Vardagen vecka 43

Så har hela vecka 43 år 2023 passerat, i ett enda nafs, och här sitter jag på söndagskvällen, en timma tidigare än vad det känns och tänkte summera lite.

För det första kan jag konstatera att det var helt fantastiskt bra att jag skrev det där mastodontinlägget förra söndagen för det gjorde att skrivandet i mig lossnade vilket medförde att jag fann skrivlusten och samtidigt arbetslusten igen. 

Måndagen och tisdagen gick och sedan blev det onsdag och dags för avfärd till huvudstaden. Jag skulle nämligen på konferens på koncernens huvudkontor tillsammans med en kollega från det utbildningsföretag jag jobbar på och några andra kollegor från andra skolor i samma koncern. Konferensen var hela torsdagen och eftersom den skulle börja redan klockan tio bestämde jag mig för att åka upp redan på onsdagen och därmed ha en halvdag i Stockholm för att träffa mina kollegor och se en liten bit av staden.

Jag hade, i ärlighetens namn, gruvat mig lite för att åka. Själva resan kändes rolig men jag undrade hur jag skulle få ihop det med G och M. G skulle lämnas ca en timma tidigare på onsdagen än vanligt för att jag skulle kunna ta en buss strax innan åtta. M skulle ta två halva föräldraledighetsdagar för att kunna hämta G från fritids, men jobba sina morgonpass, vilket innebar att G behövde lämnas redan 06.30 på torsdagen. Jag förberedde honom dock på detta i flera dagar innan och samarbetet mellan honom och mig gick smidigt när det väl var dags, vilket innebar att jag gott och väl hann med min buss. 

Lite roligt på något sätt, för honom, att få äta frukost på fritids. Det brukar han inte göra. På torsdagen fick de till och med rostade mackor till frukost. Lyxigt tyckte G, som annars föredrar Falu rågrut till frukost hemma. 

Jag kom upp till Stockholm redan vid halv två. På tåget hade jag passat på att genomföra koncernens miljöutbildning från mobilen, en sådan där digital internutbildning som jag aldrig tycker mig ha tid att gå även om jag är mer än intresserad av ämnet. I Stockholm var det mycket folk och ett oerhört stort utbud av allt. Det kanske inte är någon nyhet för någon, visserligen, men det var verkligen slående hur stort utbudet är. Plötsligt fann jag mig gående på Drottninggatan och plötsligt såg jag det upp och nerpåvända trädet.  Bladen hade vissnat och det var så mäktigt. Jag vågade inte  gå rakt under det, kan jag säga. Sedan var jag tvungen att gå över gatan och blicka ner på Sergels Torg, bara för att. Det är mycket så i Stockholm: saker och  ting som man har sett på TV och som tydligen också finns i verkligheten, stora företags huvudkontor, stora hus, stora träd upp och ner. 

Hotellet jag bokat låg centralt och efter att jag installerat mig där promenerade jag bort till mitt jobbs Stockholmskontor. Där väntade några fina kollegor och vi fikade och pratade och jag fick en rundvisning. Det var fint men lite mindre än jag trodde. Intressant att ha sett! Efter detta gick två kollegor med mig till en italiensk restaurang där vi käkade pasta alla tre. Det var både trevligt och gott! Därefter följde en av kollegorna mig ända till mitt hotell och väl där hade jag gått 17399 steg och kunde äntligen pusta ut efter alla intryck, sittandes i min säng, scrollandes på min mobil - för det var det jag orkade. 

Jag sov gott, men drömde konstiga stressdrömmar om terrorister som (i min dröm) bombat pilgrimskyrkan nära Ms by. Inga döda men jag bröt ihop totalt ändå och vaknade mitt i natten med fuktiga ögon. Som tur var somnade jag om och sov sedan gott till klockan kvart i åtta, käkade hotellfrukost och promenerade i lätt regn till konferensen.

Tåget hem var ett sånt där rött, MTRX-tåg. Det var första gången jag åkte ett sånt och det var lite mer basic än SJ-tågen tyckte jag. På tåget testade jag att göra ytterligare en internutbildning men uppkopplingen var kass så jag lyssnade på en nerladdad P3 Dokumentär om nån sekt som svettades ihjäl. Kanske var det inte riktigt en sekt, men en grupp med människor som följde en karismatisk ledare som uppmanade dem att göra extrema saker och inte lyssna på sina egna kroppar. Lärdom: Lyssna på kroppen, inte på en karismatisk ledare!

Resan räckte också till ett Före-Efter-drama om skotten i Ådalen. Intressant och bra upplägg med kopplingar till ungdomars politiska kamp i olika tider. Skönt att komma hem sedan, klockan halv elva på kvällen, och lillbarnet hade somnat i min säng. Jag kunde lugnt, efter att ha plockat undan det värsta, lägga mig och sova i hans säng. Sov som en stock. 

En mör fredag följde. Jag jobbade lite men pratade mest med kollegor, kändes det som. Gjorde eventuellt fel med en elev, får försöka hantera det imorgon, ta det med chefen, se vad hon säger. Det löser sig nog på något sätt... och sedan var det plötsligt helg igen! 

Och helgen, den blev också bra, igen. Jag fick vara ensam hemma igår, lördag, och passade på att plocka lite, plantera de sista vårlökarna på gården, laga lunch, baka rabarberkaka, fixa med tackkorten från bröllopet, och när G och M kommit hem åt vi köttfärssås från frysen och när G somnat såg M och jag halva The Square. Han gör det inte lätt för sina karaktärer, den där Ruben Östlund. Det är ofta så att han utsätter dem för ganska obehagliga händelser och känslor. Har ni tänkt på det? Play tar nog priset i obehaglighet, men denna var också ganska jobbig. Jag hoppas vi orkar se klart den innan den försvinner från svtplay nästa söndag.

