Detta är tredje gången G är med mig på besök i Göteborg. Första gången var även M med, men dessa två gånger har vi åkt själva. Den här gången har vi stannat i två och en halv vecka. G har verkligen fått umgås med mormor, morfar och moster och de har hjälpt mig mycket med honom. För det mesta har allt flutit på ganska smidigt. Men det är klart att det finns utmaningar i att umgås "hela familjen" under flera dagar.
Detta vill jag minnas från den här semestern: När jag badade tillsammans med min syster och hennes man vid bryggan i hamnen. När jag badade tillsammans med syrran och G (fast han badade inte) vid stranden. Kräftorna vi åt. Hur mysigt vi hade det när vi var ensamma i sommarhuset, min syrra, G och jag. Att en skata hoppade in i vardagsrummet och att syrran räddade situationen genom att fösa ut den. Jag vill minnas promenaderna runt i byn. Känslan av att hälsa på alla vi mötte, att det känns så hemtrevligt och vänligt på något vis. Vi hade elvamånaderskalas med tårta, tillsammans min morbror och delar av hans familj. Jag vill minnas min och Gs och min pappas promenad till mitt nav i världen - ett röse uppe på ett berg med utsikt över havet och skärgården. Min och syrrans promenad med G på ryggen runt Tippen en solig kväll, vill jag också minnas. Vattenmelon. Master of none.
Jag vill minnas solens värme på trappen. En blåsig promenad i Skärhamn. Biblioteksbesöket vi gjorde och böckerna vi läste. Jag vill minnas att G lärde sig att krypa "ordentligt" och att han övade sig på att gå en hel del. Jag vill minnas när han försökte lura mig genom att krypa i en stor lov runt mig för att kunna komma fram till trappan ner från övervåningen (ingen grind). Jag fångade honom i sista stund! Jag vill minnas mina föräldrars tacksamhet för att de fått vara så mycket med honom. Att min mamma nästan alltid matade honom och att min syrra badade honom på altanen. Det var här vi kom på att vi kunde bära honom på ryggen i bärselen, och hur mycket lättare det är. Det var här G började säga mamamama. Och längta efter mig, leta efter mig.
Jag vet inte när vi kommer hit igen. Jag vet inte om det blir innan vi eventuellt flyttar hit eller ej. Vi får se. Det har varit en fin semester!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar