En liten tanke per dag? Nä, du, Åsa - jag vet inte om jag hinner.
Igår var vi på församlingshemmet här i byn. Det var aktivitet för alla åldrar. Pyssel, andakt och mat fick jag veta och det var maten som lockade mest, men vem vet - lite andakt kan väl aldrig skada?
Så vi drog dit. Jag cyklade upp mitt snabbaste till förskolan och kände euforin inom mig inför att få umgås med människor, prata med nya vuxna och se mitt barn leka med andra barn.
Vi släntrade över kyrkogården i skymningen och möttes i dörren av en präst med dubbelnamn och vitt skägg. Han berättade historien om Rut för oss. Jag antar att den återfinns i Gamla testamentet, för Jesus var liksom inte född än. Släkt med Rut var han tydligen och vore det inte för Rut så... tanken är hisnande. Hur hade världen sett ut då? Utan Jesus och all den tankevärld han förde med sig? Ingen vet.
Vi gick in och satte oss genast vid ett pysselbord och limmade fast linser, bönor, spaghetti och fröer på varsin liten tavla. Det skulle symbolisera den säd Rut plockade på åkern. Jag kunde se att G var väldigt skillad i detta med att pyssla. Något vi aldrig gör hemma, konstigt nog. Han limmade och pillade och var helt koncentrerad och bekväm. Jag gjorde mitt bästa och tänkte på att pappa M hade älskat det här: både att skapa och att se att kyrkan i Sverige gör mer socialt arbete än den i Spanien och att det finns en annan frihet här. Inte bara prästen som rapar upp bibeln och en församling som ställer sig upp och sätter sig ner på given signal, y da la paz på slutet. Nej, här får man både pyssla, leka, prata och äta. Samt sjunga lite om gloria och be och bli välsignad i treenighetens namn.
Jag kunde inte låta bli att tänka, när jag satt där och lyssnade på de andra som bad, att tänka att tänk om miljörörelsen eller vänsterrörelsen gjort detsamma. Låtit barn växa upp i rörelsen och uttrycka sin vördnad för rörelsen och dess frågor (t ex naturen, allas lika rättigheter...) på många olika sätt; genom pyssel, sång, lek och mat. Hur hade världen kunnat bli då? En hisnande tanke, återigen.
Men i morse när jag cyklade till förskolan förstod jag att så redan sker. Det finns Mullegrupper, utepedagogik och ungdomsläger anordnade av olika partier och organisationer. Det enkla att min son varje dag får vara i skogen med förskolan, och att vi är ute mycket och samtidigt pratar om vad som är bra för naturen och vad som är dåligt blir en stor del av hans barndom och fostran. Men samtidigt - den där gemenskapen som kyrkan och församlingen verkar ge tror jag har en stor kraft. En kraft att ena människor och om man vill - förändra samhället i den riktning man önskar.
Och här - ute vid kustbandet - där havet dånar in hotfullt ibland och ligger som en spegel ibland, finns det två kyrkor i varje by. Här är det kyrkan som erbjuder de sociala aktiviteterna, utöver idrotten då såklart. Och om det är det som bjuds så är det väl det man får ta, antar jag. Men om man knäpper händerna eller ej, det är till syvende och sist ändå ens eget val.
Tack för din fina text som snyggt väver ihop flera olika tankar till en syntes. Ja, jag ser alltså flera tankar och inte bara en liten tanke. :) Att vägleda och försiktigt påverka barn och unga mot en specifik riktning tror jag att vi vuxna alltid strävar efter och gör. Det kan ha olika syften och tangera olika delar av upplevelsen av att vara människa. Allt ifrån religion, mullegrupper, kreativitet till ung företagsamhet. Ja, det verkar finnas ideologiska grunder för alla typer av organisationer och grupper som önskar leda in barn och unga på den "rätta" vägen som leder till ett gott liv. Det är i varje fall så jag väljer att se på det och stänger därför (just nu) ögat för ren propaganda och de som önskar sätta upp fysiska och mentala barriärer.
SvaraRaderaSom avslutning vill jag säga att det vore fantastiskt om alla barn och unga fick mer tid med och i naturen, för jag tror att den som uppskattar naturen såsom den är, kommer också att vilja behålla och vårda naturen.
/M i Umeå
Bra skrivet Tove! Intressanta reflektioner verkligen. Själv är jag uppvuxen med kyrkliga aktiviteter och i de sena tonåren var jag tvungen att göra upp med det. Ändå tog jag med mig barnen till kyrklig öppen förskola i kapellet i Kummelnäs, två gånger i veckan minst när jag var mammaledig. Där var det som tur var inget prat om gud och jesus, utan bara fika lek och sång. Inga kristna sånger ens. Fina minnen från kapellet alltså, men det där med Bibeln var det skönt att slippa.
SvaraRaderaKärleken till naturen är jag tacksam för att jag fått med mig från barndomen och det tycker jag mina barn fått också. Det är något som dagis i Sverige bidrog till mycket. Fint!
En fin liten tanke Tove! Du uttrycker dina tankar så bra. /Annika F
SvaraRaderaFint skrivet, Tove! Fint och tankeväckande inlägg! Fler sådana vardagstankar och reflektioner!
SvaraRaderaMycket positivt finns att säga om kyrkans arbete, men jag är glad att det finns så många alternativ här där vi bor. Här är det lätt att umgås med både barn och vuxna ändå. Kyrkans arbete handlar ju ändå om att få fler aktiva medlemmar till kyrkan. Jag håller med om M:s kommentar ovan. Varken jag eller J är troende och väljer att hålla vår familj utanför kyrkans aktiviteter, men det är ju enkelt här i Spanien, där den enda aktiviteten är att gå på gudstjänst. Vem vet, kanske hade det varit annorlunda om vi hade bott på en ö i Sverige.