Redan igår bestämde vi att vi idag skulle satsa på att åka till simhallen tidigt på morgonen. Vilken förvirring, och lycka, imorse när jag plötsligt insåg att det var vintertid och jag fick en timma extra på morgonen. Inte för att jag fick sova en timma extra, men ändå. Vi kom fram till simhallen precis när de öppnade, och det var superbra. I barnbassängen var det en mamma och en liten pojke som simtränade, så det var ganska lätt att göra det med G också. Han gjorde så gott han kunde men behöver definitivt öva mycket mer för att rörelserna ska sitta. Helst med lärare såklart, men nu har vi inte anmält honom till någon simskola så då får jag leka simlärare ibland. Själv simmade jag 500 meter, medan G och M lekte i barnbassängen. Efteråt bastu och  bilen hem. Jag lagade ugnspannkaka till lunch och kalops till middag. 

Och ja, det var vecka 43 i lite drygt tusen ord det. Det var en bra vecka. En ovanlig vardagsvecka. Det känns ofta som om livet går ut på att få vardagen att gå runt, tycker jag. Tvätten ska tvättas och hängas, diskmaskinen fyllas och tömmas, maten lagas och serveras och barnet hämtas och lämnas. In emellan ska det promeneras, pratas och så ska mannen få sig en och annan kram. Barnet ska få kärlek och hallen hållas i någorlunda ordning. Så det var fint att mitt i allt få åka iväg en liten sväng. Spendera några sena kvällstimmar ensam i ett litet men rent hotellrum, utan massa grejer överallt, utan folk och saker att fixa med. Och nu kommer vecka 44. En vecka med lite sovmorgon, eftersom det är höstlov, fast vi båda ska jobba. Det blir bra det med. 

Hoppas ni haft en bra vecka 43 och en fin helg och att ni får en fin höstlovsvecka, vad ni än hittar på! Tjillevippen!

En bra helg, trots allt

Trots allt en bra helg. Trots allt, ni vet allt. Allt som händer i världen, som känns för hemskt för att ta in, men igår tog jag ändå in det när jag såg en mamma i Gaza lägga ner sitt döda barn, insvept i vitt tyg. "Det är ett barn. Ser du att det är ett barn? Fattar du att det är ett barn?" sa jag till M samtidigt som jag började gråta. Han grät inte, tog inte in. Men det är inte lätt heller, man kan inte ta in allt hemskt som förmedlas hela tiden. Det är på något sätt för mycket. För mycket för dem som befinner sig mitt i det. Ingenting för mig, egentligen. Men ändå svårt att ta in, och därmed svårt att reagera på. Så märkligt. Jag kanske borde skänka pengar till någon organisation. UNICEF eller Läkare utan gränser. Ja, det borde jag. Jag som har, så att de kan komma till nytta till de som inte har.

Helgen kom lägligt efter en seg och trött vecka. Seg och trött eftersom jag var seg och trött och oinspirerad, utan flow. Jag har skrivit intensivt nu i några veckor, olika texter till olika potentiella kunder och i måndags tog det nästan stopp. Inte helt stopp, men det blev så himla trögt i maskineriet. Jag skrev en mening, suddade, skrev lite till, fel ord, inget flyt alls! Så som det måste vara för många av mina elever, så var det för mig! Oerhört frustrerande. Jag som brukar hitta orden lätt som en plätt och bara rada dem efter varandra, bla bla bla, satt där och suddade, letade efter ord, skrev fel ord, suddade igen och så höll det på, och när veckan hade gått hade jag ändå skrivit svar på mina två frågor indelade i totalt åtta underrubriker. Visst, allt är inte skrivet av mig just nu, en del är kopierat och inklistrat - en metod jag inte alls gillar, men så blir det när inspirationen och flowet är på semester men jag ändå har en deadline. 

Jag har jobbat mycket den här veckan med att tänka att det är okej. En dag hade jag nästan ryggskott, antagligen stressrelaterat, en annan dag sov jag banne mig middag mitt på eftermiddagen. 25 minuter avslappning. Det behövde jag. Jag har till detta slaviskt gått mina 6000 steg varje dag, eller fler, för att få min applåd och min stjärna (i min stegräknarapp). Min nya rutin är att jag går en promenad på morgonen, efter lämning och innan jag loggar in på jobbet. Ibland parkerar jag cykeln en bit från jobbet och går en sväng och sedan cyklar jag sista biten, går in, gör te och loggar in på datorn. Ser vad jag har att göra och försöker göra det. Blåser det lite, eller inget alls, går jag vid havet. Blåser det mycket går jag bland träden, upp mellan klipporna. Det blir inte sextusen steg men det blir kanske hälften, eller en  tredjedel. Och då blir kvällspromenaden kortare, plus att jag får ljus. Nu måste vi fokusera på att få ljus, vi är snart i november hörrni! 

