Tretton månader

Så, imorgon har du redan varit här hos oss i ett år och en månad. Du är tretton månader, min käre G. Tretton månar har kommit och gått. Är det inte så? Jag älskar dig mer och mer. Jag längtar efter dig på dagarna och ber din pappa skicka foton. "Vad gör ni? Kan jag inte få ett foto?" Mormor och morfar och farmor och farfar längtar också efter dig. Det vet jag. De vill också ha foton och videosnuttar. Din pappa fotar, spelar in, och skickar. Teknikens under. Livets under! Livets under att vi får ha dig!

Vad har du lärt dig den här månaden då? Jo, men idag stod du faktiskt upp utan att hålla i dig i någonting i flera sekunder! Vi pratade med mormor och morfar på video och du tog mobilen och höll i den med båda händerna och då släppte du ju bordet, utan att tänka på det. "Kolla, han står själv!" ropade jag till pappa M.

Du har också lärt dig att gå med din läragåvagn. Du går stabilt med den nu och du är superstolt och superglad. Rakt över lägenheten går du, kanske är det tio meter, sedan måste vi hjälpa dig att vända. Du skrattar så gott när du går och jag berömmer dig. Jag tror att du älskar det! Du är ett fysiskt barn. Du gillar kramar och att gosa men mest att röra på dig. Du ställer dig upp så fort du har vaknat.

Ditt intresse för böcker är fortfarande mycket starkt. Vi har verkligen vant dig vid böcker och du bläddrar förtjust. I födelsedagspresent fick du varsin bok av två av dina föräldragruppskompisar. En bok hette Titt ut i havet och den andra hette Vems rumpa är det? Båda böckerna har flikar att öppna, för att se vilket djur som gömmer sig i havet och för att se vilket djur som har en sådan rumpa. Du har precis lärt dig att öppna dessa flikar och böckerna gör succé! Max-böckerna är fortfarande populära och du har börjat gny lite oroligt när kissen kommer för att ta Max boll (i Max boll) och jag tror att det är för att du förstår att där händer det något som Max inte tycker om. Mitt tonfall när jag läser hjälper dig säkert att förstå detta.

Du babblar på ganska mycket. De flesta ord går inte att förstå för oss, men häromdagen tyckte jag att du sa "Ajabaja G", men det var ju helt galet, hur skulle du kunna ha sagt det? Jag blev i alla fall helt tagen och var tvungen att ta upp dig och krama dig och pussa dig och fråga vad du nyss sagt! Idag tyckte jag att du sa "borta" när jag frågat "Var är pappa?" och sedan själv svarat "Där borta". Sedan kom det ett litet "borta", eller liknande. Ja, jag tror helt enkelt att du härmar!

Vad mer? Jo, du når mycket längre nu än vad någon i hela världen kan föreställa sig! Du når precis upp till köksbordet och du når det som ligger på fönsterbrädorna. Du har lärt dig att öppna skåp i köket, lådorna har du fixat för länge sedan (än så länge är bara den översta lådan som är fredad).

Du tycker om när vi sjunger för dig och när vi leker titt-ut. Du kryper i världens fart till badrummet när badrumsdörren råkar vara öppen och attackerar blöjpaketet med stor entusiasm. Du gillar att undersöka alla möjliga saker som inte är leksaker. Vispar, träslevar, burkar, lock, ja - allt möjligt!

Som tur är tycker du fortfarande mycket om mat. Du äter ungefär hälften hemmagjord puré och hälften köpt. Du äter även av vår mat. Du tycker om att smaka på våra frukostmackor och din pappa har precis börjat ge dig vindruvor delade i hälften. Detta tycker jag känns livsfarligt, men han säger att han har koll, och du verkar ha fattat hur man suger ut saften ur dem. Clementinklyftor som man bitit av en liten bit på tycker du också om. Ibland försöker du mata oss med din mat. Du sträcker fram brödbiten eller clementinklyftan mot oss så att vi också ska få smaka. Det är snällt, tycker jag!

Du har fortfarande napp och snutte när du ska sova. Det ligger en liten docka i din säng, men den verkar du inte bry dig om särskilt mycket. Du somnar ganska lätt och det är fortfarande mest pappa som lägger dig, även om jag nu har tänkt att börja lägga dig ungefär varannan kväll så att pappa får plocka i lägenheten och jag får slappna av med dig!

Vi har köpt en ny vagn till dig. En begagnad Kronan sulky. I den sitter du framåtvänd, vilket jag tycker känns ganska konstigt. Vi har köpt den för att kunna ta med den till Spanien, där vi behöver en stabil vagn med stora hjul istället för den vagn vi hade sist som jag höll på att få spader på. Den fastnade överallt och handtaget var så högt att jag inte kunde häva upp vagnen på trottoaren. Jag tror det blir bättre med den här, svenska, vagnen.

Allt hänger lite i luften nu, men tanken är att vi i november ungefär ska åka till farmor och farfar i Spanien. Vi ska vara där i två till tre månader. Vi ska bo i en egen lägenhet och jag ska jobba från farmors rum "arriba del to'" som är som ett enskilt rum uppe på den översta takterassen. Där kan jag nog sitta i lugn och ro, tänker jag. Sedan är tanken att vi ska flytta till Göteborg. Inte direkt från Spanien, utan vi åker hit till Umeå först, men sedan - till våren, eller till sommaren. Jag hoppas att det blir bra, hur det än blir med allt. Vi har inga datum och inga konkreta planer än, inga biljetter, men vi ska fixa det så snart vi kan, så snart vi vet. Spännande! Det ska bli skönt att vara härifrån under den mörkaste delen av året. Det känns bra att vi passar på nu när pappa är ledig. Jag hoppas även att du ska tycka det är roligt att träffa kusinerna och familjen, och att du kan gå när vi kommer dit så att du inte behöver krypa på de kalla golven!

Du är bäst G! Så lugn och fin och trevlig! Du är en snäll grabb och himla rolig att vara med! Tack för att du är du!