måndag 30 december 2019

Mitt år 2019

Min systerson och jag. 
Syrran tog ett foto som M sedan ritade av med kulspetspenna.
Så var detta år nästan till ända. 2019, året då vi bodde kvar på holmen och fortsatte att cykla. Året då min man kämpade för att hitta tid till att måla och faktiskt fick sålt en hel del porträtt. Året då jag blev moster. Året då G fick en bästa vän på förskolan.

Detta år har varit ett mycket bra år, tycker jag allt, så här i backspegeln. Vi har kommit mer och mer in i vårt holmeliv. G har fortsatt skutta in på förskolan med glädjesprång och han har såklart vuxit och blivit större och pratar nu långa meningar och nästan hela tiden. Han har dessutom hittat ett intresse i instrumentet gitarr. Snart får vi nog köpa en mindre, och lite helare gitarr till honom. Den han har nu är stor, sliten och luktar gammal rök. Detta hindrar honom dock inte från att älska den.

Jag har på något magiskt sätt fått mer och mer kontakt med jämnåriga här ute. Förutom att jag fortsatt att umgås med Mala har jag också funnit en kvinna som bor (och arbetar) nära mitt jobb, som jag träffar ganska ofta på cykelbanan och nu har börjat umgås med lite smått. Det är två mammor på förskolan som jag har kontakt med. Den ena har till och med varit här en gång och ätit lunch med sina barn. Umgänget här ute kommer tydligen med hjälp av tålamod, inte med hjälp av attack, vilket varit min strategi hittills i livet.

Vi har hittat och flera gånger besökt några nya utflyktsmål så som skogen bakom Aröd, Skärhamn, gångvägen bortom kyrkogården, Tjörnehuvud, olika lekplatser runtom, Stockevik och Friluftsfrämjandets kaffestuga uppe vid Bö tjärn.

Detta år genomförde vi för första gången som familj en tågresa ända ner till Gs farmor och farfar i Spanien. Det var härligt och spännande och nästan lite rebelliskt. Spanjorerna förstod inte alls varför vi tog tåget. Vi förstod inte varför de tog bilen när de bara skulle tvärsigenom byn. Jag är glad att vi gjorde denna resa och jag tänker mig att jag alltid ska åka tåg till och från Spanien i framtiden, om resan inte behöver göras med mycket kort varsel pga något akut.

Vi har även hittat vår lunk på holmen. En lunk som förändras beroende på årstid, har jag tydligt märkt och accepterat. På sommaren kan vi gå ut efter att vi har ätit middag, på vintern är det inneaktiviteter så som leka med bilar och titta på barnprogram som gäller. Dansa vilt till Räfven är en ganska ny aktivitet som G och jag har hittat. Underbart!

Vi har under detta år försökt inreda vårt hem lite mer, ändå är det fortfarande ganska tomt. Den största förändringen är nog att G fått en egen riktig säng som han sover i, i sitt rum, och att han har fått lite mer möbler där. En fåtölj, är det jag menar. Och några små bord. Ett tyg som fondvägg.

En annan stor sak som har hänt med G detta år är att han i somras slutade med blöjor. Vi genomförde detta ungefär enligt tredagarsmetoden, men det tog mer ungefär två veckor. Det var en pärs, men vi klarade det.

Men det allra största som hänt detta år är ändå att jag har fått bli moster till en helt underbart vacker och sympatisk liten unge. Han kom som en vårblomma i april och han har vunnit mitt hjärta helt med sina stora vackra blå ögon och runda kinder. Ler jag mot honom så ler han mot mig, och vad mer kan man begära? Tack för att du kom, fina söta A!

Och tack G för att du är mitt barn, mitt söta, roliga, gosiga barn och för att du pratar med mig och gosar med mig och dansar med mig. Och tack M för att du fortsatt vara min man, under hela detta år. Och tack mina vänner i Umeå, eller andra delar av världen, för att ni finns kvar! Tack mina vänner och bekanta här för att ni ser mig och är lite nyfikna på mig, precis som jag är på er.

Det har varit ett bra år, och det är jag tacksam för.

Välkommen 2020! Det ska bli intressant att se vad du har att bjuda på!

PS.

Tre viktiga händelser jag glömde:
1. Min väns bröllop i Umeå och att vara i Umeå i några dagar och känna att jag är klar med stan. Det var en fin och bra upplevelse på många sätt. Fint också att träffa mina vänner där.

2. Vi fick besök både vid nyår och på sommaren av min vän M från Umeå. Det var lyxigt att hon orkade ta sig ända hit två gånger under ett och samma år!

3. Mina svärföräldrars besök hos oss i slutet av augusti. Det var så fint att få visa dem var vi bor nu, så att de har en bild av vårt hem och vår omgivning och så att jag vet att de vet att vi har det bra.

2 kommentarer:

  1. En måhända omöjlig fråga att svara på om man är tillsammans med någon från ett annat land: hur väljer man i vilket land man ska bo? Följer bloggar där så är fallet och man valt olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, detta är en svår fråga! För oss är det ändå ganska enkelt, tycker jag. Jag har bott totalt i två år i Spanien, varav ett år i Almonte som är den by varifrån min man är. Jag har även "bott" där i några lite längre perioder, mellan 3 veckor och 3 månader i sträck, några gånger. Det jag har kommit fram till av denna erfarenhet är att jag inte vill bo i Spanien. Min man kan tänka sig att bo där, men just nu pratar han om att i så fall inte bo i just den byn utan kanske mer uppåt bergen.

      Varför vill jag inte bo i Spanien? Jo, jag tycker att nästan allt är sämre där än här. Inte riktigt allt förstås. Folk är mer sociala, det är billigare att gå ut och äta, det är ljusare, varmare, och det är ett lättsamt ställe på många sätt. Samtidigt är det så mycket som är sämre: lägre löner, sämre arbetsvillkor, ingen VAB, inget fritids, som småbarnsförälder är man väldigt beroende av far- och morföräldrar, man har bara 16 veckors föräldraledighet, skolan är annorlunda, kanske sämre jag vet inte riktigt. Men det som jag har mest svårt för är nog de annorlunda värderingarna, t ex när det kommer till vad som förväntas av kvinnor respektive av män. Eller hur man uppfostrar barn, vad man säger till barn osv. Jag har svårt att förhålla mig till det traditionella Andalusien, som min svärfamilj är en aktiv del av.

      För oss är det nu så att vi har valt att bo i Sverige och att semestra i Spanien, vilket vi gör ungefär en gång per år. Vi tar alltså våra "höga" (inte så höga..) löner här och handlar för i det billigare Spanien. Vi lever i någon slags samklang med svenska värderingar och sätt här, och besöker Spanien kortare perioder och då försöker jag helt enkelt stå ut (vilket jag gör ett tag). Vi bygger nu vårt liv här, och då är det nog enklast att stanna kvar. Men vi får se. Kanske får vi någon il och bara drar. Flyttar till en bergsby och odlar våra kronärtskockor. Men ja, nu har vi ju barn också... Så vi blir nog kvar här ändå (hoppas jag). :)

      Tack för frågan. Jag hoppas det var lite svar i alla fall...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...