Ja, hösten går fort. Hösten går fort och lite långsamt, men nästa vecka kommer gå fort. Och det var ju helgen jag skulle skriva om! Nu har jag flow så nu kommer orden lite som de kommer. Bara att hänga med, om ni orkar. Helgen. Hur var helgen? Bra, trots allt. Jag somnade ganska tidigt på fredagen, helt slut efter den (som sagt) sega veckan, vilket var tur för på lördagen skulle vi upp rätt tidigt. Klockan halv elva skulle vi nämligen vara på plats på Kafé Llama Lloyd på Hisingen i Göteborg. Min man ställer ut åtta akvareller där nu under en vecka och igår var det vernissage. Vår granne J hängde med. Väl där fick jag nästan en chock av hur himla litet det var! Ska vi få plats med en vernissage här? Ja, det visade det sig att vi fick. Ska G stå ut att vara här kl 11-15? Ute regnade det och isvinden ven (den kom i torsdags). G och J och jag gick en liten promenad runt ett av grannhusen, för att se en lekplats på baksidan. Inte så mycket att se eller göra. Okej, jag pekade ut ett stort träd och sa till J att ett sånt skulle vi ha hemma på gården, eller hur? Kanske inte så stort, men ändå, ett träd. Han sa inte emot. Sedan gick vi in igen, för det var så himla satans kallt. Vi käkade lunch, soppa och bröd, och sedan kom mina föräldrar, och strax därefter kom våra vänner Rockstjärnorna från Barcelona. Fast de spelar inte rock då, mer pop och tecno, kanske det heter. Jag vet inte vad det heter... Och de bor inte i Barcelona längre, utan i Göteborg. Jaja. De kom i alla fall, några av våra närmaste vänner är de, fastän vi inte ses så ofta. Min väns mamma var med och hon och min mamma kunde prata om hur det var att ens barn äntligen flyttat hem, och jämföra sina spanska svärsöners kunskaper i svenska, och så vidare. Min vän och jag kramades och skrattade och spelade Master Mind med G. Hennes man och son gick ut för att lyssna på en orkester som spelade i regnet. 

Och till slut var klockan tre och vi kunde åka hem. Men G ville åka spårvagn och bröt nästan inte ihop när det verkade som om han inte skulle få det. Så G och M åkte till ändhållplatsen Varmfrontsgatan och J och jag irrade dit i bil. Sedan åkte vi hem och väl hemma gjorde jag mig ett litet fotbad i badkaret för jag var så fruktansvärt kall om fötterna, och sedan ner och laga mat, medan M, G och J var och handlade. Tomatsoppa och ugnspannkaka blev det, och J orkade med oss ännu en liten stund och stannade på middag. Jag kände mig som en stjärnkock. Och efter att mättnaden infunnit sig och njutet över mättnaden njutits, så gick jag ut på en mörk promenad. Allt för mina sextusen steg och applåd. 

Och sedan in, titta på killar som bygger underjordiska byggnader för hand i djungeln med G, värma Gs iskalla fötter, han som inte fått fotbad. Och sedan, sedan skulle han sova, men innan det hann jag prata en sväng med syrran. M la och jag fick läsa i min bokcirkelbok, eller om jag surfade bort tiden. Ja, det gjorde jag nog... Så tittade vi på Där ingen skulle tro att någon kunde bo, för det gick på TV när vi satte på den och det var så himla mysigt att titta på. Lugnt och fint och likt här, fast färre hus. Och sedan tittade vi på Rapport, och såg mamman som la ner sitt döda barn.

Sedan sova och så blev det söndag.

Och eftersom rubriken lovar att inlägget ska handla om helgen så blir det en redogörelse för söndagen också, jobbig jag är, va? 

Idag, söndag. Mindre blåsigt, mindre kallt, regnade först frampå kvällen. Mitt mission idag var att ta det lugnt och att plantera vårlökar. Jag har nämligen köpt vårlökar för nästan åttahundra spänn (föreningens, men ändå) och de behöver komma ner i jorden snart. Jag använde ett trick som jag lärt mig på instagram. Jag borrade hål i jorden för att sätta krokuslökarna. Det gick finemang. När det var dags för påskliljorna tog batteriet slut och det var dags för lunch, så jag gick in och laddade både batteriet och mig själv. Så bakade vi en kaka, G och jag, men mitt i kom Gs vän och ville leka så de gick ut med sina pappor och DÅ läste jag i min bokcirkelbok. Dörren av Magda Szabo. Bra faktiskt. Berättad i förstaperson (jagform) men handlar mest om en annan tant. Tror jag ska rekommendera den till mamma.

Sedan var det dags för fika. Chokladkakan blev superfin, eftersom jag bakat den i en fantastisk form som vi fick av tidigare nämnda Barcelonarockstjärnevännerna när vi gifte oss. God blev den också, kakan alltså, så vi satte i oss halva. Hoppla!

Efter kakan gick jag ut på promenad. Ringde min vän E i grannbyn. Hon låg på soffan och frös. Jag traskade runt och babblade. När jag kom hem hade jag gått mina steg med råge och gick ut och satte några fler lökar. Tio påskliljor, sedan blev det för mörkt och regnigt och jag gick in. Borrmaskinen blev lerig men jag torkade av den med blöt trasa, hoppas den håller för lite väta... Jag torkade den med hushållspapper sen, så ni vet. 

Och efter detta, middag. Nykokt spaghetti med köttfärssås från frysen. Det var gott. Underbart trick att inte ställa sig och laga värsta middagen på söndagskvällen, min tröttaste tid på veckan. Sedan satt jag några minuter och kollade på youtube med G, som suttit klistrad typ hela dagen förutom vid kakbak, läsläxeläsning och lek på gården då... Jag hängde en tvätt och sedan var det banne mig dags för kvällsfika och att lägga lillpojken. Ja, och det var den helgen det.  Berättad i 1500 ord. Tack för att ni läst, ni som läst. Och tack för att ni la tiden på något annat, ni som inte har läst allt. Hoppas att ni haft en fin helg, ni med, trots allt. 

