Är det en bebisblogg du skriver, eller? frågade syrran igår när jag berättade att jag börjat blogga igen. Som svar fick hon fniss och ett nej, fast två av tre inlägg hittills är bebisrelaterade, la jag till.
Du har nog lärarabstinens, sa hon sedan. Textabstinens, sa jag. Jag gillar att jobba med texter, vilket är vad jag mestadels gör i mitt arbete som lärare. Det var därför mamma fick ungefär 20 kommentarer i brevet hon skickade till mig för granskning, trots att det var ganska bra från början.
Det är klart att bloggen kommer handla om bebislivet. Det är nog bara för mig att inse och låta bli att skämmas för. Jag har tänkt skriva om sådant jag tänker på nämligen. Och just nu tänker jag ganska mycket på bebisar, eftersom vi har fått en. På bilden ser du honom sova med huvudet på en kudde vars örngott kommer från min farmor och med en filt över sig som hans egna farmor har stickat. Farmor och farmor. Det känns fint. De är lite lika faktiskt, fastän min tyvärr är död.
Att skriva här kan, för mig, bli ett sätt att tänka och ett sätt att sedan minnas. Jag har sedan i början av graviditeten skrivit en slags analog blogg i en kalender som har en sida per dag. Nästan alla dagar skrev jag något om vad vi gjort och hur det kändes att vara gravid. Den är bara till min son. Kanske får han den när han blir myndig eller vid något annat passande tillfälle. Jag hoppas att han kommer tycka det är roligt att läsa den - för det har varit fint att skriva den för mig.
På samma sätt hoppas jag såklart att någon eller några tycker det är roligt att läsa här. Men mest skriver jag för att det är roligt för mig, för att jag vill hålla på med texter, för att jag vill dela med mig och för att det är fint att ha vänner och kontakter på nätet.
Därför vill jag härmed hälsa alla välkomna att läsa, kommentera och dela tankar med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar