (Eller om någon vet - berätta!) Svante verkar ha dem i krukor... Här kommer de dock få bo i rabatterna. Tydligen en älsklingsblomma för fjärilar, bin och humlor.

Hur ska de sättas sedan där ute, tro? Många tillsammans? Någon som vet?

Blå bolltistel har jag också där ute i förrådet. De blir nog häftiga, om de tar sig. Kanske ska jag bara bestämma mig och sätta ut rubbet imorgon? Eller behöver de vänja sig vid utomhusluft idag? Förrådsgänget har fått vara ute idag tack vare gynnsam väderlek, men är nu inplockade för natten.

Som ni ser har jag skolat om dem i förpackningar av diverse slag. Bäst funkar förpackningar som är gjorda för att innehålla vätska (krossade tomater, festis, burkmajs), sämre funkar pastapaketet ni ser i högra hörnet (men det funkar!). Jag har klippt av dem på hälften och sedan gjort några hål i botten med hjälp av konservöppnare. Gratis!

Frön jag sått som inte lyckats alls (än)? Stjärnflocka, stäppsalvia (eventuellt praktvädd). Stjärnflockan har fått flytta ut till garaget då den inte hade grott på en månad och då skulle förpassas till kylskåpet. Nu måste jag bara komma ihåg att vattna den lite. Vi får se. Jag tror inte att de kommer komma upp, tyvärr. Stäppsalvian tror jag inte heller på vid det här laget, men vi får la se. Jag kanske köper en planta istället. Eller inser att jag har nog med plantor som jag har.

Frön jag inte sått än alls: purpurklätt, sockerärt.

Frön jag rekommenderar för att de kommer upp snabbt ur jorden: blåklint, krasse, blå bolltistel, squash, tomat.

Sedan har jag också kvar en mängd frön från de som jag har sått inne, som jag tänker testa att direktså ute, eftersom många av fröna var sådana som både kunde försås inne eller direkt där ute.

Blåklint, och tuschpennor...

Vi får helt enkelt se vad det blir av det hela. Imorse hade vi åtminstone en riktigt arbetsam stund i trädgården. Jag ryckte gamla lökar och M hackade bort ogräs och klippte i schersminbusken, så nu är den nästan fin. G hjälpte till, eller stjälpte till, kanske det heter...

Ännu ett ordrikt inlägg om mina plantor och trädgård i blivande. Jag hoppas det var intressant för någon, och jag hoppas verkligen att ni ger mig alla era bästa tips, ni som vill! Berätta även gärna hur det går med era odlingar i år, om ni har några! Tack för att ni läste!