Jag hoppas nästa vecka blir lite mer energifylld, och jo, det tror jag faktiskt att den blir. Tack och godnatt! 

Drömmen om ett träd

Som en urvriden liten trasa känner jag mig nu denna torsdagsmorgon såhär i början av september. Frustration och trötthet. Jag har gått med i min bostadsrättsförenings styrelse med hopp om att kunna påverka och gräva där jag står, men börjar inse att det kanske inte är helt rätt forum. Jag vet inte. Jag brinner. Kanske är min låga för stark, kanske är den för oväntad i ett litet radhusområde på Västkusten? Jag vill plantera fler vårlökar, och det kommer jag få. Jag vill plantera träd, men där möter jag motstånd. Träd har löv och löven faller till marken. Ingen kommer orka kratta löven som faller på asfalten och lekplatsens gummigolv. Det blir för jobbigt. Trädet kommer inte ha vuxit upp förrän om tio år ändå och då är ditt barn tonåring. Min tanke är mer att trädet kommer ge skugga och möjliggöra för barnen att leka på lekplatsen om tio år. Nej,. mitt barn kommer inte leka där när han är sjutton. Vi kommer kanske inte ens bo kvar då, men andra barn kommer leka där. De som är i 70-80-årsåldern nu kommer inte bo kvar, där kommer det flytta in barnfamiljer. Det är dessa barn jag tänker på. Försöker se det hela större än mig själv.

Så mitt i mitt skrivande ringer en kollega, som jag bett höra av sig till mig för pepp. Hon peppar mig. Hon är på min sida. Hon pratar om små små steg. Jag pratar om krokusar i den vintertrötta vårgräsmattan. Hon pratar om att jag borde kontakta kommunens hållbarhetsstrateg och få pepp och tips från henne. Kanske arrangera något litet evenemang? Gå via barnen... osv.

Nu ska jag lönearbeta. Och sedan ska jag beställa krokusar.

Två helger

De två sista helgerna i augusti har redan passerat. Min farmor har fyllt hundra år trots att hon varit död i femton år. Förra helgen, den första av de två sista i augusti, var en helg som gick i vårdande av Moder Jords tecken. Denna helgen, den sista av de två sista i augusti, gick i återhämtningens tecken - skulle man kunna säga om man skulle säga något om dem. Och nu skriver jag ju om dem så nu skriver jag så. 

ModerJordhelgen

Helgen skulle bli intensiv men bra, kände jag på mig. På lördag morgon begav vi oss med cykel till närmaste naturreservat och röjde sly. Berberis, björnbär, slånbär och rosor klipptes bort och eldades upp. Betesdjuren höll sig undan medan vi, ca tio personer från Naturskyddsföreningen, röjde med sekatör och röjsåg. G älskar verkligen att röja, och denna gång var vi med hela familjen. "Att röja är ett bra jobb" sa G. "Man kan röja med de man känner, de man inte känner och de man känner igen. De här känner jag igen." Bra sammanfattat! Fler borde vara med och röja, sa vi till varandra (som alltid) när vi cyklade därifrån. Fler ungdomar framförallt, ungdomar under 55 alltså. Vi får försöka dra med oss några nästa gång! Kanske annonsera bredare om att röjning är på gång? Det är faktiskt en väldigt trevlig aktivitet och man känner att man gör nytta. 

När vi kom hem från röjet duschade vi av oss eldröken och tog det lugnt och jag somnade till och med en stund i solen på baksidan, lyssnandes på mina grannars ryska eller ukrainska småprat med sina vänner. Så skönt att inte förstå något. 

På söndagen var det dags för gårdsloppis, som jag hade anordnat efter bästa förmåga. Eller anordnat och anordnat, det var mitt initiativ och grannarna hakade på och samlade ihop det de själva ville sälja. Vi var nog ungefär tio hushåll som sålde och det kom ca 50-75 personer skulle jag uppskatta. På morgonen öste regnet ner men det blev uppehåll och riktigt varmt och skönt redan vid lunch. Tur att vi planerat loppisen till två eftermiddagstimmar! Jag fick sålt en overall, en sulky, en tröja och ett par byxor, samt en hel del kaffe och kaka. Jag köpte en t-shirt, en vindjacka och en leksaksbil för sammanlagt ca 200kr. Det var en mycket lyckad dag och folk var peppade på att göra detta igen! Inspiration till att göra detta fick jag av Maria Soxbos bok Ställ om! Jag har inte läst ut den än men någonstans där i mitten står det något om att göra saker tillsammans med sina grannar eller i sitt grannskap och det kändes som om loppis var en bra första aktivitet. Förhoppningen är att vi kan hitta på mer gemesamma aktiviteter på gården för att stärka gemenskapskänslan och lära känna varandra lite mer. Det ska vara trevligt och roligt att bo på vår gård, vill jag!

Återhämtningshelgen

Under både torsdagen och fredagen kände jag mig trött. Det hade tagit ut sin rätt att börja jobba och samtidigt hetsläsa ut en bok om Clementine Churchill inför bokcirkeln i torsdags. Jag hann precis läsa den på de 15 dagar jag hade på mig! Den var oerhört intressant och faktatung. Hemskt att Clementine är någon jag aldrig hört talas om och inte ens visste hade funnits! Hon levde ett väldigt speciellt liv och gjorde många bra saker för folket i Storbritannien. Läs den gärna om ni har tid och ork!

