En fantastisk helg i september

Efter en ganska kämpig vecka då jag fått ta alla hämtningar och lämningar kom äntligen helgen, vilket firades in av min son och mig med glass till efterrätt på fredagskvällen. Till middag åt vi fiskbullar och potatis, helt säkert uppfiskade av Gs favoritbåt Carmona, vars hemmahamn är här i närheten.

- Carmona har fiskat fiskbullarna, sa jag till G.
- Carmona fiskar potatisar också, sa G. 

Lördagen kom och med den helt igensaltade fönster. Stormen i veckan hade piskat upp sådana enorma mängder salt att detta tillsammans med den förhöjda luftfuktigheten på lördag morgon gjorde att vi inte kunde se ut alls. Vad gör man då? Jo, vi trotsade bevattningsförbudet en liten stund och spolade av fönstren, till sonens stora förtjusning. Han gillar att spruta med vattenslangen, kan man säga. (Förlåt tjärnen!) Medan M och G gjorde detta fixade jag en pastasallad som vi packade ner och drog iväg med cyklarna på utflykt.

Efter ett annat uträttat ärende hamnade vi på Kåreviks badplats för att ha picknick. Det var bara vi där, denna helt strålande lördag. Vi åt vår pastasallad och sedan klädde G av sig alla kläderna och sprang fram och tillbaka i vattenbrynet. Allting strålade av glädje! Solen, vattnet, barnet! Det var så otroligt fint väder, så varmt efter en vecka med kyla. Riktig, härlig brittsommar. Vi gick över stranden och ut på andra sidan. Därifrån har man god sikt både till Åstol och Dyrön. Vi satte oss på klippan. G skulle sova på berget sa han, men konstigt nog kom han aldrig till ro. Här hade jag kunnat sitta och läsa hela eftermiddagen, sa jag, men inte hade jag med mig någon bok, och inte kan väl jag bara överge hela utflykten och stanna på en klippa helt själv? Näe, vi fortsatte tillsammans, mot mataffären och varsin glass.

G, och M,ville ha sangwish och jag tog min vanliga 88. Ett paket hutlöst dyra hallon klämde vi också i oss, och så kom en kollega till M förbi och satte sig på bänken med oss en stund för en pratstund och några goda råd och idéer. Så kom en grannfru cyklandes, och även med henne bytte vi några ord och fick med oss några kloka råd. Det gäller att lära sig av sin omgivning!

Efter glassen cyklade vi ner till mina föräldrar och hängde på deras veranda en stund, tills det var dags att åka hem och fixa middag. M skulle laga en laxrätt som hans mamma lagade när hon var här. Lök, vitlök, purjolök steks i mycket olja, lax skärs i bitar, i med saffran och vin, koka lite, i med laxen, lite vatten, salt. Koka några minuter. Klart! Men innan vi ens kom hem sa M till mig att gå in på bibblan här på vår holme för att kolla en utställning, vilket jag gjorde. Väl där passade jag såklart på att prata både med konstnärinnan själv och med dagens bibliotekarie, vilket är en kvinna som också är med i min bokcirkel. Holmen är liten, om man säger så, och biblioteket föreningsdrivet.

Jag lever verkligen upp när jag får umgås med folk och prata av mig! Det är det jag mår bäst av; prata, äta, vara i naturen, röra mig, skriva... Det är bra att jag vet det, för sånt är bra att veta om sig själv - vad man mår bra av. Eller hur?

Efter middagen hade jag en idé om att jag skulle åka tillbaka till mina föräldrar och klippa deras stora gräsmatta, som vuxit sig till en sorts ängsmark nu på sensommaren. De har inte varit där på några veckor och jag har för mitt liv inte fått igång robotgräsklipparen. Så jag cyklade dit. Väl där ansåg mina föräldrar att det vore synd och skam att störa grannarna en så stilla och ljum kväll som denna, varför inget gräs överhuvudtaget blev klippt. Däremot stannade jag både länge och väl och umgicks i all enkelhet med mina föräldrar. Det var riktigt fint! G och M var hemma och M hade sagt när jag for att jag kunde ta god tid på mig, även vid åtta när jag smsade honom försäkrade han mig att jag kunde stanna längre, vilket jag då gjorde. Till sist cyklade jag ändå hem ändå, lite mörkrädd över det mörka berget och över den mörka bron. Det mörkaste mörka havet låg nedanför och kanske var det stjärnhimmel ovanför, men det såg jag inte för jag trampade på så fort jag kunde. Nästan längst ut på holmen mötte jag en bil, men annars ingen.

