En helg i oktober

Jag har fått en kväll för att skriva. M har varit iväg på en skulpturkurs nästan hela dagen så jag tyckte att nu är det la dags för mig att få skapa lite... Inte för att jag vet exakt vad det ska bli men det ger sig väl. Jag kan börja skriva om helgen. 

Fredag och jag började dagen med lite lantdjursterapi. De senaste två veckorna har nämligen varit, eller åtminstone känts, som lite väl hektiska. Vi var på konferens i närheten av Stockholm i mitten av september och sedan stannade jag en natt extra i Stockholm eftersom M och G kommit dit. Vi skulle se stan och träffa min kusin som blivit pappa i somras, och bebisen och hans fru såklart. Konferensen var helt fantastisk, särskilt de lediga stunderna när vi spaade, åt middag, tjötade, skojade och skrattade. Jag hade en paljettklänning jag köpt second hand. Och jag var så rolig som jag nog aldrig varit förr, och sedan kunde jag inte sova på hela natten - så rolig hade jag varit och så roligt hade jag haft. 

I Stockholm var det höga hus, kungligt slott, Gamla stan, kusin, gullebebis och världens utsikt. Vi åt lunch i en skyskrapa som vi var på vippen att inte hitta till. Vi hade åkt till rätt tunnelbanehållplats (Gullmarsplan) men jag kunde för mitt liv inte förstå hur vi skulle ta oss från tunnelbanan till skyskrapan eftersom det var en stor fet led i vägen. Vi gick ut och upp och sedan ner igen och då träffade jag en tjej som jag ställde följande fråga till "Hur gör vi för att komma ut till den verkliga världen?" och det visste hon. Man skulle gå längst bort på perrongen vid tvärbanan och sedan under en tunnel, visade det sig. Och det stämde! Helt otippat för oss lantisar. 

G i Skybar

Sankt Matteus med padda, i Slottskyrkan. Snacka om att vara före sin tid!

Tåget hem tog fyra och en halv timma och sedan var det pendeltåg till där bilen stod parkerad på en pendelparkering och M körde i 50 hela vägen hem eftersom det var mörkt och regnigt och säkert älgar bakom varenda träd, men åtminstone grodor (utan reflexväst!) som stod på och nära vägen och tittade upp på oss när vi körde förbi med våra strålkastare. 

Inte undra på att jag var slut sedan dagen efter. Jag var så tacksam över att vi åkt hem på lördagen och inte söndagen som jag tänkt först. Jag behövde verkligen söndagen för att pusta ut. Och på detta följde självklart två arbetsintensiva veckor (och när man går hem från det betalda jobbet börjar som bekant det obetalda, alltid finns det något att göra). 

Så kom fredagen denna veckan och jag behövde verkligen lite lantdjursterapi. Så jag åkte till närmaste bonde och köpte ägg. Där fick jag prata en stund med hönorna och matade dem med gräs från fårhagen. Då kom fåren (tre baggar) och brôtade och bräkte och undrade vad jag höll på med. Till sist kom självaste bonden gående med en hel trave flak med ägg i famnen. Jag öppnade skåpet så han kunde ställa in dem och köpte ett flak. Vi stannade och pratade en stund där i morgonsolen. Det var så trevligt. Han har 900 höns uppdelade på två besättningar (om jag förstod det rätt) och han säljer ägg i ett skåp vid vägen. Kunderna swishar själva 4,50 kr ägget. Helt klart  värt det, tycker jag! Han berättade dock att han själv inte hade trott på idén från början och själv hellre köpt ägg på mataffärn om han inte haft egna höns. Han hade tydligen köpt 60 höns från början (för tre år sedan) och då tänkt sälja 2 flak per dag, men dessa visade sig ta slut fort. Då utökade han till 600 höns förra året och nu då 900 höns. Det känns ju som väldigt många och kanske hade djurvälfärden kunnat vara ännu bättre om de gått i grupper om ca 20 hönor, men dessa har åtminstone en väldigt väldigt stor hage att röra sig på. Så stor att de inte ens utnyttjar hela. Kanske är de rädda för rovfåglar, vad vet jag.

Nåja, fredagen hade inte kunnat börja bättre! Sedan fortsatte den bra med att jag pratade med några trevliga kollegor på jobbet och så kom M och G förbi och hjälpte till att klippa gräs och ta ner presenning från växthuset. Vi har haft armerad genomskinlig presenning som täckning på vårt egenbyggda växthus. Det höll i nästan två år. Nästa år får vi hitta på något annat, är min bestämda uppfattning. Kanske hårdplast? Eller växthusplast? Tips någon? (Det som händer när armerad presenning blåser sönder är att alla dessa smårutor med plast hamnar överallt!) 

De sista tomaterna skördades och det blev ändå ganska många, även om jag i år hade betydligt  färre plantor (ca 40) än förra året då jag hade över 100... i år hade jag dock satsat på större sorter, som jag inte kommer ihåg namnet på nu. 

Så blev det lördag och full storm. M skulle jobba och jag skulle på extrastämma med bostadsrättsföreningen (där jag föga överraskande är sekreterare) på förmiddagen, innan Ms arbetspass. Perfekt. Allt gick bra men sedan var jag trött, och hungrig. G och jag käkade, sedan vi skjutsat M till jobbet eftersom han inte hann cykla och eftersom det var lite väl mycket blåst och regn, och sedan åkte vi till mina föräldrars hus och tände en brasa. De var inte där men vi hade det himla mysigt ändå. Vi spelade en speedad variant av Memory där man fick vända på kort tills man hittade ett par, sedan var det den andras tur. G fuskade och vann. Sedan ringde jag min granne S som också varit med på mötet och reflekterade lite kring det vi behövde reflektera kring. G tittade på video under tiden och käkade godis. Ja, men vad ska man göra en blåsig lördag då? 

Sedan åkte vi hem, via byns mataffär, med ambitionen att laga köttfärssås och baka bullar. Köttfärssås kändes dock viktigast att få till så jag satte igång med det först. När den puttrade kände jag mig alldeles för trött för att baka bullar, det fick la vara hur mycket kanelbullens dag det ville, så jag la mig på soffan istället och tittade på ett avsnitt av Rekviem för Selina. En ganska sorglig ungdomsserie som utspelar sig i Nordnorge, under den tid jag själv var tonåring. Har ni sett den?

När jag var så hungrig att jag nästan skakade åt vi köttfärssås och spaghetti och det var hur gott som helst! Jag vet inte om det var ingredienserna eller hungern, men antagligen båda. Detta hade jag i: 1 lök, 4 morötter, en fjärdedels rotselleri, 2 vitlöksklyftor, 1000g nötfärs, 2 paket passerade tomater (à 390 g), 1 paket krossade tomater, 2 dl sojafärs, lagom mängd vatten, 2 köttbuljongtärningar, honung, vinäger, peppar, cayennepeppar. Ja, det var nog det. Sjukt gott blev det i alla fall! Det blev 3 liter totalt och jag försökte, med mina knappa mattekunskaper, räkna ut hur mycket vi kunde äta per portion om vi skulle hålla oss till 15g kött per dag men ändå äta denna sås en gång per dag. Det blev 0,45 dl. Lite väl lite, kan jag tycka. Men det känns åtminstone bra att jag alltid drygar ut köttfärssåsen med morötter och rotselleri, och på sistone också ofta med sojafärs. Då blir ju köttkoncentrationen i såsen lägre. Alltid nåt! 

Kanske inte så aptitlig bild på köttfärs, soja färs och till höger förstekt blandning av lök, morot och rotselleri. Att ta fina matbilder är en konst jag inte behärskar helt och fullt än.

Efter detta orkade jag absolut inte baka några bullar och det vari istället dags för lördagsmys. G och jag såg en halvtimma om en naturfilm om våren samtidigt som vi åt varsin ananassplit. Helt klart min favoritglass! Sedan ville G ha privat lördagsmys vilket innebar att jag var tvungen att sätta mig i köket och han hade disco med TV:n. Han är just nu ganska inne på Tomorrowland som han har fått för sig ligger i Danmark. Nu när jag kollar verkar det dock ligga lite överallt men det närmaste är Belgien och Nederländerna. Jag hoppas att han en dag kan åka på något sånt, och att han har roligt och tar hand om sig när han väl är där... Jag tror han hade älskat det!

Idag söndag, och jag hade en ambition. Idag skulle det inte bli lika mycket skärm som igår, och det kanske det inte heller blev. Men dagarna är ju så långa och det är inte så lätt när man är hemma och inte känner för eller riktigt kan ta sig iväg. Vi kom åtminstone ut två gånger idag och jag fick mig även en promenad sedan M kommit hem från sin skulptera i lera-kurs. 

Ambitionen

Redan på morgonen satte jag en bulldeg och innan vi skulle baka ut dem innan lunch googlade jag på "godaste remonsen" och höftade sedan ihop en blandning bestående av smör, mandelmassa, vaniljpulver, kanel och farinsocker. Och ja, bullarna blev himmelskt goda, minst! Här kommer proportionerna, som de egentligen ska vara:

G var med och blandade ihop remonsen med hjälp av elvisp och även när vi bakade ut bullarna. Jag fick då för mig att vi skulle filma själva utbakandet, och G ville lägga upp videon på youtube. Och så kom det sig att vi blev youtubers idag. Nu väntar han på sina 100 000 subscribers så att han kan få en sån där fin youtube-play-knapp att ha i bokhyllan. Nåja, hittills har vi åtminstone fått 3 likes. Hehe... 

När fikastunden var över gick jag upp till Gs rum och plockade iordning medan jag pratade med syrran i telefon. G fick titta vidare på sin minecraftvideo... Jag var för trött för att engagera honom kände jag, lika bra att få en pratstund och pula på lite själv. När barnet inte är med kan man ju också passa på att slänga lite bôs som han inte ens kommer sakna (sådant som ligger bakom annat bös, t ex gamla glasbitar han hittat i havet). 

Innan middagen hann jag vila på sängen en timma och se två avsnitt till av Rekviem för Selina. Till middag snodde jag ihop en mustig linssoppa med röda linser, ur kokboken Annas mat. Till det ägg (från ovan nämnda höns) och bröd. G åt korv stroganoff och ris, för att det fanns. Annars gillar han egentligen linssoppa. Och efter detta fick jag min promenad. 

Ja, och det var väl den helgen det berättad i extremt detaljerade ordalag. Det var en fin helg med lagom med aktiviteter och vila. Jag fick återhämtning och det behövde jag. Det är inte bara dåligt med dåligt väder, med andra ord. Det kan vara bra att tänka på ibland, särskilt nu som hösten är påväg mot oss med full fart, eller så är vi redan mitt i den?