På fredagen satt jag på jobbet och donade på och kände mig sömnig när plötsligt telefonen ringde. Det var M. Något dramatiskt hade hänt honom påväg till sitt eftermiddagspass och polis inväntades. Jag blev alldeles skakis, men det var ingen fara med varken M eller den kollega han hade åkt med (han åkte buss till sitt pass). Efter någon timma, när jag lugnat mig, hämtade jag G och vi åkte hem för att äta middag. Tack mig själv för att jag vid ett annat tillfälle lagat massor med köttfärssås som jag fryst in i treportioners-påsar! Efter middagen lovades G glass hos mormor och morfar och han lämnades av där. Jag åkte för att hämta M men han hade redan hunnit hem, tydligen, så jag styrde bilen hemåt och fick prata med min ganska upprivna man som förklarade i ganska kaosartad ordning allt som hänt och allt som skulle kunna ha hänt. Sedan åkte vi och hämtade G och han fick dra hela historien för mina föräldrar igen medan G och jag drog och köpte micropopcorn med smörsmak.

Lördagen gick åt till att återhämta oss från fredagen och jag läste i nya bokcirkelboken (Vänligheten av John Ajvide Lindqvist) och somnade så gott efter en liten stund.  Det ösregnade nästan hela dagen men jag tog mig ändå ut tre gånger. Cykeltur på förmiddagen med inbjudningar till 7-årskalas, och inhandling av lite pannkaksingredienser påvägen hem, promenad på eftermiddagen när det först inte regnade så mycket med ytterligare en inbjudan, och sedan in i skogen på en ny stig. Regnet tilltog och det visade sig att vi hamnat i en regnskog. Vi hittade en ny genväg och det kändes häftigt! Och sedan på kvällen gick jag ut själv en sväng och spanade in de höga flödena efter regnet.

Så igår söndag städade vi, bråkade med tvättmaskinen som levde sitt eget liv eftersom en plastpåse tydligen fastnat i nålfällan/pumpfiltret och lyckades till sist lista ut och lösa detta. Pjuh! Jag gick en ganska lång promenad och pratade i telefon med min vän M och sedan drog G och jag en sväng till mina föräldrar för att få födelsedagspresent, en väckarklocka, som idag har invigts. "Gå! Väck mig inte! Väckarklockan ska väcka mig!" sa G imorse när jag kollade läget och drog ifrån mörkläggningsgardinen i hans rum.

Kvällen avslutades igår med kyckling i currysås och grannen J på middag. Sedan lite utelek och tjöt med ytterligare en granne, för min och Gs del. M målade och bearbetade. Vi båda gick och la oss i tid och jag vaknade imorse med ont i halsen.

Så ja, det var de två sista helgerna i augusti det. Ganska bra helger ändå, om än väldigt olika!

Trappa upp

Det gäller att trappa ner inför semestern, sägs det, men jag tänker att samma sak gäller när man börjar jobba igen: trappa upp! Om man kan, givetvis. Det beror självklart på arbetets karaktär och ens egna karaktär, samt andra faktorer. Men för att inte komplicera det hela mer tänkte jag beskriva hur jag gjort för att trappa ner och trappa upp. 

Mellan vårt bröllop och semestern var det några veckor med lönearbete, men för att behålla den goa känslan från de fem dagar jag var ledig runt bröllopet valde jag att låtsas att jag hade semester fastän jag arbetade. Ja, jag gick upp på morgonen och gjorde vad jag skulle på jobbet men jag passade också på att vara ute i det fina vädret och att hitta på saker på kvällarna. En kvällstur till badstranden ibland, och liknande. När själva skolan var slut skulle G gå två veckor på fritids innan det riktiga sommarlovet (dvs min semester) började. Då gjorde vi så att vi satsade på att vara där en halvtimme senare än vanligt och vi cyklade dit, bredvid varandra. Cykelvagnen har alltså övergetts och snart är det väl dags att slänga den på tippen eller skänka den till någon. Den är rätt sleten efter nästan fem års daglig användning!

Nu när min semester är slut (jag började jobba för en dryg vecka sedan) gör vi lite på samma sätt, fast tvärtom. Vi trappar upp. Förra veckan var M och G lediga så då var det bara mig själv jag skulle väcka och få iväg på morgonen. Jag valde att gå upp vid 07 istället för 06.15, som är min vanliga vardagstid. Det innebar att jag han kolla på serie med M på kvällarna och la mig 23.30. (Ja, jag är en nattuggla!) 

Nu är G på fritids i en vecka innan skolan drar igång (och han börjar ettan!) så då gör vi lite samma som innan semestern. Vi satsar på att vara på skolan i lagom tid och får därför lite sovmorgon. Det hela underlättas av att jag inte har någon arbetstopp på jobbet just nu och hinner därför med det jag ska ändå. Sedan hämtar jag inte först på fritids heller, ska sägas. 

Ja, men jag tror faktiskt på detta: att försöka få in en lagom lunk och vända tillbaka dygnet lite i taget. G somnar liite tidigare än han gjorde under sommarlovet och han vaknar lite tidigare. Nästa vecka ska han somna och vakna ännu tidigare, men det tar vi då. Då har vi ju redan trappat upp ett steg och det är dags för nästa.

Hur gör ni i början av terminen? Har ni några tricks?

Tips

Jag älskar att tipsa om saker och ting. Serier jag har sett, grödor jag har odlat, radioprogram osv. Här följer nu några av sommarens samlade tips, från mig till er. Varsågoda!

TV-serietips:

En liten hobby jag har under sommarhalvåret är att titta på ungdomsserier. Detta har pågått i några år nu och serier som Eagles, Någon som du och Portkod har följts. Denna sommar har jag sett tre ungdomsserier och jag rekommenderar alla. Först ut var Från trakten om Zeina och Bror som blir familjehemssyskon när Zeina blir placerad hos Brors familj i Värmland. Rolig att se!

Den andra serien jag såg var Fejk om tre tjejer som bär på en oerhörd hemlighet. Lite klurig och jag tror jag förstod allt, men jag är inte helt säker på att jag riktigt förstod hur den slutade och vad huvudkaraktären ville säga med sin sista replik. 

Den tredje serien jag betade av under sommaren var Vakuum. En finlandssvensk serie om en tjej som har svårt att stå upp för hela sig själv, och om dömande gäng runt omkring henne. Detta är den serien jag kunde relatera till mest. Det finns likheter med min studietid i Umeå.

Sedan har M och jag också lyckats hitta lite tid nu i sommar för att se en serie ihop. Min pappa rekommenderade den brittiska kriminalserien Happy Valley och den ser vi nu. Mycket spännande! Tur att jag har M bredvid mig att hålla i handen.

Radiotips:

Jag har bara lyssnat på ett enda sommarprat hittills i sommar och det var Maria Wolrath Söderbergs. Hur bra som helst! Det handlar om glappet mellan vad vi vet att vi måste göra och vad vi faktiskt gör för att leva så klimatvänligt som möjligt. Det är ett program som jag önskar att alla skulle lyssna på! 

Sedan har jag blivit tipsad om följande tre sommarprat som jag inte hunnit lyssna på än: Bo Landin, Annie Lööf och Lina Wollf. 

Odlingstips:

Jag vill tipsa er alla om att nästa år odla potatis och tomatsorten Venus. Det är de grödor som gett mest utdelning i år! Potatisen har jag odlat både på friland och i 10-litershinkar (vilket fungerar på balkong eller i mitt fall altan). 

Handarbetestips:

I sommar har jag virkat två sjalar. Den ena är färdig och den andra är fortfarande pågående. Den första heter Thoughts of Ireland  och den andra Magic Summer. Till Magic Summer väntar jag på mer garn, då jag uppenbarligen hade lite för lite, trots ett nystan med hur många meter som helst. 

Ja, där har ni några tips att förhoppningsvis inspireras av! Nu är det dags för er att tipsa mig!

Semestern 2023

Så kom plötsligt semesterns sista kväll och jag tänker att den här sommarsemestern har gått fort men samtidigt har vi fått mycket gjort! För det är väl så att ju mer man fyller tiden med, desto fortare går den? Samtidigt är det så att det är under semesterns lediga veckor man har möjlighet att göra saker, till exempel resa bort flera dagar i rad och se nya spännande platser. Och det är väl mest det vi har gjort. 

Känner ni mig rätt så vet ni att det är mycket lockande för mig att beskriva hela semestern i detalj från dag ett till idag men inte orkar ni läsa om det, och inte hinner jag skriva det heller innan eventuellt M kommer ner  och vill se Happy Valley med mig, om han nu vill det. Just nu lägger han G (21.45), frågan är hur vi ska vända hans tider till nästa veckan när han börjar fritids... Vi får se... nu tappade jag tråden. Ja, Känner ni mig rätt så hade jag velat beskriva varenda sommarvind och solstråle, saltstänk och tång mellan tårna, men det orkar varken jag eller ni med så nu tar vi några höjdpunkter i någorlunda kronologisk ordning, och bröllopet får ni läsa vidare om en annan dag, okej, häng med!

Den första höjdpunkten var när G och jag återförenades med M i Göteborg efter en vecka på olika orter. M hade gått målarkurs medan G och jag jobbat och varit på fritids. M var så snygg där han satt och väntade på oss bland blommorna vid spårvagnshållplatsen! Tänk vad några dagar isär kan göra! 

Dagen därpå åkte vi till Sunne, vilket var något G sett fram emot ända sedan jag i början av juni nämnt att vi skulle dit. I Sunne finns det nämligen ett badland och sådana har G tittat sönder sig på, på youtube. Vi tog tåget dit från Göteborg och fick byta till rälsbuss i Kil. Det var varmt som i en ugn och vi kämpade oss till hotellet och fick vårt rum som G tyckte var fantastiskt trots att inredningen var från ett annat årtionde med furu och heltäckningsmatta. I två nätter skulle vi stanna. 

Den absoluta höjdpunkten från Sunne var när vi efter en halvtimmas vandring i 27 gradig hetta äntligen kom fram till Sunne sommarland och kunde hoppa i barnpoolen och bara skvätta och leka och åka vattenrutschkana tusen gånger (G). Deras barnavdelning var verkligen helt suverän med grund bassäng (ca 20 cm skulle jag gissa) och många olika rutschkanor i olika storlekar men även andra roliga vatteneffekter som man kunde styra själv med hjälp av rattar. M åkte en läskig vattenrutschkana själv och trodde att han skulle trilla ur, och sedan åkte vi alla en rosa rutschkana tillsammans som var väldigt läskig enligt G och mig, mest för att det var så mörkt inuti den. 

Vi hade några härliga timmar på sommarlandet och sedan promenerade vi tillbaka, mycket nöjda. På kvällen köpte vi japansk hämtmat och satt vid ån och käkade. Jag fick till och med sitta i fred och virka en stund medan G och M lekte. Jag tänkte mycket på Göran Tunström och Maskrosbollen, en av mina favoritböcker.