Så kom söndagen och med den lite mer mulet väder. Jag började dagen med att göra en rotfruktssoppa med lite tomatpuré i, att ha till lunch (var planen). Vi åkte ner till mina föräldrar allihop vid halv elva för att klippa gräs. Ganska mycket folk var ute och gick vid denna tid, några plockade slånbär till likör, andra plockade nypon. Kanske skulle de göra egen nyponsoppa? Det ska jag också försöka göra någon dag!

Halvvägs in i gräsklippandet fick vi besked om att min farbror, kusin och kusinens tjej skulle komma och hälsa på och äta lunch med oss. Så skoj! Jag har inte träffat farbrorn och kusinen på drygt sex år. Pappa och jag slog våra kloka huvuden ihop och lagade med gemensamma krafter en enkel men supergod tomatsoppa på färska tomater, lök, vitlök, smör, buljong och vatten. Fram med bröd ur frysen, lite skinka, ost och bregott och lunchen var fixad! Efter maten grabbade farbrorn och kusinen varsitt instrument och det blev en mindre konsert i vardagsrummet. Spårvagnsvisan och Rövarnas visa från Kamomilla stad, samt en gammal reggaeklassiker, var vad de spelade, förutom en hemmakomponerad låt på engelska. Man hör direkt när de börjar spela hur duktiga de är. Helt otroligt och så himla roligt! Jag är inte van att folk i min omgivning bara kan ta ett instrument och spela det! Men de kan alltså dessa två... Jag njöt och sjöng med litegrann. Sedan var det fika och lite studsmattehoppande med lillpojken på grannens studsmatta och sedan åkte vi hem och visade det långväga besöket vårt lilla hörn av holmen. Kusinen och tjejen satte sig på bänken vid den bästa utsikten och verkade njuta. Så fint!

Efter allt detta intensiva och roliga var det sedan dags för lite vila. G och jag la oss och kollade på några avsnitt av Alfons Åberg och sedan badade vi lite i badkaret (för första gången på ett år!), för att stilla hans humör när vi föräldrar helt plötsligt bestämt att det inte skulle bli något mer videotittande. Vi måste verkligen vara noga med att förbereda honom på sådant, och det missade vi denna gång. Lille vän, det är inte lätt!

Sedan åt G och jag middag medan M vilade lite till och sedan gick vi ut på vår typiska familjepromenad - till återvinningen nere vid bron. Vi hjälptes åt att slänga plast och kartong och sedan gick vi en tur upp till lekplatsen vid badplatsen. Jag satt på en bänk och tittade på utsikten och ja, sedan gick vi hem igen. M åt, G kollade på Leo el pequeño camión och sedan var de dags för de två att sova och mig att plocka undan, hänga tvätt och skriva detta.

Hur mycket ska man låta sitt barn titta på videos egentligen? Tittar han för mycket? Antagligen gör han väl det, men med tanke på att vi har en ganska aktiv vardag i övrigt så antar jag att det får vara okej. Ibland orkar varken han eller vi hitta på något bättre, känns det som. Mitt trick under veckan, för att försöka minska skärmtiden lite, är att gå ut och hitta på något efter middagen för att på så sätt skjuta upp hans vilja att titta på Pino till så sent som möjligt på kvällen. Gör jag inte det så kan han lätt sitta där mellan klockan 18 och 20.30, och det kanske blir lite väl länge. Hur gör ni? Hur ska jag göra när mörkret kommer? Tips emottages tacksamt!

Tack för att ni läste även denna långa och detaljerade redogörelse för min helg! Jag hoppas att ni haft en lika fin brittsommarhelg som jag har haft! Ta hand om er!