Minisemester: Högbonden och Skuleskogen

Högbonden skymtar längst bort i mitten.

- Är du rädd för något? 

- Nej.

- Bra, då åker vi till Högbonden!

Det var jag som provocerade och såg till att det blev av. M har två veckors semester i sommar, sedan jobbar han någon månad och sedan går han på föräldraledighet. Jag hade tidigare sagt till honom att jag vill att vi åker till Högbonden under hans semester. Det ville inte han. Men nu gjorde vi det ändå, innan hans semester till och med. Det visade sig nämligen att han skulle vara ledig tre dagar förra helgen. Och med en knapp veckas marginal fick jag tag i det sista dubbelrummet uppe vid Högbondens fyr. Detta är en ö som ligger en liten bit ut i havet i Höga Kusten. Hela ön är naturreservat och nere på udden häckar en massa skränande måsar och tärnor. Sist jag var där var jag kanske tio år. Jag minns att jag satt i båten ut och skrev i min dagbok. Eller var det på båten ut till Ulvön? Jag minns att dagboken var knallrosa, cerise, med en papegoja på framsidan. Jag undrar var den är. I någon låda hos mina föräldrar troligen. Det finns en del av mina "samlade verk" kvar där, har jag hört. 

Jag ville så gärna visa M och G Högbondens fyr, nu innan vi eventuellt flyttar söderut. Det är nämligen mer lagom att ta en tur dit från Umeå (18 mil) än från Göteborg (84 mil). Därför är jag himla glad att vi faktiskt passade på! Vi åkte inte förrän klockan elva hemifrån, även om vi siktat på kl 10. Vid klockan två kom vi till Bönhamn, därifrån båten inte gick. Vi tänkte äta lunch där. På kartan stod det att det var ett genuint fiskeläge så vi tänkte att det kunde vara värt. Vi satte oss vid ett bord och åt vår medhavda pastasallad. G satt i bilbarnstolen på kajen och filosoferade. Sedan åkte vi till Barsta, 6 km därifrån, för att ta båten. Vi kom med en kvarts marginal. Sånt gillar inte jag. Men det gick ju. Jag hann till och med dricka lite te innan vi gick ombord!

Väl framme på ön lastades all packning i en linbana, gött! och vi fick gå upp för den långa backen. De andra vandrarhemsgästerna pinnade på i stockholmstakt men vi tog det lugnt. Det var ett av mina syften att åka iväg: att få bryta vardagen och stressen och ta det lugnt. 

Utsikt från Högbonden.

När vi väl installerat oss i vårt rum, och fått upp resesängen som vi fick låna till G, gick vi en liten tur runt öns topp. Det var oerhört vacker utsikt åt alla håll. Höga öar och lager på lager av berg i fjärran. Fridfullt och vilt på samma gång.

Efter promenaden åt vi middag som vandrarhemsägarna lagat åt oss. Varmrökt lax, dillpotatis, hovmästarsås och sallad. Underbart! Vi satt ute i kvällssolen och G sov i bärselen. Sedan kom kvällen och vi orkade inte gå på fler vandringar. G somnade i resesängen och jag gick några varv till fyrmästarhuset och tittade i några gamla böcker. Bland annat en skolkartbok från 1911. Intressant! 

Vi sov i trädgårdshuset  och det var bra. Därifrån var det närmare till toaletterna och längre ifrån alla andra vandrarhemsgäster, vilket innebar att vi inte stördes av deras tantpartaj och de stördes inte heller av G:s gallskrik när han drömde en mardröm vid elva. Lille vännen. Det är så obehagligt. Han skriker och skriker men man får ingen kontakt med honom. Han vaknar inte. Till slut lyckas M lugna honom. Tur att han har en pappa med mycket tålamod! 

Dagen efter åt vi frukost och jag städade ut rummet medan M satte sig med G på en klippa för att rita. Det behövde han: rita. Båten gick tillbaka vid tolv och väl i land kom vi snabbt över en rökt sik som vi åt upp på plats och sedan åkte vi till Skuleskogen.

Skuleskogen är en nationalpark i Höga kusten, söder om Örnsköldsvik men norr om Barsta, alltså på vägen hem för oss. Vi körde upp till Västra entrén och gick en liten tur på totalt ca 4 km. Det var alldeles lagom för oss. Skuleskogen är superbra! Det är anpassat så att även de som inte kan gå kan ta sig fram i skogen. Det finns olika leder och vissa är alltså breda och anpassade till barnvagnskörning eller om man kör rullstol, till exempel. Vi hade dock bärsele så vi gick en led som var spångad. Det funkade fint, säger jag, som inte bar barnet! 

Utsikt från Långtjärnshällorna i Skuleskogen.

Efter detta besök hade jag blivit rejält hungrig igen. Vi stannade vid Näske krog, som visade sig ha blivit en kinarestaurang. Mat som mat, tänkte vi, och åt med god aptit. Sedan åkte vi hem och vi var hemma vid nio. I slutet var G ganska trött, men somnade inte. Jag sjöng och M körde. Bra uppdelning, tycker jag. 

Det var skönt att komma iväg och bryta rutinerna lite grann. Andas frisk luft i naturen. Se nya vyer. Göra någonting tillsammans! Jag kan varmt rekommendera Högbonden för er som inte har barn, alternativt har barn som inte kan gå ännu, alternativt har barn som förstår att de inte får springa ut för stup. Det är nämligen stup runt om hela vandrarhemsområdet och staketet är inte direkt barnsäkert. I övrigt fungerar det bra med barn där, även om barnvagn är helt omöjligt och onödigt att ta med sig just dit. Under högsäsong kan man också åka dit bara över dagen och äta lunch eller fika. 

Jag hoppas att ni som läser också har fått en fin inledning på sommaren!