Vi stannade en dag till och då var vi tillbaka på badlandet i några timmar på eftermiddagen och använde den anropstyrda busstrafiken för att ta oss dit och därifrån, helt klart värt! Det var så lugnt och skönt i Sunne. Söta trähus och allt såg så mysigt ut! Det enda jobbiga var att det tog 9 timmar att ta sig hem, då det var något växelfel i Kil. Lite väl segt, men men... Nästa gång kanske vi tar bilen (tyvärr). 

Efter Sunne skulle vi vara hemma några dagar och M började jobba igen. Vi hade inga särskilda planer och det passade alldeles utmärkt då semesterns andra höjdpunkt var en riktig överraskning! M kom hem från jobbet och sa till mig att några pratade spanska på gården. Va? sa jag, Ut och ta kontakt! Och ut gick han, lite smygande och plötsligt sa han något på spanska och den spanska mamman for upp och de började prata. Det visade sig att en granne hade besök av sin finska systerdotter och hennes spanska fru samt deras två finsk-spanska barn. Hur söta som helst och dag två, när G hade vant sig vid att dessa nya barn vistades på gården, lekte G och den finsk-spanska storasystern A hur fint som helst hela dagen, på spanska. Dagen efter gick vi ner till närmsta havsvik, den spanska mamman, barnen och jag, och vi pratade oavbrutet i flera timmar medan barnen lekte afrikanska djur på klipporna och i vattenbrynet. En himla härlig dag! Så roligt att få prata spanska och så fint att se att G verkligen behärskar språket flytande tillsammans med en ny vän. Jag ångrar SÅ att jag inte bad om mammans nummer eller instagram eller nåt. Det hade varit kul att ha kontakt, men men... jag kanske kan få det via min granne vid tillfälle. (Och så fint att vi här i radhusområdet kan dela med oss lite av de som kommer på besök. Förra sommaren kom en vän till mig hit (när vi var i Spanien) och hennes barn lekte med ett annat grannbarn hela tiden.)

Lagom till att spansk-finnarna åkte hem var det dags för mig och G att ge oss ut på ett stort äventyr flera hundra mil hemifrån. Detta var ytterligare en höjdpunkt som vi verkligen sett fram emot, och försökt planera för så gott vi bara kunde! Triangakök, regnkläder, pjamas och gosedjur packades ner och vi begav oss mot Göteborg Central för att tillsammans med agent A och hans mamma (min syrra) ta oss till Abisko turiststation, nästan ända längst norrut i Sverige. Både tåget till Stockholm och nattåget var i tid och väl där, på stationen i Abisko var luften frisk och lätt att andas. Bergen blånande med lite snö högst upp. Vi var i Abisko i tre nätter och fyra dagar (två halva och två hela) och vi hann komma in i väl fungerande rutiner för matlagning och barnpassning, samtidigt som vi vandrade till olika platser. Den absoluta höjdpunkten (i dubbel bemärkelse) var när vi dag 2 tog linbanan upp på blomsterfjället Njullá. Utan mer ansträngning än att krampaktigt hålla G i handen i 20 minuter och känna hur det svindlade till i magen ibland var vi uppe på kalfjället där barnen genast fick leka i närmaste snölega. Sedan gick vi vidare en bit och lagade mat på stormköket, fjällpasta (tortellini), till agenterna och oss agentmammor. Dagen efter gick vi resans längsta vandring, totalt 6 km, och vi var alla helt slut efteråt. Det tar mycket på en att gå med barn. Det ska hållas handen, agentuppdrag ska delas ut, det ska passas och peppas och vilas och fyllas på med lagom mängd russin... Hade vi gått själva hade vi säkert kunnat gå mycket längre, men det blev ändå bra så här. Roligt att ta barnen till fjällen, även om jag blir sugen på att gå själv med syrran någon gång, om hon skulle vilja det, eller med någon annan fjällvan vuxen. Nästa sommar blir det förhoppningsvis Marsliden och kanske Tärnaby, om jag får med mig familjen på det. Jag hade så gärna velat visa fjällvärlden för M.

Bara några dagar efter hemkomst från Abisko drog simskolan igång. Här kanske vi inte kan snacka om ren och skär höjdpunkt rakt igenom men jag kan ändå glädjas över att det inte blev så dåligt väder som det verkade på prognosen, vilket resulterade i att G kunde vara med på samtliga 17 pass (två gånger om dagen i två veckor), vilket i sin tur resulterade i att han lärde sig en hel del och tog två märken (Sköldpaddan och Livbojen röd). För att få Sköldpaddan ska man kunna flyta på rygg i minst 5 sekunder och sedan vända sig. Han har, enligt fröknarna, lärt sig tekniken för bröstsim men kan inte riktigt simma fem meter än. Deras råd var att vi skulle fortsätta öva i simhall. Lär han sig att simma 5 meter så kan han vara med i fortsättningsgruppen nästa år. Vi har pratat om att inte anmäla honom till simskola nu i höst utan istället gå själva med honom till simhallen åtminstone någon gång i månaden, förhoppningsvis oftare, och träna. Det gäller bara att bestämma sig, tänker jag. 

Och nu då, för att avsluta denna fyra veckors semester på bästa sätt, har vi nu i helgen varit en sväng till Göteborg. Vi åkte dit på fredagen och besökte Botaniska trädgården och på lördagen blev det ytterligare en höjdpunkt: nämligen Liseberg! Vi var där kl 10.30-16 och dyrt var det men också häftigt och roligt. Första gången i livet för G. Han fick det som belöning för att han deltagit i simskolan, vilket funkade som muta tillsammans med kakor hela simskoleperioden.

Och nu vaknar M från nattandet och jag ska avsluta detta... Ni ser, ni fick alla detaljer i alla fall, ingen som är förvånad gissar jag.

Jag hoppas att även ni fått en härlig sommar och att ni berättar om den i varsin kommentar! Imorgon börjar jag jobba och det känns helt okej, särskilt som veckan ska bjuda på regn, regn och mera regn. Och särskilt som jag gillar mitt jobb! Tjillevippen!

Vårt bröllop - La boda (del 1)

I november bestämde vi oss för att gifta oss och i slutet av maj blev det av. Jag bestämde mig aktivt för att inte börja planera något förrän jag kommit hem från Spanien i januari och därav följde några intensiva planeringsmånader med känslomässiga toppar och dalar. Tänk så fantastiskt det blev och att ingenting gick riktigt åt skogen ändå, trots att jag varit så orolig! Nu är vi gifta (ja, jag har hämtat hem personbevis för att säkerställa den saken) och jag kan äntligen kalla M för min man utan att känna att jag ljuger lite grann.

"Men det kanske inte är någon som vill komma" sa jag när jag pratade med restaurangägaren första gången, då i januari när vi bestämde datum och bokade in oss. Jag hade valt pingsthelgen för jag tyckte att det passade perfekt eftersom alla almontebor är lediga då tack vare la romería del Rocío (pilgrimsvandringshelg till Daggens jungfru). "Klart de kommer!" sa han betryggande och ja, han hade faktiskt helt rätt. Bara tre personer som vi bjöd in kunde inte komma, främst av ekonomiska skäl. Men helt solklart var det inte att alla spanjacker skulle dyka upp. Mina två väninnor blev eld och lågor med en gång och lovade att komma så länge de inte skulle bli utvalda till valarbetare, då det tydligen skulle vara kommunalval dagen efter och i Spanien är det lag på att dyka upp i vallokalen och göra sin plikt om man blir uttagen till röstmottagare och rösträknare. Svärisarna och svågrarna var inte lika förtjusta. Det var väl typiskt att vi skulle gifta oss Just Precis när jungfru Maria skulle hyllas. Dumt och dåligt planerat. Flytta bröllopet för sjutton! skanderandes det från Andalusiens mest jungfruliga hörn så att det hördes ända hit. Nej, svarade den svenska vikingabruden. Icke. Här kommer ingen och ändrar på mina planer! Och jag har ju skrivit om detta förut men det var ett väldigt uppochneråkande i bergochdalbanan innan de till slut landade på Landvetter. M höll sig till sin plan och skjutsade hem sina föräldrar men lät bröderna, fruarna och kusinerna ta sig på egen hand i den gemensamt hyrda minibussen till hotellet i Göteborg. Tack, M, för att du stod på dig! Strongt! 

Den första kvällen (torsdagen) var ganska lugn. Jag hade preppat med mat som jag ganska snabbt förstod inte skulle behövas. Svärmor lastade ur flera kilo kakor, 5 kg serranoskinka från Aracena, 6 tjocka chorizokorvar, mandlar och gud vet vad ur sin väska. Och gud visste vad, för svärfar hade även tagit med sig en stor fin affisch av just daggens jungfru, La virgen del Rocío (santísima etc) och räckte över till mig som fnissade och inte visste var jag skulle ta vägen. Hur skulle jag kunna sätta upp den här hemma? Det löste svärfar i smyg dagen därpå och den sitter faktiskt fortfarande uppe i köket... Stor och lite lagom blaffig. Min äkta make sa att den ska sitta till augusti för det är tradition och det känns okej. 

Mina föräldrar kom förbi efter middagen och smakade på svärmors medhavda kakor, och vi fick fota dem tillsammans med G som tyckte det var lite tokigt att farmor och mormor var i samma rum samtidigt, ungefär. Vi tolkade så gott det gick mellan dem och min mamma var väldigt besviken över att hon inte lärt sig spanska. 

Fredagen började med att svärisarna och M och G åkte till Bohus fästning för att visa den för resten av spanska familjen. Perfekt! Jag stannade hemma för att vila mig inför alla intensiva dagar samt ställa i ordning inför kvällens middag. Jag hade på vänners inrådan beställt grillplanka på stora mataffären i Skärhamn och ställde fram tallrikar, bestick osv. M hade köpt massa alkoholfri dricka. 

Sedan käkade jag lunch och cyklade ner till mina föräldrar för att möta upp min väninna från Bollullos och hennes gitarrspelande man och deras yngsta dotter (16 år). Där satt de i godan ro och konverserade på engelska med mina föräldrar. Så glad jag var att se dem! Vi satt där en stund och sedan gick vi en liten men långsam promenad och sedan åkte vi och hämtade de två grillplankorna. Väl på affärn blev jag hungrig men kopplade inte att jag borde köpa två bananer och trycka utan provsmakade på massa fiskpaté istället. Ja, jag var lite uppe i varv... 

Så körde vi hem till mig och väl här hittade vi ingen parkering. Jag var hur hungrig som helst och kunde inte tänka en enda klar tanke. Precis när vi parkerat kom våra vänner från Umeå i bil och jag lyckades väl med nöd dirigera dem någonstans för att parkera (utan att låta det minsta trevlig och välkomnande) och sedan gick jag in och drack två stora glas saft, åt en banan och tryckte i mig choklad. Sedan ut och frågade min granne A om var de kunde parkera. Hon i sin tur ropade på en annan granne som tipsade om ett ställe, och dit åkte jag och gitarrmannen för att parkera. Tur att socker finns!

Fortsättning följer en annan dag...